Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘Python’

Högskolepoäng: 20,0 (vårterminen är klar)

Så där, ja! Då var slutligen alla vårens poäng inrapporterade såväl som synliga på antagning.se – summa summarum hela 20, alldeles färska, högskolepoäng. Jag måste tillstå att jag är rätt nöjd med dem. Och som om det inte räckte med poängen så fick jag ju dessutom högsta möjliga betyg på alla kurserna. Wohoo! Ni får vara så goda och ursäkta mitt skryt för jag är uppriktigt stolt över mig själv.

I morse fick jag mail om att de sista poängen blivit inrapporterade till Ladok och nu när jag kom hem (efter två dagar på Kolmårdens djurpark) och loggade in på antagning.se hittade jag dem även där. Vårens poängjakt är därmed avslutad.

Mina 20 högskolepoäng

Och så praktiskt att mina sommarkurser började precis idag! Ska ta och kolla upp vad jag behöver göra med dem, men det får bli senare i veckan. Nu är jag trött och tänker göra så få knop som möjligt innan det är dags att göra sig redo att inleda de sista dagarnas arbete innan semestern tar vid. Det vill säga: sova.

Högsta betyg i alla kurser

Det låter väl alldeles fantastiskt bra, eller hur? I alla fall om man läser många olika kurser under samma termin. Jag för min del läste ju bara tre kurser under vårterminen, på kvartsfart. Hm, när jag nu tänker efter är det inte så långt ifrån att studera i full fart – jag har ju faktiskt pluggat på 3/4-fart under våren. Eller på halvfart, om man låter bli att räkna Java-kursen jag såg som gratispoäng, som jag bara behövde för att få vidare meriterande högskolepoäng. Och sedan ska jag väl också, innan jag kan anse mig helt klar och det hela alldeles officiellt, invänta poängen i Ladok, men ändå… faktum kvarstår: toppbetyg bör det bli.

I går, under lunchen, fick jag en notifiering från BTH:s lärandeplattform, som började: ”Hej! Vi har nu rättat din tentamen DV1453 Inledande programmering i Java som du skrev 2015-06-04 och du är godkänd på denna.” – fantastiskt bra att de inleder med det viktigaste, dvs själva resultatet. Därefter följde bedömning av implementationen och så avslutades med ”Du har med god marginal klarat gränsen för godkänd. Bra jobbat!”. Eftersom man inte kan få högre betyg än G på den här kursen innebär det att sviten med högsta möjliga betyg är obruten. Lite roligt, det också, även om jag inte tänkt på betyg. Poängen var det viktiga.

När jag sedan kom tillbaka till skrivbordet efter lunch och möten och vad det nu var, loggade jag genast in på plattformen för att läsa det hela lite mer detaljerat på en större display och vad ser jag väl då? Jo, Python-projektets resultat hade också trillat in. Betyget blev A på slutprojektet såväl som på kursen som helhet. Det hade jag verkligen inte väntat mig eller räknat med, men blev mycket glad. Och även lite stolt. Förstå vad jag måste vara bra! Liksom. Enda haken är att jag nu kanske förväntar mig högsta betyg på alla kurser jag läser framöver…

Och så har jag nu fått ett fantastiskt lyxproblem: vad gör jag nu? Min nästa kurs börjar ju inte förrän den 29/6 och vad jag förstår kan man inte registrera sig och börja tidigare än så. Alltså har jag nu drygt två veckor ledigt. Sambon har börjat med sin sommarkurs, så jag tänker mig att han använder en stor del av sin fritid till att plugga de närmaste veckorna och jag kan/får roa mig helt på egen hand.

Men vad är det jag ska och vill göra då, som jag inte riktigt kunnat göra (läs: valt att skjuta på framtiden) sedan vårterminen drog igång framåt slutet av januari? Läsa skönlitteratur, är det jag första kommer att tänka på. Vara ute, det andra. Finns nog fler saker, så det blir till att ta sig en funderare. Men grunnar jag på det länge nog kommer problemet att försvinna av sig självt, vilket vore… synd.

