Spotifysvar på felanmälan

För en tid sedan (6/3) skickade jag en felanmälan till Spotify om en skiva vars låttitlar inte stämde överens med vad som faktiskt spelades. Eftersom responsen nu efterfrågades i en kommentar på det ursprungliga inlägget publicerar jag här svaret. Det kan finnas någon mer som undrar. Kanske.

Så här dant blev Spotifys svar som kom efter ungefär 13 dagar (19/3):

Hi Mia,

Thanks for reporting this, we appreciate the feedback. The information you have supplied will be recorded and used.

We are aware that there are metadata errors in our catalog but at the moment we are not prioritizing them as we want to improve our service and add new features first.

However, we are looking into creating a system to help us manage reports like yours and to fix the errors in a fast and efficient way.

Best wishes,
Jude
—
Spotify support team
support@spotify.com

Spotify Help / FAQ – http://www.spotify.com/en/help/faq/
Spotify Forum – http://www.spotify.com/en/help/support-forum/
Spotify Blog – http://www.spotify.com/blog/

Jag tror det betyder att man inte tjänar tillräckligt med pengar på att fixa den sortens fel. Och för det har jag viss förståelse. Faktiskt. Det är prioritering.

Och sedan är jag nyfiken på det där påtänkta systemet som nämns i svaret – det kanske kan bli frågan om något intressant kollaborativt? Svärmarbete. Någon sorts användargenerade rättningar, alltså. Det vore coolt. Och smart.

Feltaggade låtar på Spotify

Jag lyssnar på en platta som heter Sex Chill, där låttitlarna luras:

• Sexual Healing är i själva verket … en helt annan låt.
• Je T’aime Moi Non Plus är Tainted Love.
• Love Theme (Blade Runner) känner jag inte igen, så den kan vara rätt.
• French Kiss är Relax.
• I Want Your Sex är Je T’aime Moi Non Plus.
• Fever är I Want Your Sex.
• Relax verkar vara Eu Te Amo.
• Body Language är Fever.
• Tainted Love är Body Language.
• Eu Te Amo är Sexual Healing.

Kul kommentar över IM: Verkar bäst att ladda hem skivorna från Pirate Bay istället, där är de oftast korrekt taggade. :) – och jag kan bara hålla med.

Ja, jag har mailat Spotify och berättat. Hur ska det annars kunna bli ordning?

Spotify-fnurra på Last.fm-tråden

Någon gång igår kväll eller i natt slutade min koppling mellan Spotify och Last.fm fungera. Innan dess hade Last.fm snyggt uppdaterats med listan över vad vi lyssnade på inför gårdagens Priest Feast. Idag… well, låt oss säga att jag hann sitta och lyssna större delen av dagen innan jag insåg att det inte funkade och då testade logga ut/in i Spotify och starta om båda klienterna, vilket gjorde att alla tracks som var uppköade i Spotify försvann så nu får världen aldrig veta att jag lyssnat på Judas Priest. Och fortfarande gör.

Hur som helst, jag bestämde mig för att kolla runt lite och kunde då bland annat konstatera att scrobblingen från iTunes funkar alldeles perfekt. Det är bara Spotify som jäklas, se felmeddelande i Preferences, Last.fm-sektionen:

Status: Unable to contact server (Error 309), # tracks queued

På Spotify-bloggen hittade jag en länk till supportforumet, där jag hittade en felrapport på just det här. Att döma av kommentarerna verkar de flesta också vara Mac-användare, så det kan vara bara den plattformen som är berörd. Jag registrerade mig och lade till mig som intressent på ärendet, så jag räknar med att få ett mail när man löser problemet. Under tiden lyssnar jag vidare och håller tummarna för att det förr eller senare kommer att registreras.

Och medan jag skrev detta inlägg har kopplingen precis börjat fungera igen. Men så bra! Jag publicerar ändå inlägget för att det innehåller viss information som både jag och andra kan ha nytta av i framtiden. Man vet aldrig.

Uppdatering: Jag hade nog lite för bråttom där.

