Tema: Semester – foto 21, 26 juli

Detta inlägg ingår i min serie, Tema: Semester – en bild om dagen.

Den här dagen bar det av inåt landet på motorcykel. Det var molnigt och därmed bra åkväder. Vid Skebokvarn började det småregna så vi tog fikapaus, men kunde ju inte sitta där och häcka resten av dagen så det var bara att åka vidare. Och få soppatorsk, slå över till reservtanken och åka vidare till första bästa mack. Till Örebro kom vi fram och hotellet hittade vi också, om än efter en hastig kartkonsultation. Hungern drev oss ut på stan, vi tittade på shoppingdistriktet och slottet och åt middag på en restaurang i närheten. Glassefterrätt + drink intogs i hotellets bar, vars försäljning stängde redan halv tio. Det var nätt och jämnt att vi hann handla, och senarekommande gäster blev besvikna. Lågsäsong på sommaren.

Eftersom jag hade med mig IXUS:en och kom på att det gick att plåta under färd, blev det ungefär lika många ”on the road”-bilder som foton från lilla stadspromenaden. Nästan uteslutande ointressanta foton i båda fallen och jag börjar undra om jag inte borde lägga ned fotograferandet helt och hållet. Det känns lite tröstlöst, måste jag erkänna.

Dagens bild får bli en aktionsbild från bönpallen. En fin liten väg i Segersjötrakten. Eller, om man så vill, någonstans mellan Lännäs och Stora Mellösa. Bilden är rätt kass från början, tagen i farten med IXUS, men en del av suddigheten beror på den enorma hastigheten i vilken vi färdades – vi åkte säkert 60 knyck eller så. Det var grönt och smalt och mysigt kurvigt. Och ja, det är kameran och vi som skymtar i backspegeln – en kul detalj i de flesta av bönpallsbilderna.

Årets första hojtur: Sigtuna t/…

Kallt och fuktigt, kan man väl sammanfatta det.

Idag gjorde vi en liten utflykt till Sigtuna för lunch med ett urval av hans närstående.

Jag visste det redan innan, att hojbrallorna är för små, men har i det längsta undvikit att få konkreta bevis. I morse var det till slut tvunget och jag hade rätt – de har krympt där i förrådet över vintern. Därmed blev jag tvungen att åka i jeans. Jeans är varken vindtäta eller vattenavvisande.

Strax innan vi kom till Sigtuna möttes vi av en skur och… well, jag blev blöt om benen. Och kall.

När det (efter en mycket välsmakande lunch på Farbror Blå vid Stora torget) var dags för hemfärd hade det ösregnat och småregnade fortfarande så jag fick vänligen åka med i bilen. Hojföraren hade både komplett allvädersställ och regnöverdrag så han klarade sig fint. Större delen av vägen tillbaka var det torrt, men vid åtminstone ett tillfälle regnade det rejält. Då var jag rätt nöjd med att sitta i bilen.

Jag tog inga foton, bara två Hero-bilder: Packning pågår, Lunchar på Farbror Blå i Sigtuna.

Tankar som tvål

Jag skulle vilja blogga och berätta om tillvaron, livet, semestern – egentligen vad som helst. Känna orden flöda ur fingrarna och se mina mer eller mindre medvetna tankar breda ut sig över bloggsidan. Men så snart jag ens tänker tanken på att skriva något blir det tomt i huvudet. Hur är det möjligt?

Jag har inga tankar om vare sig det förflutna, nuet eller framtiden bortanför ett par timmar framöver. Jag minns banne mig inte vad vi har gjort nu under semestern (om något?) utöver det jag redan skrivit om – handlat hojkläder. Och åkt motorcykel. Vi har besökt några nära, kära och/eller bekanta. Åkt omkring och shoppat diverse saker. Och naturligtvis åkt en del hoj också.

Mellan hojturerna har vi… eh. Inte gjort många knop. I alla fall inte jag. Sett på diverse avsnitt av E.R. och Being human. Läst ut Dexter-boken och konstaterat att jag absolut vill läsa den på engelska. Och det vill jag för att jag blev så jäkla störd av översättningen och vill ge författaren en ärlig chans.

Hon hade sett allt. Varit där, gjort vad hon skulle, köpt t-shirten.

Just nu gör jag tydligen allt för att slippa ta mig an räkningshögen, som legat så länge att den stinker. Inte bokstavligt talat förstås, men jag blir kallsvettig av att bläddra bland det jag ignorerat. Somligt är bara att betala, men annat är sådant som gått snett och som jag måste ringa och ordna upp och jag vill verkligen inte behöva ringa. Varför i helvete kan inte saker göras rätt från början så att jag slipper våndas och slösa dyrbar tid på att reda ut skiten?

Ska gå igenom högen i detalj i kväll, sortera papperen i olika högar för att i morgon kunna ringa och förhoppningsvis ställa saker och ting till rätta. Inte för att jag inte gjort det förut, men någon gång ska det väl funka kan man tycka.

Det där med förhållande verkar inte vara bra för min intellektuella kapacitet. Och det är definitivt inte bra för mitt bloggande eftersom jag ogärna skriver om oss och vi tillbringar i princip all vaken tid tillsammans. Jag behöver lära mig hantera gränsdragningen eller ändra mina egna regler för bloggandet. Andra faktorer spelar också in och det finns hopp om lösningar i närtid.

Jag skulle säga att jag trivs rätt bra med livet. Ifall någon undrade, alltså.

