Böcker och tv-serier

Jag vet inte vad det var som fick mig att börja nysta bland mina bokhyllor i Goodreads. Eller jo, det vet jag ju! Jag läste ut Patricia Briggs ”Cry Wolf” (handlar om varulvar) och började fundera på vad jag ska läsa härnäst.

Att välja nästa bok är svårt. Det handlar helt och hållet om nuet och vad jag har lust att läsa. På så sätt är det enklare när man kommit in i en serie och bara behöver fortsätta med nästa, nästa och nästa bok. Just ”Cry Wolf” är i och för sig första delen i en serie, men den engagerande mig inte så mycket att jag måste fortsätta direkt. I stället läser jag vidare i tidigare lästa serier som fått tillskott sedan sist. Alltså läser jag nu Terry Pratchetts ”I Shall Wear Midnight” (Discworld). Enligt Goodreads är det nr 38 i serien, enligt SF-bok nr 34. Jaha.

Efter ”Just a Geek” (som väl var den senaste boken jag nämnde här på bloggen) har jag läst Charlaine Harris ”Deadlocked” (Sookie Stackhouse), Neil Gaimans ”The Ocean at the End of the Lane” och så nu sist alltså ”Cry Wolf”.

Okej, så jag läser i alla fall. Lite. Långt ifrån så mycket som jag trodde när jag satte upp ett årsmål i Goodreads, men vad gör väl det. Jag läser. Skönt så.

Mindre skönt är det att boken jag läser nu är i pappersform, vilket också gäller nästa del i Discworld-serien (Snuff) som jag ska läsa. Och när jag kollade upp titeln på Goodreads upptäckte jag att jag inte skrivit in de tidigare delar jag läst, så det blev en längre skrivpaus här. Det blir lite tvångsmässigt ibland, det där uppdaterandet, men jag försöker se det mer som charmigt nördigt i stället.

Pocketböcker är visserligen mer praktiska än inbundna, men går man in på det där med portabilitet har de inte en chans mot e-böcker. De tar ingen fysisk plats och går inte att glömma vare sig hemma eller på bussen. Den enhet man använder för att läsa går förstås att glömma, men jag för min del har oftast med min minst två enheter som går att läsa på. Nej, jag ser verkligen inget behov av att välja en fysisk bok i fysisk form – annat än för att komplettera sina serier eller för att kunna låna ut till vänner och bekanta (don’t get me started!). Och kanske för att få dem signerade att ge som present till en vän som fyller år och som dessutom råkat vara just den som en gång i tiden tipsat en om författaren som skrivit boken. Men annars, så… Hur som helst: kontentan av det hela är att handlade det enbart om att ta till sig bokens innehåll, d.v.s. läsa/lyssna, skulle jag hundra gånger av hundra välja en e-version. Eller varför inte två?

Amazon har ju börjat ta sig för att erbjuda rabatt (tror jag) på ljudversionen i samband med köp av Kindle-version – med synkronisering mellan formaten, så att man enkelt kan växla mellan att läsa och att lyssna utan att själv behöva hålla reda på hur långt man kommit. Den funktionen har jag önskat mig sedan jag för snart två år sedan jobbade i Örebro och lyssnade ganska intensivt på böcker, promenerandes till och från kontoret de flesta dagar. Erbjudandet har varje gång känts svårt frestande, men jag tycker inte att det är värt pengarna. Kindle-versionen är redan i sig själv dyrare än den borde vara och då har jag inte lust att punga ut med ytterligare slantar. Men en vacker dag kommer jag att göra det ändå – jag är så fruktansvärt nyfiken på att testa hur det funkar!

