Frossar i ensamhet

Idag är jag gräsänka, vilket är ganska skönt som omväxling. Ta med sambon i beräkningarna är något jag alltid gör, även om jag vet att jag inte nödvändigtvis behöver. Det är inget måste men svårt, för att inte säga ofta omöjligt, att låta bli.

Planen för dagen var allt annat än konkret, men handlade i princip om att ta det lugnt och njuta av livet, vilket jag tycker att jag aldrig riktigt hinner. Vet inte om det går för mycket tid på att bara vara trött eller vad det är, men jag upplever i alla fall att jag sällan har tid att leva på riktigt. Inte behöva vara social och sällskaplig.

Främst tänkte jag mig nog att sitta eller ligga bekvämt och läsa. Eller möjligen se någon tv-serie – jag har i alla fall två stycken som jag ser utan sambon. Kanske även göra en halv knop i hemmet för tro mig, det finns en del att plocka av…

För närvarande är det på bokfronten Charles Stross, ”The Atrocity Archives”, som jag läser. Jag har förbjudit mig själv att börja på något annat även om det är svårt frestande att bara fortsätta med The Hollows-serien av Kim Harrison tills den tar slut – det där med att läsa på Kindle känns bara mer och mer rätt, ju mer jag gör det. Det är alltid lite jobbigt att växla från en miljö till en annan så det tar sin lilla tid att börja känna sig hemma hos The Laundry, men nu tror jag att det börjar närma sig – jag är nästan halvvägs igenom boken och börjar nog bli kompis med bokens jag-karaktär, som heter Bob. Eller Robert Howard, för att vara mer formell. Nåväl, vi får se. Kanske skriver jag något om den när jag läst färdigt, kanske inte.

Jag tror att de två böcker jag idag hämtade på mataffärens postutlämning kan ha varit mina sista inköpta pappersböcker. Terry Pratchetts ”Snuff” och Charlaine Harris ”Dead reckoning” köpte jag i pappersform enbart för att jag har föregående delar på papper och vill att min samling är komplett – det vore fel och konstigt att sakna den sista/senaste där i bokhyllan.

Jäklar! Slant med naglarna på tangentbordet, varvid inlägget blev publicerat långt innan det var färdigskrivet. Oh well, eventuell fortsättning blir i ett helt nytt inlägg.

Adele är Sookies farmor

Med hänvisning till fundering under tidigare inlägg:

Okej, så nu vet jag – Adele är alltså farmor till Sookie.

Ur Dead and Gone:

The secrets I know least about are my own.

The one I was thinking of tonight was the unusual genetic inheritance my brother and I share, which had come through my father. My father had never known that his mother, Adele, had had a whopper of a secret, one disclosed to me only the past October. My grandmother’s two children – my dad and his sister, Linda – were not the products of her long marriage with my grandfather.

…

I still struggled with parts of this story. I belived the history Niall had related to be true, but I couldn’t understand my grandmother’s desire for children being strong enough to lead her to cheat on my grandfather. That simply didn’t jibe with her character, and I couldn’t understand why I hadn’t read it in her brain during all the years that we’d lived together. She must have thought about the circumstances of her children’s conceptions from time to time. There was just no way she could’ve packed those events away for good in some attic of her mind.

Naturligtvis kan jag inte låta bli att börja spekulera, i tanken. Här vilar nog en gravad voffsing. Men jag varken vill eller kan gå närmare in på ämnet – det är bara en känsla av att här finns något att se fram emot. Jag har alltså inga konkreta teorier. Det kanske är sådant här som gör att man läser vidare?

Jag har, vilket väl framgår av ovanstående citat, börjat läsa ”Dead and Gone” som jag beställde för en vecka sedan när jag fick utdelning på bevakningen, d.v.s. mail om att den nu går att köpa. Boken ifråga trillade inte alls så smidigt och smärtfritt in i brevlådan som jag förväntat mig. Av någon outgrundlig anledning hade man använt samma stora kartongformat för denna enda bok som för de fyra i förra omgången. Så i stället för att hitta en glad överraskning på dörrmattan tvingades jag besöka den smått motbjudande kioskpost som numera har hand om mina postförsändelser och det blev ju såklart inte av i torsdags, då leveransbeskedet kom i form av ett SMS, utan först igår.