Python-kursen är nu avslutad

Puh. Pust. Python-kursens slutprojekt är nu inlämnat, vilket ger mig stor lättnad. Detta eländiga projekt har hängt över mig sedan slutet av april. Det var väldigt svårt att komma igång med projektet och att därefter få upp ett bra arbetstempo var nästan omöjligt då uppgiften ställde fantasifulla krav på mig. Det vill säga: projektet krävde att man själv hittade på uppgifter att lösa. Inte riktigt vad jag önskar av en kurs där man ska lära sig programmering och problemlösning.

Uppdraget handlade om att utveckla ett textbaserat äventyrsspel, innehållande sju rum där spelaren måste göra vissa saker för att kunna gå vidare till nästa rum. Problemet är det där med spelidéer… jag är inte kreativ på det sättet. Alls. Vilket gjorde att mina rum blev enkla och rätt ospännande att spela sig igenom. Detta till trots har jag i alla fall löst uppgiften. Jag implementerade (i kod) alla obligatoriska och frivilliga krav utom ett, som jag bara implementerade i form av text i min redovisning av kursmomentet. Att skriva själva koden också skulle ta ytterligare ett antal timmar, och lediga sådana har jag för ont om denna vecka.

Jag är nu alltså klar med kurserna i både datasäkerhet och python – bara att invänta resultat och betygssättning. I Java-kursen har jag fortfarande tentan kvar och den skrivs på torsdag. Sista inlämningsuppgiften är ännu inte rättad.

Förstår ni hur skönt det kommer att bli att vara LEDIG ett tag!? Ja, på kvällar och helger alltså. Om dagarna kommer jag ju att jobba som vanligt, förstås.

Bara några veckor till

Programmet de närmaste veckorna ger mig en obehaglig känsla i magen över att ha en massa saker inskrivna i kalendern utöver det sedvanliga lönearbetet, som i och för sig kommer att vara i mitt nya uppdrag, på det nya kontoret och med de nya människorna, vilket sammantaget alltid innebär ett visst mått stress. Uppdragsbytet är dock inget som ligger särskilt högt på stresslistan just nu. Ja, förutom det där att jag inte kan jobba riktigt full tid här närmast pga åtaganden.

Mängden övrigt berättigar inte riktigt känslan, men det är svårt att sätta fingret på vad det är som nu ligger som en våt filt över mig och hindrar framsteg. Det jag vill är att förstå vilket hinder jag främst behöver undanröja för att lätta sinnet och ge mig fokus – som det är nu råder främst en sorts kaos i huvudet och jag kan inte tänka. Det blir lite sinnesro-bön över det hela: vad kan jag göra något åt i nuläget och vad får jag lägga på hyllan tills det går att utföra det? Jag behöver ordna tankarna för att kunna prioritera och göra det möjligt att komma vidare. Det är det som är anledningen till att jag sitter här och skriver – jag benar ut. Eller är det möjligen bara helt vanlig prokrastinering det handlar om? Hm.

Så låt se, om jag bara inventerar veckorna kanske jag förstår bättre…

Denna vecka har varit kort och känts lagom stressig – det har främst handlat om att försöka bli klar med så mycket som möjligt av den utveckling som främst jag själv jobbat med. Applikationen ska vara klar att använda fr.o.m. måndag. Jag tror faktiskt att vi kom precis så långt som det är möjligt i dagsläget, möjligen med ett litet undantag för den paketstruktur jag var ensam om att vilja justera. Nåväl, bara att försöka acceptera att det är Någon Annans Problem numera.

På måndag börjar jag mitt nya uppdrag på allvar, på riktigt, på full tid. Ja, med undantag för de enskilda dagar och tider då jag behöver vara borta från jobbet. Tentorna betraktar jag som måsten och jubileumslunchen är ett unikt tillfälle jag inte vill missa, nu när jag faktiskt fick ihop en anständig lista deltagare att bjuda in – återstår att se hur många av dem som kan och vill vara med, bara.

Så okej, första veckan blir jag borta på onsdagen pga tenta. Sedan är det tänkt att jag och äldsta vännen ska göra en dagsutflykt på lördagen. På söndagen får jag nog vara hemma och vila i alla fall. Eller nej, jobba med Python-projektet.

Andra veckan behöver jag troligen ägna en del av fredagen åt att slutgiltigt avsluta mitt gamla uppdrag. Lämna tillbaka de sista datorerna med tillbehör samt till uppdraget hörande plastkort. Och för allt det behöver jag vara säker på att de rätta tre personerna finns på plats den förmiddagen. Här finns det massor som kan skita sig, men på något sätt ska det väl ändå ordna sig med envishet.