Det verkar visserligen funka, men bara fläckvis. Låtar jag spelat för en halvtimme sedan syns, men inget som hänt sedan dess. Kan det vara så att Last.fm-servern har för mycket att göra och inte hinner med riktigt, eller har man helt enkelt infört särskilda besöksrestriktioner?

Så här ser det ut i Spotify-klienten:

Spotify rensar i sortimentet

Jaha, där kom det – Ouch! tar bort låtar ur sortimentet.

Some tracks will be restricted from play in certain countries.
/…/
The reason for this is that our agreements contain strict rules as to what tracks can and can’t be played in various countries that we are now capable of implementing. These restrictions are a legacy from when most music was sold on tapes and CDs and they have continued over into streaming music, our hope is that one day restrictions like this will disappear for good.

Det framgår tyvärr inte av inlägget hur många (eller vilka) låtar det handlar om, så det är svårt att göra en riktig bedömning av åtgärdens effekter. Jag menar, är det låtar med Britta Spjut som försvinner lär jag inte lida av det.

Så där av och i princip känns det i alla fall förbaskat trist att man ska behöva (för jag tror ju inte att man gör det direkt frivilligt – folket bakom Ouch! verkar ändå ha hjärtat på rätta stället) begränsa spelmöjligheterna per land. Det känns… bara fel. Kultur ska ju liksom göras mer tillgänglig, inte mindre.

Man skriver även:

Additionally, some of the music that has been delivered to us had been delivered by mistake even though the artist did not want their music to be included in a streaming service.

Där har jag lite mer förståelse, även om jag undrar vilka artister det handlar om och varför de inte vill att deras musik ska tillhandahållas i strömmande form (eller via strömmande tjänst, kanske man ska säga). Hur tänker man när man tackar nej till att spridas via en sådan här (förmodat) populär tjänst?

Spontant, eftersom jag nu råkar vara katastrof- och konspirationsteoretisk och ana mössor på alla ugglor, känns det som första steget till undergången. Jag tyckte redan innan att Ouch! hade lite halvtaskigt sortiment och nu blir det alltså sämre. Men det är väl jag som är negativ, förstås. Låt mig vara det då.

Spotify, Bredbandsbolaget och jag

Damn, jag gillar inte att göra detta egentligen, men det låter ju som potentiellt bra nyheter för ganska många. Bredbandsbolaget och Spotify (läs: Ouch!) har ett samarbete där man bjuder på vad jag hoppas är reklamfri (fast det faktiskt inte står så skrivet) Spotify fram till påsk (varefter det automatiskt övergår i ett Premium-abonnemang om man inte säger upp det). Saknar du invite och är B2-kund behöver du alltså inte förnedra dig och fjäska för andra.

Jag är själv kund hos B2, så jag anmälde mig vilket säkerligen kommer att resultera i onödiga kostnader – vet ju hur kass jag är på att säga upp saker.

Det slår mig att jag faktiskt har sett något om Spotify när jag loggat in i B2:s användarportal, men det var så långt tillbaka i tiden att jag inte var det minsta intresserad. Sedan dess har jag blivit effektivt hjärntvättad. Så kan det gå.

**** Jag borde väl skriva en mer formell recension, men orkar inte riktigt lägga ned det arbete som krävs och därmed blir det som det blir här. Jag börjar med att nästan exakt citera mig själv från en kommentar under ett annat inlägg.

Den Spotify vi pratar om här är en musiktjänst. Din egen jukebox på nätet, kan man väl säga. Som jag förstått det tillhandahålls musik från de större konsortierna och de flesta användarna låter ganska nöjda. Menar du att du missat allt snack om den?

Själv grämer jag mig lite, i och med din fråga, för att jag är med och sprider säljande snack kring den. Jag gillar inte riktigt det här sättet att sprida en tjänst, med exklusiva invites, som inte nödvändigtvis är jättelätta att få ta i. Jag är väl svensk – du vet, alla ska ha samma chanser och så där.