Apropå kultur (ja, tv-serier är också kultur!) så har vi nu hunnit titta ikapp på Warehouse 13, så det är bara att vänta in januari då det kommer nya avsnitt. Det var roligt att James Marsters dök upp i några avsnitt och en extra knorr att han fick spela mot Anthony Stewart Head precis på slutet. Det är bara att konstatera att Buffy nog måste anses som grundläggande tv-serieutbildning. När jag såg Caprica hade jag ingen aning om vem Marsters var och sålunda minns jag inte alls hans rollfigur – känns som om en påminnelse vore på sin plats. Vi har också börjat kolla på Grimm och Parenthood, som båda känns lovande. Efter tips under förra helgens födelsedagsmiddag har vi dessutom börjat kika lite på Lost Girl, som nog också kommer att bli återkommande.

I övrigt är det ett antal serier som drar igång på nytt (eller för första gången) inom de närmaste två veckorna: Haven (har redan börjat), Bones, Castle, Agents of S.H.I.E.L.D, How I met your mother, Scandal. Det lär finnas att göra.

Årets Sommarprogram har jag förresten nästan hunnit igen – tror att det bara är tre som återstår. Så här långt är det bara ett som jag inte lyssnat på från början till slut. Kanske kommer det en summering när jag tagit mig igenom de sista.

Och nu kommer jag plötsligt ihåg vart jag var på väg där i början av inlägget!

Jo, eftersom det är svårt att välja vad man ska läsa och jag märker att jag blivit lite mer kräsen med litterär kvalitet på det jag läser vore det ju himla fint om man kunde ha en lista (eller flera) med kvalitetsstämplade böcker att plocka ifrån. Det började med att jag läste om James Tiptree, Jr och hittade James Tiptree, Jr. Award och bestämde mig för att göra en lista med vinnarböckerna. Jag gick in på Goodreads, satte respektive bok som ”att läsa” och taggade den med ”James Tiptree, Jr. Award”. Det här gick så bra att jag bestämde mig för att göra detsamma med Hugo– och Nebula-utmärkelserna (för bästa roman), som var de enda ”prisbelöningarna” jag kom på just då. Det tog en stund, men det känns som ett fungerande koncept och jag tror att jag kommer att fortsätta göra så här för att markera böcker som anses värda att läsa. Jag gillar listor.

Kom gärna med tips om fler boklistor jag kan lägga upp för avprickning!

Hår, telefon och blandad kultur

Det är inte ofta jag skriver ”vanliga” blogginlägg nu för tiden, men jag blir lite så där inspirerad av andra som gör det. Ibland känner man ju igen sig så förbaskat och det känns bra och jag tänker att det ju faktiskt finns en möjlighet att andra kan finna sig till rätta i mina tankar. Och jag gillar ju att skriva, det är inte det. Så… därav detta, och jag har inte en aning om vad det kommer att handla om.

Som man kunde utläsa av fotouppgiften för två veckor sedan har jag klippt av mer än 50 cm hår (på huvudet) och kalufsen slutar numera ungefär i höjd med käklinjen. Jag tror inte att jag haft så här kort hår sedan någon gång under det förra århundradet, men det känns ganska bra och jag tror att det ser helt okej ut också. Om inte annat så är det omväxling för både mig och min omgivning. Mest för omgivningen, tror jag. Själv ser jag det ganska sällan och det är mest när jag ska tvätta eller borsta håret som jag blir förvånad över att det tar slut.

Min mobiltelefon, vars kamera ju åter igen lider av fläcktyfus, har trillat i golvet oräkneliga gånger förut utan några större problem än att batteriet lossnat och måst sättas på plats igen. Måndag för nästan två veckor sedan ändrades detta och jag är nu innehavare av en mobiltelefon med många sprickor i displayen. Vilket förstås gav ytterligare incitament att skaffa en ny – jag har ju trots allt haft den här i lite drygt två år. Sedan början av juli 2011. Det är ganska länge.

Fine, då är det bestämt att jag ska köpa ny nallefån, men vilken ska det bli? Det finns många att välja på och de flesta är alldeles för stora – jag har redan en surfplatta, liksom. När jag köpte telefonen jag har idag tyckte jag ju att dess 4,3 tum stora display gjorde telefonen för stor och jag har inte haft anledning att ändra mig. Mina händer har inte vuxit. Nu för tiden ligger typ alla (utom iPhone) på 4,7 eller till och med 5 tum. Displayen i sig får förstås gärna vara stor, men telefonens bredd måste hålla sig inom rimliga mått och därmed sätts en gräns.