Helgen den veckan blir antagligen den sista jag kan ägna åt Python-projektet innan det behöver lämnas in. Missar jag deadline blir det inte rättat förrän i höst, vilket i sig inte borde vara ett problem eftersom jag inte tror att jag behöver poängen ännu, men det skulle ändå kännas bäst att hålla sig till utsatt tidtabell.

Tredje veckan blir nog den jobbigaste, då jag jobbar mån-ons + fredag, tentar i Karlskrona på torsdagen och åker upp till Luleå fredag till söndag. Det blir först nästan 50 mil söderut, tillbaka hem och sedan dryga 90 mil norrut tur och retur.

Fjärde veckan… tja, jag har jubileumslunchen på onsdagen, men i övrigt verkar vara lugnt. En helt vanlig jobbvecka. Från och med då bör läget vara lugnt och stabilt igen fram till semestern. Får bara inte glömma att be om ledigt den sista måndagen, då vi bokat in en tredagarsutflykt med sambons syster plus familj.

Så… det är faktiskt bara tre veckor framåt jag behöver bita ihop. Puh!

Nu gäller bara att få grepp om Python-uppgiften. Den är svår främst för att den kräver att jag ska hitta på saker snarare än att lösa specificerade problem med hjälp av programmering. Jag ska göra ett textbaserat äventyrsspel, omfattande sju [olika] rum. Sju! Jag kanske har fantasi nog för att hitta på ett rum. Och i ett av de andra rummen kan användaren få spela mitt luffarschack. Men övriga fem rum? Där har jag i dagsläget ingen som helst aning om vad jag ska hitta på.

Än så länge har jag mest tassat omkring som katten kring het gröt, och försökt hitta en bra struktur för att hantera de allmänna spel- och rumskommandon som kan ges i samtliga rum. De olika rummen behöver fungera på ungefär samma sätt, tycker jag. Vara standardiserade. Och så måste jag ha ett sätt att lagra de olika rummens respektive objekt, som användaren ska kunna interagera med.

Jag har också tänkt på hur man skulle kunna hantera medförandet av saker mellan de olika rummen. Eller ett eventuellt sparande av spelets status. Att kunna bära omkring saker i en ryggsäck och att kunna spara spelets status ingår dock inte i grundkraven, så jag borde inte fundera på dem förrän senare.

Det här är ett problem där det faller sig naturligt att använda objektorientering, särskilt om man som jag arbetar objektorienterat till vardags, men eftersom objektorientering inte ingår i kursen vore det fel att använda det för att lösa uppgiften. Jag har läst bland redovisningarna att flera elever ändå gjort det.

I morgon ska jag banne mig implementera mitt luffarschacksrum! Jag tänker använda rummet som heter Dopey, d.v.s. Toker på engelska – eftersom det är sju rum och jag inte vill numrera dem har de fått namn efter Snövits sju dvärgar. Jag tror att det viktigaste med den här uppgiften är att sätta bollen i rullning. Det handlar anmärkningsvärt ofta bara om att få fatt i någon trådände och börja dra. Varför är det, även med den vetskapen, så förbaskat svårt att komma igång?

I morgon. Då.

Studieställningen just nu: 24-21

Det börjar närma sig slutet på den här terminens studerande. Det är inte mycket kvar alls, även om det som återstår innefattar två resor för något som i alla fall känns lite läskigt. Tentamen. Det blir spännande att se om jag hittar rätt lokal och även hur jag klarar pressen. Prestationsångest, ni vet. Och självfallet utgår jag från att jag kommer att fixa båda, men säker kan man ju inte vara förrän efteråt och lite nervös kanske man ändå måste vara för att inte tappa stinget. Äsch, det ordnar sig! Eller jag behöver i alla fall inte oroa mig nu, för det hinner jag göra senare. Det finns en massa andra saker att oroa sig för innan dess.

