Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘semester’

Semesterslut

Du kan välja att se det som att semestern slutar eller att arbetet börjar igen.

Själv önskar jag att jag kunde se den här övergången som enbart positiv, men så här i arla morgonstunden känns det bara… onödigt. Varför kan jag inte bara få fortsätta vara ledig och ha tid att ägna åt välmående, kultur och studier? Tid att sätta några av alla dessa planer i verket, att verkligen komma ikapp och till rätta med allt det där som ligger uppköat i min stackars hjärna. Tänk att få bli klar med saker, och känna att horisonten är öppen och att JAG HAR TID!

(nu är det bara den sista labben kvar innan jag är helt klar med kursen!)

Annonser

Blygsam framgång, men 75% kursklar

Det går framåt, om än inte med några stormsteg precis. Av någon anledning går det nämligen åt mycket semestertid för att göra ingenting. Eller prokrastinera, om man så vill. Jag har sett en mängd tv-serieavsnitt och läst en pappersbok (antologin På denna grund) samt påbörjat en av dem jag fick med mig hem från förra årets Swecon, ConFuse 2015 – den känns oväntat lovande så här långt! Jag lär väl återkomma med någon reflektion när jag läst färdigt, tänker jag.

Sedan har jag också tränat nästan varje dag. Ingen avancerat, men ändå. Jag letade reda på ett sådant där sjuminutersprogram (med övningar för hela kroppen) som inte kräver någon direkt utrustning och därmed kan köras ungefär var som helst. Och när som helst. Vi kan ju säga som så att det krävs mycket lite ansträngning för att jag ska flåsa lungorna ur mig, och jag klarar inte av att göra alla övningarna fullt ut, men jag anpassar och försöker och gör så gott jag kan. Och det gör skillnad. Ryggen mår t.ex. i vissa avseenden mycket bättre. Återstår att se hur det går att passa in programmet i vardagen. Men senare…

Prokrastineringen till trots har jag i alla fall lyckats färdigställa och lämna in alla uppgifter rörande tredje delen av höstens kurs och sålunda återstår den sista fjärdedelen. Den borde jag absolut fixa på de två veckor som återstår av min semester. Eventuellt tar jag med datorn upp till norr och försöker bli klar där.

Förra veckan jobbade jag och det var inte roligt. Påminn mig gärna framöver om att inte offra mig och jobba för att någon måste göra det. Det var en mycket dålig idé att försöka vrida tillbaka hjärnan till jobb mitt i avslappnad semester.

Ja, det var väl det, det. Härmed återgår jag till tystnaden och börjar då med att kolla hur Windows 10-installationen på min gamla fönsterkärra fortskrider…

Semesteruppföljning

Årets semester går mot sitt slut och det kan vara på sin plats att summera lite – om inte annat så att jag själv när jag undrar någon gång i framtiden kan gå tillbaka hit och läsa lite om vad som hände. Eller inte. Jag dokumenterar några milstolpar.

Luleås norra hamn. I bakgrunden vårt hem för några dagar, Clarion Sense.

Det man främst kan säga är väl att det har varit en fruktansvärt varm semester. Jag gillar ju verkligen inte värme, vilket alla som känner mig nog redan vet, men jag måste säga att det var en välsignelse att ligga ute på vägarna en stor del av den inledande semestern. Vi hade nämligen bil med alldeles utmärkt kylanläggning.

Den första semesterveckan tog vi det lugnt och planerade resten av semestern, firade Hannas födelsedag och tog tåget till Gävle. Väl där umgicks vi också med trevliga människor (Ninja Ister med nära/kära) och åt god mat, bodde på hotell. Dagen efter plockade vi upp en hyrbil för att i godan ro färdas norrut i landet.

Färden tog oss via städer som Sundsvall, Östersund, Skellefteå och Umeå, till Luleå och Kolari, där vi i de båda sistnämnda fallen stannade tre nätter innan det, framåt månadsskiftet, var dags att vända näsan söderut och ta flyget hem. Det är så himla skönt att slippa köra både bort och hem, fantastiskt att man (om än inte hos alla firmor) kan hyra bil i en stad och återlämna den i en annan. När jag är på väg hem då vill jag bara hem. Snabbt. Då finns ingen ro att njuta av själva resan.

I Sundsvall (vänstra bilden) och Skellefteå (högra bilden) besökte vi Espresso House, som nyligen öppnat kaffebarer i båda städerna. Rymliga och trevliga lokaler i båda fallen, även om jag måste erkänna att jag gillade Skellefteå mest. Himla roligt att de söker sig norrut! De verkar också vara på gång i Östersund (mittenbilden).

