Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘promenad’

Människokalv på grönbete

Nu ska jag inte till kontoret igen förrän om nästan två veckor. Utöver påskledighet gäller utbildning i form av självstudier, vilket innebär att jag kommer att sitta hemma i stället för på kontoret där jag knappast skulle kunna koncentrera mig. Det handlar om handfast och konkret utveckling: något med Java, EJB 3, WAS. Jag hoppas att det är en bra kurs som tillför mig något – jag ska ju ändå ägna mig åt den i ganska många dagar och då är det en fördel om kursen engagerar. Förhoppningsvis blir jag klar snabbare än planerat, men det återstår att se. Den kan visa sig vara tuff.

Eftersom de sedvanliga lunchpromenaderna i och med denna utbildning utgår en tid framöver (att sätta sig och åka tvärs över stan för att lunchpromenera som vanligt skulle kännas bra fånigt) får jag väl prova med egna promenader. Kanske ett varv runt Söder varje morgon innan jag sätter tänderna i kursen? Måhända inte helt realistiskt, men säkert både skönt och en god idé. En bra ambition. Vi får väl se.

Förresten fick jag precis mail från RunKeeper med dessa glädjande uppgifter:

Congratulations!

This is a RunKeeper FitnessAlert to let you know that you achieved the following milestones with your most recent walking activity:

Farthest distance in a month

Jag har använt programmet någorlunda regelbundet sedan i juli, då jag gick nästan lika långt som hittills denna månad. Sedan blev det inte mycket förrän i november, då jag ju jobbade i Örebro och många av dagarna traskade de dryga 2,5 km mellan hotellet och kontoret både morgon och kväll. Lite sämre blev det i december, dels p.g.a. färre arbetsdagar och dels p.g.a. att väder och kamratskap ibland gjorde det lite för lätt att åka taxi tillsammans med de kollegor som bodde på samma hotell. Men sedan dess har det dock bara gått uppåt och framåt. Se själva (juli-mars):

Jag tycker det är kul med statistik vad gäller sådant jag gör och bär också omkring på stegräknare varje dag, men det går tyvärr inte längre så långt att jag kastar mig ut mitt i natten för att dra ihop ytterligare steg/sträcka. På så sätt var det bättre förr.

En klassiker – sånt här gjorde jag ganska ofta då när det begav sig:

Strax före midnatt gav jag mig iväg och efter Hornstull t/r hade jag kommit över minimigränsen, men tyckte att det vore roligt att komma upp till samma höga nivå som tidigare i veckan och fortsatte därför bort till Skanstull. Och så tillbaka hem därifrån. Det blev en promenad på någonstans mellan en och en och en halv timme och det kändes bra, förutom att min vänstra höftled är lite konstig. Men annars gick det utmärkt. Flåset är helt okej.

Nåja, det var då. Idag äter jag ganska strikt LCHF, mår finfint och traskar.

Dags att fundera på vad jag egentligen ville med det här inlägget…

Kanske inget mer ambitiöst än att önska mig själv och alla er andra en trevlig helg? Själv ska jag pricka av en Espresso House i goda vänners sällskap samt gå på bio. Det är de fasta punkter jag känner till. Utöver dessa hoppas jag få tid att leka med mitt nyinköpta studioset som legat i sin kartong och väntat i hela 10 dagar, i gott sällskap av en reflexskärm och en kamerarem. Jag har bara packat upp och provkört reflexskärmen, som kom till användning när jag skulle åstadkomma en high key-bild till fotokursen. Reflexskärmen är en rund sådan, diameter en meter. Dess ena sida är silverfärgad, den andra guldfärgad. Med guldsidan får man en reflex som liknar glödlampsljus, medan silvret mer matchar dagsljus. Det blev en rätt lustig effekt när jag reflekterade dagsljuset med den guldfärgade sidan – kallt ljus från ena hållet och varmt ljus från det andra. Nu gillar jag normalt sett kontrasten mellan varmt och kallt ljus, men i det här fallet blev det bara konstigt.

Äh, ha det alla glada – nu bryter jag för intag av föda och rödvin!

Ljus, mörker och promenad

I förmiddags önskade jag att jag haft stora kameran med mig och kunnat ta mig tid att gå ut och fota – det droppade bara lite lätt från en jämnt och väldigt ljust grå himmel mot vilken alla kvarsittande höstfärgade löv kontrasterade väldigt vackert.

Under dagen regnade det i stort sett oavbrutet, förutom en stund vid lunch då jag kunde gå och handla utan att bli blöt. Frampå kvällskvisten, när det var dags att ge sig av, hade regnet dock upphört så jag bestämde mig för att promenera till hotellet.

