Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘förråd’

Hejdå, gamla lyan!

I morse träffade jag äldsta och bästa väninnan, för att få tillbaka de reservnycklar som förvarats hemma hos henne. Enda gången de kom till användning var nog när min bror besökte stan medan jag själv vistades på annan ort. Det förvånade mig att jag fick ihop så mycket som fyra par nycklar till lägenheten. Plus några till andra utrymmen i fastigheten.

Efter mötet vid Slussen gick jag till Zinkensdamm eftersom jag hade tid hos optikern – det var ju dags för synundersökning nu när jag äntligen valt bågar. Jag lämnade tillbaka de hemlånade i tisdags och lade undan de två jag valt ut. Den ena blir det vardagsglasögon av och den andra solglasögon. Båda paren blir progressiva och jag undrar hur länge det tar att vänja sig. De borde vara färdiga för avhämtning om ungefär två veckor.

Ikväll gjorde jag ett sista besök i den gamla lägenheten. Jag plockade loss telefonsladden, som var dragen från hallen ut i vardagsrummet, och tömde sedan och städade ur förrådet. Jag bad spindeln om ursäkt för att jag raserade hans skapelser och störde honom. På vägen därifrån, med pall och skurhink och cykel, stack jag in huvudet i lägenheten och sade hej då.

I morgon ska jag till mäklaren för att överlämna nycklar och hyresavier till den nye ägaren. Och få pengar överförda till mitt konto så att jag sedan kan lösa överbryggningslånet. Då får jag äntligen se vem han är, snubben som ska bosätta sig i min lägenhet. Jag måste tillstå att det känns smått overkligt. Men rätt skönt också. Mentalt har jag flyttat sedan länge och det har tagit emot att behöva gå tillbaka dit och ta sig an förrådet.

Sedan gissar jag att det vid tillfälle kan bli frågan om guidning, för den nye ägaren borde väl få utpekat för sig var förråd och tvättstugor och cykelrum finns och vilka nycklar som passar. Men det får bli morgondagens bekymmer. Eller inte, förresten.

Annonser

Jag har flyttat!

Allt utom gitarren, dörrmattan, en stol samt några hyllplan och två krukväxter befinner sig nu i den nya lägenheten – jag har alltså flyttat. Kvarstår: större möbler och saker nere i förrådet. I morgon hämtar jag resten samt plockar ned taklamporna.

I det större sovrummet har jag skapat mig ett basläger, som jag inrett med det mesta jag anser mig behöva: sovplats med klockradio och läslampa, datorplats (inkl. dator förstås!) och tv. Dvd-spelaren brydde jag mig inte om att koppla in eftersom jag inte har en susning om var min mor packat/placerat de osedda dvd:erna som låg framme på vardagsrumsbordet. Eller är det jag själv som är skyldig? Resultatet är detsamma, men det gör inget för min ”riktiga” dator har ju nu återfått nätkontakten.

Om man undantar omklädningsrummet satt (eller låg) jag inte ned en enda gång förrän strax efter åtta ikväll, så det är inte konstigt att fötterna värker. På morgonen körde jag några vändor med pirran och sedan tränade jag med den nyligen återfunna väninnan. Efteråt promenerade vi i solskenet bort till Skanstull och besökte Bolagret (fantastiskt ställe! Jag blev kär i flera olika möbler och tavlor, och inser att jag skulle vilja ha både ett metalliskt naturrum och ett riktigt metallrum) och sedan gick jag hem och körde fler vändor med pirran och flyttade över dammsugaren och dammsög hela j-a lägenheten (det känns att ytan är större!) och sedan invigde jag nya tvättstugan (likadan som den gamla, men med bättre layout) samtidigt som jag upprättade mitt basläger, vilket bland annat medförde flera sökningar i kartongerna ute i förrådet.

Behöver jag berätta att ryggen har tagit stryk idag?

Trots att jag gått ganska mycket saknas det fortfarande några hundra steg på räknaren, så det får väl bli en promenad innan läggdags. En sväng runt huset borde faktiskt räcka. Och sedan blir det premiärsovande här i den nya lyan, som sig bör på en madrass på golvet. Jag tror jag kommer att sova som en stock.

Flyttrapport

Jag är fortfarande bortkopplad och har ingen som helst koll på vad som händer i nät- eller nyhetsvärlden. Det känns ganska skönt. Världen blir nära och omedelbar på något sätt – det jag ser och hör är också det som finns. Det övriga bleknar bort.

Men nu händer det lite saker igen, på lägenhetsfronten, utöver att min mor och jag ägnat en hel del tid åt att packa och flytta över saker till den nya lyan. Kläderna åkte in i garderoberna och köksprylarna i skåpen medan det mesta andra fått mellanlanda i förrådet så länge.

