Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘geek’

Tips: Dagens Geek Meet sänds live

För andra som, liksom jag, är intresserad men inte håller koll och därmed inte heller kan vara med ikväll, visas Christian Heilmanns presentationer, Shifting your site into the next gear och Playing with the web live, över nätet.

Gissa om det låter som om det kan bli intressant!

Från Geek Meet December 2008 – Chris Heilmann presentations:

Live broadcast

For those not being able to attend, this event will also be broadcasted live through the Internet starting at December 4th 18.30 CET at http://geekmeet.creuna.se/. The first session is estimated to start at 18.30 CET, and the second at 21.00 CET.

Nu gäller det bara att inte bli kvar på kontoret för länge…

Iskyla och varmt te

Plötsligt blev jag iskall ända in i märgen, precis som jag blivit varje kväll när jag lämnat kontoret bakom mig för att styra kosan hemöver. Jag vet inte varför jag blir isande kall, som om kvicksilvret låg långt under nollan, men fryser gör jag. Och när jag fryser som en hund är det oftast något fel som är trasigt.

Nu sitter jag här och dricker te som Pian donerade till hemmet vid sitt senaste besök. Något grönt, Earl Green antar jag. Men sedan… var det ginseng i eller var det det det inte var? Jag minns inte, men gott är det. Jag tror förresten att jag glömde äta både mellanmål och middag idag, men känner ingen hunger.

En eller annan har reagerat på att jag skriver så ovanligt många inlägg nu och undrat hur det kommer sig. Det är en bra fråga, får jag säga. Det kan nog finnas många svar på den, men ett är att jag låtit mig inspireras av andra som skriver frekvent, t.ex Tyskungen och Blackwater – båda finns i bloggrullen. I den sistnämnda är jag rentav bloggkär och jag skulle förmodligen behöva avgiftas. Jag vet inte om någon lagt märke till det (tveksamt), men min beskrivning i bloggrullelänken är ”Beroendeframkallande”. Det säger antagligen en del.

Använder ni XFN-funktioner i era bloggrullar, förresten? Om inte tycker jag att ni ska börja. För oss som använder WordPress är det lätt – se ”Relationslänk” under ”Avancerade inställningar” på sidan där man redigerar länkar. Man kan via länkarna ge lite information om sin relation till dem man länkar till.

Jag antar att de flesta av läsarna inte känner till XFN. Detsamma gäller övriga mikroformat och deras användningsområden. Mikroformat är klart intressanta, tycker jag, men det kan ju bero på att jag är geek och fastnar för tekniska finesser. Feeds är en sådan finess, som nu för tiden finns överallt, fast många vanliga människor förmodligen är totalt ovetande. Stackars människor!

Kanske handlar inläggskaskaden också om att jag på sistone upplevt mig ståendes alldeles för långt in i den metaforiska ravinen. Alltså, jag har känt att jag närmat mig vägs ände. Ni vet, den där punkten då man helt enkelt måste backa för att inte fastna för gott där inne i klippskrevan? Dit återvänder jag alltid, om jag inte passar mig. Jag måste öppna upp mot omvärlden. Det håller inte att jag ständigt och hela tiden, om än i små steg, förminskar min värld.

Så hej, här är jag, åter i världen – vill du leka?

Frånkopplad

Strax före Melodifestivalen kopplade Bredbandsbolaget bort min Internetförbindelse, och därmed även digital-tv:n. Enligt beställningen skulle det inte ske förrän idag, söndag. Halleluja. Det fick bli analogt tv-tittande, vilket kunde ha funkat bra om jag bara inte packat ned alla långa antennsladdar. Nu fick vi använda matbordet som tv-bänk. Förhållandevis funktionellt.

Jag undrar vad jag tänkte när jag beställde flytt av både telefon och bredband så på direkten efter tillträdesdatumet?

