Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘creative zen’

Min dag idag, del 2

Har du inte redan gjort det, läser du lämpligen först föregående avsnitt, Min dag idag, del 1. Det här inlägget är nämligen en fortsättning på det. Nähä!?

Det blev som jag skrev, att jag var en duktig liten arbetsmyra och jobbade tämligen fokuserat nästan nio timmar i sträck, fast jag tog förstås några små pauser för mellanmål och avkoppling medelst surfning. Man behöver verkligen en liten hjärnsträckare när man ägnat sig åt hårt tankearbete en längre stund.

En icke oansenlig del av de där nio timmarna tillbringade jag lyssnandes till min egen röst och bortsett från att rösten låter rätt förskräcklig (vilken sopig dialekt jag har!) blev jag lite imponerad av min egen klarhet och stringens.

Inspelningen (givetvis gjord med min kära kompis, Creative Zen) var av förra veckans telefonmöte med kund, under vilket vi redde ut en knapp handfull krav som de ställer på framtida versioner/releaser av den programvara som jag och ett antal kollegor (här och i Bangalore, Indien) tillsammans jobbar med att vidareutveckla. Jag är väldigt glad och tacksam över att jag kom på idén att be om att få spela in hela mötet. Ni anar inte hur många bra saker som sägs på sådan här möten som normalt skulle glömts bort direkt!

Det blev egentligen en väldigt enskild och isolerad arbetsdag, det här. Det blir så när man tillbringar sin tid vid skrivbordet med lurar i öronen och dessutom på grund av sent intagen frukost inte hänger med det övriga gänget på lunch.

Datorn kraschade två gånger. The blue screen of death. Ruskigt irriterande.

Jag pratade jobb en stund med vår enda indier på plats – förklarade för honom hur och var man skulle få tag i informationen som krävs för att laga det fel vi tillsammans ringade in och satte fingret på i förra veckan. Förklarade, för att sedan kunna släppa frågan i trygg förvissning om att han skulle kunna fixa problemet, alltså. Sedan pratade jag några minuter annat med gruppens senaste lokala tillskott, just när han gjorde sig redo att åka hem – det är en morgonpigg rackare, det där. Hur som helst, det blev alltså bara två kortare, muntliga, samtal på en hel dag. Och så två liknande via IM. And that’s it.

Jag fick för övrigt okej från GP på att lägga ut chattloggen – det var dumt av mig att inte fråga innan och nu har jag lovat att aldrig mer lägga ut något dylikt utan att först få ett okej från honom. Det är inte mer än rätt.

Hem tog jag mig på bekvämast tänkbara sätt och det var hur skönt som helst. Och eftersom jag var så gräsligt trött (och hungrig) skulle jag bara äta middag, blogga om resten av min dag och sedan gå och lägga mig. Jag känner redan hur det inte kommer att funka. Middagen är avklarad och till den spillde jag upp ett glas Concha y Toro. Provsmakning. Känns väl helt okej, även om jag inte skulle påstå att det är supergott. Egentligen skulle jag hellre sniffa på en skvätt Angostura 1919, men gör jag det blir jag bara alldeles knollrig. Nej, det får nog bli att se säsongsfinalen på True Blood, dricka ur glaset och sedan sova. Well, det är en plan i alla fall – antagligen spricker den som vanligt.

Gud, vilket spännande liv jag lever! Äta, jobba, sova. Och så lite bloggande.

Annonser

Inspelning: Saviano på Kulturhuset

Jag funderade på hur jag skulle göra, men bestämde mig för att åtminstone prova spela in hela sammankomsten på Kulturhuset igår. Så spelade in gjorde jag, med min Creative Zen (som jag använder både nu och då för just det ändamålet).

Sedan har jag också funderat på huruvida jag skulle offentliggöra inspelningen. Det jag kommit fram till är att det vore synd att inte dela med sig till er som inte var där såväl som er som (liksom jag!) redan glömt hälften av vad som sades. Jag hoppas att det inte är några problem med att jag gör det. Kultur für alle!

Sålunda har jag uppdaterat min rapport från gårdagen – se länk längst ned.

Lester R. Brown (Plan B) i Stockholm

Jag läste för inte så länge sedan på Johans blogg om boken Plan B (läs med fördel inlägget om du inte redan vet vad den handlar om!) och därefter att författaren skulle ge en föreläsning här i stan.

Den här föreläsningen ägde rum igår och eftersom jag inte hade något bättre för mig hängde jag med Johan för att lyssna och listade då snabbt ut att paret som slog sig ned precis bakom oss var översättarna, som han haft lite kontakt med innan, och därmed utbröt visst hälsande. Jag höll mig, såsom helt utomstående, i bakgrunden och skakade nog bara tass med Doris (Norrgård Almström). Doris och Lars (Almström) står visst också bakom den svenska Plan B-webbplatsen.

Precis när föreläsningen började slog det mig att jag ju skulle kunna försöka spela in den – jag hade givetvis med mig min Creative Zen, som har inbyggd mikrofon och inspelningsmöjligheter. Så jag gjorde ett försök. Och även om ljudet inte är det bästa tänkbara går det hyfsat att uppfatta vad som sägs.