Anyway. Spotify kör du som en liten klient (finns även för MacOS, vilket så klart gladde mig, men Linuxklienter saknas dessvärre), en sorts musikspelare, i din dator. Klienten har sökfunktioner och du kan skapa spellistor, som du även kan dela med andra. Hm, vad mer? Jag har inte hunnit använda den så mycket, så det finns säkert mer än vad jag känner till men hur avancerat kan det bli?

För användning av Spotify finns några varianter. Antingen betalar man – för abonnemang à 99 kr per månad – eller så får man en invite av någon som redan är användare och inte gjort slut på sina. Är man redan användare kan man även köpa ett dagspass utan reklam. För du får stå ut med lite reklam när det är gratis, om än den inte är särskilt störande.

Hade man kunnat köpa presentkort för kortare tid hade jag här och nu erbjudit dig en provpresent, men 6 månader för 594 kr… well, så mycket är jag inte villig att spendera på främlingar.

Efter att ha använt tjänsten en kort tid, ganska sporadiskt och till och från, i och för sig i en hektisk period som inte lämnat utrymme för seriös utforskning (på det området), tror jag inte att jag kommer att vara intresserad av att betala för att slippa nuvarande rätt diskreta reklam. Spellistor har aldrig intresserat mig, så den biten hoppar jag över. Men min inställning kan ju ändras – inte minst kan jag tänka mig att reklamen kommer att bli mer påträngande med tiden och därmed ge mig ett incitament att börja betala.

Tjänsten funkar bra för provlyssning, men när jag är sugen på att lyssna på musik på riktigt, väljer jag hellre att spela det jag har på hårddisken. Inte minst när jag inte har nätkontakt, eller bara har nätkontakt via min arbets- eller uppdragsgivares nät. Men i de fall jag inte har skivorna, vare sig i cd-hyllan eller på hårddisken… tja, då är det lätt att använda Spotify.

Spotify är klart användbart men saknar ännu funktioner och artister/låtar.

Frågan är om Spotify kommer att göra att jag slutar köpa fysiska skivor. Jag skulle säga att det är högst otroligt, men det beror snarare på att det är andra saker som leder mig från plastbitsinköp. Jag har ju redan tidigare känt att det inte längre är så intressant att köpa musik på plastbit. De senaste gångerna jag tänkt på att handla musik har det känts mer lockande att ladda ned filerna direkt till hårddisken. Det går fortare än att vänta på en fysisk postleverans, och tar ingen plats i hyllorna. Jag tycker dock fortfarande att det digitala formatet är för dyrt – 99 kr för en platta känns rätt löjligt. Där tycker jag att Spotify är oerhört mycket mer prisvärt, så länge man är konstant nätansluten.

This hReview was brought to you partly by the hReview Creator.

0.3

Dec 14, 2008 by Mia*

product

Spotify

Men det bästa med dagens musiksituation är att ingenting tvingar mig att välja en enda lösning – jag kan fortsätta köpa plastbitar eller övergå till att köpa nedladdning, ladda ned filerna helt gratis via nätverk av fildelare eller lyssna på streamad musik över nätet. Alla vägar är öppna. Det ska bli spännande att se hur min musikkonsumtion kommer att utvecklas framöver.

Jag tar gärna emot tips om funktioner i Spotify jag ännu inte hittat, så om du är användare och mer insatt än jag: vilken funktion bör jag uppmärksamma? Sedan är jag också nyfiken på vad andra tänker kring musikkonsumtion, så…

Hur ser din musikkonsumtion ut idag, och hur ser den ut om ett år?

Andhämtning

Jag behöver hitta tillbaka till någon form av balans i min tillvaro. Den senaste veckan har varit för hektisk för att det ska kännas bra. Jag hinner inte riktigt med, behöver verkligen vila och samtidigt har jag ingen som helst ro till att göra det. Och det i sig är ju ett rätt tydligt tecken på att det behövs.