Inleder karriär som spätta

I lördags åkte jag för första gången på många år motorcykel. Märk väl: åkte, inte körde. Jag kan inte köra båge. Och framförallt får jag inte köra båge. Jag har ingen licens. Eller jo, men den licens jag har gäller bara framförande av personbil. Och sålunda får jag nöja mig med att åka när någon annan kör.

För att få följa med ut och åka behöver man viss skyddsutrustning, så det har vi ägnat rätt mycket tid åt på sistone. Leta passande prylar och beklädnader.

Först och främst behövde jag en hjälm och det var så klart det lättaste att hitta. Hjälm blev sålunda det första inköpet, i lördags. Den var långt ifrån gratis, men förhållandevis billig. Om vi säger så: de sålde många dyrare.

Där och då provade jag även byxor och hittade hela två tänkbara exemplar. Förvåningen var stor då det första stället vi besökte inte haft något som ens var i närheten av att funka på mig. Jag hade verkligen inga förhoppningar.

De två alternativen var ett par skinnbrallor och ett par allvädersbyxor. Konstigt kändes det att jag som alltid tänkt och tyckt och trott att jag behövde (läs: så gärna ville ha) skinnbrallor faktiskt lutade mer åt det andra paret. Jag fattade dock inget beslut utan bestämde mig för att låta jackan fälla avgörandet – om jag hittade en jacka i skinn vore det lämpligt med skinnbrallor och vice versa.

Det är så skönt att ha alternativ och det är ännu skönare att ha en konkret plan att rätta sig efter. Något mot vilket man kan vila sina beslut och därmed slippa tänka i stunden när de ska fattas. Jag kan ju verkligen inte fatta ett beslut om det inte finns en påtaglig anledning – två helt likvärdiga alternativ klarar jag inte av att välja mellan. Så i det här fallet var det otroligt skönt att låta beslutet bero av andra resultat. Resultat som ligger bortom min kontroll.

Hm, ”It’s beyond my control” – vilken film var det? Äh, jag har den på dvd.

Nåväl, med införskaffad hjälm gick det ju att åka så det fick jag göra. I jeans och skinnjacka. Och min nya hjälm. Det blev en kortare provtur ut till väninnan i Sickla, vilket visade sig vältajmat då hon behövde oss just då.

Lite läskigt kändes det att sitta bakpå, även om jag tror att jag hade börjat slappna av innan vi var hemma igen. Ja, vi tog en extrasväng via Huddinge.

Fast allt det där var så länge sedan att jag inte längre minns… jag minns att jag spände mig i början, men också att det kändes förvånansvärt stadigt.

Sedan dess har jag hunnit hitta och köpa både jacka och byxor, om än byxorna just nu ligger hos skräddaren för justering. Förkortning av ben, alltså. Det blev till slut en finsk allvädersdress eftersom den var det enda som passade hyfsat.

Lustigt nog köpte jag hjälmen på ett ställe, ryggskyddet på ett annat, jackan på ett tredje och byxorna på ett fjärde – de sistnämnda två hörde dessutom ihop men valdes helt oberoende av varandra. Rukka gör väl kläder som passar mig. Att modellen sedan visade sig heta samma som jag, d.v.s Mia, gjorde inte saken sämre. Man skulle nästan kunna tro att universum planerat för mig.

Funderar även på vettigare skor att åka i – de skinnstövlar jag använt nu är för mjuka och tunna för att funka riktigt bra. Jag får kramp i fötterna. Men vi får se… det har blivit många sköna slantar spenderade så här långt. Måste samla ihop kvittona för att ha lite koll och om jag behöver reklamera något.

Semestern så här långt har, oberoende av hur man räknar, färgats av det här med motorcykel. Åka från butik till butik och ibland tillbaka igen. Åka bara för att åka. Långa dagar har det blivit och jag vill mena att det inte är någon dans på rosor att ha semester. Man måste fasen vara utvilad för att orka med!

Lördag och söndag åkte vi kollektivt till en och samma butik. Först för att kolla på byxor (och köpa hjälm), sedan för att kolla på jackor. Måndag… hittade och köpte jag min jacka. Tisdag jordgubbskok och pannkaksmiddag med vänner. Onsdag åkte vi runt och letade skruvar och jag fick nya naglar och sedan gick vi på demonstration i Humlegården (länken går till Erik Laakso som jag fick förvarnad möjlighet att hälsa på) och drack därefter öl med andra pirater. Torsdag (idag – well, det är över midnatt, men min dag är inte slut ännu) återvände vi till ett av skruvställena för att prova byxor och minsann, fanns där inte ett par som passade! In till skräddaren i stan och sedan ut i förorterna på oväntat besök och därefter hemåt via gamla hemtrakter, för att inte säga längs vägar som inte ens finns om man ska tro GPS:en. Uncharted territory – hur coolt låter inte det? Men faktum är att man tydligen byggt helt nya bostadsområden i ödemarkerna alldeles nära mitt första stockholmshem.

Och för den som är nyfiken på motorcykeln jag åkt på så ser den ut så här:

Nu ska jag sova – fick nog en överdos av syre idag. Vi tillbringade i princip hela dagen ”on the road” eller i alla fall ”on the run”. Jag är glad över att min nya jacka kändes sval och var helt vindtät. Bra köp. Ska möjligen se till att få ärmarna kortade, men det får vänta tills det är dags att lämna hojen hemma.