Jag kom inte på att jag skulle dra igång Runkeeper förrän efter en stund, men efter att ha justerat rutten manuellt kan jag konstatera att det är ungefär 2,8 km hem. Det är så nära att det vore rätt larvigt att inte gå, om bara vädergudarna är på humör.

Nollställde stegräknaren gjorde jag också inför promenaden, men glömde att slå på den igen så jag har ingen stegräkning. Vilket förstås innebär att jag måste traska samma sträcka en gång till och räkna upp antalet steg i efterhand. Inga problem.

Det dök förresten idag upp en tanke om en möjlighet för framtiden. Det låter hur bra som helst och jag vill det, men vet inte om det går. Vi får se hur det utvecklar sig.

Och inte blir det någon uppesittarkväll i kväll heller. Jag fattar inte att jag är så trött!

Duktig gräsänka på promenad

Tre morgnar i rad kom jag ut och promenerade före frukost. Jag gick ungefär samma runda och stannade till för att ta bilder på broar och blankt vatten. Några av de senare morgonpromenadernas alster tänkte jag förevisa innan vi går vidare. Först, från måndagen den 13:e, en fascinerad betraktelse av den gröna sörjan i vattnet, med bryggan jag står på och närstående träd som reflekteras i vattnet och tillför en extra dimension:

IMAG0109.jpg

Och sedan en klassisk bild med båtar och reflekterade broar. Lägg märke till att det duggregnar så förstår ni hur extra duktig jag var just denna morgon:

IMAG0121.jpg

Sedan kommer vi till tisdag den 14:e september och då bjuder jag på en vy mot en tidigare arbetsplats, Marievik:

IMAG0123.jpg

Och nej, jag kunde inte motstå frestelsen att berika bilderna m.h.a. Lightroom. Tro mig, de är roligare så här.

Efter de tre goda dagarna regnade och regnade det och sedan var det dagen efter en sen kväll med kollegorna ute på lokal. Så kommer vi till idag, som är en lördag och jag är gräsänka. Planen var att återigen gå ut före frukost.

Jag var påklädd och klar på alla sätt utom det mentala, där jag satt vid datorn, men så var det en massa beslut att fatta. Skulle jag ta med mig stora kameran och i så fall vilket objektiv skulle sitta på och förresten… vilken väg skulle jag gå? Det hela slutade med att jag åt frukost och nästan tappade sugen, men kom i alla fall ut vid tiotiden. Utan kamera.

En timme senare var jag hemma igen – trött och varm, men ganska nöjd. En timme och 7500 steg. Och därav drar jag slutsatsen att promenaden blev ungefär en halvmil lång. Det är ungefär lika långt som jag hade hem från jobbet när jag jobbade vid Telefonplan. Att gå denna runda påminde mig om 2008, då jag gick mina 10 000 steg om dagen.

Under promenaden saknade jag något att lyssna på, så det är nog dags att leta reda på mp3-spelaren (som troligen ligger tillsammans med lurarna i datorväskan på jobbet). Eller falla till föga och köpa en ipod, som jag alltid tyckt kostar för mycket i förhållande till vad man får för pengarna. Men det vore ändå rätt mycket värt att kunna använda Mac:en för att överföra data. Det stör mig enormt att så många tillverkare endast erbjuder integration med Windows. Jag kör Mac!

Nu dags för ett långt, skönt bad innan det är dags att göra sig i ordning för kvällen. Middag hos kära vännerna.

Åhå, det har visst börjat regna, men det gör inget – jag har mitt piratparaply… och dessutom finns det taxi.

Bangalore: dag 7

Onsdag.

Till frukosten börjar det utkristalliseras ett mönster. Jag började i morse med en assiett frukt – burkpersika, burkpäron, burklychée (eller hur det nu stavas), papaya, ananas, melon och… vattenmelon. Brydde mig dock aldrig om att plåta den trots att den förstås var vacker och färgglad. Sedan åt jag en omelett med ost och skinka – jag vann inte förstapriset i dagens omelettlotteri heller. Vi har nämligen nog hittills aldrig fått precis de ingredienser vi beställt. En gång var det nära men då pekade jag också på varje burk ur vilken ingredienserna skulle tas. Mer än en gång sade jag skinka och pekade på löken och fick sålunda tomat, ost och lök. Han verkar gå mer på det visuella än på själva orden man säger, så jag får en känsla av att han inte är så bra på engelska. Det funkar mycket bättre när mannen i kostym tar emot ens beställning. Men inte heller omeletten tog jag någon bild av – de blir inte så roliga. Däremot plåtade jag frukostefterrätten… Jag låtsas att det ingick ett äpple, men i själva verket var det till eftermiddagsmålet.

