WordPress.com har precis lagt till två funktioner som jag länge saknat:
Och ändå har jag aldrig berättat för dem att jag önskat kunna göra detta!
via WordPress.com News – Writing made easy with Writing Helper
Insiktsfullt nog sköt jag upp läsningen av inlägget på WordPress.com-bloggen, Mobilize Your Blog This Holiday Season för att hinna läsa det ordentligt och inte behöva bara snabbt och slarvligt skumma igenom det. Idag (lustigt nog exakt en månad senare) tog jag mig så äntligen tid att läsa det och vad hittar jag väl där: det ser ut som om WordPress kan fås att per automatik twittra om varje nytt inlägg som publiceras. Välbehövligt och efterlängtat, skulle jag säga.
Att aktivera funktionen är busenkelt – gå till Mitt konto / Global adminpanel / Mina bloggar, så får du upp en lista med några små trevliga checkboxar. Ser ut ungefär så här (klicka på bilden för naturlig storlek om den är svårläst):
När du aktiverar checkboxen kommer det upp en ruta:
Om du är inloggad mot Twitter (som rätt användare, får jag förmoda) i din webbläsare kommer det upp en fråga om huruvida du vill tillåta WordPress att twittra för din räkning. Du måste förstås klicka Allow om det ska funka.
Efter att du klickat Allow skickas du tillbaka till bloggen. Nu är det klart!
Det kan nu vara intressant att se vilka applikationer du gett rätt att använda ditt Twitter-konto. För att göra det går du till Settings / Connections – förutsatt att du fortfarande är inloggad mot Twitter. Du bör nu se WordPress överst i listan.
Ja, det var väl det hela, det!
Nu utgår jag från att mina aktiva Twitter-följare strax kommer att bli varse att detta inlägg publicerats.
Jag måste få prova WordPress nya reblog-funktion, som väl mer än lite leder tankarna till andra sociala nätbaserade funktioner. Somliga jag använder, somliga jag bara sett på avstånd.
Först ska man ”gilla” ett inlägg och därefter kan man ”återblogga” det. Och det är det jag gör här, alltså. Återbloggar just den nyheten. Jag tror knappast att jag är ensam om att göra det.
Faktum är att den här funktionen känns riktigt vettig och är av intresse. Jag tror faktiskt att det här är något jag kommer använda framöver även om funktionen givetvis bara kan användas för att återblogga inlägg som ligger på WordPress.com, men jag följer ju några sådana bloggar.
Den föreslagna rubriken var för övrigt ”We All Like to Reblog (via WordPress.com News)”. Förutom att ändra den har jag skrivit in all den svenska texten. Det som följer nedanför denna rad kom på köpet.
Det var hos Essa jag stötte på uttrycket (senast, åtminstone) – tolkade det som om hon hade fått mycket att tänka på, helt enkelt, även om uttrycket väl egentligen snarare handlar om att man blivit förbryllad. Hm, finns det en substantivform och vad heter det då – förbryllan, förbryllelse, vad? Hur som helst förstod jag (tror jag!) just nyss precis exakt vad hon menade. Därav detta inlägg – kanske dämpas myllret lite om jag skriver om något av det som rasslar omkring innanför pannbenet.
Eller så blir det bara ännu rörigare och stressigare…
Det började någonstans med att jag läste Thomas Tvivlarens inlägg, Flattr tarvar wordness!, om #wordness som han och OlofB[eta] hittat på. Vad det handlar om är, grovt förenklat, kommentarer.
När OlofB via Twitter uppmanade till bloggande om kommentarer tyckte jag att ”äsch, vad har jag att säga om det och vem är intresserad” och sedan tänkte jag ”fast min lilla pusselbit har ju också ett värde” och bestämde mig för att skriva något, även om det bara skulle bli en högst personlig och subjektiv liten snutt. Det är ju inte jag som ska bära hela webbvärlden på mina axlar, liksom, och många bäckar små etc. Och så tyckte jag det var en rolig idé – kul att se vart den leder också.