Då ska vi testa #EspressoHouse i #Sundsvall! :-) Jag anar minst ännu ett besök i #Östersund i min framtid. #EspressoHouse Dricker morgonkaffe (med @basic70) på #EspressoHouse i #Skellefteå - stooor lokal vid gågata mitt i shoppingdistriktet, nära det som ser ut att kunna heta Stortorget/Stora torget. Inte nog med det här rymliga  gatuplanet - det är lika stort en trappa upp.

I Luleå träffade vi mor och bror och tillbringade en del tid på brorsans sommarställe (som förr i världen tillhörde hela familjen). Han hade detta år byggt ett stort trädäck framför huset, så det kändes lite som att befinna sig på en dansbana. Fint var det!

Vädret var soligt och väldigt varmt ända tills vi passerade polcirkeln. Där blev det mulet och började snart droppa så smått från himlen. Under de dagar vi var i Kolari blev det svalare – för varje natt fick jag lägga på mig fler täcken för att inte frysa. Det var väldigt, väldigt skönt att slippa värme och att känna sig överhettad hela tiden! Att det sedan i Kolari hör till att man bastar varje dag är en annan sak.

Dopp-i-koppi med nyupptagen mandelpotatis och lök från gårdens egen odling samt gravad lax. Mumma! #Kolari

Medan vi var i Kolari passade sambon på att fylla år och hans lilla mamma tog detta som anledning att bjuda hem grannarna/släkten på fika, vilket medförde att vi måste frossa i färskpotatis och jordbuggar (sic!) då gäster medförde egenhändigt odlade och skördade produkter som present. Dopp i kopp med gravad lax till middag, och jordbuggstårta (utan botten/fyllning) till efter frukosten-dessert. Mumsigt värre!

Sambon har tydligen smittat mig – jag kan inte längre skriva ”jordgubbe” obehindrat!

Enklast möjliga jordgubbstårta. Tillsätt vispad grädde. :) #Kolari

Väl tillbaka i Luleå var det varmt som tusan igen, men det kom en rejäl regnskur medan vi satt på kinakrogens uteservering med min bror. Gissar på att han blev blöt på vägen hem, för vi hann precis fram till hotellets hörn innan det började om – han skulle handla och har ytterligare några kvarter att gå för att komma hem till sig.

Första vändan den här semestern bodde vi på det nya hotellet Clarion Sense, som jag faktiskt inte alls trivdes särskilt bra på. Det är ju Clarion-stil (som jag gillar) och rummet var stort och fint, men jag kände mig på något sätt instängd då fönstren inte gick att öppna och vad som var lämplig temperatur i rummet bestämdes av någon annan – vi hittade i alla fall inget reglage för att justera värmen/kylan. Fast värst av allt var dock den parfymerade lobbyn som fick det att smaka tvål i munnen på mig varje gång jag passerade. Jag vet att jag är doftkänsligare än de flesta, men det där var något i hästväg. Tackar gudarna för att jag inte är allergisk så att jag blir sjuk, utan bara känner obehag! Hotellet lockade i ärlighetens namn inte mig till återbesök.

Skönt var det då att på hemvägen återse Stadshotellet, där vi bott vid nästan alla tidigare besök. Det har lite gammaldags charm, man kan öppna fönstren och vi hade unnat oss ett lite finare rum, som visade sig vara precis detsamma som vi bodde i för något år sedan. Trevligt återseende! Och det blir nog fler gånger.

Hemma i Stockholm var det ursprungligen tänkt att vi skulle besöka Kolmården tillsammans med systerns familj, men de blev mätta på upplevelser och ville inte åka någon mer stans under årets semester. Och det var nog lika bra med tanke på att det fortfarande var väldigt varmt och att det enligt sociala medier var trångt, plus att jag själv tyckte att det var jätteskönt att inte behöva stressa iväg direkt igen.

Här på slutet har vi mest skrotat omkring och försökt överleva värmen, träffat några vänner och bekanta. Varit ute på stan, fikat, handlat kläder och besökt IKEA. Och så har jag beställt soffor av precis den modell vi fastnade för i maj (när vi provade och valde balkongmöbler), i en av de två tänkbara färgerna. Till min stora förvåning blir det leverans redan efter 4 veckor – jag trodde att 6-8 veckor var mer normalt.