I datasäkerhetskursen har jag precis lämnat in min sista veckouppgift och det som återstår där är bara det allra sista, det som är helt avgörande. Tentamen. Jag får läsa, läsa och läsa kursmaterialet fram tills dess. Hela vägen igenom, från början till slut, så många gånger jag hinner och orkar. Och kanske göra självtesterna några gånger till. Antar att surfplattan kan få följa med till och från jobbet. Så går det nog bra till slut, tänker jag. Det är bara några få veckor kvar och sedan är det över. Förhoppningsvis resulterande i ytterligare 5 hp på kontot.

I Java-kursen har jag en inlämningsuppgift kvar, men väntar på att det ska dyka upp någon form av lektion att ta del av så att jag vet vad jag förväntas lära mig. Tidigare har det varit online-möten som jag kunnat titta på i efterhand (eftersom de alltid hållits på dagtid, vilket ju för mig är detsamma som arbetstid), men i det förra kursmomentet blev det bara en inspelning och för det här sista har jag inte sett något alls annat än att resterande live-sessioner ersätts med inspelningar.

Än så länge finns bara inlämningsuppgiften som sådan att tillgå. Normalt brukar inspelningen läggas ut bara någon dag efter deadline för föregående uppgift, men så har inte skett denna gång så jag undrar vad som händer. Nåja, det är gott om tid ännu. Den sista uppgiften, som är nummer 6 i ordningen, ska lämnas in senast den 24/5 (eller 31/5 – det står olika uppgifter på olika ställen) och därefter, i juni, ska det tentas. I nuläget väntar jag mest på att föregående uppgift ska bli granskad och godkänd, så att jag kan pricka av den i min lista.

I Python-kursen lämnade jag in uppgift nummer 6 förra helgen, under andra nåja-veckan, så nu återstår bara att få godkänt på den uppgiften och göra den sista, stora, som är ett projekt och motsvarar en tentamen – det är detta projekt som (dock i kombination med tidigare uppgifter) avgör betyget på kursen som helhet. Inlämning kan göras när som helst från förra veckan och fram till första veckan i juni, men det lär ju vara en del jobb så förmodligen bra att börja med den så snart som möjligt. Det blir dock inte denna helg, för det orkar jag inte.

Läget mer i korthet:

  • Datasäkerhet: Tentamen återstår.
  • Java: En inlämningsuppgift + tentamen återstår.
  • Python: En (stor) inlämningsuppgift återstår.
  • Antagningsbesked för sommaren kommer 4/5. Whee!

Som synes är det inte så mycket kvar nu. Det har gått förvånansvärt fort, men jag längtar efter att få njuta av fritid där jag inte behöver känna att jag kanske borde ägna mig åt skolarbetet i stället. Då kan man måhända fråga sig varför jag sökt nya kurser både till sommaren och till hösten, men jag vill ju lära mig nya saker också! Och samla poäng. Och jag kan alltid tacka nej även om jag skulle bli antagen. Jag menar, hellre det än att behöva ångra att jag inte sökte.

Kursansökan för hösten 2015

Så där, då har jag skickat in ansökan avseende höstens högskolestudier. Sista ansökningsdag är på onsdag, 15/4, så jag gjorde det med flera dagars marginal.

Om vi bortser från att jag inte vet hur hösten kommer att se när det gäller jobbet, så är min tanke att gå vidare med det kurspaket jag påbörjat och utöver detta skaffa meriter för att möjliggöra fortsatta studier inom intressanta dataämnen. Idag är alldeles för många kurser besvärliga att söka p g a saknade poäng.

Detta innebär att jag nu dels sökt ännu en Java-kurs (fortsättning på den jag går), dels en datavetenskaplig introduktionskurs (som ger behörighet att söka andra datavetenskapliga kurser). Utöver detta har jag också, som något slags backup, sökt ett par kurser avseende apputveckling och ett par icke-tekniska men ändå it-relaterade kurser. Samtliga kurser går på distans och kvartsfart.

Om vi nu förutsätter att jag blir antagen till det jag önskar och därefter klarar av att avsluta de utbildningar jag påbörjat och planerar att genomföra kommer jag efter årets slut att ha fått ihop 50 högskolepoäng. Under ett år. Samtidigt som jag jobbar heltid. Går det vägen ska jag banne mig fira! Frågan är bara hur.