Målarna kom i morse och har påbörjat arbetet. Enligt min mor hade de börjat måla taken när hon tittade förbi i lyan. Kul!

Nu gäller bara att hitta någon som är villig att flytta mina möbler och städa ur lägenheten. Det går inte jättebra, enligt min mening. Jag skulle hemskt gärna vilja prata med någon om saken, men har än så länge bara fått ett löfte om att bli uppringd, fyllt i ett antal formulär samt lämnat meddelande på en telefonsvarare. Behöver jag skriva att jag börjar känna mig lite nojig över det hela? Nu är det ju ingen panik, men jag skulle förstås vilja ha det avklarat så fort som möjligt.

Så här senare, när det är dags att gå för dagen, har jag i alla fall fått telefonsamtal från två flyttfirmor, vilka båda skickar offerter via mail. Det verkar svårt att förstå att en bil inte direkt skulle tillföra något till min flytt, men båda firmorna låter som bra alternativ. Rimliga priser och trevligt bemötande – sådant räcker långt.

Kort i rocken

Jag är ju rätt kort redan innan, men det känns som om jag i helgen blivit ännu kortare på grund av tunga flyttkartonger. För att komma åt att slänga skräpet från förrådet var jag ju tvungen att flytta nyligen packade kartonger åt sidan, och dessutom trava dem mer på höjden. Somliga var på gränsen till att mina armar orkade skjuta upp dem ovanpå andra.

Sedan trixade jag ut överblivna soffdelar och säckar med trasmattor och gamla gardiner, förbi kartonghögarna, för att därefter transportera allt utom trasmattorna (som mamma vävt åt mig, så dem vill jag inte kasta och dessutom är de fina) till soprummet. Jag tackar gudarna för pirran för utan den hade de här övningarna inte ens varit möjliga.

Med halva förrådet sålunda tomt var det bara att sätta igång och skura den blottlagda delen av golvet. Det var betydligt mer smärtfritt än förra veckans övning, för här hade ju golvet skyddats av prylar och var långt ifrån lika smutsigt. Sedan hade jag funderingar på att flytta kartongerna till den tomma och rena delen, men bestämde mig för att låta bli. Eftersom jag ju skulle få tillgång till den nya förrådet under helgen kunde jag lika gärna vänta och flytta dem direkt dit i stället.

Uppe i lägenheten tittade jag mig omkring och öppnade några garderobsdörrar lite på måfå för att komma på var någonstans jag skulle börja. Det fick bli en av hallgarderoberna, vilket resulterade i två fyllda kartonger, en IKEA-bärväska med skrot och en kasse skor + kläder som borde få komma till bättre behövande. Det vill säga, någon andrahandsbutik.

På söndag eftermiddag hörde han äntligen av sig, säljaren, och kom hit och lämnade nyckeln till förrådet samt tittade på min utsikt, som han var nyfiken på. Lägenheten han bott i har ju ingen utsikt åt det hållet. Eller i alla fall ingen utsikt bortom själva byggnaden. Den beklagliga bristen på natur utanför fönstren är något jag får leva med. Kanske kan den leda till något positivt, som att jag går ut och promenerar oftare.

Sedan var jag ju bara tvungen att köra över lite kartonger, så jag gjorde två vändor x 2 kartonger. Spännande var det att för första gången egentligen titta på omgivningarna, d.v.s mitt blivande våningsplan. Där finns, förutom förrådet, tre andra lägenheter och i en av dem bor tydligen föreningens kassör. Fatta hur smidigt det blir med förrådet fem meter bort!

Sedan blev jag faktiskt lite besviken eftersom jag väntat mig ett riktigt stort förråd. Okej, det är ganska stort, men det är också långsmalt medan mitt gamla förråd är ungefär lika stort fast i princip kvadratiskt. Det känns som om det blir för lätt att blockera och svårt att förvara mer skrymmande saker. Å andra sidan är min ambition att undvika att förvara möbler i förrådet – det är bättre att göra sig av med dem på en gång.

Det som är bra med det nya förrådet är dock att det är hyllor längs båda långväggarna, inkl. ett litet hemmagjort vinställ, och på kortsidan längst in finns en liten arbetsbänk. Ovanför den sitter en verktygstavla, d.v.s en tavla med hållare för verktyg, och på den sitter små plastlådor med plats för spik och skruv och annan smått. Smutt! Han som bodde där innan säljaren var tydligen snickare och byggde hyllorna själv.

Framåt sjutiden på kvällen var jag sömnig och ville sova, men stegräknaren visade på urdåliga siffror så jag bestämde mig för att gå ut och bättra på dem i stället. Trots att det regnade och blåste småspik, så jag är mäkta stolt över beslutet. Det här var för övrigt första gången jag gått ut enbart för att få ihop mina steg. Jag tycker att det borde vara något positivt.