Det var tämligen obetänksamt eftersom jag, efter att ha gått runt och tittat närmare på lägenheten, insett att det är vissa förbättringar jag vill ha gjorda innan jag flyttar in – tapeterna i vardagsrummet och det större sovrummet behöver jag befrias från snarast. Och två obrukbara rum känns inte lockande, så just nu lutar det åt att jag inte flyttar förrän om några veckor. Fast det hänger ju också på huruvida jag kan få tag i någon som har lust att göra de där förbättringarna åt mig. Suck.

Fr.o.m nu och tills jag flyttat kommer jag alltså att vara utan nätförbindelse där jag bor. Det känns trist, men jag överlever.

En tunn silverkant: det här är mitt första blogginlägg skrivet i den nya lägenheten. Nätet funkar här, så hit kan jag faktiskt gå om och när abstinensen blir alltför stor. Om jag bara ser till att ha en dator på plats. Just nu använder jag jobbdatorn som normalt bor på kontoret, men det vore idé att antingen flytta över den stationära datorn eller dra igång någon av mina egna bärbara. Om jag bara kan komma på var jag packat ned dem.

Fem rum och två kök

Nu bor jag stort, minsann! I ungefär en månad framåt. Jag har två lägenheter med därtill hörande månadsavgifter att betala. Mina tillhörigheter kommer att vara splittrade. De jag hunnit köra över, de som ännu väntar. Jag antar att det kan bli som att leva i kartonger den närmaste tiden, men det är mest skoj som omväxling mot den grå vardagen där inte mycket ändras.

Vid tillträdesmötet, hos mäklaren och med säljaren, fick jag i vanlig ordning skriva på en bunt papper i flera exemplar och därefter en bunt nycklar till den nya lägenheten plus en pärm med vad man kan kalla kuriosadokument (jag tror jag har en likadan till den gamla lägenheten). Det är den ursprungliga pärmen från 1990, då fastigheten och föreningen var nya, som innehåller bra-att-veta-information för den som flyttade in.

Det roade mig särskilt att läsa om vad Konsumentverket hade att säga kring vilken städutrustning man behöver i ett hem. Här borde jag givetvis ha lagt in ett citat, men jag lämnade pärmen i den andra lägenheten. Den nya lägenheten, alltså.

Efter att ha vistats i den nya lägenheten och sett mig omkring en stund känner jag mig en smula nedstämd. Det är mycket jag känner att jag vill göra med lägenheten, som inte är lika fräsch som den jag lämnar. Jag ska inte börja räkna upp alla mina klagomål, för det gör varken humöret eller läget bättre, men vi kan ju säga att jag och den föregående ägaren inte delar smak vad gäller heminredning. Vissa tapeter är rätt läskiga, men som tur är är ju sådant enkelt att åtgärda.

Jobbigare blir det med badrummet, som jag inte tror att jag kommer att stå ut med särskilt länge. Det är, som jag tidigare nämnt, i originalutförande och känns faktiskt ganska sunkigt. Och som om det inte räckte har vissa kakelplattor släppt på precis samma sätt som i den gamla lägenheten. Skillnaden är att här är det på mindre viktiga ställen och inga plattor som trillat ned, så det känns inte lika akut att åtgärda. Men det är något jag behöver göra, kommer att göra. Det känns bra att jag nu vet hur man bär sig åt och vem jag ska kontakta.

Hm, jag pratade ju om att ta med mig en bärbar dator över för att kolla om nätet fungerar – enligt säljaren borde det göra det eftersom han inte sagt upp sitt abonnemang (vilket han inte kunde på grund av en tjänst vars bindningstid löper året ut).

Och när jag ändå ska prova nätet kan jag väl lika gärna ta med datorbordet och en stol, så har jag fixat datorplats i den nya lyan. Det känns som en rätt lämplig första åtgärd, tycker jag.

Kort i rocken

Jag är ju rätt kort redan innan, men det känns som om jag i helgen blivit ännu kortare på grund av tunga flyttkartonger. För att komma åt att slänga skräpet från förrådet var jag ju tvungen att flytta nyligen packade kartonger åt sidan, och dessutom trava dem mer på höjden. Somliga var på gränsen till att mina armar orkade skjuta upp dem ovanpå andra.