Dessvärre hann jag inte skriva något innan onsdag kl. 19, vilket var den stipulerade tidpunkten för publicering. Jag hade börjat skriva och inte hunnit mer än till den inledande bakgrundsförklaringen innan jag plötsligt insåg att den lilla tid jag eventuellt hade mellan åtaganden fram tills dess behövde vikas för nattsömn. Så det blev inget inlägg. Då. Det här verkar dock faktiskt kunna bli något. Kanske inte exakt den sortens #wordness!-inlägg jag tänkte mig, men i någon mening ändå ”on topic”.
Därefter har jag läst flera olika inlägg i ämnet (se länkar hos de två initiativtagarna) och insett att det knappast är kört – det här är en kampanj som gärna kan få orsaka ringar på vattnet och ge upphov till långsam, stadig spridning för att inte tala om en ökad medvetenhet om kommentarernas värde.
Kommentarskärlek är stort! Jag är övertygad om att alla vi som skriver blogginlägg blir glada över den bekräftelse det är och ger att någon bemödat sig om att kommentera. För det är ju verkligen inte något som fixar sig självt – det krävs att någon gör ett aktivt val och klickar på länkar/knappar och fyller i text i något formulär. Ibland är det lättare och ibland svårare.
På WordPress.com tycker jag det är enkelt, vilket nog till stor del beror på att jag redan är inloggad och därför bara behöver skriva kommentarstexten – namn, mailadress, bloggadress är redan ifyllda.
Betydligt värre är det när jag ska kommentera på en Blogger/Blogspot-blogg…
På Blogger har jag valt att använda mitt OpenID (som är kopplat till blogg/inloggning på WordPress.com) för att identifiera mig. Men eftersom Blogger är en Google-site och jag också råkar vara inloggad med min Google-användare vill Blogger förstås i första hand att jag ska använda den inloggningen för att identifiera mig. Konto i Google är alltså förvalt.
Fast det kontot vill ju inte jag använda (av en jädrans massa olika skäl, vilket jag också många gånger funderat på att blogga om – kanske Tvivlaren hinner före där med?), så då blir jag tvungen att klicka på en liten radioknapp, välja WordPress i listan och så skriva i ”miaisageek” som identitet. Tre steg.
Det är många för många steg, egentligen, så tröskeln för mig att kommentera på Blogger är ganska hög. Tänk på det och känn er vederbörligen hedrade, ni som valt att ha er blogg där och fått/får kommentarer från mig! Här kan TT:s citat av mina ord (ur en kommentar till/under Aningen Udd-Hannas inlägg, Om kritik) passa som någon sorts illustration:
Sidospår: är det inte otroligt fascinerande hur fantastiskt dyrt ett klick blivit, rent känslomässigt? För mig har det gått så långt att jag skippar det mesta som ligger mer än ett klick bort. Be mig t.ex inte skriva in en URL i adressfältet – skicka en länk som jag kan klicka på! Ett klick har blivit en hög tröskel och jag står bara ut med att ta mig över en sådan för att komma till något jag inte (sic!) är väldigt angelägen om att nå. Tänk så det kan bli…
Jag skrev även i en kommentar under Tvivlarens inlägg:
Jag är lite fundersam till alla de sätt det idag finns att kommentera. Hur hålla koll på allt som sägs när det är spritt på hundraörton olika ställen? Om man nu måste det.
Sedan läste jag några väldigt intressanta kommentarer hos Opassande-Emma, vars inlägg passande nog heter Kommentarer att kommentera. Jag var på väg att hugga redan när Emma nämnde Disqus bland kommentarerna, men sedan såg jag att Christian redan tagit upp ”min” tråd (här lite vingklippt):
Sen vill jag gärna kommentera kommenterandet. Jag har länge stört mig på bieffekten av sociala medier: att kommentarer av blogginlägg fragmentariseras över flera plattformar. Lejonparten av de kommentarer jag får på inlägg jag gjort i bloggen, hamnar på andra plattformar, Facebook, Twitter och så vidare.