Nu känner jag hur jobbet börjar krypa närmare, så här på den sista semesterdagen. På måndag jobbar jag igen, vilket känns konstigt att föreställa sig. Jag tänker på allt jag inte ”hunnit” göra på semestern, och allt jag behöver ta mig an när vardagen åter är här. Inte minst det här med mina jobbrelaterade planer för framtiden – jag har inte kollat vare sig telefon eller mail för att jag velat hålla det ifrån mig så länge som möjligt. Det har varit skönt att bara inte tänka på det, men snart kan jag inte blunda längre. Hur tänkte jag när jag tyckte att det vore roligt att prova på något nytt? Det är ju bara jobbigt att ändra på saker, känner jag nu. Nåja, det kommer att ordna sig på ena eller andra sättet. Säkert. Det hoppas jag i alla fall. Det brukar göra det.

Unfuckar några ytor

Veckans utmaning, från Unfuck Your Habitat, är att städa ytor. En yta per dag.

This week, we’re going to be clearing off one surface a day. Each day, pick a counter, table, shelf, or other surface that tends to accumulate stuff and clear it off. You can do a different surface each day, or focus on really dealing with one or two.

Find those flat surfaces where crap accumulates and reset them to clean.

Hittills under veckan har jag inte åstadkommit något alls på den här fronten, men jag har i alla fall tittat mig omkring lite och funderat över hur många ytor vi har i det här hemmet. Särskilt sådana ytor där det samlas skräp – å andra sidan funkar nog nästan alla plana ytor som skräpsamlare. Det blir rätt många när man summerar.

Och lite konstigt är det att det finns så många ytor som åtminstone jag aldrig ens tänker på. De bara finns där, och bär sitt skräp som om inget annat vore tänkbart. Det är lite därför UfYH är bra – inläggen får en att tänka på saker man inte brukar tänka på, och se saker ur ett något förskjutet perspektiv. Man tar liksom på sig en unfucking-hatt när man läser, om ni förstår hur jag menar. Eller, jag gör i alla fall så.

Nu, när sambon är ute och leker på eget håll, har jag roat mig med att rensa några av dessa ytor. De utvalda finns i badrummet och blev i slutänden fönsterbrädan (inkl. själva fönstret med karmar etc), badrumsskåpet ovanför handfatet och så handfatet som sådant – eftersom jag ändå var där och röjde och rengjorde. Plus handdukstorken och toapappershållaren och andra småsaker i samma område.

Den här omgången tog någon dryg timme – jag stängde av 20/10-mätaren efter en cykel, då den båda gångerna (efter 20 resp 10 minuter) börja låta när händerna var alldeles blöta och därmed olämpliga att peta på mobilen med. Och jag skulle ju ändå bara hålla på en liten stund till, avsluta det jag hade påbörjat. Och så lite till. Allt som nu återstår är att välja höjd på hyllplanen och ställa in sakerna i skåpet. Där tänkte jag dock vänta tills sambon kan vara behjälplig – en del av de sakerna är ju hans.

Hur som helst känner jag mig rätt nöjd, och rentav lite peppad att fortsätta med fler ytor – exempelvis nästa badrumsskåp, som naturligtvis också innehåller en massa skräp som har blivit för gammalt eller helt enkelt bara inte används. Någonsin.

Uppgifter jag vill utföra är sådana som ger ett synligt resultat, så att jag sedan om och om igen kan få syn på det och känna mig bra länge därefter. Alla anledningar att få ordning på hemmet är bra, även om jag definitivt föredrar de positiva framför dem som bara känns tvingande. Det är roligare att städa för att få känna sig nöjd än med kniven mot strupen för att man t.ex. väntar besök av någon med kritiska ögon.

Städning som någon sorts ångestdämpning låter i mina öron knepigt, men jag tror att det är bra – i måttliga mängder. Risken att det [för min del] ska gå till överdrift och slå över i något osunt betraktar jag som mikroskopisk. Ni som känner mig vet att städning inte varit något jag väldigt gärna ägnat mig åt. Det gäller fortfarande.

Semestrerar snart

Det är vad jag gör – nästa vecka och några veckor framåt, närmare bestämt. För man kan väl knappast säga att man semestrerar innan den sista arbetsveckan är riktigt slut, och det är ju bara fredag idag. Veckor börjar ju, i det här landet, som bekant med måndag och slutar med söndag. Så rent tekniskt börjar årets semester först när helgen passerat. Då, jäklar, ska jag semestrera! Eller något åt det hållet.