Helst vill jag alltså ha rätt smal telefon, vilket skulle peka mot iPhone eller någon av de s k mini-modellerna av stora high end-telefoner. Där finns också lite äldre modeller som t ex sambons HTC One S, som jag gärna kunde få ta över när han köper nytt. Dock ligger det i så fall flera månader fram i tiden och så länge vill jag inte vänta. Det känns också lite trist att köpa en äldre modell, även om Google Nexus 4 faktiskt kändes som ett hyfsat alternativ med rimligt pris, uppdaterat OS och bra på alla möjliga sätt. Men kanske onödigt stor.

HTC One lät och såg initialt ut som ett bra alternativ, bortsett möjligen från storleken, och jag var beredd att köpa en på direkten, men efter att ha fått klämma lite på en kollegas telefon och hört att han inte var så imponerad av kameran blev jag tveksam. Samsungs Galaxy S4 ska väl vara nära konkurrent, men den går bort för mig – mycket för att jag vill ha något annat efter min S2 och för att jag inte gillar utförandet. Rundad plasttelefon. Nja. Och för stor. Det finns en mini-modell som fått tveksamma omdömen, så den går också bort.

Här börjar iPhone kännas som ett alternativ. Jag gillar storleken och 5:an är jävligt snygg. I alla fall den svarta. Men det är ju Apple och därmed inrutat och inlåst, plus att deras telefoner är bra mycket dyrare än motsvarande Androider. Så nja. Fast… om jag inte kommer på något annat är det en möjlighet. Något man vet är ju att det i den telefonen sitter en riktigt bra kamera. Jag vill dock först gärna se vad för nytt som kommer annonseras här i en nära framtid.

Just nu lutar det mest åt en HTC One Mini. I svart. Den kommer om ca en vecka. Det hade varit roligare om den funnits i lite glada färger, t ex röd, som sitt äldre syskon, men jag har bara sett silver och svart nämnas. Och jag vet inte, kanske vill jag ändå hellre ha silvervarianten? Usch, beslutsvånda! Sony Xperia Z är också snygg. Och vattenskyddad och, tror jag, bra. Men det är Sony och den är 71 mm bred. One mini är bara 63,2. Den S2 jag har idag är 66,1. Tänk om det hade funnits en Xperia Z mini… i mustigt blågrön. Eller lila.

Just precis nu är jag i alla fall inställd på HTC One mini. Troligen svart.

Annars… tja, jag läser inte så mycket just nu utan lyssnar på sommarprat till och från jobbet de dagar jag inte promenerar tillsammans med GP, eller ensam. Det sistnämnda händer då och då och då lyssnar jag så klart också på något. Jag skulle vilja gå mer på egen hand, och då även lyssna på böcker.

På tv-seriefronten har vi sett färdigt på Buffy, så nu finns det plats för nya saker. Jag skulle någon gång vilja se alla Star Trek, inte minst för att komma fram till Next Generation och få se Wil Wheaton in action – har precis läst hans bok, ”Just a Geek”, där den nämns mer än en gång. Trevlig bok! För mig är Wil inte Wesley Crusher i Star Trek utan killen som är med i tv-serierna The Big Bang Theory (som sig själv – fast elak) och Eureka (som Dr. Isaac Parrish).

En tv-serie jag blev medveten om först idag, och vill kolla in, är Parenthood, med Lauren Graham i en central roll. Lorelai Gilmore, ser jag henne som. I Gilmore Girls. Jag har även köpt Laurens debutroman, ”Someday, Someday, Maybe: A Novel”, som det sägs ganska bra saker om – även om jag förstås inte vet om man kan lita på de omdömen som skrivits på Goodreads. Vanligt folk har så varierande smak och omdöme. Nå, den kan vara värd att kolla in.

