Postenfail

Det är inte ofta posten är rolig, men idag var den skrattframkallande.

Vad som låg på dörrmattan var ett helt vanligt vitt kuvert, i A4-storlek och med Postens logga i ena hörnet. Lite tjockt på något sätt kändes det och det var med klar nyfikenhet jag öppnade det och plockade ut innehållet.

Låt se nu… Jo, jag saknar tusenlappen som skulle ligga i kuvertet. Ge hit!

Men jaha, ja. Det var säkert ingen större fara. Jag menar, hur illa kan det bli?

När jag såg vad det faktiskt var Posten bad om ursäkt för kunde jag verkligen inget annat än skratta – det var ju inte vilken liten skråma som helst:

Huh? En fjärdedel av kuvertet spårlöst borta. Vem eller vad har gjort det där?

Man kanske kan ana att jag var lite oroad över vad som fanns i kuvertet, det som kanske var ett viktigt papper och där nu en stor del av innehållet saknades. Oron visade sig dock vara obefogad, för så här såg det ut:

Teleabonnemang 08-XXX XX XX avslutas

På begäran avslutar vi teleabonnemang 08-XXX XX XX från 2009-04-15. Eftersom abonnemangsavgiften betalas i förskott och bland annat samtalskostnader i efterskott kommer vi att reglera detta på nästa faktura. Eventuellt överskjutande belopp kommer vi att återbetala med automatik.

För mer information ring kundtjänst tel. 90 200 eller besök http://www.telia.se

Med vänlig hälsning

Telia

Känns bra att man får en skriftlig bekräftelse. Funderar lite på att rama in den.

Annars måste jag säga att jag är imponerad av Postens bedrift. En sådan till synes katastrofal förödelse och ändå har innehållet inte lidit någon väsentlig skada. Det verkar faktiskt inte värre än att en Telia-logga saknas.

Bara utbetalningskortet kvar

Här skrivs det sista kapitlet i den lilla följetongen om mina separation från Telia. Särdeles spännande är det inte. Tvärtom, allt har gått bra. Ja, jag väntar förstås fortfarande på besked om exakt hur mycket pengar jag får tillbaka, men frågor och svar-utbytet med Telias kundservice torde nu vara avslutat.

Den utestående fråga jag hade handlade om det fasta abonnemanget och utbetalning av överskjutande belopp om (eller rättare sagt, när) det visar sig att jag har betalt in mer i abonnemangsavgift än de summor jag hunnit göra av med sedan den senaste räkningen.

Jag fick veta att det skulle göras en slutlig avräkning och att eventuellt överflöd därefter skulle betalas ut. Så långt allt väl, men jag studsade till när jag läste följande:

Ungefär 2 veckor efter uppsägningen skickas en slutfaktura. Om du har pengar tillgodo skickas först en kreditfaktura och därefter får du ett utbetalningskort för att hämta ut pengarna på posten eller din bank.

Huh!? Jag trodde nästan inte ens att det fanns utbetalningskort längre.

Givetvis var jag tvungen att påpeka att det lät väldigt opraktiskt och kunde inte Telia i stället sätta in pengarna på mitt konto si och så i banken?

Jodå, visst kunde Telia det, men…

Om du inte vill hämta ut pengarna kan du skicka tillbaka avin till vår ekonomiavdelning enligt adressen nedan. Skriv med vilket banknummer inklusive clearingnummer pengarna ska sättas in på och även vilken bank du har. Du kan även vända dig direkt till din bank för att få pengarna insatta på ditt konto.

Nu börjar jag tycka att det är något som låter konstigt, så jag frågar för säkerhets skull om det verkligen, verkligen inte är möjligt att få pengarna insatta direkt på sitt bankkonto utan att gå via utbetalningskort.

Svaret kom nästa morgon:

Det går tyvärr inte utan vill man ha sina pengar insatt på kontot måste det gå denna vägen.