På med iPod:en och handskar och så iväg. Efter 20 minuter var jag trött och övervägde allvarligt att ta bussen hem, men var lite tjurig och bestämde mig för att vända hemåt men till fots. Och visade sig inte vara så jobbigt, trots allt. Bara kallt. Snöblandat regn. Fast jag fnissade lite för mig själv när jag lyssnade på Java Posse-herrarnas konspirationsteorier kring Sun och MySQL resp. Oracle och WebLogic – det gjorde väl det hela enklare förstås. Väl hemma hade jag överträffat målet.

Annonsen är ute

Nu ligger annonsen på min lägenhet ute på nätet – ni som hittar hit kan alltså nu gå in på Hemnet och kolla. Jag fick tycka till kring text och bilder och hade förstås en del rent språkliga synpunkter, inte minst avseende upprepningar. Hur många trivsam, underbar, trevlig får plats i en enda beskrivning?

Kollegan som hann kika på annonsen tyckte det såg fint ut, vilket jag inte kan bedöma. Jag ser ju mest skavankerna och jämför också med en annan lägenhet i samma hus som ser alldeles fantastiskt fin ut och har toppläge jämfört med min. Den visas nu till helgen och det skulle vara intressant att gå och kolla på den för att se sanningen bakom de fina bilderna.

Eftersom jag nu plötsligt insett att det är ganska snart jag ska flytta så fick jag idag lite fart i fingrarna och ringde om både el och hemförsäkring. Ingen som helst telefonfobi, konstigt nog. Eller… någon riktig fobi har jag aldrig haft, men det har alltid tagit emot att ringa främlingar, företag och institutioner.

Jag behövde inte vänta länge i telefonkö och det var heller inga problem att flytta/säga upp avtalen. Försäkringen gäller för båda lägenheterna i 30 dagar från tillträdesdagen, tydligen. Per automatik, om jag förstod det rätt. Smart! Vad gäller el är avtal tecknat för den nya lägenheten, men för den gamla avvaktar jag tills jag vet när nästa innehavare tar över.

Om det skulle behövas (för att lägenheten inte blir såld direkt) kan jag lugnt flytta över det väsentligaste — madrass, dator och toalettartiklar — och låta det förbli möblerat ett tag till.

Någon gång i helgen får jag tillgång till nya lägenhetens förråd och kan köra över kartonger vartefter de blir packade, vilket är en välsignelse med tanke på att nuvarande förråd redan nu är ganska fullt, och då har jag ändå knappt påbörjat packandet.

Jag antar att jag för min egen bekvämlighets skull borde packa taktiskt, men det leder mina tankar till sådana där strategispel som jag verkligen avskyr. De ger mig enorm prestationsångest för om jag misslyckas är det det yttersta beviset på att jag är ointelligent. Och det vill jag inte vara. Eller jag vill i alla fall inte att andra ska veta om att jag är det. Eller tro att jag är det. Då agerar jag hellre ostrukturerat, med alla nackdelar det medför.

Mer hårt helgarbete

Hela helgen har jag röjt vidare och nu gått igenom och gallrat allt i sovrummet utom det som finns inuti garderoberna. Mycket blev kastat och det som blev kvar bor numera i en flyttkartong nere i förrådet, liksom förvaringsdelen av den gamla bokhyllan (den som följde med när jag flyttade hemifrån). Nu är det bara tv-bordet som finns kvar och det använder jag som datorbord.

De 5-6 flyttkartonger och 4 plastbackar som vittnade om förra helgens slit har också fått flytta ned till förrådet, vars golv fick sig en välbehövlig omgång med skurborsten för att jag inte ville fortsätta lämna svarta fotspår efter mig när jag varit där. Det saknas eluttag i närheten, så dammsugning går bort.

Bland det som försvann i helgen var den gamla servern, som var den som körde min DynDNS-domän, mia.is-a-geek.com, vilken sedermera kom att ge namn åt den här bloggen. Med tiden kom jag att identifiera mig med namnet. Mia is a geek.

Servern gick igång och disken fungerade (men lät fortfarande illa) så musikdatabasen kunde räddas med hjälp av disketter när jag väl upptäckt att min vanliga dator har diskettstation. Netgear-routern är det värre med. När jag anslöt elsladden knastrade det i den, vilket jag tog som ett dåligt tecken.

Naturligtvis hittade jag också i helgens röjning historiska dokument i mängder. En sak jag noterade var att 1995 tycks ha varit ett händelserikt år. I maj åkte jag på tjänsteresa till USA och fick se Niagarafallen. I juni flyttade jag, som sagt. I juli-augusti båtluffade jag under tre veckor bland grekiska öar. I september besökte jag i tjänsten Brighton för att delta i EuroDAC. I oktober tillbringade jag en vecka på Rhodos.

Etikettmoln