Slutligen har jag köpt en Cube att förvara mina Nespresso-kapslar i. På jobbet.

En enkel liten bokenkät

Via snowflake hittar jag en enkät från Bokhora vilken verkade lätt att göra:

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?

Ingen, i regel. Men jag har gjort något enstaka undantag för Uncle Orson (a.k.a. Orson Scott Card) när jag inte förmått vänta tills en pocketversion kommit ut. Jag är annars klart för pocket och mot inbundet, som tar alldeles för mycket plats både i handväskan och bokhyllan.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?

Låt mig komma hem och kolla innan jag säger något slutgiltigt och spiksäkert, men jag skulle bli mycket förvånad om det inte var ovan nämnde Orson Scott Card. Möjligen kan Terry Pratchett konkurrera, men jag tror inte det. Det finns inte så många, bland de författare vars böcker jag gillar, som är lika produktiva som dessa båda herrar. Och av författare jag gillar köper jag det mesta – jag gillar att (inom rimliga gränser förstås) ha kompletta samlingar.

Uppdaterat: Efter att ha räknat böcker i hyllor och på bord kan jag meddela att Orson Scott Card vinner med 38 titlar och Terry Pratchett kommer som god tvåa med 33. I mina samlingar, alltså.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?

Bra fråga. Jag har visserligen rätt dåligt minne, men jag tror mig komma ihåg att både snowflake och Kidneybönan (IRL) tipsade mig om ”Låt den rätte komma in” (John Ajvide Lindqvist), som sedermera kom att bli min första ljudbok. Som jag uppskattade väldigt mycket – vet inte om jag skulle tycka lika mycket om den i skriven form, dock, men har för avsikt ta reda på det vid tillfälle. Det tar rätt lång tid innan tips slår igenom i mitt läsande nu för tiden. ”Gomorra”, som jag köpte i samband med Roberto Savianos besök i Stockholm, har jag ännu inte läst – men dock i alla fall nu påbörjat!

Eller vänta nu, det kanske förresten var Tor Nörretranders ”Märk världen : en bok om vetenskap och intuition”, som Leva tipsade om – fast jag minns inget enskilt blogginlägg utan den har nog nämnts fler än en gång. Hon verkar gilla den och jag tror det kommer att gälla mig också. Den verkar väldigt intressant.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?

”Måsen” och ”Illusioner”, av Richard Bach. Fast på engelska, så titlarna är egentligen ”Jonathan Livingston Seagull” resp. ”Illusions”. Mottagandet var behärskat, om jag minns rätt, men såvitt jag vet har mottagaren åtminstone börjat läsa en av dem. Jag är väldigt nyfiken på vad jag kommer att få höra om hur innehållet landade. Eller inte. Det är så spännande att höra hur andra uppfattar mina favoritböcker, särskilt när det är människor jag känner mig befrändad med.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?

Nope. Jag har aldrig varit en biblioteksmänniska. Eller rättare sagt, jag lånade böcker under grundskoletiden, men lade av innan vuxen ålder. Faktum är att jag inte tror att jag besökt ett bibliotek vid mer än fem olika tillfällen de senaste 25 åren eller så. Luleå, Ängelholm, Stockholm (Medborgarplatsen, Fridhemsplan och Stadsbiblioteket). Möjligen en gång i Linköping också, men där är jag mer osäker.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?

Jag är snart klar med ”Ender in exile” (Orson Scott Card) och har nyligen påbörjat ”Gomorra” (Roberto Saviano). Sedan ligger ”Den hemlige kocken” (Mats-Eric Nilsson) på matbordet och ”Pragmatic Unit Testing in Java with JUnit” (David Thomas, Andrew Hunt) i vardagsrummet – båda har jag påbörjat lite försiktigt så där. Begriper inte riktigt när jag ska hinna läsa alla böcker som ligger och väntar i högar runt omkring i lägenheten, dock.

Helighet eller hundöron?

