Bara för att … jag kom på att jag kunde göra det. Och då måste man ju! Nästan.
Här är en skärmdump från avsnittet (S01E01, ca 32:50 in) där Gran läser Harris:
Jag kan inte läsa titeln, men tror fortfarande att det är Dead until dark. Det vore så rätt.
Har du svaret eller en [t]roligare teori? Kommentera!
Vi har börjat om på första säsongen av True Blood och än så länge inte hunnit se mer än tre avsnitt, men i två av dessa dök det upp nya detaljer som jag inte minns från första gången och som jag tyckte kunde vara värda att blogga om. Inte minst misstänker jag att det kan uppskattas av Snowflake, som brukar prata om alla roliga referenser hon upptäckt (och ännu upptäcker) i Gilmore Girls.
I första avsnittet, när Sookie kommer hem från jobbet efter att ha mött Vampyr-Bill, läser Gran en pocketbok som enligt dess omslag är skriven av Charlaine Harris. Och det är visserligen omöjligt att läsa bokens titel, men jag tror nästan att boken hon läser är ”Dead Until Dark”, d.v.s just den bok som ligger till grund för tv-serien i vilken den alltså figurerar. Det är dock i så fall inte den utgåva jag har. Boken Gran läser är lila och har författarens namn i två rader höjdmässigt ganska mitt på, medan titeln spänner över tre rader nedanför på höger sida och utgörs av tre jämnlånga ord. (se bildbevis)
Noterade förresten, nu när jag tittade närmare på mina böcker, att det står ”ACE Fantasy/Mystery” på böckerna 1-4, medan böckerna 5-8 är ”ACE International Edition”. Liksom bok 9, gissar jag. Den har f.ö. enligt uppgift skickats idag, vilket väl borde innebära att jag får den vilken dag som helst.
Men nog om böckerna – det här inlägget skulle ju handla om tv-serien.
När Tara i andra avsnittet kommer hem till sin mor som ligger utslagen på soffan ser man på bordet en tidning vars framsida i stora svarta bokstäver skriker ut: ”Angelina adopts vampire baby”.
Jag ser fram emot fler skojiga upptäckter vartefter resten av avsnitten beskådas!
Säsong 3 börjar sändas i juni och det sägs också att det blir en fjärde säsong.
Har du inte redan gjort det, läser du lämpligen först föregående avsnitt, Min dag idag, del 1. Det här inlägget är nämligen en fortsättning på det. Nähä!?
Det blev som jag skrev, att jag var en duktig liten arbetsmyra och jobbade tämligen fokuserat nästan nio timmar i sträck, fast jag tog förstås några små pauser för mellanmål och avkoppling medelst surfning. Man behöver verkligen en liten hjärnsträckare när man ägnat sig åt hårt tankearbete en längre stund.
En icke oansenlig del av de där nio timmarna tillbringade jag lyssnandes till min egen röst och bortsett från att rösten låter rätt förskräcklig (vilken sopig dialekt jag har!) blev jag lite imponerad av min egen klarhet och stringens.
Inspelningen (givetvis gjord med min kära kompis, Creative Zen) var av förra veckans telefonmöte med kund, under vilket vi redde ut en knapp handfull krav som de ställer på framtida versioner/releaser av den programvara som jag och ett antal kollegor (här och i Bangalore, Indien) tillsammans jobbar med att vidareutveckla. Jag är väldigt glad och tacksam över att jag kom på idén att be om att få spela in hela mötet. Ni anar inte hur många bra saker som sägs på sådan här möten som normalt skulle glömts bort direkt!
Det blev egentligen en väldigt enskild och isolerad arbetsdag, det här. Det blir så när man tillbringar sin tid vid skrivbordet med lurar i öronen och dessutom på grund av sent intagen frukost inte hänger med det övriga gänget på lunch.
Datorn kraschade två gånger. The blue screen of death. Ruskigt irriterande.
Jag pratade jobb en stund med vår enda indier på plats – förklarade för honom hur och var man skulle få tag i informationen som krävs för att laga det fel vi tillsammans ringade in och satte fingret på i förra veckan. Förklarade, för att sedan kunna släppa frågan i trygg förvissning om att han skulle kunna fixa problemet, alltså. Sedan pratade jag några minuter annat med gruppens senaste lokala tillskott, just när han gjorde sig redo att åka hem – det är en morgonpigg rackare, det där. Hur som helst, det blev alltså bara två kortare, muntliga, samtal på en hel dag. Och så två liknande via IM. And that’s it.
Jag fick för övrigt okej från GP på att lägga ut chattloggen – det var dumt av mig att inte fråga innan och nu har jag lovat att aldrig mer lägga ut något dylikt utan att först få ett okej från honom. Det är inte mer än rätt.
