Mia köper kylskåp

Igår skulle jag äta rester till lunch, men förra veckans köttfärslimpa hade fått päls så det fick bli lax i stället. När jag skar upp en bit gurka därtill noterade jag att den inte var så iskall och nästan frusen som den brukar. Kände även på laxbiten och konstaterade att den var mer sval än kall. Därefter öppnade jag kylskåpet och fann viss brist på kyla. Här var det något som inte stod rätt till.

Termometern inne i kylskåpet visade +5°C, men stod å andra sidan precis intill kylelementet och vem vet om den visar rätt i sig själv. Jag hämtade en annan termometer och ställde den på översta hyllan, lutad mot en stor burk hemkokt lingonsylt. En och en halv timme senare visade den på drygt +11°C. Och nu ännu mer. Inte bra.

Att skruva på inställningarna gav sedermera ingen som helst effekt så det var bara att konstatera att det inte blir någon ”allt på en gång”-renovering av köket utan snarare en process. Överst på listan hamnade alltså kyl och frys.

Visserligen är det nu bara kylen som mår dåligt, men frysen är lika gammal så jag förväntar mig inte att den heller ska hålla mycket längre. Och let’s face it: rent estetiskt skulle det se förskräckligt ut med gammal frys bredvid ny kyl.

När jag då tvingades inse faktum och började tänka på allt jag skulle behöva göra för att få till ett byte av kyl och frys fick jag halv panik. Jag vet mycket lite om vitvaror och vad man ska tänka på när man ska handla – och nästan lika lite om vart man ska vända sig. Plus att jag inte hade budgeterat för sådana äventyr på min semester – jag har ju redan fullt upp med att göra… ungefär ingenting.

Det är förstås helt omöjligt för mig att logiskt förklara och motivera en sådan här irrationell känsla, men det är å andra sidan heller inte nödvändigt – vi kan helt enkelt nöja oss med att konstatera att gårdagens eftermiddag och kväll kunde ha varit betydligt muntrare. Efter att jag kommit överens med sambon om att vi tillsammans skulle ge oss ut på jakt nästa dag kändes det dock mycket bättre och när morgonen väl kom var jag åter i balans och hade läget under kontroll.

I morse gav vi oss alltså ut på stan och besökte först en butik med för litet sortiment och sedan en annan med större sådant. Vi provade oss igenom hela utställningen, hittade ett par skåp som kändes okej och slog helt sonika till på dem. Förvånansvärt smärtfri process, och en trevlig försäljerska därtill. Tyvärr kunde de inte leverera förrän på torsdag, men det var så skönt att få lämna ifrån sig bollen att jag accepterade det. Och alltså är det bara att hålla sig hemma för att ta emot leveransen. Bortforsling av den gamla utrustningen ordnar sig på endera sättet – antingen m.h.a en kompis eller butikens bortforslingstjänst.

Efter inköpet unnade vi oss kaffe på det lokala Espresso House-haket varvid jag gratulerade mamma på födelsedagen och informerade henne om min triumf.

Nå, jag fick ändå tre och en kvarts års respit för det facila priset av en låda öl.

Handpenning

Handpenning (tio procent av köpesumman) ska betalas in till mäklaren fredag 22/2. Jag har registrerat betalningen och hoppas verkligen att det också blir betalt som det ska. Lite läskigt är det att hantera så mycket pengar via nätbanken, men också fascinerande. Det blir nästan monopolpengar.

Under vägen lärde jag mig skillnaden mellan överföring och betalning – överföring gör man till konton, medan betalningar görs till bank- eller plusgiro. Och eftersom det är enklare att skriva in ett åttasiffrigt bankgironummer än ett mångsiffrigt kontodito (som måste skrivas om efter obegripliga regler) kändes det säkrast att göra det här som en betalning.

Jag tänker och tänker på vad mer jag behöver göra, men kommer inte på så värst mycket. Flytt av bredband och telefon är beställt. Adressändring likaså. El och försäkring ringer jag om i morgon, tänkte jag – har varit lite förutseende och förberett så att jag får med mig lämpliga papper till jobbet.

Kanske skulle ringa min mor och berätta? Hon har inte en susning om vad som hänt de senaste veckorna, om nu inte lillebror skvallrat förstås. Jag kommer aldrig på att jag ska ringa och hon ringer mer sällan sedan hon blev omgift.

Jag ska flytta!

Lite förvånad är jag över att ingen [fotnot] har frågat om vad som händer på bostadsfronten, men för er som inte är nyfikna vill jag ändå berätta att jag igår skrev på köpekontraktet. Jag får tillträde till lägenheten om en månad och vill förstås gärna flytta då och sålunda har jag massor att göra den närmaste tiden. Först och främst är det en massa beslut att fatta (och därefter förstås agera på besluten, men det är ett senare problem). Det är dags att börja fungera som projektledare.