Jag hittade ett inlägg hos Raggoparden, Tillhör du hundöronsläktet?:

Handen på hjärtat, är boken fortfarande helig för dej? Har du snygga bokmärken som Jojo, eller lägger du boken på mage? Eller viker du rentav öron?

Och det tyckte jag var en rolig fråga, så den vill jag skicka vidare till er som läser här – jag vet att det finns många bokläsare bland er. Hur gör ni? Jag gissar att snowflake, t.ex, kanske inte behöver några bokmärken för att hon inte lägger ifrån sig boken innan den är utläst. Imponerande kapacitet.

Själv samlar jag på SL-kort, flygbuss- och Arlanda Express-biljetter, som jag sedan använder som bokmärken och dessutom har jag någon bunt ”riktiga” bokmärken från Pocket Shop (vilket jag vill skriva som Pocketshop).

Jag gör absolut inte hundöron i böckerna, vare sig de är mina eller andras, så länge vi talar om vanlig skönlitteratur. När det gäller facklitteratur är det dock annorlunda – i mina datorböcker viker jag nämligen små, små hundöron för varje sida där jag får syn på ett fel. Stavfel eller, oftast, kodexempel med felaktigheter i. Jag kan bara inte låta bli. Jag måste verkligen påpeka felen.

Så, nu vill jag höra – är böcker heliga eller är du en hundöronperson?

Smått och gott

Ibland vill man bara knappa in en massa småpinnar i historiens myrstack.

Min rätta fotpall kommer på fredag – idag kom jag mig äntligen för att boka in leveransen. SMS:et med information om att den anlänt till varuhuset har legat sedan den 27/11 och det var rena slumpen att jag råkade få syn på det idag när jag bläddrade efter ett annat. Allt händer inte alltid när det borde.

Väninnan som skulle med och lyssna på Alter Bridge på onsdag har hoppat av och jag söker en ersättare. Det blev onödigt kort varsel, men jag sätter mitt hopp till expendlande vännen som råkade höra av sig idag och blev inbjuden. När han ringde förväntade jag mig en förfrågan om sällskap vid intagande av mat och/eller öl, men han förvånade mig genom att faktiskt prata affärer. Och lät riktigt affärsmässig dessutom, vilket roade mig lite. Vi har bara umgåtts rent socialt. Jag håller tummarna och gör vad jag kan för att hjälpa honom. Men om det är någon läsare som är intresserad av att gå på konserten – skriv det i en kommentar och ange fungerande mailadress så vet man aldrig.

Frukosten intogs tillsammans med Frukostsyster – vi hade stämt träff på fiket och köpte med oss fika som sedan intogs hemma i mitt vardagsrum. Vi uppdaterade oss därefter på status i varandras liv och leverne och hade ganska roligt åt hur vi båda tycks ha mött våra spegelbilder. Kanske blir det hon och sonen som hänger med på Whitesnake-konserten i nästa vecka. Jag hoppas på det, men annars gäller samma som i föregående stycke – intresse anmäls i kommentarer till detta inlägg. Det kan ge någon form av utdelning.

Annars vet jag inte… jag lider av sömnbrist och känner mig stressad – har mycket att göra och svårt att fokusera på rätt saker. Det man måste lockar sällan lika mycket som det man vill. Och det jag vill är så klart något helt annat än det där jag måste. Vilket nog ligger i sakens natur, i och för sig.

Fick idag även en Spotify-invite av GP, vilket var välkommet eftersom jag hunnit bli nyfiken på tjänsten och bestämt mig för att prova om chansen gavs, så nu kan jag enkelt lyssna på en jädrans massa musik. Erik Borelius fanns dock inte med, så där är det ännu hårddiskvarianten som gäller. Hah!

Min bokbeställning är visst skickad och borde anlända cirka torsdag.

I övrigt vill jag koppla in den trådlösa nätverksutrustningen, läsa färdigt Ender in Exile (jag har inte läst så värst långt, men ändå hunnit konstatera att Orson Scott Card inte förnekar sig – han skriver underbart underhållande, som så ofta) och en rejäl bunt andra böcker, se mer Dexter plus andra tv-serier, ta tag i den nästan bortglömda Ubuntu-installationen, röja hemmet… Nej, det sista vill jag inte, men behöver. Och så var det det där med att sova. Hell yeah.