Så så var det med det. Jag får helt enkelt invänta utbetalningskortet och sedan ta det med till banken för insättning på mitt konto. Lite opraktiskt är det att behöva gå till banken, men att skicka avin till Telia för att ekonomiavdelningen därefter ska göra insättning på mitt bankkonto låter värre. För att inte säga befängt. Tänk på miljön! Var det jag höll jag på att skriva i mitt meddelande till kundservice, men lät bli för att det nog inte är tillrådligt att raljera. Det kändes bara … ja, så stenålders på något vis. Men funkar det så så gör det. Det är ju bara för mig att acceptera. Nu vet jag och slipper undra om det kunde ha gjorts annorlunda.

Så som jobbandes inom systemutvecklingsbranschen antar jag att utbetalning till kundens bankkonto är ett scenario som inte fanns med i bilden när deras system designades. Kanske är ursprunget till systemet så pass gammalt att personliga elektroniska transaktioner inte fanns med i medvetandet. Jag har ingen aning, men det verkar ju vara en funktion som saknas.

Även i detta ärende fick jag förresten meddelanden från olika personer varje gång. Alltså 100% variation även här. Men det funkar uppenbarligen bra ändå.

Precis som jag skrev i mitt kommentarssvar till Liza, som bekänner sig till (så flummigt uttrycker jag mig för att jag faktiskt inte vet vilken roll hon har och är för lat för att ta reda på det) sociala medier inom Telias kundservice, är jag alldeles nöjd med bemötande och hantering av mina båda ärenden. Det är bara några av rutinerna jag tycker kunde ha varit smidigare för mig som kund.

Förresten måste jag bara påpeka: att beklaga är inte alls att be om ursäkt. Inte i min bok. Så där! Då har jag fått det ur systemet där det legat och gnagt.

Härmed deklarerar jag min kommunikation med Telia avklarad och övergår till att invänta utbetalningskortet, som ger mig anledning att besöka banken.

Stillsam stegvis separation

Det tar något längre tid att separera från Telia än jag tänkt mig, men det handlar om lösa trådändar snarare än motsträvigt krångel. Såvitt jag kan bedöma sköter sig företaget mycket bra i mitt måhända inte helt välkomna ärende.

Inte minst gladde det mig att Telias kundservice hittade inlägget om separationen, vilket renderade en både trevlig och informativ kommentar. Visste ni att man kan reservera sitt telefonnummer? Det innebär antagligen att man därmed kan återfå numret den dag man eventuellt vill återuppta sitt fasta telefonerande.

Jag tycker det är roligt och hoppingivande att många företag numera verkar hålla koll på vad som skrivs om dem i bloggvärlden. Det händer ganska ofta att det kommer en (till synes) officiell kommentar på vanliga personbloggar som skriver om företag. Jag gissar att man helt enkelt via knuff.se och/eller liknande tjänster håller koll på när och var företagsnamnet nämns och/eller taggas.

Hm. Jag har fasen inte ens koll på var mina etiketter används/publiceras, men på Knuff vet jag i alla fall att jag att de hamnar. Tack vare RSS/Ping.

Nåväl.

Sedan gårdagens uppsägningar har vi i godan ro utbytt meddelanden, jag och diverse personal inom Telias Kundservice. Varför kallar man det inte kundtjänst, förresten? Kundservice låter i mina öron som en misstänkt anglicism.

Det stör mig att jag tvingas läsa och skriva mina meddelanden på Telias webbplats i stället för i mail. Antar att det har att göra med system för hantering av ärenden och dokumentation och spårbarhet och sådant, men det är irriterande att inte enkelt kunna spara en kopia på det man skickar och tar emot.

Nu gör jag i stället skärmdumpar, men det känns som onödigt jobb och dessutom hamnar filerna på den här datorns hårddisk och blir sålunda otillgängliga när jag sitter vid den andra. Jag skulle mycket hellre ha informationen i mailboxen.

Faktum är att en angiven mailadress till kundtjänst är en viktig faktor för min bedömning av ett företags tjänsteutbud via nätet. Att någon sedan också besvarar mottagna mail på ett bra sätt är ett självklart krav. Finns den tjänsten behövs faktiskt inte mycket mer. Alltså, när vi talar om att ge service till kunder.