Jag måste dock erkänna att det börjar kännas tuffare nu, när jag nästan börjar ana slutet av terminen. Efter snart tre månaders studerande är det faktiskt bara ungefär en och en halv månad kvar, och jag ligger något senare än vad jag hade tänkt mig när gäller Python vilket är stressande. Det beror nog till ganska stor del på att min ambitionsnivå är högre än den måste vara för att bara få godkänt på uppgifterna. Jag passar på att förkovra och förlora mig ett tag i de olika delarna vi lär oss – det är kunskaperna snarare än betyget jag vill åt, även om jag självfallet också vill ha ett hyfsat betyg som kvittens på inhämtandet av kunskaperna. Det är väldigt roligt att programmera i Python, men det tar också mycket tid att få till det så som jag vill. På en rimlig nivå. Jag hinner inte göra alla extrauppgifter, men så här långt har jag alltid gjort några. Just för att det är roligt och lärorikt. Att göra samtliga extrauppgifter skulle dock kräva en orimlig arbetsinsats, då jag som sagt både jobbar och läser andra kurser också.

Datasäkerheten går faktiskt helt okej och är bitvis riktigt rolig, även om det nu med kapitlen om kryptering börjar bli mer krävande. Jag har faktiskt rätt mycket nytta av mina yrkesmässiga erfarenheter, inte minst från nuvarande uppdrag, och ser också att jag får direkt nytta av kunskaperna i tjänsten även framledes. Utöver detta inser jag att jag behöver läsa igenom kurskompendiet flera gånger till innan det blir dags att skriva tentan, men det borde kunna gå vägen.

Java-kursen då? Tja, den går ganska långsamt och särskilt det här senaste avsnittet (Metoder/Klassbibliotek) som, delvis pga påsken, spänner över hela fyra veckor. Jag tar det kallt och tänker klara av hela momentet nästa helg – det brukar inte ta så många timmar att lyssna på inspelningen och göra veckans uppgift. Det har sina fördelar att redan behärska ämnet, om vi säger så. Hade Java-kursen varit lika krävande som Python hade det aldrig funkat att läsa båda.

Studieställningen just nu: 4/4 i Java, 5/5 i Python, 9/11 i datasäkerhet – totalt alltså: 18 rättade (och godkända) av 20 inlämnade uppgifter. Det går framåt!

Att göra härnäst:

  • Python: inlämningsuppgift 6 – deadline: i morgon (+ 2 nåja-veckor).
  • Java: inlämningsuppgift 5 – deadline: nästa söndag.
  • Datasäkerhet: inlämningsuppgift 12 – deadline: nästa söndag.

Python-uppgifterna jag ska göra härnäst verkar extra roliga – nu handlar det om att installera och lära sig använda externa moduler, programpaket och olika sorters nätbaserade tjänster. Instruktionerna för kursmomentet är publikt tillgängliga för den som är nyfiken: Kmom06: Externa moduler och webben.

När jag läste om det hela och följde läsanvisningarna (kapitel 12-14 och 16 i Python for Informatics: Exploring Information) blev jag smått lyrisk och mer än lite nostalgisk. Det här är i sanning en väg tillbaka in i sådant jag pysslade med för 15 år sedan eller så. Fast nu blir det förstås i en något modernare tappning. Det känns lite som att komma hem, och det var väl också en del av idén bakom att hoppa på kurspaketet som ju heter Webbutveckling och programmering – att återknyta kontakten med webbvärlden och utvecklingsarbete i och för den.

Jag funderade ett tag på att till hösten påbörja även det andra kurspaketet BTH tillhandahåller inom webbområdet, Databaser, HTML, CSS, JavaScript och PHP (de båda ska gå utmärkt att läsa parallellt), men eftersom den första kursen är Databaser, HTML, CSS och skriptbaserad PHP-programmering och jag under hösten kommer att läsa Programmering med JavaScript, HTML och CSS som nästa del av det första paketet föreställer jag mig att jag skulle bli för förvirrad.

Fast nu när jag läser mer om respektive kurs inser jag att ”min” kurs fokuserar på klientsidan, med Javascript-programmering, medan den andra håller sig på serversidan med PHP- och databasprogrammering. Det är egentligen bara HTML och CSS som i någon mån skulle kunna komma att överlappa, men eftersom de spelar andrafiol i båda kurserna borde det inte ställa till problem.