Frestelser faller jag för

Jag loggade in (på Bokus) för att köpa en enda liten billig bok. En.

Så här blev det, efter en stunds klickande:

Och därmed tog månadens lön helt, totalt och fullkomligt slut.
Det är tur att jag har pengar i madrassen.

Jag tror jag gillar böcker. Också.

Lester R. Brown (Plan B) i Stockholm

Jag läste för inte så länge sedan på Johans blogg om boken Plan B (läs med fördel inlägget om du inte redan vet vad den handlar om!) och därefter att författaren skulle ge en föreläsning här i stan.

Den här föreläsningen ägde rum igår och eftersom jag inte hade något bättre för mig hängde jag med Johan för att lyssna och listade då snabbt ut att paret som slog sig ned precis bakom oss var översättarna, som han haft lite kontakt med innan, och därmed utbröt visst hälsande. Jag höll mig, såsom helt utomstående, i bakgrunden och skakade nog bara tass med Doris (Norrgård Almström). Doris och Lars (Almström) står visst också bakom den svenska Plan B-webbplatsen.

Precis när föreläsningen började slog det mig att jag ju skulle kunna försöka spela in den – jag hade givetvis med mig min Creative Zen, som har inbyggd mikrofon och inspelningsmöjligheter. Så jag gjorde ett försök. Och även om ljudet inte är det bästa tänkbara går det hyfsat att uppfatta vad som sägs.

Lyssna på: Lester R. Browns föreläsning i Stockholm, 7 Sep 2008

Föreläsningen bjöd på en del intressanta (i alla fall för mig, som inte är så insatt i ämnet) aktualiteter kring det här med förnyelsebara energikällor. Och även ett eller annat höjt ögonbryn – vad sägs om amerikanska oljemiljardärer som investerar massor av dollar i vindkraft? Vi fick höra om flera olika positiva saker som händer just nu, samtidigt som han också tryckte hårt på att det krävs radikala förändringar, och det väldigt snart, om vi ska kunna rädda dagens civilisation. Känslan blev en av hopp snarare än hopplöshet, och det måste vara ett gott pedagogiskt drag ty den som inte känner hopp, agerar heller inte. Och det var väl just agera han uppmanade oss att göra också.

Boken heter ”Plan B 3.0: Mobilizing to Save Civilization” och finns att läsa online, på originalspråket (engelska), med följande motivering inkl. länk:

We all need to educate ourselves on environmental issues. For its part, the Earth Policy Institute is making Plan B 3.0 available for downloading free of charge from its Web site.

Och nu finns alltså boken i svensk översättning, som ”Plan B 3.0, Uppdrag: rädda jorden!”, vilket var varför vi var där (Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan 28, Stockholm) just igår.

Efter föreläsningen köade jag som de flesta andra närvarande för att få en av författaren signerad bok (ja, det är min bok han skriver i på bilden!) – att betala i kassan på vägen ut förstås. Varken jag eller de som stod närmast mig verkade ha tänkt på att fråga om bokens pris, vilket roade mig lite. Det kändes väl inte så viktigt just då. Eller i relation till dagens ämne.

Det ska bli intressant att läsa den här boken.

Pusslar vidare

Igår gav jag mig på pusslande som en flykt undan den totala tristessen. Jag hämtade in ett par pussel från förrådet och organiserade om matbordet för att kunna börja lägga ett av dem. Pusslandet har sysselsatt mig ett antal timmar, både igår och idag, men jag saknar verkligen mina nya glasögon (måtte de levereras snart!). Pusslande blir man ruggigt trött i ögonen av.

Jag har insett att nästan allt jag kommer på tanken att sysselsätta mig med ställer krav på synen: pussel, broderi, böcker, tv/film, dator. I teorin kanske det skulle vara en bra idé att lyssna på ljudböcker, men jag tror att jag skulle ha svårt att koncentrera mig, bli uttråkad och/eller somna. Värt att prova, dock.