Hem tog jag mig på bekvämast tänkbara sätt och det var hur skönt som helst. Och eftersom jag var så gräsligt trött (och hungrig) skulle jag bara äta middag, blogga om resten av min dag och sedan gå och lägga mig. Jag känner redan hur det inte kommer att funka. Middagen är avklarad och till den spillde jag upp ett glas Concha y Toro. Provsmakning. Känns väl helt okej, även om jag inte skulle påstå att det är supergott. Egentligen skulle jag hellre sniffa på en skvätt Angostura 1919, men gör jag det blir jag bara alldeles knollrig. Nej, det får nog bli att se säsongsfinalen på True Blood, dricka ur glaset och sedan sova. Well, det är en plan i alla fall – antagligen spricker den som vanligt.
Gud, vilket spännande liv jag lever! Äta, jobba, sova. Och så lite bloggande.
Det är vad Bodil Malmsten på en fantastisk glödande, flödande, bubblande sventalienska erbjöd Roberto Saviano att komma och bo i, här i det trygga Sverige. I en liten stuga rosso någonstans i de småländska, värmländska, lappländska etc skogarna skulle han kunna känna sig trygg med våra svenska jägare, iklädda kamouflagefärgad bävernylon, smygandes runt knutarna med sina gevär i högsta hugg. I stället för att behövas rädas camorran skulle han kunna slappna av tillsammans med valfritt antal svenska blondinis.
Bodil bjöd med detta på många glada skratt, vilket behövdes för att lätta upp den något dämpade stämningen som lagt sig till över församlingen, efter att vi fått höra Saviano själv berätta om hur kringskuret och begränsat hans liv blivit sedan boken (Gomorra) fått ett genomslag. Camorrans bossar räds hans ord mer än t.ex kulor och ordens spridning över världen ökar på hans ”hotvärde”. Jag undrar om han tycker att det är värt det, om han ibland ångrar sitt val?
Jag har, som jag skrev tidigare, inte läst Gomorra, men nu i alla fall köpt den och kommer definitivt att göra det. Den verkar väldigt intressant, inte minst för att den tydligen ska ha ett väldigt personligt anslag. Och sådant gillar ju jag. Inte bara torra fakta, utan det ska vara must och blod också. Blod, som i liv, menar jag då. Det ska vara personligt, för annars kan det nästan kvitta.
När jag väl har läst boken får jag väl återkomma med en kommentar eller två.
Och apropå blod vill jag tacka snowflake för ett exemplar av Charlaine Harris bok, Dead Until Dark, den som legat till grund för tv-serien True Blood (vars två senaste avsnitt jag ännu har osedda). Jag har kikat lite i en PDF-version förut och förväntar mig ingen högtstående litteratur, men har ändå velat läsa boken så det var en bra present – mille grazie till dig med, både för boken och för att du än en gång fick mig att besöka Kulturhuset och lyssna på en intressant författare! Den här gången var det dessutom (i alla fall på det avstånd vi satt) en snygg sådan, som pratade det härliga språket italienska med både mun och händer. Precis som det ska talas. Jag blev inspirerad.
Tillägg: Läs även Correns artikel, som beskriver kvällen bättre än jag.
Tillägg 2: Här kan du lyssna på min inspelning av sammankomsten:
Roberto Saviano, Kulturhuset i Stockholm, 2008-11-26 kl 18:30
Tillägg 3: Jag ser att Bodil Malmstens fantastiska text finns på nätet.
I lördags tipsade vännen ivve om en tv-serie som jag inte ens hört talas om. True Blogg (snacka om skadad!) Blood, som skulle handla om vampyrer. Jag antar att ämnet kom upp för att jag lyssnar på ‘Låt den rätte komma in’, som ju också har vampyrinslag. Jag hämtade hem de avsnitt jag hittade och har därefter sett alla åtta. Kanske är den lite väl överdriven och bitvis nog så blodig för min smak, men beroendeframkallande. Kanske för att vartenda avsnitt slutar med en cliffhanger? Sedan är det också roligt att se Alexander Skarsgård som vampyrsheriffen – han verkar definitivt vara ett äpple fallet från päronträdet. Jag såg det sista nedladdade avsnittet och gick ut på nätet för att kolla när man kunde hoppas på nästa. Det visade sig redan ligga ute och en halvtimme senare hade jag det hemma. Så nu har jag sett det med och då återstår väl bara att vänta en vecka på nästa. Serien bjuder på rätt mycket sex, en del blod och lite våld. Samt folk som är fula i munnen. Den som inte tål att se ”blod” bör undvika denna serie.
Officiell info: True Blood @ HBO.
Fan site: True-Blood.net.
Nuheter: 
Mia is a geek 
Tryckt & kränkt