Lyssna på: Lester R. Browns föreläsning i Stockholm, 7 Sep 2008

Föreläsningen bjöd på en del intressanta (i alla fall för mig, som inte är så insatt i ämnet) aktualiteter kring det här med förnyelsebara energikällor. Och även ett eller annat höjt ögonbryn – vad sägs om amerikanska oljemiljardärer som investerar massor av dollar i vindkraft? Vi fick höra om flera olika positiva saker som händer just nu, samtidigt som han också tryckte hårt på att det krävs radikala förändringar, och det väldigt snart, om vi ska kunna rädda dagens civilisation. Känslan blev en av hopp snarare än hopplöshet, och det måste vara ett gott pedagogiskt drag ty den som inte känner hopp, agerar heller inte. Och det var väl just agera han uppmanade oss att göra också.

Boken heter ”Plan B 3.0: Mobilizing to Save Civilization” och finns att läsa online, på originalspråket (engelska), med följande motivering inkl. länk:

We all need to educate ourselves on environmental issues. For its part, the Earth Policy Institute is making Plan B 3.0 available for downloading free of charge from its Web site.

Och nu finns alltså boken i svensk översättning, som ”Plan B 3.0, Uppdrag: rädda jorden!”, vilket var varför vi var där (Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan 28, Stockholm) just igår.

Efter föreläsningen köade jag som de flesta andra närvarande för att få en av författaren signerad bok (ja, det är min bok han skriver i på bilden!) – att betala i kassan på vägen ut förstås. Varken jag eller de som stod närmast mig verkade ha tänkt på att fråga om bokens pris, vilket roade mig lite. Det kändes väl inte så viktigt just då. Eller i relation till dagens ämne.

Det ska bli intressant att läsa den här boken.

Uppförsbacke

På de flesta fronter går det tungt nu, om jag ska vara ärlig. Och ärlig, det är väl något man ska vara? Det var en dum fråga, för det är ju jag som ger svaret och ja, jag tycker att man ska sträva efter att vara ärlig så långt det känns rimligt. Naturligtvis finns det många fler nyanser än så i ärlighetsväven, men det är ju inte den jag ska måla upp nu så vi lämnar det därhän.

Kanske, möjligen, att det börjat lätta lite på jobbfronten såtillvida att jag faktiskt får lite liv i hjärnan innan det är dags att lämna kontoret. Och nästan kommer i tid på morgonen. Och när det gäller träningen har jag kommit igång bra. Förra veckan blev det tre pass, som det skulle, och den här veckans pass är också inplanerade och med den nya spelaren (det blev en Creative ZEN) hoppas jag att det ska bli lättare att komma ut och promenera också – har laddat den med musik, Java Posse-avsnitt och jPod (ljudbok). Så här efter semestern har det blivit mycket lite gånget under en dag. Morgnarna rymmer ingen tid för promenader och eftersom lunchen intas på restaurang med kollegorna glömmer jag helt promenadaspekten. Förutom att tiden blir kort.

I övrigt är det tungt. Känns det tungt. Går det tungt.

Jag fuskar fortfarande med maten och unnar mig en del godsaker jag alls inte borde äta eller dricka. I fredags var jag på krogen med den återfunna väninnan och firade en händelse i hennes liv, och givetvis var ju det ett sådant där särskilt undantagstillfälle då jag kunde unna mig. Och det gjorde jag med råge. Drink före maten, förrätt, varmrätt och efterrätt – utan några som helst reduktioner (annars brukar jag ju t.ex alltid be att få grönsaker i stället för potatis). Vin till maten. Drinkar efteråt… mycket gott och mycket trevligt förstås, men alldeles för mycket kalorier. Och det där hängde liksom med i flera dagar. Igår hade jag plötsligt, givetvis mot bättre vetande, köpt (och tryckt i mig!) en påse… ja, vad hette det nu? Ostringar, tror jag det kallades. Ungefärligen ostbågar, i ringform, med sourcream/onion-smak. Jag tröttnade efter ett par nävar, men åt ändå upp hela påsens innehåll. Smart.

Jag har funderat en del över hönor och ägg, men inte kommit på något som känns klockrent. Jag är nog för petig i min krav på bevis. Det handlar om en allmän känsla av tristess, som spiller över på alla områden. Tydliga tecken på att något inte är riktigt bra är just att jag missköter mig på matfronten. Och att hemmet börjar se ut som ett skrotupplag. Fast det är ju också möjligt att det är skrotupplaget som skapar känslorna och inte tvärtom. Svårt att veta.

Och så är jag sur på Mio som verkar lura och bedra mig hela vägen. Först fick jag löfte om att få låna hem tygproverna lite längre än bara över natten om jag kom tillbaka på en vardag och sedan, när jag gjorde just det, fick jag veta att det minsann inte alls gick för sig. Damen jag då pratade med lovade att beställa tygprover, som då skulle skickas hem till mig och komma inom några dagar. Sedan dess har det gått två veckor och inga tygprover syns till… jag börjar tröttna så smått och funderar på andra möbelaffärer på närmare håll som kanske faktiskt vill sälja en läsfåtölj till mig. Det är en rackarns tur att jag inte är deprimerad och apatisk. Eller, i alla fall inte så mycket. Eller aggressiv, för den delen. Ibland undrar man vad som är meningen med allt.

Äh, vad fan… det går en buss (till Mio) om en kvart. Jag tar den.

Etikettmoln