Hämtade in fler bokkartonger till lägenheten och hittade då inte bara cd-skivor utan även de saknade hyllplanen till cd-hyllorna, så nu har jag också kunnat börjat ställa min musik på plats. Jag är dock rädd att även oregistrerade plattor hamnar i hyllorna nu, men jag får väl gå igenom dem i efterhand. Jag menar, det är ju rätt värdelöst att ha ett register om hälften av plattorna inte finns med i det.

Onödigt mycket av min musik skulle må bra av att hitta nya ägare för det är skit jag inte gillar. Finns det någon musikens motsvarighet till BookCrossing, tro?

När cd-skivorna är på plats är vardagsrummet i stort sett klart. Ska bara sortera dvd-filmerna och packa upp den gamla stereon – tänkte försöka mig på att köra datorljudet via den, för vad skulle jag annars använda den till när dvd-spelaren står i motsatta andra änden av rummet? Framöver, när jag haft tid och ork att lära mig lite mer om möjligheterna, ska jag skaffa mig en genomtänkt musiklösning.

Fler böcker har jag också plockat upp idag, och då hittade jag boken som ivve glömde hos mig för rätt många år sedan. Jag läste första stycket och insåg att jag ville läsa resten också, så då tog jag paus och lade mig på tvärsan i fåtöljen och läste ett tag. Det var länge sedan jag läste annat än IT-relaterade böcker.

Att be Last.fm välja musik med utgångspunkt från Judas Priest verkar ge ungefär sådan musik jag växte upp med och fortfarande gillar: Judas Priest, Accept, Saxon, Halford, Anthrax, Iron Maiden, Dio, Megadeth, Black Sabbath, Deep Purple, Rainbow, Bruce Dickinson, Whitesnake, W.A.S.P., Ozzy Osbourne, Thin Lizzy, Iced Earth (aldrig hört talas om!), Scorpions, Motörhead, Twisted Sister, Overkill (inte heller hört talas om förut), Running Wild, Fight – äh, nu börjar det spåra ur!

Undvik att läsa om ett band på Wikipedia för där fastnar man alldeles för lätt och det kan ta timmar innan man lyckas slita sig loss igen. Men det är ofta lärorikt.

Om någon undrar om hälsan så är den fortfarande inte särskilt god. Det är tungt att andas och gör ont att hosta. Febern, däremot, tror jag gett med sig lite. Jag har inte varit utanför huset sedan i onsdags och har inga direkta planer på att ge mig ut heller, men vi får se hur det känns de närmaste dagarna.

Jag fick en inbjudan till umgänge/middag med och hos vänner, och blev förstås tvungen avböja av hälsoskäl. Det gladde mig att de ville ha mig med. Det finns någon eller några som tänker på mig. Människor i den fysiska verkligheten.

Jag borde börja fundera på det här med inflyttningsfest också. Väninnan har lagt en beställning, men jag känner mig än så länge lite tveksam samtidigt som jag hemskt gärna vill träffa mina människor. Exakt vilka dessa är vet jag förstås inte, men det låter rimligt att i första hand bjuda dem jag helst träffar. Och bara för att jag skrev så där kommer jag väl att glömma bort någon av er som läser detta…

Sjuk hemmapysslare

Både igår och idag trängde sig dofter av pannkaksgräddning in i min lägenhet och jag förbannar mina grannar – inte för att det egentligen luktar så gott (för det gör det inte), utan för att det väcker suget efter mat. Idag har det varit riktigt jobbigt.

Gårdagen blev inte som jag tänkt och inte på något sätt särskilt bra, egentligen. Jag infann mig med möda på kontoret vid avtalad tid, men det dröjde inte länge innan jag fick veta att det var i onödan eftersom min närvaro trots allt inte skulle behövas. Nåja, när jag ändå var där gjorde jag nytta och av bara farten blev jag kvar till långt in på kvällen. Och det trots att jag redan på morgonen kände mig risig och bestämt mig för att ta en paus från stegräkningen. Jag lämnade också återbud till det traditionella informella Valborgsfirandet hemma hos väninnan med dotter och ytterligare ett par vänner. Beklagansvärt, men är man sjuk så är man.