Sedan trixade jag ut överblivna soffdelar och säckar med trasmattor och gamla gardiner, förbi kartonghögarna, för att därefter transportera allt utom trasmattorna (som mamma vävt åt mig, så dem vill jag inte kasta och dessutom är de fina) till soprummet. Jag tackar gudarna för pirran för utan den hade de här övningarna inte ens varit möjliga.

Med halva förrådet sålunda tomt var det bara att sätta igång och skura den blottlagda delen av golvet. Det var betydligt mer smärtfritt än förra veckans övning, för här hade ju golvet skyddats av prylar och var långt ifrån lika smutsigt. Sedan hade jag funderingar på att flytta kartongerna till den tomma och rena delen, men bestämde mig för att låta bli. Eftersom jag ju skulle få tillgång till den nya förrådet under helgen kunde jag lika gärna vänta och flytta dem direkt dit i stället.

Uppe i lägenheten tittade jag mig omkring och öppnade några garderobsdörrar lite på måfå för att komma på var någonstans jag skulle börja. Det fick bli en av hallgarderoberna, vilket resulterade i två fyllda kartonger, en IKEA-bärväska med skrot och en kasse skor + kläder som borde få komma till bättre behövande. Det vill säga, någon andrahandsbutik.

På söndag eftermiddag hörde han äntligen av sig, säljaren, och kom hit och lämnade nyckeln till förrådet samt tittade på min utsikt, som han var nyfiken på. Lägenheten han bott i har ju ingen utsikt åt det hållet. Eller i alla fall ingen utsikt bortom själva byggnaden. Den beklagliga bristen på natur utanför fönstren är något jag får leva med. Kanske kan den leda till något positivt, som att jag går ut och promenerar oftare.

Sedan var jag ju bara tvungen att köra över lite kartonger, så jag gjorde två vändor x 2 kartonger. Spännande var det att för första gången egentligen titta på omgivningarna, d.v.s mitt blivande våningsplan. Där finns, förutom förrådet, tre andra lägenheter och i en av dem bor tydligen föreningens kassör. Fatta hur smidigt det blir med förrådet fem meter bort!

Sedan blev jag faktiskt lite besviken eftersom jag väntat mig ett riktigt stort förråd. Okej, det är ganska stort, men det är också långsmalt medan mitt gamla förråd är ungefär lika stort fast i princip kvadratiskt. Det känns som om det blir för lätt att blockera och svårt att förvara mer skrymmande saker. Å andra sidan är min ambition att undvika att förvara möbler i förrådet – det är bättre att göra sig av med dem på en gång.

Det som är bra med det nya förrådet är dock att det är hyllor längs båda långväggarna, inkl. ett litet hemmagjort vinställ, och på kortsidan längst in finns en liten arbetsbänk. Ovanför den sitter en verktygstavla, d.v.s en tavla med hållare för verktyg, och på den sitter små plastlådor med plats för spik och skruv och annan smått. Smutt! Han som bodde där innan säljaren var tydligen snickare och byggde hyllorna själv.

Framåt sjutiden på kvällen var jag sömnig och ville sova, men stegräknaren visade på urdåliga siffror så jag bestämde mig för att gå ut och bättra på dem i stället. Trots att det regnade och blåste småspik, så jag är mäkta stolt över beslutet. Det här var för övrigt första gången jag gått ut enbart för att få ihop mina steg. Jag tycker att det borde vara något positivt.

På med iPod:en och handskar och så iväg. Efter 20 minuter var jag trött och övervägde allvarligt att ta bussen hem, men var lite tjurig och bestämde mig för att vända hemåt men till fots. Och visade sig inte vara så jobbigt, trots allt. Bara kallt. Snöblandat regn. Fast jag fnissade lite för mig själv när jag lyssnade på Java Posse-herrarnas konspirationsteorier kring Sun och MySQL resp. Oracle och WebLogic – det gjorde väl det hela enklare förstås. Väl hemma hade jag överträffat målet.

