Följetong: Nya glasögon, del 3

Nu har det snart gått en månad sedan jag köpte nya glasögon och jag använder fortfarande mina gamla och går därmed omkring och är ständigt trött i ögonen.

Efter undersökning och betalning och beställning hände ingenting och sedan hände ingenting och därefter ringde jag själv till optikern och undrade hur det kom sig att jag väntat över två veckor när de utlovat leverans efter cirka tio dagar. Då visade det sig att mina glasögon sedan okänd tidpunkt låg och väntade hos dem, men i fel låda så ingen hade upptäckt att de levererats. Fine, bara att trava iväg och hämta dem vilket jag gjorde på fredagen, då jag jobbade hemifrån.

Det kändes lite konstigt att gå hem med de nya glasögonen på näsan, men ganska okej ändå… tills jag kom hem och försökte jobba. Bildskärmen såg ut att vara tre centimeter högre på den högra sidan och texten gick bara att läsa om jag flyttade glasögonen minst en halv centimeter åt höger.

Någonting var definitivt fel så nästa dag, lördagen, återvände jag till optikern, fick fullt gehör och förståelse för mina iakttagelser och en grundlig felsökning genomfördes. Jag fick det aldrig uttryckligen bekräftat, men eftersom styrkorna tydligen var rätt verkar det som om det var pupillavståndet som var felaktigt. Jag har ingen minne av att det ens mättes första gången.

Nya glas beställdes och jag fick vända åter hem med oförrättat ärende.

Det var alltså del två i följetongen och nu kommer vi till del tre.

Igår, efter ganska precis tio dagar, fick jag SMS om att de nya förbättrade glasögonen var redo för avhämtning, så idag jobbade jag hemifrån och tog åter en promenad till glasögonbutiken. Vädret var soligt och svalt och jag tror nästan det var första gången i år jag gick hemifrån utan jacka.

Bågarna behövde justeras både en och två gånger för att sitta bra och vips bar det sig inte bättre än att ena skalmen hade gått sönder och det måste då förstås beställas en ny. Nähä?

Hur lång väntan det blir denna gång fick jag inte klart för mig, men jag börjar nästan tro att det inte är meningen att jag ska få några nya glasögon. Alls. Jag vågar inte hoppas.

Det slog mig nu att det givetvis måste vara glasögonens fel att jag tar så kassa bilder. Ha!

Rätt glas, och rätt bågar

Eftersom jag ändå skulle jobba hemma idag (för att kunna släppa in de trevliga herrarna – aldrig några fruntimmer där inte – som skulle spola köksavloppet) kom jag mig igår för att boka tid hos optiker. Jag har ju en längre tid känt att det är dags att skaffa nya glasögon och det är praktiskt att titta förbi när man ändå befinner sig i närheten och butiken är öppen. Annars måste jag åka tidigare till eller senare från jobbet och det blir mest bara knöligt. Som det var nu kunde jag inkludera optikerbesöket i en överdrivet lång lunch och sedan kompensera det framåt kvällskvisten med arbete till sent. Det är verkligen en ynnest att ha ett jobb med så stora möjligheter till flexibilitet. Många andra har det inte.

Så vid lunchtid travade jag iväg och blev undersökt enligt klassisk modell och jag minns så här i efterhand inte ett ord av domen som föll, förutom att optikern inte alls tyckte att det jag har är någon lätt astigmatism. Jaha, ja. Då har han inte träffat min mor. Typ. Men nya glasögon skulle det i alla fall bli och sålunda vidtog därefter provande av bågar. Sådant som brukar vara fruktansvärt svårt.

Vi hittade ganska snabbt en modell som var okej och totalt sett blev det inte fler än två jag hade något som helst intresse av. Personalen och jag själv var rörande eniga om vilka som var bäst, så valet blev inte svårt. Sambon höll med, även han (fast jag tyckte att han gott kunde ha låtit mer entusiastisk).

Yves Saint Laurent stod det på bågen, såg jag efteråt. Det var 40% rabatt på alla bågar denna vecka, blev vi upplysta om, så jag kunde inte ha valt en mer lämplig tidpunkt att handla märkesbågar. Ändå blev det förstås inte billigt. Alla slipningar kostar, och bågarna är ju inte gratis ens med rabatt. Konstigt. Men det är värt mycket att slippa bli trött i ögonen och/eller vantrivas med bågarna.

Ett halvår, minst, har jag pratat om att skaffa nya glasögon. Snabb som blixten. Är jag inte.

Så… ett stort hål i plånboken och leverans om cirka 10 dagar. Jag och mina ögon längtar!

Hejdå, gamla lyan!