I sedvanlig ordning har dagarna gått försvinnande fort och jag har inte riktigt hunnit med att tänka på den stundande semestern och vad en sådan kan tänkas erbjuda, så inget är direkt planerat. Jag tror dock att familjen på varsitt håll har vissa aningar om vartåt det kommer att barka, men det är absolut inget som är bestämt ännu.

Antar att det är planering vi, utöver att frossa i allmän ledighet, kommer att ägna oss åt nästa vecka. Skissa fram ett grovt scenario och sätta upp några hållpunkter att väva vidare på och improvisera utifrån. Undrar om det är många fler som gör på det viset eller om de flesta är så där superstrukturerade och har planerat semestern in i minsta detalj, kanske redan året innan? Många verkar i alla fall ha en tydlig plan.

Här satt jag och drömde mig bort en stund, och funderade på vad sjutton vi gjorde under förra årets semester. Jag har inget minne alls av detta, men på bloggen finns det ett foto från Gammelstad såväl som ett foto från Oslo – vilket åtminstone säger något. Jag vet att jag kan få reda på mer genom att titta på vad jag har för foton i Lightroom från den perioden, men då måste jag flytta datorn för att ansluta den till fotodisken och det är inte tillräckligt viktigt för att jag ska vilja göra mig besväret nu. Sommarsemestern var kort i alla fall, eftersom vi hade Lanzarote i november att spara semesterdagar till – även om det gick åt färre dagar än jag planerat för.

Med tanke på hur dåligt minne jag har vore det smart att blogga oftare och kanske kan jag göra just det under de kommande veckorna, men jag ska inte lova något för i så fall blir det ett måste och då blir det jobbigt och kanske inget av alls. Utöver de kommande semesterveckorna, då det bör bli utrymme för annat än i vardagen, vill jag flagga för att det kan komma att inträffa förändringar i höst. Alltså, förändringar av något slag blir det, men frågan är om de blir av det mindre eller lite större slaget. Det är en detalj som gnagar lite, dock – får se om jag kan få rätsida på den snart. Jaja, den som… slår på tv:n får se. Ja, jag vet: den som lever, men nu blir det tv.

Non-daily shoot 2012 v29

Veckans uppgift: smaskigt matfoto.

Show us some food you eat today, using DOF, perspective, or other tricks you’ve learned so far to make everyone hungry!

Den här veckan har ironiskt nog varit den sämsta under semestern vad gäller just matfoto. Vi har varit mer på resande fot än vi ätit fantastiska måltider, så det fanns inte alltför många bilder att välja på. I och med att vi rest så mycket har jag heller inte använt systemkameran särskilt ofta, vilket i sin tur innebär att bilden jag valt för denna uppgift faktiskt är tagen med mobilkameran. Det vi ser på bilden är en kula kastanjeglass, tillverkad såväl som inhandlad på Kakboden i Höganäs. God glass!

Den främsta anledningen till att jag valde den här bilden är ljuset. Jag verkar vara inne i en ljusfixering. Kan inte sätta fingret på vad det är jag fastnar för, men jag får ungefär samma kärlekskänsla för ljuset i de tre senaste veckornas projektbilder.

Ice cream

Jag har ägnat en del av kvällen åt att importera mina foton från resan till den vanliga Lightroom-databasen och därefter synka alla keywords. Detta gick bra, men sedan upptäckte jag att Lightroom inte fattar att de importerade bilderna är desamma som bilderna på kamerans minneskort. När jag importerar nyare bilder visar den även de äldre bilderna (som importerats via den temporära Lightroom-databasen) som nya, så det gäller att se upp för att inte få dubletter. Nåja, detta är ett övergående problem och kan dessutom enkelt lösas genom att helt enkelt tömma minneskortet.

Värre är det med publiceringen till Flickr. Publicering av nya bilder funkar bra, men det går inte att ompublicera några tidigare publicerade bilder. Felmeddelande:

Can’t update this collection.

An internal error has occurred: Error Domain=NSXMLParserErrorDomain Code=4 ”Line 1: Document is empty ” UserInfo=0x123456789 {NSLocalizedDescription=Line 1: Document is empty
}

Workaround i mitt fall (d.v.s när det bara handlar om att jag glömt fylla i metadata på min nyss uppladdade bild) är att helt enkelt ta bort bilden och publicera den på nytt. Ingen skada skedd här då den ju varken länkats eller fått kommentarer att bevara. I andra mer normala fall vete katten hur man ska göra. Vad jag förstår efter googling är det relaterat till en förändring i Flickr:s autentisering. Det påstods i någon tråd att problemet bara uppstod i LR 4.1 RC-versioner och skulle vara fixat i den riktiga 4.1, men så blev uppenbarligen inte fallet – jag kör ju den riktiga 4.1 och drabbas ändå av problemet. Frågan är om det kommer att lösas eller om det bara är att kapitulera, skapa en ny Flickr-publiceringstjänst för nya bilder (vilket enligt uppgift är vad som krävs för att även ompubliceringen ska funka) och hoppas att man klarar sig utan att publicera om de gamla bilderna. Det känns inte precis som en klockren lösning.

