Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘ost’

Mammonska frestelser

Vi åkte in till city för att handla en sak, men när butiken vi tänkt besöka (nej, det händer inte ofta, men det har dock hänt förut – någon enstaka gång) ännu inte öppnat strosade vi iväg mot Sergels Torg.

Åhléns hade för dåligt utbud och den alternativa butiken vid Klarabergsgatan var söndagsstängd. Det fick bli riktning mot de brittiska flaggorna som prydde ett salustånd alldeles intill räcket över själva torget.

Man sålde främst marmelader och sådan där spritindränkt fruktkaka som håller i flera år – säkerligen tack vare spriten. Jag provsmakade en handfull olika marmelader och blev som förväntat lyrisk över det karaktäristiska brittiska bettet, men konstaterade nyktert att vi redan har en halv hylla full därhemma så även om både grapefrukt- och limemarmeladerna smakade alldeles oväntat ljuvligt blev det inget köpt. En frestelse motad.

Sedan gick vi vidare upp mot skulpturen och där fann jag mig plötsligt väldigt nära min bild av hur himmelriket måste vara. Ett stånd fullt av franska ostar. Äkta franska ostar. Jag vågade inte ens föreställa mig ett inköp, för det är osäkert hur och var det hade slutat. Sedan får man ju också betänka att vi, trots kämpainsatser, fortfarande har kvar en rejäl bit gorgonzola från fredagens lyxinköp – Gorgonzola Colombo, delikat och krämig.

Övriga ostar i fredagstrion var Délice de Bourgogne och Cornish Blue. Mycket goda, alla tre, men gorgonzolan är som så ofta min favorit.

Ingen av sorterna tog slut vare sig i fredags eller igår kväll, då jag hade jobbkompisen här på besök. Vi såg Män som hatar kvinnor, efter att ha varit ute och promenerat och inspekterat den nya gallerian vid Liljeholmstorget. Den är betydligt större än jag väntat mig. Väntat och väntat, förresten… jag var nog faktiskt inte fullt medveten om att man ens byggde ett shoppingcenter.

Försöker komma ihåg vad jag köpte, igår och idag… det går inte jättebra. Men jo, igår blev det en ljusslinga med små stjärnor, som visade sig ge ett oväntat behagligt och varmt sken. Bra köp. Lång var både slingan och sladden också. Ljusslinga till balkongen fick vänta då jag glömt kolla om det finns ett uttag eller inte (det gör det – till och med två). Sedan en grå julstjärna (Watt & Veke), ett halsband (astrid&agnes) och ett par buntar post-its i glada färger. Idag blev det vinkaraff (Eva Solo), röd julstjärna (åter Watt & Veke). Och den sprits med tyll jag sökt. Cordon Bleu är livsfarligt att besöka, men jag klarar mig tack vare att de har för mycket som jag vill köpa – fixar inte att välja något och då blir det ingenting. Ibland är det bra att vara obeslutsam.

Ja, och så har jag skaffat mig ett kaffekort hos Espresso House. Det kändes dumt att betala fullt pris när jag kunde få 10 eller 20% rabatt – jag köper ju ändå deras kaffe ganska ofta. Däremot avstår jag från att registrera mitt kort. Sure, jag skulle därmed kunna få ett nytt om jag blir av med kortet och även behålla saldot, men det är faktiskt värt mer att slippa hamna i deras register. Registrering av personuppgifter ger mig mental klåda.

Gjorde en liten tillbakablick och kan rapportera att jag inte bokat vare sig massage eller frisörbesök, samt att jag den 18:e gjorde en beställning hos den brittiska leverantören men ännu inte fått någon leverans. Borde komma när som helst med tanke på att uppskattat leveransdatum var den 26:e. Eller så är det inte meningen. Under väntetiden kan man ju alltid nättanka, förstås.

Plockar bloggdammråttor

Nyss insåg jag att jag inte ens loggat in på bloggen på sistone – hittade en kommentar som låg och väntade på godkännande sedan över en vecka tillbaka. Det är smärtsamt uppenbart att kvittrandet totalt har tagit över min nättillvaro. Och inte ens där är jag särskilt närvarande och/eller aktiv. Jag har inte tid. Eller, vilket väl egentligen stämmer lite bättre, jag tar mig inte tid.

Jag väljer att lägga min tid och mitt engagemang på annat håll. Väldigt många av mina veckor är sprängfyllda av äta-jobba-sova. Och helgerna bjuder i allmänhet vila och/eller sociala aktiviteter snarare än aktiv datortid. Förra helgens SGU-tittande måste nämnas i sammanhanget. Eller förra veckans åhörande av Jeanette Winterson på Kulturhusets internationella författarscen. Kul! Inte minst drinkandet på Sky bar efteråt tillsammans med en bunt bokbloggare. Himla trevliga tjejer! Trots att jag var trött ville jag inte åka hem.

Vad gäller andras bloggar har jag trappat ned drastiskt. Jag gjorde en större rensning i min Google Reader för en tid sedan, så att jag nu i stort sett bara följer människor jag känner plus ett fåtal bloggar som är tillräckligt intressanta dessförutan. Samt en del nyheter, som jag bara läser när det blivit tid över eller så. Utrensningen fyllde sitt syfte – jag känner mindre stress över att ha för mycket oläst. Jag låg ju ständigt på 1000+ förut. Nu håller det sig på något hundratal och mycket av det markerar jag som läst utan att faktiskt läsa.

Idag är det i stället Twitter som stressar lite, men jag jobbar på att inte heller där känna att jag måste läsa allt. Märker att jag missar en hel del, framförallt på dagtid eftersom jag helt enkelt inte har tid att surfa eller kvittra eller vad det nu är för något man gör vid jobbdatorn när man inte jobbar. Jag har inga sådana luckor, ingen dödtid alls. Och det känns konstigt nog helt okej.

På hemmaplan försöker jag emellanåt läsa ifatt dagens skörd, men tvingas oftast ge upp för att det är för mycket. Jag vill hinna annat än att läsa tweets. En del av dem hinner jag dock med på resorna till och från jobbet – ungefär 20 minuter i vardera riktningen. Min Hero är toppen! Den piper lite glatt varje gång jag fått ett mail också. Whee! låter det som. Eller ”win”, som också jag börjat missbruka – somliga uttryck smittar som… gäspningar.

På Twitter blev jag i afton varse att det visst finns en Mac-klient för Voddler. Win! Om jag hinner i helgen ska jag definitivt ta en titt på den. Fick ju aldrig Windoze-versionen att funka på någon av mina jobbdatorer.

Annars… well, dags att lämna datorn ett tag, så det får vara nog för nu. Ser fram emot att äta död ko, dricka gott vin och sedan mumsa smarriga ostar – min stora ansträngning idag var en promenad till Söderhallarna. Var ledig, men steg upp i vanlig tid med ambitionen att göra ett par timmars jobb. Käkade frukost, men orkade sedan inte ens fokusera blicken på bildskärmen så det var bara att återvända till sängen. Tre timmar senare, när jag vaknade igen, var det nästan skymning. Så kan det gå. Jag är dock fortfarande trött, så det blir nog inga problem att slockna ikväll heller.

Just idag, just ikväll känns livet helt okej.

Etikettmoln