Det började så smått förrförra helgen, fortsatte med ökande intensitet förra helgen och i veckan och… well, det planar nog ut lite denna helg, som jag egentligen inte vet så mycket om ännu, förutom att jag i kväll (om inte alls lång stund) ska träffa en vän och äta brittiska chips. Ungefär så. Det blir säkert ett glas eller två av något gott också. Rödvin, whisky, Angostura 1919. Vet och vet, förresten – vi kan väl säga så här, att jag vet mer om vad som inte blir, än om vad som blir, den här helgen. Och det är ju alltid något.

Jag lyssnar via Spotify (förbaskat!) på Harry Connick Jr, plattan heter She och är ett tips från Lord Bored, och känner mig därav lite mer harmonisk. Harry påminner mig om Michael Ruff, som jag varmt rekommenderar för er som inte hört (och sett!) honom. Det brukar sägas att Michael Ruff är en sådan artist som alla älskar att introducera sina vänner till och det ligger absolut något i det. Jag introducerar honom dock gärna för er andra också. Han är bra.

Dessvärre hinner jag inte längre just nu, men det kommer mera. Antagligen en fortsättning på detta och sedan har jag dessutom en handfull påbörjade och påtänkta inlägg som också borde få komma ut och leka. Mycket blir det, men det är sådant jag vill göra så det måste gå. Jag kan nog gå under annars.

Smått och gott

Ibland vill man bara knappa in en massa småpinnar i historiens myrstack.

Min rätta fotpall kommer på fredag – idag kom jag mig äntligen för att boka in leveransen. SMS:et med information om att den anlänt till varuhuset har legat sedan den 27/11 och det var rena slumpen att jag råkade få syn på det idag när jag bläddrade efter ett annat. Allt händer inte alltid när det borde.

Väninnan som skulle med och lyssna på Alter Bridge på onsdag har hoppat av och jag söker en ersättare. Det blev onödigt kort varsel, men jag sätter mitt hopp till expendlande vännen som råkade höra av sig idag och blev inbjuden. När han ringde förväntade jag mig en förfrågan om sällskap vid intagande av mat och/eller öl, men han förvånade mig genom att faktiskt prata affärer. Och lät riktigt affärsmässig dessutom, vilket roade mig lite. Vi har bara umgåtts rent socialt. Jag håller tummarna och gör vad jag kan för att hjälpa honom. Men om det är någon läsare som är intresserad av att gå på konserten – skriv det i en kommentar och ange fungerande mailadress så vet man aldrig.

Frukosten intogs tillsammans med Frukostsyster – vi hade stämt träff på fiket och köpte med oss fika som sedan intogs hemma i mitt vardagsrum. Vi uppdaterade oss därefter på status i varandras liv och leverne och hade ganska roligt åt hur vi båda tycks ha mött våra spegelbilder. Kanske blir det hon och sonen som hänger med på Whitesnake-konserten i nästa vecka. Jag hoppas på det, men annars gäller samma som i föregående stycke – intresse anmäls i kommentarer till detta inlägg. Det kan ge någon form av utdelning.

Annars vet jag inte… jag lider av sömnbrist och känner mig stressad – har mycket att göra och svårt att fokusera på rätt saker. Det man måste lockar sällan lika mycket som det man vill. Och det jag vill är så klart något helt annat än det där jag måste. Vilket nog ligger i sakens natur, i och för sig.

Fick idag även en Spotify-invite av GP, vilket var välkommet eftersom jag hunnit bli nyfiken på tjänsten och bestämt mig för att prova om chansen gavs, så nu kan jag enkelt lyssna på en jädrans massa musik. Erik Borelius fanns dock inte med, så där är det ännu hårddiskvarianten som gäller. Hah!

Min bokbeställning är visst skickad och borde anlända cirka torsdag.

I övrigt vill jag koppla in den trådlösa nätverksutrustningen, läsa färdigt Ender in Exile (jag har inte läst så värst långt, men ändå hunnit konstatera att Orson Scott Card inte förnekar sig – han skriver underbart underhållande, som så ofta) och en rejäl bunt andra böcker, se mer Dexter plus andra tv-serier, ta tag i den nästan bortglömda Ubuntu-installationen, röja hemmet… Nej, det sista vill jag inte, men behöver. Och så var det det där med att sova. Hell yeah.