I övrigt är det skönt att vara hemma igen. Och sova i sin egen säng. Nu gäller att få gjort några av de saker som behöver göras här hemma. Sådant som inte blir gjort i vardagen. Och så ska jag se till att komma iväg på någon liten utflykt också. Det är ju bara en vecka kvar att spela på innan det är dags att återvända till vardagen och det där som kallas avlönat arbete. Återstår att se om det blir på egen hand eller om jag får sällskap av något slag. Ska jag vara ärlig blir jag ofta besviken när jag gör mig beroende av andra. T.ex räknar med att något vi pratat om kommer att bli av och därför någonstans väntar in någon som aldrig kommer. Lite så blev det med några av dem jag trott och hoppats att vi skulle kunna träffa under vår rundresa på landets västra kant. Några fick vi träffa medan andra bara försvann ut i tystnaden. Jag vet inte om det är bättre att sluta fråga, sluta hoppas eller bara sluta bry sig.

Först på veckans att göra-lista: skaffa material för att virka ett Kindle-fodral!

Non-daily shoot 2012 v28

Veckans uppgift: stor bländare – skärpedjup och bokeh.

Break out a bigger camera if you can and use a wide aperture to work with DOF and bokeh!

Ja, någon större kamera än min 5D Mark II har jag inte, så det var naturligtvis den som fick stå till tjänst. Jag tar fler bilder med mobilkameran, men dock inte bättre.

Under veckan tog jag faktiskt någon handfull bilder just med den här uppgiften i åtanke, men det var ingen av dem som blev riktigt bra – jag tog mig inte den tid som skulle ha krävts. Den bild jag till slut valde hade förutom ett skönt ljusinfall (jag har visst snöat in på det helt och hållet) också ett tydligt skärpedjup samt, om man tittar riktigt noga på bakgrunden, några små ynkliga bokeh-prickar i paraplystället.

Depth of field

Semestern förlöper fortfarande utmärkt. Vi har lämnat Bohuslän bakom oss och sovit ett par nätter i Göteborg samt lika många här i Skåne. Denna natt vilar vi i Lund, som jag upplever som lika mysig som förra gången vi var här. Det är ett snäpp roligare att komma hit för andra andra gången då vi nu kan orientera oss ganska obehindrat i själva stadskärnan. Hotellet är sig likt och man kan bara trivas.

Planerna framledes är att stanna här ytterligare en natt och därefter så sakteliga jobba oss hemöver. Vi har inte bestämt exakt när och hur och vilka vägar vi ska färdas, men om inte förr så tänkte vi se till att vara hemma senast på lördag då det vankas roligheter. Tills dess puttrar vi på i lagom semestertempo och mår gott.

Jag kikade lite på denna veckas fotouppgift (”Show us some food you eat today, using DOF, perspective, or other tricks you’ve learned so far to make everyone hungry!”) och blev full i skratt eftersom just matfoto varit så vanligt förekommande under denna semesterresa och jag tror knappast att det kommer att ändra sig. Det låter som en match made in heaven men det kan förstås ändå skita sig. Vi får se!

Detta inlägg blev för övrigt försenat p.g.a. dels allmän dagvillhet (brist på planering och därmed följande alltför stor trötthet på söndag kväll), dels problem med Flickr. Jag använder sambons dator och läser in bilderna i Lightroom samt laddar upp veckans utvalda till Flickr, men sedan funkar plötsligt inte Actions- eller Share-menyerna på Flickr-sidan så jag kan inte lägga in fotot i vare sig rätt set eller rätt grupp. Eller få URL:en. Funkar ej i Chrome eller i Safari. Däremot visar det sig nu att det funkar utmärkt i Safari på iPad:en. Knöligt sätt att jobba, men hey… funkar! Det är dock inte utan att sådant här onödigt strul och krångel får en att längta hem ännu lite mer – det känns att det börjar bli dags att styra motorcykeln norrut igen.

Etikettmoln