I morse vaknade jag febersvettig (hoppas jag!) och med trånga, irriterade luftrör samt en elak hosta. Jag bestämde mig raskt för att inte göra många knop idag. Ja, i alla fall inte på stegfronten. Egentligen är det inte så dumt att ta en hemmadag, och kanske få lite gjort på uppackningsfronten. Jag kanske inte borde vara så aktiv, men vad fasen… jag behöver något att sysselsätta mig med. Något som kan jaga undan tankarna på mat, om inte annat. Suget är starkast när jag blir rastlös och/eller uttråkad. Om det nu är det jag är. Eller var, kanske jag skulle säga. Eller är, för nu är det ju här igen. Gudskelov är det snart dags för middagsmål.

Jag har dammsugit och -torkat och bytt lampor i hallen och lagt ut vardagsrums- och matplatsmattorna som stått ihoprullade i hallen och släpat in en handfull bokkartonger från förrådet samt påbörjat återfyllandet av bokhyllorna. Så här långt är det en och en halv kartong böcker jag lämnat åt sidan och ungefär två som ställts in i hyllorna. Planen är att först ställa in de nyaste/mest intressanta böckerna och sedan se hur många av de övriga jag verkligen vill behålla. Förhoppningsvis ganska få, för annars blir jag tvungen att köpa fler bokhyllor.

Frukostsyster på besök

Igår stötte jag ihop med min kära Frukostsyster, som bor och arbetar nära den andra tunnelbanestationen – den jag ibland går till och ofta går från när jag inte har sällskap. Varje gång jag passerar tänker jag på henne och ibland skickar jag ett SMS medan jag väntar på tåget, bara för att tala om att jag tänker på henne där och då. Jag vet att det uppskattas.

Hon var på väg ut på lunch med en vän/kollega som jag också är bekant med och jag avböjde erbjudandet om att göra dem sällskap eftersom jag hade en halv arbetsdag att ta igen. Vi bestämde att höras av och träffas efter jobbet idag i stället.

Det slutade med att hon i afton för första gången besökte mitt hem – det kändes roligt att få visa hur jag bor när det nu är så städat att jag törs släppa in nya människor. Sådana människor som inte varit här och vet vad de har att vänta sig, typ.

Att umgås med henne är … livgivande. Det är så mycket kärlek och mänsklighet i henne och relationen oss emellan. Och hon ser mig långt tydligare än de flesta. Jag vet inte hur, men hon vet saker om mig som jag inte tror mig ha nämnt. Det är som att hon ser min kärna. Kanske klarare än vad jag själv gör.

Men nu ska jag vara tråkig och skriva om konkreta detaljer.

Hon hjälpte mig att transportera den gamla fula datorstolen och den återstående hylldelen till grovsoprummet och fick på vägen också möta den nuvarande ägaren till min nya lägenhet. Lustigt att jag stöter ihop med honom bara de gånger jag har sällskap med mig ut till soprummet, inte alls annars.

Sedan förbarmade hon sig också över några av de böcker jag tänkt göra mig av med (även om de flesta hon fick med sig var till låns) – det kommer att bli en rejäl utrensning i bokhyllan innan jag flyttar så jag hoppas att hon snart kommer hit och hämtar fler. Det är väl en 3-4 hyllmetrar jag vill göra mig av med. Kanske skulle jag bjuda hem folk för att botanisera?

Jag borde packa ned de böcker jag ska behålla och låta resten stå kvar i hyllorna, men det lockar mer att göra tvärtom – för att få se hur det ser ut när det är fin ordning och ”rätt”. Fast det får jag ju ändå se sedan, när jag flyttat och packat upp. Två veckor borde jag klara utan att ha böckerna tillgängliga.