Bra känns det att vara tillbaka i Sookies värld. Både på tv och i bokform.

Ett par True Blood-spaningar

Vi har börjat om på första säsongen av True Blood och än så länge inte hunnit se mer än tre avsnitt, men i två av dessa dök det upp nya detaljer som jag inte minns från första gången och som jag tyckte kunde vara värda att blogga om. Inte minst misstänker jag att det kan uppskattas av Snowflake, som brukar prata om alla roliga referenser hon upptäckt (och ännu upptäcker) i Gilmore Girls.

I första avsnittet, när Sookie kommer hem från jobbet efter att ha mött Vampyr-Bill, läser Gran en pocketbok som enligt dess omslag är skriven av Charlaine Harris. Och det är visserligen omöjligt att läsa bokens titel, men jag tror nästan att boken hon läser är ”Dead Until Dark”, d.v.s just den bok som ligger till grund för tv-serien i vilken den alltså figurerar. Det är dock i så fall inte den utgåva jag har. Boken Gran läser är lila och har författarens namn i två rader höjdmässigt ganska mitt på, medan titeln spänner över tre rader nedanför på höger sida och utgörs av tre jämnlånga ord. (se bildbevis)

Noterade förresten, nu när jag tittade närmare på mina böcker, att det står ”ACE Fantasy/Mystery” på böckerna 1-4, medan böckerna 5-8 är ”ACE International Edition”. Liksom bok 9, gissar jag. Den har f.ö. enligt uppgift skickats idag, vilket väl borde innebära att jag får den vilken dag som helst.

Men nog om böckerna – det här inlägget skulle ju handla om tv-serien.

När Tara i andra avsnittet kommer hem till sin mor som ligger utslagen på soffan ser man på bordet en tidning vars framsida i stora svarta bokstäver skriker ut: ”Angelina adopts vampire baby”.

Jag ser fram emot fler skojiga upptäckter vartefter resten av avsnitten beskådas!

Säsong 3 börjar sändas i juni och det sägs också att det blir en fjärde säsong.

Bokhandlande

Som vanligt känns det tomt och lite tråkigt när jag läst ut en bokserie. Här syftar jag på Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse. Jag hade fyra sedan tidigare och köpte fyra till i förra månaden, vilka jag nu läst ut. Även om jag inte bokar in läsning i kalendern så har jag på min fritid på sistone ofta valt att läsa böckerna framför att sitta vid datorn. Och tyckt att resan till jobbet är för kort.

Någonstans på vägen insåg jag att det ju fanns en nionde bok i serien, men dessvärre (ser jag nu) finns den ännu inte i pocketformat så jag får ge mig till tåls (men jösses, så fel uttrycket plötsligt lät trots att jag ju skrev det per automatik!). Några månader ska jag väl klara mig, tycker jag. Och sedan kommer det tydligen ut en tionde bok framåt sommaren. Det lär dröja innan den kommer i pocket.

Jag insåg också något rätt intressant när jag snokade bland Snowflakes inlägg taggade med Charlaine Harris – nu minns jag inte längre precis varför, men söker man (jag) något om böcker är hennes blogg väldigt bra att börja med. Och jag minns ju att hon både läst och skrivit om de här böckerna.

Det var först nu när jag för andra gången läste inlägget En livsfarlig bokhandel som jag fattade att böckerna finns att köpa i SF-bokhandeln. Det borde vara självklart, men tanken har aldrig slagit mig. Jag söker nästan bara på Pocket shop och diverse nätbokhandlar. Allt annat betraktar jag som jobbigt. Och jobbigt är alltså när man inte vet vart man ska gå eller hur man ska gå tillväga.