Angående det gamla ”internet abonnemanget” frågades det om jag ville ha tillhörande ”e-post adress” överflyttad till ett annat abonnemang. Jag måste erkänna att det störde flytet en aning att man inte nämnde vilken mailadress det handlade om, men efter visst tankearbete kunde jag räkna ut vilken det var och föreslog en vidaresändning om sådant var möjligt. Det var det inte, och sålunda var vi rätt överens om att mailadressen skulle tas bort.

Och därmed anser jag det ärendet framgångsrikt avslutat.

Två meddelanden från två olika personer blev det. 100% variation.

Lite mer händer kring det fasta telefonabonnemanget, som för övrigt stängdes av strax före halv två idag – mindre än 24 timmar efter att jag skickat in min begäran om uppsägning. Jag hann ringa lilla mamma igår kväll och informera om det hela. Hon sade varken bu eller bä, men det beror nog på att hon hade huvudet fullt av kommande händelser i sitt eget liv. Fast det lät som om hon började begrunda ett liv utan fast telefoni. Att prata om saker har sådana effekter, har jag märkt.

En bra anledning att blogga, om inte annat – att ge folk något att tänka på.

Men åter till Telia.

Angående det fasta abonnemanget befinner jag mig ännu i meddelandeutbyte med kundtjänst och avvaktar med information tills vi kommit till ett avslut. Det är nära nu, om inte annat så för att jag börjar tröttna – det tar tid att kommunicera på det här viset. Än hänger jag dock i, av princip och tjurskallighet. Kanske kryddat med en gnutta jävelskap. Ibland tycker jag mig nästan känna hornen växa, men främst har jag rättfärdiga motiv. Jag vill verkligen veta.

Telia och jag går skilda vägar

Nu är det slut. Vår relation har varat i 24 år och har gått på tomgång alldeles för länge så nu har jag gjort slag i saken och sagt upp alla mina Telia-abonnemang. Alla två, alltså. Och innan någon undrar så nej, vi är inte på något sätt ovänner. Vi har bara utvecklats åt olika håll. Jag gillar faktiskt Telia, men har inte längre något behov av tjänsterna ifråga – uppringt internet och fast telefoni.

Uppringt Internet, via ett gammalt 020-abonnemang, som inte använts på många år och varje gång den lilla fåniga räkningen kommit har jag tänkt att jag borde göra slut på abonnemanget, men det har alltid skjutits på framtiden. Nu städade jag ju kontot efter att jag hittat mina gamla abonnemangsuppgifter så det var lika bra att slå till när jag ändå var inne på Mina Sidor och rotade.

Den fasta telefonen var det, rent psykologiskt, inte lika lätt att säga upp trots att jag de senaste åren i princip bara använt det till någon enstaka telefonväckning och en begränsad mängd telefonsamtal. I övrigt har jag mest blivit uppringd av diverse telefonförsäljare. Rent ekonomiskt var det inte försvarbart att behålla det, men ändå tog det emot att göra sig av med abonnemanget.

Jag har en massa lustiga känslor kring det hela. Ett fast telefonabonnemang är något man ”ska” ha. Det ingår liksom i det här med att leva vuxenliv. Eller rättare sagt i min bild av det. Den bild som behöver moderniseras. Tänk så mycket man bär med sig som sällan blir ifrågasatt. Men det är ett annat inlägg.

Jag har stått i telefonkatalogen sedan jag flyttade hemifrån för en massa år sedan och det känns en smula ödesdigert att nu säga upp abonnemanget. Finns man överhuvudtaget om man inte går att hitta i någon telefonkatalog? Och numret som varit mitt i 14 år – ska det med tiden bli någon annans?

Eftersom Telia idag höjer abonnemangsavgiften gavs en möjlighet att säga upp abonnemanget utan sedvanlig uppsägningstid. Det gav mig den lilla puffen som behövdes för att jag skulle ta steget. Det är nu taget och jag är nyfiken på att se när abonnemanget rent faktiskt stängs av… kanske är det redan avstängt när jag kommer hem. I så fall blev mitt sista utgående samtal från hemtelefonen en automatbeställning av taxi. Föga romantiskt.

Och så bör jag väl informera mina människor. Antar att lilla mamma skulle bli en smula nervös om hon möttes av beskedet att abonnemanget upphört när hon söker kontakt härnäst, utan att vara förvarnad. Så… kvällens uppdrag, kanske.