Eftersom det här med beslutsfattande kan bli ett stort problem för mig misstänker jag att jag kommer att tvingas göra rejäla rationaliseringer (jag är ju grundlig till min natur så saker blir lätt överväldigande i omfattning), vilket är enda sättet att komma någon vart inom rimlig tid och med rimlig ansträngning. Jag får minimera antalet alternativ och fatta snabba beslut utan alltför mycket eftertanke. Det funkar förmodligen, det också. Åtminstone har det gjort det med mina bostadsköp.

Jag har lite svårt att fatta det, faktiskt. Att jag ska flytta till en lägenhet som i princip är det jag drömt om i flera år. Ett rum till, en bit upp och med bra ljusinsläpp, badkar, balkong, bredband (till och med uttag i varje rum) och rymligt kök. Det har inte ens gått en vecka efter att jag efter tips och i sällskap av grannexkollegan gick för att kolla på en lägenhet i kvarteret där jag bor och nu står jag här med påskrivna papper och hela processen är igång. Det är snabba ryck i min värld just nu!

Och det känns bara bra. Lite, lite pirrigt, men annars bara spännande och roligt. Det här känns rätt, helt enkelt.

Ja, vad som hände efter mitt s.k. skambud (som förstås genast kontrades med ännu en marginell höjning av föregående budgivare) var inte mycket. Jag avvaktade, jobbade vidare och tänkte höja något mer i mitt nästa bud mot slutet av dagen. I stället ringde mäklaren upp och meddelande att säljaren var grymt besviken på nivån och om det fortsatte så här skulle det troligen inte bli någon försäljning alls. Han skulle i alla fall diskutera prisnivåer med säljaren och sedan återkomma.

Ett par timmar senare ringde han upp igen, med en konkret summa att ta ställning till – under den nivån var säljaren helt enkelt inte villig att gå. Mäklaren hade givetvis förmått honom att lägga sig lägre än han egentligen ville. Jag gav ingen särskild respons just då (fast inom mig var det inget snack för jag kunde tänka mig att gå en bit högre) och han föreslog att jag skulle sova på saken och att vi skulle höras dagen efter.

Någon gång under sen förmiddag ringde mäklaren upp och pratade väder och vind i flera minuter, vilket fick mig lite full i skratt. Jag kände mig kolugn och pratade glatt på i väntan på att få den viktiga frågan, själva anledningen till att han ringde, och eventuella hakar eller villkor, för jag trodde i det här läget att det vi skulle fortsätta budgivningen fast på en högre nivå.

Till slut kom han så till saken och undrade hur jag ställde mig till priset vi pratat om och jag sade att ja, jag var villig att betala det priset. ”Ja, men då är lägenheten din!”, sade han och förpaffade mig alldeles. Några förundrade ”wow”, och förvånande ”kul!” kom väl ur min mun och så fick jag välja tid för mötet med säljaren för att stadfästa affären. Fredag em.

Efteråt gick jag omkring på kontoret och kände mig lite knäpp, minst sagt. Det formligen bubblade inombords och jag ville med stora bokstäver berätta för allt och alla att JAG HAR BLIVIT MED LÄGENHET, men vågade samtidigt inte ta ut någon glädje innan papperen faktiskt var påskrivna. Det finns ju en risk, om än förmodligen ganska liten, att någon annan kommer och tränger sig in emellan i ett sådant läge. Jag vågade inte tro.

Jag ringde i alla fall den peppande bästa väninnan, som just lunchade med en annan kompis, och berättade att jag mest troligt precis blivit med lägenhet och de gratulerade mig båda två. Väninnan började genast ställa en massa frågor om hur jag skulle göra med både det ena och det andra och den andra kompisen började tipsa om flyttfirmor och jag bad dem snälla bromsa för sådant tänker jag inte ens fundera på innan det är påskrivet och det fick jag förståelse för. Hon och jag bestämde att ses på fredagkvällen, efter mitt möte med säljare och mäklare, för att fira lägenhetsköpet eller bara umgås.

Fredag eftermiddag träffade jag då mäklare och säljare på mäklarkontoret och skrev så småningom på dokumenten. Men petimäter som jag är fick jag mäklaren att skriva ut rättade exemplar av objektsbeskrivningen då vissa uppgifter om lägenheten helt enkelt inte var korrekta. Rätt ska vara rätt.

Jag och säljaren pratade lite om saker han eventuellt kunde lämna kvar i lägenheten och jag frågade om bredbandsuttag eftersom det var något jag glömt att kika på när jag var där men misstänkte att det kunde finnas flera av eftersom han efter vad jag förstått är lite av en datormänniska. Ja, det är i alla fall han som gjort föreningens hemsida (som enligt min mening skulle behöva moderniseras) och vi skojade om att ansvaret för den skulle följa med lägenheten. Han kommer att höra av sig i samband med tömningen av lägenheten så får jag komma över och se om det är något jag vill ha kvar av det som han annars bara kastar. Samtalen kändes bra och så mycket mer finns inte att säga just. Jag stannade kvar en stund och pratade med mäklaren om försäljningen av nuvarande bostad. Han kommer hit på tisdag morgon för att göra en bedömning.