Frukostdessert + mellanmål

Nej, mina frukostar här är inte särskilt nyttiga, även om de blir bättre vartefter.

Det kändes betydligt svalare idag så vi valde att promenera till jobbet. På vägen ut skakade dörrmannen (och ja, det är fortfarande samma Shiva Kumar) hand och förhörde sig om läget. Det är svårt att hinna höra allt vad han säger, men han har bra koll på oss och vinkar alltid med sin vita handske när vi passerar lobbyn.

Rusningstrafik

Längs bilvägen var det nu betydligt mer livat än igår kväll. Motorljud blandat med tjutande signalhorn från bilar, motorcyklar, scooters, auto rickshaws… ett enda stort myller och slammer – det var nästan så att man fick hålla för öronen för att stå ut med ljudet. Som tur är är det ingen lång sträcka man behöver gå längs den vägen så vi behövde inte stå ut särskilt länge.

Precis utanför industriområdet fick jag så äntligen syn på ett par frigående, och förmodat heliga, kor. Eftersom det råder strikt fotoförbud på området kändes det säkrast att vara diskret även utanför och sålunda smög jag mig till en bild och bad en bön för att jag lyckats få med huvudmotivet i bilden. Sedan var det även på grund av det starka solljuset väldigt svårt att se något i kamerans display. Men det ser ut som om det gick ganska bra. Förvånansvärt bra.

Så här, Blackwater, kommer din efterlängtade bild (klickbar) på heliga kor:

Heliga kor på grönbete

Som vanligt smet vi in i lokalerna – har fortfarande inte fått någon access inkodad på våra passerkort och vi lär knappast hinna få det heller eftersom i morgon är sista dagen där innan det bär av hemåt tidigt på fredag morgon. Planet lyfter 3:15, svensk tid. Men vi är inte på hem riktigt ännu, även om det mentalt känns som om vi börjat packa ihop så sakteliga.

Lunch käkade vi tillsammans med en av mina gamla bekanta, Srinivas, som var testledare för den stora releasen vi gjorde i slutet av 2006. Och vår lokale arkitekt plus dito f.d. projektledare. Åter igen Pyramid, men nu i kylda lokaler en trappa upp. Där bjöds det på en ganska omfattande buffé, av vilken jag bara lyckades avverka ungefär två tredjedelar. Men allt jag plockade på tallriken var gott.

Från buffén på Pyramid, 1tr

Och givetvis hade man någon form av dessert där också. Frukt, något indiskt litet bakverk och så vaniljglass.

Frukt, indiskt bakverk och vaniljglass

Det må se lite skumt ut, det där bakverket, men gott var det – önskar bara jag kunde komma på vad det påminner om. Det var lite… siraps- och kanelkaraktär på smaken. På sätt och vis påminde det nog lite om en sådan där engelsk fruktkaka. Fast utan frukt. Och utan sprit. Så här blev det uppskuret:

Tvärsnitt av indiskt dessertbakverk

Någon som är hungrig nu? Inte jag i alla fall, för vi har precis ätit middag.

Vi lämnade kontoret ovanligt tidigt, redan vid 19-tiden. Promenerade förstås hem och gick sedan ned till det vanliga stället för att äta middag. Vi skippade buffén idag och valde grillad kycklingmacka, vilket visade sig vara små kycklingbitar i något klägg (som även innehöll tunna gröna strimlor som jag först trodde var chili men som visade sig vara harmlösa med en behaglig smak) mellan två rostade brödskivor. Till det varsin fresh lime soda – PLGs valde den söta varianten och jag var förstås tvungen att välja den salta för att få prova båda varianterna. Smaken i sig var helt okej, men lime kräver banne mig socker så nästan gång väljer jag en sötsalt modell. JK sade aldrig vilken variant det var hon tyckte att vi skulle prova, men jag har svårt att tänka mig att det var den salta. Hade inte PLG varit rar och spillt över en del av sin söta dryck i mitt glas hade jag nog inte druckit ur.

Och så värst mycket mer har inte dagen haft att bjuda på.

Jo, förresten, om någon undrade kring det testdrivna så genomförde vi sessionen och ja, jag borde ha stått upp och ja, jag borde ha ditt och jag borde ha datt, men det är gjort och det kändes inte så plågsamt som det skulle ha kunnat vara.

Annars har dagen bjudit på roligheter i form av två i teamet som tillsammans jobbat med att omstrukturera en del i applikationen för att möjliggöra fortsatt arbete med införande av fler varianter. Utifrån mina instruktioner, ska sägas.