Jag letar efter en aggregeringstjänst som samlar kommentarer som handlar om ett inlägg, oavsett på vilken plats de gjorts.
http://juabjab.wordpress.com/2009/10/28/hur-mycket-vill-man-kommentera-egentligen/
Det vore rasande smutt. Då skulle också kommenterandet lyftas fram mer och inte försvinna i bruset av flöden…
Och så skriver han ännu en relaterad kommentar (här lite vingklippt):
Disqus är mer en tjänst där man kan använda olika konton för att autentisera sig när man ska kommentera. Tyvärr finns ingen ytterligare koppling, vad jag förstått, till de olika kontona.
Ett tag funderade jag på att samla alla kommentarer från Facebook och Twitter och manuellt kommentera in dem själv på bloggen, men det kändes snudd på löjligt. Om inte annat för att jag skulle stå som författare till alla.
Men Disqus löser ju smidigt problemet för dem som avskyr att behöva ha en miljard login för olika sidor. Istället för att ha ett speciellt Aftonbladetlogin, Expressenlogin, WordPresslogin, Googlelogin osv, så använder man bara ett man redan har.
Och det var väl här någonstans som de flesta av myrorna satte fart. Himlen öppnade sig och jag förstod vad Tvivlaren pratade om angående sitt ketchup-bloggande. När det väl rullat igång finns det liksom inget stopp. Men förr eller senare slocknar man nog över tangentbordet i och för sig….
Jag och Christian upplever uppenbarligen samma problem, d.v.s att kommentarer nu för tiden hamnar på alla möjliga olika, och ofta helt andra än de faktiskt avser, ställen.
Man kommenterar där man råkar befinna sig, vilket kan leda till att personer som behöver se kommentaren missar den. Eller så innebär det att kommentaren får en helt ny och större publik, som aldrig nåtts om den skrivits där den enligt mitt stilla sinne egentligen hör hemma. Eller både och.
Det är det som är så knepigt med nätet idag – det är så mycket korskoppling och korsbefruktning på alla möjliga sätt att det är omöjligt att hålla koll. Att ha kontroll. Lite otäckt, tycker jag, som älskar helikoptersyn, överblick och att ha hela bilden, men samtidigt också spännade som sjutton.
Vem vet vilka vågor eller svall som redan är i rörelse och når mig precis när som helst? Ingen.
Den aggregeringstjänst Christian nämner i sin kommentar vore nog skoj att göra… kanske något man skulle kunna/behöva peta in i Tortuga-projektet? Hm. Hm.
Apropå Disqus är det något jag petat lite med i tjänsten på sistone. Vi använder oss där både av deras färdiga Javascript och API:t, för lite olika ändamål. Tyvärr har jag ännu inte haft anledning att sätta mig in i funktionaliteten på detaljnivå, men har ett svagt minne av att man kan konfigurera Disqus att utöver kommentarer på inlägget/tråden även visa omnämnanden. Det vill säga, visa när/var en länk till just det inlägget förekommit på nätet. Lite som en länk-sökning hos Google, antar jag.
… knappar runt på Disqus.com
Jodå, det finns en hjälpsektion som heter ”Enabling Reactions: Aggregated mentions and comments from the social web” – dessvärre står det på sidan bara ”What, why, how”. Jag har för mig att jag provade den inställningen i någon av de profiler vi använder på jobbet, men stängde av den innan release eftersom det var obeställt. Disqus verkar alltså ha någon form av tracking utanför sig själv.
… knappar runt ännu mer på Disqus.com
Japp. När man aktiverar Reactions kan man (just nu) välja bland följande tjänster: FriendFeed, Twitter, Digg, Reddit, Hacker News, Blogger, WordPress, YouTube, Vimeo, Picasa, Flickr, TypePad, Movable Type, Other services. Och givetvis undrar jag vad det rent faktiskt/tekniskt innebär, men jag tror i alla fall att Disqus faktiskt ger en hel del av det man önskar/behöver, om än kanske inte riktigt allt.
