47-tum ny TV

Läst på Twitter och Instagram:

Och vi har en ny tv! 47 tum känns inte så stort, trots att den gamla bara var på 32. Det tog 4 timmar från beställning till leverans. :-)

Shop Shop (Till You Drop)

Nej, ambitionen att blogga varje dag lägger vi härmed åt sidan. Det funkar inte.

I morse bestämde jag mig, i brist på bättre saker att göra, för att gå ut och gå före frukost. Sambon är för närvarande bortrest så hemmalivet är sig inte riktigt likt. Drygt en och en halv (effektiv) timme blev det med Java Posse i öronen. Nice!

Promenaden började svalt och skönt, men blev varmare vartefter dagen fortskred. En stund satt jag på en kajkant och njöt och tänkte att jag borde ha packat mig en utflyktsväska och gått lite längre bort för att sedan ha picnic på lämplig, naturskön plats. Jag har en hyfsad idé om vilka vägar jag ska vandra nästa gång. Om det nu blir någon mer gång i år med lika passande väder som idag, vill säga.

Väl hemma igen kontaktade jag A och vi synkroniserade våra respektive planer. Efter att jag gjort mig presentabel besökte jag tygaffären, vars placering såväl som öppettider jag bekräftat under morgonens promenad, och köpte svart sammet för fotografiska ändamål. Det ska bli intressant att se vad jag förmår åstadkomma med hjälp av den. Och jag skriver förmår för att det nog handlar minst lika mycket om drivkraft som om faktisk förmåga. Men jag har ju en viss press på mig… kanske. Jag menar, det går oftast att kompromissa bort det som eventuellt blir för tungt.

På vägen till tygaffären ligger en skoaffär som jag av någon anledning gillar och när jag ändå var i närheten kunde jag ju kolla om de hade några schyssta kängor. Jag har länge önskat mig ett par och på sistone även konstaterat att jag behöver dem. Och hör och häpna: jag hittade ett par som både kändes och såg bra ut. Kängorna var mjuka och sköna och det kändes lite grann som att ha handskar på fötterna. Priset var förresten inte heller att förakta utan en bra bit lägre än jag väntat mig.

Tillsammans med mina påsar hoppade jag på bussen ut till A:s del av världen, där vi sammanstrålade med kompis L på Espresso House och drack finkaffe. Munnen kändes som läskpapper och när jag köade för att få beställa övervägde jag att köpa någon av deras färskpressade juicer. Apelsin/jordgubb? Äpple/hallon? Men jag var ju törstig och behövde faktiskt inte det extra sockret, så jag köpte bara mitt kaffe. Vanligt vatten finns på kanna och det dög alldeles utmärkt att släcka törsten med.

Sitter man mitt i ett shoppingcenter och behöver både ditt och datt i klädväg låter det som en rätt bra idé att ta tillfället i akt och besöka butiker, så det gjorde vi när L lämnat oss och kaffet var slut. Jag köpte… två par byxor, tre toppar och en sjal. Jackan jag saknar kom jag inte ihåg att tänka på, så den står kvar på listan.

Här hade vi tröttnat på det vilda utelivet, så vi handlade mat och åkte hem till A för att äta middag med familjen. Hängde i soffan tills strax efter nio, då gäspningarna började bli alltför frekventa. Jag hade ingen lust att tvingas interagera med någon och valde därför buss som färdmedel. Kvällen kändes fin och jag övervägde ett tag att promenera andra halvan av vägen hem, men bestämde mig för att det skulle bli för bökigt med alla påsar och lät sålunda bli. Efter två byten var jag hemma.

Det är alltid människorna som gör att tillvaron blir intressant. Egentligen skulle jag vilja skriva mer om dem jag sett och hört och upplevt, men ögonen går i kors och det här är kanske heller inte riktigt rätt sorts inlägg för den sortens betraktelser.

Summa summarum har det varit en både lång, framgångsrik och bra dag.

Förresten, hur många av er som läser känner igen rubrikens referens?

Mammonska frestelser

Vi åkte in till city för att handla en sak, men när butiken vi tänkt besöka (nej, det händer inte ofta, men det har dock hänt förut – någon enstaka gång) ännu inte öppnat strosade vi iväg mot Sergels Torg.

Åhléns hade för dåligt utbud och den alternativa butiken vid Klarabergsgatan var söndagsstängd. Det fick bli riktning mot de brittiska flaggorna som prydde ett salustånd alldeles intill räcket över själva torget.

Man sålde främst marmelader och sådan där spritindränkt fruktkaka som håller i flera år – säkerligen tack vare spriten. Jag provsmakade en handfull olika marmelader och blev som förväntat lyrisk över det karaktäristiska brittiska bettet, men konstaterade nyktert att vi redan har en halv hylla full därhemma så även om både grapefrukt- och limemarmeladerna smakade alldeles oväntat ljuvligt blev det inget köpt. En frestelse motad.

Sedan gick vi vidare upp mot skulpturen och där fann jag mig plötsligt väldigt nära min bild av hur himmelriket måste vara. Ett stånd fullt av franska ostar. Äkta franska ostar. Jag vågade inte ens föreställa mig ett inköp, för det är osäkert hur och var det hade slutat. Sedan får man ju också betänka att vi, trots kämpainsatser, fortfarande har kvar en rejäl bit gorgonzola från fredagens lyxinköp – Gorgonzola Colombo, delikat och krämig.

Övriga ostar i fredagstrion var Délice de Bourgogne och Cornish Blue. Mycket goda, alla tre, men gorgonzolan är som så ofta min favorit.