När den nya strukturen är på plats vidtar regelrätt nyutveckling, vilket möjliggör för dem att jobba testdrivet. Och jag tror att de kommer att försöka göra det också, även om jag vet av egen erfarenhet att det kostar på att lära sig tänka i termer av ”test first”. Det ska bli spännande att se hur det går!

Nu ska jag läsa ut Kent Becks Test driven development så att jag kan lämna den i Bangalore. Det verkade helt klart finnas intresse i teamet för att läsa den. Kul!

Nattlig promenad

Drygt en timme med början 00:40: 7 500 steg, 5,5 km, 300+ kcal, 11:25/km. Så här mitt i natten väljer jag att gå längs de stora gatorna, runt halva Söder.

Jag passerar Rocks, ser långa hår och tänker att jag hade kunnat vara där.

Det är så fint uppe på Katarinavägen med murens belysning och utsikt över halva stan, men jag brukar inte ta mig tid att stanna till. När jag går, går jag.

Vid Skanstull hoppar poliser ur en piketbuss och kastar sig över någon som försökt springa ifrån dem. Han blir liggande på marken med en klase poliser på/över sig. Jag hade ingen lust att vare sig stanna eller gå någon omväg, så jag travade i princip bara vidare, vilket tog mig förbi på tre meters avstånd. En flyktig tanke tänkte jag kring huruvida det förelåg risk för mer dramatik.

Väl hemma utanför porten konstaterade jag att det ännu saknades 600-700 steg och tog sålunda en sväng runt huset. Och ja, jag gick trapporna upp både nu och under dagen, så trappstegmålet är uppfyllt. Det är färre trappsteg hemma än på jobbet, men jag minns dock inte det exakta antalet.

Fysisk form

Träningen gick lätt idag. Jag körde på i bra tempo genom hela passet och blev visserligen andfådd men ändå inte trött. Efteråt kände jag mig heller inte så matt som jag brukar. Varför? Jag kan inte minnas att jag skulle ha sovit extra gott eller länge eller ätit ovanligt bra. Promenaden hem efteråt gick också den i rask takt och utan någon upplevelse av ansträngning. Jag känner mig stark. Inte kan väl lördags- och söndagsträningen ha gett sådana resultat?

Det var en massa fruntimmer med nummerlappar ute och gick i himladroppet. Som tur var (tänkte jag) gick vi på olika sidor av bron och fick bara 100 meter av gemensam sträcka ned mot Tantolunden. Tjejgåing, stod det på en funktionärsväst. Det lät bekant. Jag hamnade en gång mitt i en sådan skock då jag jobbade i Marievik och skulle hem (över bron), för en 8-9 år sedan.

En kul träningsupplevelse är att där tidigare magen tog emot är det nu i stället lårmusklerna som är i vägen. Det blir särskilt tydligt i den maskin där man liksom hukar sig fram över knäna, så att jag känner mig som något slags utförsåkare. Fast mina lårmuskler än nog inte riktigt som Anjas ändå. Ännu.

Jag är stolt över att jag just nu åtminstone sköter träningen – med mat och steg har det varit lite si och så på sistone. Nöjd blev jag också över att bara behöva runda huset för att komma över den magiska steggränsen. Det räcker långt att åka kollektivt och inte luncha på den allra närmaste restaurangen.

Idag besökte jag gamla kontoret och tog då trapporna i stället för trähissen. Jag blev andfådd, men inte trött. De 70 trappstegen kändes färre, antagligen för att jag vant mig vid det nya ställets 80 trappsteg, som jag går två gånger om dagen (eller fyra, om man även räknar nedfärderna). Där kan vi tala om andfådd! Men det går över ganska snabbt, vilket också är ett tydligt tecken på förbättring. Jag märker också att jag inte blir lika extremt röd i ansiktet av träningen, och att färgen heller inte stannar kvar lika länge som förr. Kul!

Nu ska jag förvåna mig själv med att komma i säng före elva. Går det?

City-Söder i repris

Det är 2000 steg hemifrån till citykontoret, kollektivt färdmedel inräknat. Gårdagens lunchpromenad gick på cirka 3000 steg – jag gick ungefär samma sträcka idag på vägen därifrån. Och hem var det sedan ungefär 6000 steg när jag gick raka spåret. Idag gick jag totalt alltså dryga 11 000 steg, igår borde det ha blivit runt 16 000 – vilket kan kompensera för bristande stegmängder tidigare i veckan. Vem vet, det här kanske kan bli första veckan på länge som stegstapeln är blå. Och tänk att jag alltid glömmer ta med min Garmin (som jag tidigare tydligen bara antytt att jag beställt – nåväl, jag har en sådan numera).

Det här inlägget har förresten ordningsnummer 666. The number of the beast.

Etikettmoln