En framtida möjlighet kan vara det distansprogram i Webbprogrammering som BTH planerar att erbjuda från hösten 2016 – halva första året utgörs av precis de kurser jag läser i mitt kurspaket. En fjärdedel av första året och lika mycket av det andra består av de fyra kurserna från det andra kurspaketet. Tillkommer sex kurser, som ännu inte är helt spikade, samt ett examensjobb på 15 hp.

Möjlighet att ta ut kandidatexamen kommer att ges via ett tredje år, på campus. Det låter inte ointressant, även om jag reflekterar över det faktum att jag troligen inte skulle ha ett överflöd av yrkesverksamma år kvar efter en sådan examen. Varför, o varför, kom jag inte på sådana här roliga idéer för 10 eller 20 år sen!? Fast om jag jobbar tills jag är 75 blir det minst 20 år att använda kunskaperna.

Så där, nu har jag använt större delen av min pluggkväll till att blogga. Hurra! :)

Studieställningen just nu: 12-12

Oj, nu får jag sätta lite fart igen – rättningskommittéerna har hunnit ifatt mig! Så här långt har jag lämnat in, och fått godkänt på, 3 uppgifter vardera i Python respektive Java samt 6 uppgifter i grundläggande datasäkerhet. Det går framåt och det går nog ganska bra. Jag är nöjd och kanske till och med en aning stolt.

Mia, du är en klippa! (var det någon som sade till mig en gång, minns jag)

I övrigt vad gäller pluggande så har jag skickat en ansökan för sommarterminen och mailat en fråga till UMU om vad för slags underlag de vill ha för att kunna bedöma min reella kompetens – kursen ifråga vill att man ska ha ”minst 15hp objektorienterad programmering i Java på universitetsnivå”, och det har jag ju inte (ännu). Det jag däremot har är rätt många års praktisk yrkeserfarenhet av applikationsutveckling i Java. Det borde kunna räknas som gott nog, tycker jag, men vad UMU tycker får jag vänta på att få reda på. Det är de som bestämmer.

Jag har pratat med chefen och han skriver gärna intyg, bara vi vet vad de vill ha.

Sedan är det ju också så illa att även om jag bedöms behörig att söka kursen kan det mycket väl vara så att jag inte blir antagen p.g.a. att urvalet baseras på antalet högskolepoäng avklarade per sista anmälningsdag. Idag har jag ju bara 2,5 poäng och det hinner nog inte bli så värst många fler. Kanske, eventuellt, att jag hinner få 2,5 poäng till innan deadline, men that’s it. Erbarmligt få poäng är det i vilket fall som helst. Minsta lilla konkurrens så åker jag ut, med andra ord. Jag kan bara hoppas på att det är få som söker och sedan tackar ja till kursen. Undrar om det var så smart att föreslå att sambon skulle söka samma kurs…

Nåja, det är säkert roligt att läsa interaktionsdesign också. Urvalet baseras på betyg, högskoleprov, -poäng vilket kanske ger mig större chans att bli antagen.

Jag har även tagit några steg framåt i ”tenta på hemmaplan”-spåret genom att kontakta Campus Telge, som verkar vara det enda lärcenter nära Stockholms som är godkänt för tentamen på annan ort – utöver universitet och högskolor, vill säga. Tyvärr verkar de dock bara kunna eller vilja hjälpa studenter som bor eller arbetar i Södertälje, men jag har inte blivit slutgiltig avfärdad ännu så jag tillåter mig att hoppas lite till. Optimisten får vara glad en liten stund i alla fall.

Sedan har jag också skickat iväg ett mail till Stockholms universitet – hittade ingenting om min sorts tentamen på deras webbplats så jag provar med en mer allmän mailadress. Blir intressant att se om jag får ett bättre svar än från KTH.

Veckans skolrelaterade arbete:

  • Java: vektorer (klart innan måndag)
  • Python: listor (klart innan måndag)
  • Datasäkerhet: behörigheter (klart innan måndag)
  • Ansökan om prövning av reell kompetens (klart helst innan måndag)
  • Sista ansökning till sommarterminen: måndag 16/3 kl. 24:00
  • Fortsätta nysta kring tentamensmöjligheter i närområdet (klart april/maj)

Etikettmoln