Mer hårt helgarbete

Hela helgen har jag röjt vidare och nu gått igenom och gallrat allt i sovrummet utom det som finns inuti garderoberna. Mycket blev kastat och det som blev kvar bor numera i en flyttkartong nere i förrådet, liksom förvaringsdelen av den gamla bokhyllan (den som följde med när jag flyttade hemifrån). Nu är det bara tv-bordet som finns kvar och det använder jag som datorbord.

De 5-6 flyttkartonger och 4 plastbackar som vittnade om förra helgens slit har också fått flytta ned till förrådet, vars golv fick sig en välbehövlig omgång med skurborsten för att jag inte ville fortsätta lämna svarta fotspår efter mig när jag varit där. Det saknas eluttag i närheten, så dammsugning går bort.

Bland det som försvann i helgen var den gamla servern, som var den som körde min DynDNS-domän, mia.is-a-geek.com, vilken sedermera kom att ge namn åt den här bloggen. Med tiden kom jag att identifiera mig med namnet. Mia is a geek.

Servern gick igång och disken fungerade (men lät fortfarande illa) så musikdatabasen kunde räddas med hjälp av disketter när jag väl upptäckt att min vanliga dator har diskettstation. Netgear-routern är det värre med. När jag anslöt elsladden knastrade det i den, vilket jag tog som ett dåligt tecken.

Naturligtvis hittade jag också i helgens röjning historiska dokument i mängder. En sak jag noterade var att 1995 tycks ha varit ett händelserikt år. I maj åkte jag på tjänsteresa till USA och fick se Niagarafallen. I juni flyttade jag, som sagt. I juli-augusti båtluffade jag under tre veckor bland grekiska öar. I september besökte jag i tjänsten Brighton för att delta i EuroDAC. I oktober tillbringade jag en vecka på Rhodos.

Skräpnostalgi

Lite har jag fått gjort i lägenheten, trots att det är så oändligt mycket lättare att fastna vid datorn än att röja. I onsdags gjorde jag mig i alla fall av med det gamla matbordet, i delar, och hälften av det som stått ovanpå sovrumsgarderoberna.

Bland detta skrot fanns en gammal Personal DECstation 5000/50 (MHz), med 40 MB RAM – rätt mycket på den tiden. Operativ: ULTRIX 4.3a (tror jag). Detta exemplar hette nog ”ermine” (vi använde djurnamn på ULTRIX-maskinerna av den här typen). Två externa hårddiskar – på en dryg MB styck, om jag inte minns fel. En dylik hårddisk är större än själva datorn. Fast det gäller bara om datorn är en Personal DECstation – min DECstation 5000/133, som jag döpt till ”snake”, var lika stor som en sådan hårddisk. Och tunga var de också, de asen.

För att inte tala om bildskärmarna på 19 eller 20 tum vi hade till arbetsstationerna – jag lärde mig ganska snabbt att låta grabbarna hjälpa till med att lyfta, kan jag säga. Men det blev en hel del lyftande ändå; det var rent fysiskt rätt slitigt att vara UNIX-systemadministratör, men på många sätt väldigt roligt.

Idag gav jag mig på förrådet och skrotade en benställning som passade till min gamla TV samt två slitna gamla sänggavlar i mörkbrun rotting. Dem trodde jag att jag kastat för länge sedan så jag har ljugit, om än mig själv ovetandes, för den kollega (från ULTRIX-tiden) som jag en gång köpte dem av.

I grovsoprummet hittade jag en, efter vad det verkar, fullt fungerande liten pirra – precis en sådan som jag tänkt köpa. Den fick givetvis följa med mig hem och lär definitivt komma till nytta framöver – det blir nog en hel del kartonger att flytta omkring på så småningom.

Etikettmoln