Kylskåpsaffären avklarad

I morse hörde jag att målarna var på plats i lägenheten under, så jag gick dit och ringde på och den snubbe jag pratat med följde med mig upp och hämtade ölen och lovade att de skulle ta med sig kylskåpet, som stod ute i trapphuset och väntade. Och mycket riktigt: när jag kom hem på kvällen var det borta.

Jag tackar gudarna för min ofattbara tur i kylskåpsfrågan och hoppas att grabbarna får ut mycket glädje av sin platta bärs.

Det är skönt att ha en sak mindre på listan av saker att komma ihåg och hålla reda på även om jag på sistone inte haft några sådana problem. Jag skriver inte ens in allt i den elektroniska kalendern längre, så något har uppenbarligen förändrats till det bättre vad gäller förmågan att hålla saker i minnet. Jag skulle dock gärna vilja veta varför minnet fungerar bättre nu.

Flyttdatum är spikat

Från och med måndag bor även mina möbler i den nya lyan. Själv kommer jag nog då redan att vara installerad, om än temporärt – jag räknar med att tömma (med undantag för det som flyttfirman tar hand om) den gamla lägenheten i helgen och sedan sova på en madrass på golvet tills de större möblerna kommer på plats. På något sätt tycker jag det hör till att leva lite primitivt den första tiden i en ny lya. Den första veckan (eller veckorna?) i den gamla lyan sov jag också på golvet eftersom jag lämnat vattensängen bakom mig i flytten.

Flyttstädningen utförs samma vecka som nye ägaren tar över. På så sätt hinner där väl inte bli alltför dammigt, kan jag tänka.

Jag fick in ett antal flyttofferter av varierande kvalitet och valde en av de firmor som faktiskt bemödat sig med att (vilket jag angett som ett önskemål) ringa upp och diskutera saken. De kunde också tänka sig att ta hand om bortforslingen av den gamla tvättmaskin som stått i förrådet sedan jag flyttade in vilket annars hade blivit jäkligt knepigt. Jag har ju ingen bil och vill väldigt ogärna besvära vänner och bekanta som har det. Minns så väl tiden då jag själv var den i bekantskapskretsen som hade bil. Det var inte roligt att alltid tvingas stå till tjänst.

Målarna verkar vara klara också – när jag kom till lägenheten igår kväll var deras prylar borta och nycklarna låg på hallgolvet. Kvar på köksbänken låg ett par läsglasögon, som torde tillhöra någon av dem – jag gissar på ägaren. Jag får väl ringa och tala om att jag hittat dem, samtidigt som jag ställer några frågor. I stort sett ser det bra ut, men det är några detaljer jag vill diskutera. Det känns jobbigt att jag ska behöva göra det.

Fascinerande är det att se färgen när den nu finns på hela väggar, i både sov- och vardagsrum. Den känns bra mycket mörkare än på fondväggen i den gamla lägenheten. Mörkare än jag väntat mig, trots att jag mycket väl vet att färg upplevs starkare på större ytor. Jag undrar om det verkligen är samma nyans? Det gör mig inget att den är mörkare, ska jag väl också påpeka – intrycket blir ju bara mysigare. Men kanske svårare att kombinera så som jag föreställt mig. Nåja, sådant där ger sig när jag flyttat in, d.v.s när möblerna kommit på plats.

I övrigt har jag idag också sagt upp elen i den gamla lyan och pratat med försäkringsbolaget om en förlängning fram till tillträdesdatumet. Det visade sig också att den där överlappningen inte gällde bostadsrätten utan bara bohaget. Om jag nu förstod det hela rätt. Vilket alltså borde innebära att den gamla lyan inte haft någon bostadsrättsförsäkring under de senaste veckorna. Attans tur att det inte hänt något, då.

Nu kan jag faktiskt inte komma på något mer jag måste göra för att ro iland den här flytten. Snart, snart kan jag få njuta. Jag längtar efter att kunna slappna av och slippa den där gnagande känslan av saker jag måste komma ihåg att göra, organisera, ta hand om och fixa. När flytten är avklarad kan jag ju äntligen vända blicken utåt igen, mot livet där utanför. Kanske träffa en eller annan intressant människa, till exempel.

Flyttrapport

Jag är fortfarande bortkopplad och har ingen som helst koll på vad som händer i nät- eller nyhetsvärlden. Det känns ganska skönt. Världen blir nära och omedelbar på något sätt – det jag ser och hör är också det som finns. Det övriga bleknar bort.

Men nu händer det lite saker igen, på lägenhetsfronten, utöver att min mor och jag ägnat en hel del tid åt att packa och flytta över saker till den nya lyan. Kläderna åkte in i garderoberna och köksprylarna i skåpen medan det mesta andra fått mellanlanda i förrådet så länge.

Målarna kom i morse och har påbörjat arbetet. Enligt min mor hade de börjat måla taken när hon tittade förbi i lyan. Kul!

Nu gäller bara att hitta någon som är villig att flytta mina möbler och städa ur lägenheten. Det går inte jättebra, enligt min mening. Jag skulle hemskt gärna vilja prata med någon om saken, men har än så länge bara fått ett löfte om att bli uppringd, fyllt i ett antal formulär samt lämnat meddelande på en telefonsvarare. Behöver jag skriva att jag börjar känna mig lite nojig över det hela? Nu är det ju ingen panik, men jag skulle förstås vilja ha det avklarat så fort som möjligt.

—

Så här senare, när det är dags att gå för dagen, har jag i alla fall fått telefonsamtal från två flyttfirmor, vilka båda skickar offerter via mail. Det verkar svårt att förstå att en bil inte direkt skulle tillföra något till min flytt, men båda firmorna låter som bra alternativ. Rimliga priser och trevligt bemötande – sådant räcker långt.

Målarkontakt

Jag tycker inte om att berätta om saker jag planerar. Det finns ju så många möjligheter att det går åt skogen eller rinner ut i sanden eller något annat som är mindre roligt att berätta om. Det är mycket, mycket roligare att berätta om saker först efter framgångsrikt genomförande. Men jag ska gå emot min instinkt och berätta om vad jag åtminstone just nu ser som ett stort framsteg – ”just nu” för att det fortfarande kan misslyckas.

Igår skaffade jag mig telefonnumret till en rekommenderad målare, som jag tänkte ringa idag. Det där är ju något som behöver tas tag i rätt omgående för att maximera chanserna till ett genomförande innan jag flyttar. Givetvis glömde jag ta med mig numret till jobbet, men det gick att få tag i igen.

Den rekommenderade målaren jag sedan ringde var förstås (vilket jag räknat med som en trolighet) överhopad med arbete under den tid jag behöver hjälp, men hade tips om en annan som jag därefter ringde. Denne lät positiv och vi kom överens om att inspektera lägenheten i morgon bitti så att han kan skaffa sig en uppfattning om omfattningen. Tidigt som fan, enligt min mening, men lite får man väl offra sig för konsten.