Anyway. Min spaning är att priset hos SF-bokhandeln ligger väldigt nära det hos t.ex Adlibris. Som ett exempel tar SF-bok 79 kr för Dead until dark, medan Adlibris säljer den (i samma utgåva) för 75 kr. Och om jag handlar från Adlibris får jag vänta ungefär en vecka, så valet blir då ganska lätt. För mig, som bor i Stockholm och kan besöka SF-bok i Gamla Stan, vill säga. Annars – ganska likvärdigt.

Men vad var det som hände? Borde det inte vara billigare att handla över nätet än i butik??

Och här skulle jag mycket väl kunna avsluta detta inlägg, men nu påbörjade jag det ju egentligen för att berätta om min senaste bokbeställning. Jag ville ha mer av Charlaine Harris, när jag nu är inne i hennes produktion, och kollade efter Sookie Stackhouse 9, d.v.s Dead and gone, som då alltså ännu inte finns i pocket. Sedan kom jag ihåg att Snowflake nämnt också en annan serie, om en Lily Bard. Antagligen samma karaktär som dök upp med ett extra efternamn i Dead as a doornail. Det lät lite roligt att läsa en serie böcker om någon som skymtat i en annan bok, så jag lade in en beställning på hela serien i ett svep. Och den första i Aurora Teagarden-serien, samt två fristående historier. Harper Connelly-serien får vänta, liksom resten av Aurora Teagarden. Beställningen blev ändå omfattande:

• Sweet & Deadly (1981)
• A Secret Rage (1984)
• Real Murders (1990)
• Shakespeare’s Landlord (1996)
• Shakespeare’s Champion (1997)
• Shakespeare’s Christmas (1998)
• Shakespeare’s Trollop (2000)
• Shakespeare’s Counselor (2001)

Så nu går jag i väntans tider. Tömde senaste lila plastkassen (som stått och väntat sedan jag upptäckte att Pocket shop bytt format på Sookie Stackhouse-serien) över matbordet och hittade inget direkt lockande, men har i alla fall påbörjat Wicked Lovely (av Melissa Marr) som följde med hem den gången. ”Enter a world of faerie romance” står det på omslaget. Efter dryga 30 sidor är jag ännu inte fast.

När liten pocket blivit stor

Efter flera timmars kaffe latte-sörplande inträdde jag i den lila butiken, som under hela samtalet sett så lockande ut där den ligger på andra sidan gatan. Upplyst. Besökt.

Att botanisera i Pocket Shop:en är en bra avslutning på vilken fikaträff som helst. Vanligen plockar jag med mig böcker som verkar intressanta tills jag inte längre kan bära dem i mina två händer och går därefter till kassan för att betala och få mina stämplar. Idag var jag smart och tog en varukorg redan efter den första handfullen. Och bara därför köpte jag så klart färre böcker än vanligt! Fast det var nog inte varukorgens fel att det bara blev sex, i och för sig.

Jag hade planerat att köpa fler Sookie Stackhouse, men de man hade i butiken var i ett större pocketformat än mina första fem. Och då kändes det bäst att tänka på saken ett varv.

En klar besvikelse. Inte får man väl byta format bara så där? Jag vill ha alla av samma sort!

Vad jag förstod var det inte förlaget utan butikskedjan som bytt från de små till de större varianterna. Tjänar de mer pengar på storpocket? Böckerna är i och för sig snyggare.

Nu grunnar jag på om det inte vore möjligt att hitta några exemplar av det ursprungliga lilla formatet hos t.ex Stadsmissionen eller Myrorna. Dessa böcker inbillar jag mig är sådana som folk gör sig av med ganska lättvindigt och utan större eftertanke. Värt att kolla, definitivt.

Jag ska skriva ned vilka titlar jag saknar, så att jag slipper bära hem dubletter. Sådant har hänt vid flera tillfällen. Bättre koll på sin boksamling än vad jag har på min, är lätt att ha.

En annan sak jag reflekterade över är att pocketböcker inte känns så billiga längre. Visst måste det väl ändå vara så att priserna ökat ganska ordentligt sedan bokmomsen sänktes?