Hm. Upptäckte precis att Disqus erbjöd mig att ta äran för en bunt gamla kommentarer, som jag skrivit som gäst på bloggar som använde Disqus innan jag skaffade mig ett konto. Gissar att det är mailadressen som kopplar ihop dem med mig. Trevligt med hopkoppling i efterhand!
Inom parentes: när det gäller sådant här är hopkoppling trevligt, ja – det vore nog inte lika skoj om det skedde mot min vilja, att någon snokade och grävde och kartlade den del av mitt liv som äger och ägt rum på nätet. Sedan 1997… undrar om mjölet i min påse möjligen hunnit bli lite mögligt?
Nehej, om jag skulle återgå till att kommentera Christians kommentarer.
Christian, du behöver ju inte lägga in kommentarerna för hand i WordPress. Det går utmärkt att skapa en importfil (XML) med de kommentarer och uppgifter därom som du vill importera till bloggen på WordPress.com. Du fyller alltså själv i användarnamn och andra uppgifter om kommentarerna – om du nu inte har ett automatiskt sätt att skapa filen förstås. Hur som helst: kika på menyvalen Importera och Exportera under Verktyg i adminpanelen! Där finns möjligheter. Jag har provhackat sådant.
Asch, nu kommer jag inte på något mer som ville ut. Det kändes som så mycket när jag läste både hos Tvivlaren, Emma och Christian – och allt hängde ihop. Inte minst med #wordness dessutom. Well, det kan säkert blir fler inlägg i de här vattnen framöver. Trigga mig, bara! Blogga, kommentera.
Kom just på att jag glömt konfigurera om bloggen till normaltid (vintertid), och eftersom jag ju brukar blogga om det som en påminnelse till andra…
Årets handgrepp är väldigt lika förra årets:
And you’re done! Så här ser det ut:
Och som vanligt är inte framtiden här ännu – meddelandet är exakt detsamma som när jag i våras påminde om ändringen till sommartid. Men det är väl skönt att något i tillvaron är stabilt, förstås.
Ni har väl inte glömt att det blev dags att ändra tidsinställning i bloggen denna helg? Om den ligger på WordPress.com. Själv hade jag glömt tills nyss.
Ändrar tidsinställningarna gör man på WordPress.com enligt följande:
And you’re done! Så här ser det ut:
Jag undrar fortfarande när framtiden kommer.
Åtta timmars fördröjning på inläggskommentarer i Kristinas blogg, för att ta ett exempel ur högen. Nyss talade Google Reader om för mig att de kommit men de är faktiskt åtta timmar gamla. För min egen blogg syns fortfarande, trots allehanda akrobatik från min sida, inget nyare inlägg än det om Aftonbladets artikelserie om äldrevård. Hallå jag har skrivit tre till efter det!
Är det någon som vet eller kan gissa vari problemet ligger? Och hur man kan åtgärda det? För det går ju inte an att ligga en hel arbetsdag efter alla andra.
Förresten väljer jag alltid Atom-feed:en om det finns en sådan att välja på. Det irriterar mig att WordPress.com fortfarande serverar RSS-format som default – när jag ska prenumerera på något från en WordPress-blogg skriver jag alltid manuellt in den ”rätta” adressen, d.v.s lägger till /atom på slutet av den feed-adress WordPress ger. Det vill säga: <siteurl>/feed/atom eller <siteurl>/comments/feed/atom. Blogger ger rätt adress redan från början.
Så… om du använder WordPress och har bara en prenumerant på Atom-formatet så är det mycket möjligt att det är jag. Finns du i min bloggrulle är det inte bara möjligt utan definitivt så. Bara så du vet.
Nu när vi återgått till normaltid (som jag förstått att det heter, snarare än vintertid) behöver vi också ändra bloggens tidsinställningar. Eller ja, i alla fall om vi vill att tidsstämplarna på inläggen ska stämma överens med den ”faktiska” tiden.