Jag åkte hem till väninnan och vi pratade en massa lägenheter och praktikaliteter och jag vet inte vad. Hon kommer hit och hjälper mig röja undan det värsta inför mäklarens besök och jag lovar att det är mycket jobb, även om det som sagt bara handlar om att röja undan det värsta. Jag är rätt säker på att jag inte kommer att ha tid att sitta vid datorn de närmaste dagarna (men kommer kanske att göra det ändå), men nu vet världen i alla fall att JAG HAR BLIVIT MED LÄGENHET!

Fotnot: alltså, ingen utom Thomas Tvivlaren, som dock frågade för sent för att räknas in i underlaget för inlägget. [tillbaka]

Jag lägger ett skambud

Nu har jag lagt ett bud på lägenheten, för ska den gå så där billigt vill jag fasen vara med.

Jag gjorde som föregående budgivare och lade ett mycket marginellt högre bud – jag vill ju inte betala mer än absolut nödvändigt, även om jag kan tänka mig ett läge där jag drämmer till med något i hopp om att avsluta processen. Men än känner jag ingen som helst stress. Vi får väl se vad som händer, och om säljaren ens vill sälja till ett så lågt pris.

I morse kollade jag buden och kände att jag nog ville vara med ändå, men kunde inte riktigt förmå mig ringa mäklaren för det kändes bara för… hastigt och jag behöver bolla tankar med någon innan jag fattar beslut. Så då ringde jag väninnan som precis kommit till kontoret och kunde surfa in och kolla på bilder och annan lägenhetsinformation. Hon var entusiastisk, tyckte att både lägenhet och pris verkade bra och gav mig sålunda precis den bekräftelse jag behövde för att komma över den där initiala tröskeln (efter den rullar det bara på). Därefter ringde jag mäklaren för att tala om att jag var intresserad, men ville prata med banken innan jag lade något konkret bud.

På banken stegade jag in och bad om lite riktlinjer och de var så glada och räknade på sämsta tänkbara utfall och tyckte jag var så ”fin hos UC” (helt utan anmärkningar, antar jag att det betydde) och lovade mig att låna ut en massa pengar om det skulle behövas. Jag skulle tydligen kunna köpa lägenheten ganska dyrt och ändå behålla den gamla i minst ett år. Så ni förstår att jag inte behöver oroa mig för det ekonomiska.

Och sedan ringde jag som sagt upp mäklaren, och lade mitt lilla skambud och där står vi nu. Fasen, vad roligt det här känns! Och jag tror inte ens att jag blir ledsen om det skiter sig.

Köpa ny lägenhet?

Jag kollade på status i budgivningen för lägenheten jag var och kikade på i söndags – den hade ju ungefär allt jag vill ha, förutom ett renoverat badrum (vilket jag ju har idag). Men det badrum som finns är funktionellt, så det är lugnt. Lägenheten har ett rum mer, ljusinsläpp och någon sorts utsikt – utöver allt det jag har redan idag. Sådant som bredband, badkar och balkong alltså. Sedan är det också ett riktigt rymligt kök, vilket är en stor bonus – nu har jag bara ett halvt. Och måste ha matplats i vardagsrummet, vilket vore väldigt skönt att slippa.

Efter att jag varit och tittat på den hade jag ju lite svårt att släppa tankarna på lägenheten, funderade på hur jag skulle använda de olika rummen och hur och var mina möbler skulle passa in. Ja, jag provbodde lägenheten i tanken.

Rent faktiskt var det ju precis en sådan här lägenhet jag önskade mig när jag började tänka på att skaffa större. Det finns väldigt få liknande lägenheter i föreningen, såg jag när jag kikade närmare på de olika planlösningar som finns, så chansen att det dyker upp en till för försäljning inom den närmaste framtiden är rätt liten. Och… jag undrar om jag kan bo högre upp än så där? Minns när jag hängde med väninnan och kollade på en lägenhet näst högst upp i huset – och inte klarade av att gå ut på balkongen för att jag blev alldeles yr i huvudet. Någon svindel fick jag inte i den här lägenheten.

Det har ännu bara kommit in två bud vilka enligt min mening ligger på en rätt låg nivå (fast vad vet jag, egentligen?). Det andra är marginellt högre än det första. Ju mer jag tänker på det, desto mer frestad blir jag att ge mig in i matchen. Enligt mäklaren i måndags borde det finnas en dag eller två att spela på. Vore det inte dumt att inte åtminstone göra ett försök?