I morse träffade jag äldsta och bästa väninnan, för att få tillbaka de reservnycklar som förvarats hemma hos henne. Enda gången de kom till användning var nog när min bror besökte stan medan jag själv vistades på annan ort. Det förvånade mig att jag fick ihop så mycket som fyra par nycklar till lägenheten. Plus några till andra utrymmen i fastigheten.

Efter mötet vid Slussen gick jag till Zinkensdamm eftersom jag hade tid hos optikern – det var ju dags för synundersökning nu när jag äntligen valt bågar. Jag lämnade tillbaka de hemlånade i tisdags och lade undan de två jag valt ut. Den ena blir det vardagsglasögon av och den andra solglasögon. Båda paren blir progressiva och jag undrar hur länge det tar att vänja sig. De borde vara färdiga för avhämtning om ungefär två veckor.

Ikväll gjorde jag ett sista besök i den gamla lägenheten. Jag plockade loss telefonsladden, som var dragen från hallen ut i vardagsrummet, och tömde sedan och städade ur förrådet. Jag bad spindeln om ursäkt för att jag raserade hans skapelser och störde honom. På vägen därifrån, med pall och skurhink och cykel, stack jag in huvudet i lägenheten och sade hej då.

I morgon ska jag till mäklaren för att överlämna nycklar och hyresavier till den nye ägaren. Och få pengar överförda till mitt konto så att jag sedan kan lösa överbryggningslånet. Då får jag äntligen se vem han är, snubben som ska bosätta sig i min lägenhet. Jag måste tillstå att det känns smått overkligt. Men rätt skönt också. Mentalt har jag flyttat sedan länge och det har tagit emot att behöva gå tillbaka dit och ta sig an förrådet.

Sedan gissar jag att det vid tillfälle kan bli frågan om guidning, för den nye ägaren borde väl få utpekat för sig var förråd och tvättstugor och cykelrum finns och vilka nycklar som passar. Men det får bli morgondagens bekymmer. Eller inte, förresten.

Sällskaplig helg

Helgen har varit ovanligt sällskaplig, vilket är väldans trevligt.

I fredags fick jag besök av en lägenhetsnyfiken MsGarbo, med rolig mage som påminner om en… tja, basketboll kanske? Jag tycker att det är läckert, och samtidigt ser det på något sätt absurt ut. Och tänk att det finns ett blivande barn där inne!?

Efteråt hängde jag med henne till Gamla Stan bara för att, ja för att det verkade som en god idé och jag dessutom saknade en del steg på räknaren. Väl där fick jag äran av att skaka tass med hennes födelsedagsfirande väninna (som jag spontant gillade) och promenerade därefter till Slussen, varifrån jag för en gångs skull tog bussen hemöver. Det blir oftast så numera att jag går när jag bara ska färdas innanför Söders gränser.

I lördags hade jag stämt träff med mitt personliga smakråd för att äntligen kolla på, och förhoppningsvis välja, bågar till mina välbehövliga nya glasögon. Det har ju varit påtänkt i… tja, det måste vara snart två år. Denna gång väljer jag bågarna först och gör synundersökningen därefter i stället för tvärtom – det verkar dumt att genomgå och betala för en synundersökning innan man vet att den kommer att resultera i något.

Efter att vi hade gått igenom butikens hela sortiment, och jag velat en hel del hit och dit, lånade jag hem tre modeller. Ärligt talat har jag inte en susning om vilken modell jag gillar mest. Ingen av dem känns så där wow och helrätt, men det verkar som om de jag tillfrågat är rätt eniga om vilken av modellerna som passar mig bäst. Kanske ska jag helt enkelt lita på deras omdömen? Äsch, jag tar nog med bågarna till jobbet och frågar några kollegor också, för säkerhets skull. Just nu lutar det i alla fall åt att jag väljer modellen med de snyggaste skalmarna till vardagsglasögonen och den lite större modellen till det andra paret, som ska bli solglasögon. Fatta vad skönt det ska bli att kunna läsa böcker även i gassande solsken! Jag tänker mig strandläsning under semesterveckorna där nere i frankriket.

Idag stod på schemat träning på Itrim på Söder tillsammans med den återfunna väninnan, följt av ännu ett besök på Bolagret där väninnan köpte ett par lampor. Själv är jag sugen på taklampan Aarö som känns lite sci-fi och ger ett bra ljus. Den är förstås inte alldeles gratis, men jag tror att jag skulle trivas med att ha den i mitt hem. Exakt var vet jag inte riktigt.

Före träningen sällskapade jag med favoritmänniskan på fiket Tullys (som inte verkar ha någon hemsida) i Götgatsbacken. Det fanns som vanligt mycket att prata om eftersom vi inte setts på ett tag och vi har alltid en massa saker kvar att prata om när vi måste skiljas åt. Vi borde träffas oftare, helt enkelt.