Och det gör man på WordPress.com enligt följande:
And you’re done! Så här ser det ut:
Jag har redan väntat länge. När är framtiden här, tror ni?
Som utvecklare vet jag ju att tidszoner och teckenkodning är bland det tråkigaste som finns. Det är knöligt och omständligt och otacksamt att jobba med, så jag håller definitivt inte andan i väntan på att det ska bli någon ändring.
Uppmaning till alla bloggare: se till att bloggens flöden visar tillräckligt många inlägg/kommentarer!
När man (liksom jag) läser bloggar via ”nedladdad feed” (d.v.s. använder en lokalt installerad RSS-läsare som tankar hem feeds och lagrar informationen på den egna datorn) och inte varit uppkopplad på ett antal dagar eller veckor kan det uppstå luckor i inläggsfloden – vissa inlägg saknas/visas inte. Detta sker när en bloggare hunnit skriva fler nya inlägg än antalet i bloggens feed.
Ibland är det uppenbart att ovan scenario utspelat sig, ibland stört omöjligt att upptäcka – det beror helt på hur frekvent respektive bloggare bloggat innan och efter offline-perioden. Min RSS-läsare laddade hem flödena den 22/6 och var sedan offline i 19 dagar. Jag vet inte hur många inlägg som RSS-läsaren missat, men vissa luckor är uppenbara – t.ex när det saknas inlägg mellan den 22/6 och 4/7 fast det finns minst ett per dag både före och efter.
Dessa saknade inlägg är inlägg man som ”lokalklientsprenumerant” antingen måste jaga rätt på manuellt eller avstå från att läsa. För mig kostar det – antingen i tid och möda (om jag letar upp inläggen för hand) eller i bristande information (om jag låter bli) medan det för de flesta av bloggägarna skulle vara smärtfritt att utöka antalet för att fylla luckorna. Enkel ekvation, va?
Mitt förslag är sålunda att ni som bloggar, och som inte redan gjort det, utökar antalet inlägg i feed:en. Hos WordPress.com verkar det per default bara vara de 10 senaste som finns med i flödet (och jo, feed och flöde är samma sak – jag växlar mellan orden eftersom jag inte trivs med någotdera).
Q: Hur gör man?
A: Tja, bloggar man på WordPress.com går man in under ”Inställningar” / ”Läsa” och ändrar siffran vid ”Syndication feeds show the most recent” – jag har valt att visa de 50 senaste. Egeninstallerad WordPress kan ha andra menyval, beroende på vilken version du kör. Och på Blogspot hittar jag inte alls någon möjlighet att ändra antalet – använder du den: dags att byta?
Q: Hur många inlägg bör man välja?
A: Ptja, ta en funderare – hur många inlägg skriver du som mest på… säg, en månad? Det antalet borde vara en hyfsad utgångspunkt när du konfigurerar antalet inlägg i feed:en för din blogg. Eller så kan du vara riktigt generös och låta mig vara totalt offline under hela min semester utan att behöva missa något – räkna med sex veckor. Skriver du tre inlägg i veckan bör din feed alltså minst innehålla de 18 senaste inläggen, gärna fler.
Inte så svårt, va?
Och för att nu sätta lite press på några av er vill jag särskilt uppmana följande bloggar(e) att utöka antalet inlägg i sina flöden: andra sidan, Anna Troberg, deep.edition, Leva livet, snowflakes in rain och opassande. Seså, marsch iväg! Och jo, det är klart att det skulle ha följts av en blinksmiley – om jag nu hade varit en sådan som använt sådana i mina blogginlägg, vill säga.
Jag hade inte uppmärksammat att man själv måste ändra tidsinställningarna på bloggen för att få korrekta klockslag på inlägg och kommentarer och därmed har bloggen haft en timmes offset på alla klockslag – antagligen sedan vi gick över till sommartid, men nu är det ändrat så att de stämmer med verkligheten. Sådant som datum och klockslag ingår bland de detaljer som är viktiga för mig, så det känns förstås bra.
Nuheter: 
Mia is a geek 
Tryckt & kränkt