Ingen av sorterna tog slut vare sig i fredags eller igår kväll, då jag hade jobbkompisen här på besök. Vi såg Män som hatar kvinnor, efter att ha varit ute och promenerat och inspekterat den nya gallerian vid Liljeholmstorget. Den är betydligt större än jag väntat mig. Väntat och väntat, förresten… jag var nog faktiskt inte fullt medveten om att man ens byggde ett shoppingcenter.

Försöker komma ihåg vad jag köpte, igår och idag… det går inte jättebra. Men jo, igår blev det en ljusslinga med små stjärnor, som visade sig ge ett oväntat behagligt och varmt sken. Bra köp. Lång var både slingan och sladden också. Ljusslinga till balkongen fick vänta då jag glömt kolla om det finns ett uttag eller inte (det gör det – till och med två). Sedan en grå julstjärna (Watt & Veke), ett halsband (astrid&agnes) och ett par buntar post-its i glada färger. Idag blev det vinkaraff (Eva Solo), röd julstjärna (åter Watt & Veke). Och den sprits med tyll jag sökt. Cordon Bleu är livsfarligt att besöka, men jag klarar mig tack vare att de har för mycket som jag vill köpa – fixar inte att välja något och då blir det ingenting. Ibland är det bra att vara obeslutsam.

Ja, och så har jag skaffat mig ett kaffekort hos Espresso House. Det kändes dumt att betala fullt pris när jag kunde få 10 eller 20% rabatt – jag köper ju ändå deras kaffe ganska ofta. Däremot avstår jag från att registrera mitt kort. Sure, jag skulle därmed kunna få ett nytt om jag blir av med kortet och även behålla saldot, men det är faktiskt värt mer att slippa hamna i deras register. Registrering av personuppgifter ger mig mental klåda.

Gjorde en liten tillbakablick och kan rapportera att jag inte bokat vare sig massage eller frisörbesök, samt att jag den 18:e gjorde en beställning hos den brittiska leverantören men ännu inte fått någon leverans. Borde komma när som helst med tanke på att uppskattat leveransdatum var den 26:e. Eller så är det inte meningen. Under väntetiden kan man ju alltid nättanka, förstås.

Mia besöker Mio

Jag behöver gå och lägga mig strax eftersom jag ska vara på kontoret igen i morgon bitti. Pigg och skärpt, alltså – det räcker inte med att bara infinna sig.

Det ska bli intressant att se hur det går att sova, med tanke på att grannen i lägenheten under mig (som har Hammarbyflagga på balkongen och vars kylskåp jag använder som mitt eget) spelar Iron Maiden på så hög volym att jag i alla fall i vardagsrummet kan sjunga med utan att överrösta musiken. Jag kan inte bestämma mig för om jag är arg på eller tacksam för underhållningen – musiken är ju bra och jag blir glad av att höra de gamla plattorna, men tillfället är lite illa valt. Och allsången, måste jag väl också säga, är inte direkt njutbar. Eller allskrålet, kanske det borde heta.

Idag hade jag nog inte gjort många knop alls, om inte väninnan faktiskt hört av sig som jag bett henne göra ifall hon orkade hänga med ut på stan för lite ospecificerat och opretentiöst shoppande av tillbehör till heminredning. Som det nu blev besökte vi Mio i Järla och jag var så där spontan och beställde en bäddsoffa till gästrummet. Röd, vilket storligen förvånande väninnan – ”Va, ska du börja med färg!?”. Den var dock inte lika klarröd i verkligheten som den (i alla fall på min bildskärm) ser ut på bilden. I övrigt köpte jag en enkel datorstol, en spegel till hallen (52×167 cm, med 4 cm bred ram i borstad ljus metall) och två taklampor – en till köket och en till ett av sovrummen.

Spegeln visade sig inte passa på den utsedda hallplatsen (eftersom jag tänkt fel om måtten), men bli perfekt i sovrummet – samma modell, fast högre och smalare ska jag köpa och hänga i hallen så snart tillfälle ges, men det är ju egentligen i sovrummet den gör mest nytta. Det är nämligen så att jag annars alltid har den ena spegeldörren från badrumsskåpet stående på byrån i sovrummet och förutom att den är för liten för att ge tillräcklig överblick över katastrofområdet (=mig och min klädsel) så gör det badrummet rätt osnyggt.

Sovrumslampan fick hamna i mitt sovrum för att den var så fin – den gamla halvtråkiga plafonden duger gott åt gästrummet. Lampan ger inte riktigt så mycket ljus som jag önskat, men ruggigt schyssta skuggor och sådana ljusstänk på väggarna som tar mig med på en mental resa till stranden eftersom de påminner väldigt mycket om solljus reflekterat av vatten.

Jag tänkte försöka visa lite av hur det ser ut, på bild, men datorn jag brukar använda för sådant befinner sig på kontoret och jag har inte tid att installera och konfigurera programvaran på någon jag har här hemma. Senare kanske.

Den andra lampan (med fyra spot:ar), som ska hänga över matbordet, kommer inte upp förrän jag hittar eller på annat sätt får tag i en längre sladd som räcker från kontakten till lampkroken. Men den kommer att bli bra där.

Underhållningen nedifrån tog gudskelov slut omkring halv elva. Men tyst är det inte, för nu ser man tydligen på tv och uppenbarligen har man en rejäl ljudanläggning – stolen under mig vibrerar av ljuden som tränger upp i min lägenhet. Jag hoppas att jag kan somna och sova bra trots detta, även om det hade gått bättre till Iron Maiden – bra hårdrock på hög volym är ju lugnande.

Och så håller vi tummarna och knyter tårna för MsGarbo, förstås!