Hellre ett visum i passet…

… än vad då? Äsch.

Jag har hämtat mitt viserade pass nu i alla fall och så här ser det ut:

(ja, mina naglar är nu mörkt, mörkt lila)

Och hotellrum ska vara bokat och med posten kom fakturan för flygbiljetterna, så jag antar att det mesta formella är avklarat. Nu handlar det främst om att tänka ut vad jag behöver ha med mig och kanske så smått börja packa också.

En kollega frågade (via IM – jag jobbar hemifrån) om jag var resfebrig och… det har jag inte tänkt på. Jag har mer ågren över sådant som ska hinna göras innan jag åker, men faktum är att jag drabbades av en släng katastroftänkande här i förmiddags. Visionerade mardrömmar om olika slags hälsoproblem som jag definitivt inte vill råka ut för. Det kanske räknas som resfeber, vad vet jag.

Rent allmänt är det nog främst diverse inmundigande som bekymrar mig – har svårt att tänka mig att jag kan få tag i exakt den sortens mat jag vill och/eller ska äta. Plus att det förstås blir merjobb med att se till att hålla sig med vatten, som jag är nästan lite beroende av. Men sådant är ju ändå ingen större idé att bekymra sig över nu – det löser sig och om inte får man överleva ändå.

I det stora hela kommer jag nog att vara en rätt trist typ tills vi väl sitter i planet och är på väg. Jag går liksom in i ”res-mode” vid en viss tidpunkt innan avresan, vilket innebär att jag blir inåtvänd och aningens butter… antagligen inte helt olikt läget då jag behöver äta. Sedan påverkar förstås andra saker också.

Nu känner jag mig stressad. Bara därför.

Pass för avhämtning

Aktuell status på visumansökan: ”Your Passport Is Ready for Collection on06/03/2009”

Jag hoppas att min ansökan också blev bifallen. Nåja, det blir jag ju varse.

Busy working bee

Idag blev det inte mycket producerat på jobbet. I stället ägnades det mesta av dagen, efter att jag klarat av morgonens möte per telefon hemifrån, åt att ränna omkring och hämta, fylla i, skriva ut dokument. Och leta fungerande färgskrivare. Jag har nog nu besökt varenda vrå på citykontoret. Kan ni tänka er att det finns delar man behöver använda kortets pinkod för att komma till? I alla fall om man tar närmaste vägen från där jag normalt sitter och jobbar, bredvid GP.

Men när jag väl fått ordning på alla papper tog alltihopa inte mer än drygt 40 minuter. Från citykontoret gick jag 15:40 och 16:20 hade jag lämnat in ansökan om visum tillsammans med brev från både avsändande och mottagande företag och ett alldeles nytaget foto, samt blivit stungen på vaccinationscentralen. Det måste jag säga var bra jobbat på alla håll och kanter! Sådan effektivitet gillar jag.

Enda haken var bara att jag då plötsligt hade mer än en halvtimmes glapp till mötet med väninnan, som hade med sig min kvarglömda Piraterna-bok (har hunnit läsa lite i den sedan jag kom hem och… vilket driv det är i den – kul!). Jag frågade på, mest på skoj, om hon ville ha den Pirat-pin hon beundrade på mitt rockslag och det ville hon så det fick hon. Roligt att ännu en person vill göra Piratpartiet synligare! Ännu roligare vore det om hon också ville bli medlem. Det kanske kommer.

Anyway, innan vi sammanstrålade hade jag som sagt gott om överbliven tid.

Jag tänkte och tänkte, men lyckades inte för mitt liv komma på något som stod på ”att göra”-listan. Så funkar det för mig – när tillfälle ges, är minnet obefintligt.

Och det är så ovant att inte ha något som måste göras, att jag blir helt ställd.

Jag skulle nästan kunna bli stående invid en vägg, bara för att jag inte har något mål. Och det är delvis just därför jag brukar se till att ha en tydlig plan för vad jag ska göra och vart jag ska gå. Innan jag ger mig iväg hemifrån.

Arbetsdagar som idag, som börjar vid 9 och slutar vid 22, rekommenderas inte. Men jag kom, i hemmets lugna vrå och med Dream Theater i högtalarna, en god bit på väg med huvuduppgiften och har gott hopp om att det ska kunna bli något riktigt bra att ta med sig till Bangalore. Och ja, det handlar om en tjänsteresa.

Aktuell status på visumansökan: ”Your Passport Is Submitted to Embassy”