Crumpler och piratiska naglar

Crumpler-butiken ligger inte alls långt från Tullys så varför inte förevisa dess fröjder för Knusselboskan, när hon nu ändå var och hälsade på här i stan?

Ja, jag söker gärna anledningar att besöka butiken. Igår hittade jag en.

Lite bävade jag för att någon av de två försäljare jag träffat förut skulle jobba nu också – och skratta åt mig för min begeistring. Men det var som tur var ingen av dem utan en tredje, dittills okänd, person som stod bakom disken.

Väl i butiken klappade jag om och förevisade gamla favoriter och tänkte och velade och ville och bestämde mig. Men nej, mitt Mac-fodral fanns inte inne.

Nåja, det var väl inte meningen då.

”Men jag kan beställa hem den”, sade killen bakom disken.

Ytterligare en kort tvekan, men sedan sade jag okej och lämnade namn och telefonnummer och nu väntar jag så klart otåligt på att bli kontaktad. När jag får den ska jag traska ned på fiket med min Mac i väskan, bara för att. Nej, just det – för att kolla att Ipredia–nätet funkar där nere. Så var det, ja.

Jag har alltså beställt en liten ”fodralväska” till min Mac. En med handtag och axelrem. Precis den jag gillade redan första gången jag var inne i butiken och förälskade mig i sortimentet, men konstigt nog inte nämnde i blogginlägget.

I ovan nämnt inlägg visade jag även mina då nyfixade naglar, i rött och svart, som jag trivts ypperligt med sedan dess. Lustigt nog har jag även denna gång precis varit och fått naglarna fixade. Nu är de djupt lila och piratdekorerade. Färgen syns dåligt på bild, men jag lovar att de är mer lila än de ser ut.

Columbi kodägg

Det var knappt så jag ville gå hem från jobbet idag, bara för att det gick så bra. Vi hade flyt, eller flow som man säger.

Jag och kollegan från andra sidan väggen satt tillsammans och jobbade med varsin del av en uppgift. Under loppet av flera dagar har vi diskuterat och resonerat och skissat på olika tänkbara lösningar, men inte hittat något riktigt bra. Förrän idag, då pusslet plötsligt lade sig till rätta med alla bitar i ordning och bilden blev glasklar. Massor av kod liksom bara smälte bort och kvar stod i slutänden en slimmad och högst elegant struktur. Så enkelt, funktionellt och därmed vackert!

Det visade sig sedan också (givetvis!) vara otroligt enkelt att implementera övriga två varianter av funktionen. KISS, indeed.

Eftersom jag i princip bara hunnit skriva koden, utan att testa, tog jag med mig datorn hem och om det övriga livet så tillåter kanske det blir söndagsjobb. Eller så blir det bara vila.