Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘utbildning’

Det kliar i fingrarna

Ja, ibland gör det faktiskt det. Inte precis bokstavligt, men i alla fall bildligt talat. Till exempel när jag tagit in en massa ny[gammal] information och känner behov av att formulera egna reflektioner kring denna. Då flyttar jag över min privata dator till datorbordet, kopplar in externa bildskärmar och går till WordPress.

Fast i detta nu handlar det inte så mycket om tankar som dykt upp medan jag sugit åt mig tips och idéer kring mjukvaruarkitektur, utan om något annat som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Och det är ju då skrivandet är mitt bästa verktyg, ity ordsmidet oftast skapar den struktur och ordning jag eftersträvar.

Jag misstänker att det här skrivandet har något att göra med semester och att jag börjar få lite ångest över den totala bristen på aktivitet, fast jag redan är inne på tredje veckan. Tänk att komma tillbaka till jobbet efter dryga fyra veckor och inse att en har gjort samma saker som alla andra veckor på året. Hugaligen!

En av föreläsningarna jag kikade på igår handlade om att bygga sin egen teknikradar, liknande den som ThoughtWorks släpper cirka två gånger per år. Och när jag mediterade lite över det insåg jag att jag egentligen redan har en sådan. Bara inte strukturerad på samma sätt som deras. Eller, i ärlighetens namn, inte så värst strukturerad alls. Det är en (eller flera, beroende på hur man räknar) Trello-tavla, med idéer och planer kring sådant jag vill lära mig mer om. Och då handlar det om mjukvaruutveckling – det är nog säkrast att påpeka detta för mig självklara; folk skulle ju faktiskt kunna tro att jag hade andra intressen.

(Nej, jag är aldrig ironisk eller sarkastisk. Alls. Jag lovar. Absolut inte. Aldrig! ;-)

Hur som helst handlar det här med teknikradarn om att kartlägga och skissa sin egen väg i den mjukvarutekniska djungeln och därmed både skapa en plan för framtiden, och visualisera vägen i backspegeln. Jag tror att det är ett jättebra sätt att se hur långt en har kommit och tydliggöra vart en vill fortsätta vidare.

Jag känner (vilket verkar vara något som händer med ojämna mellanrum) behov av att skapa mål och mening och ha en plan för att inte behöva tänka och det är väl där som idén om att återvända till den akademiska världen gör sig påmind. Att vara inskriven på, och följa, en universitetskurs innebär ju att hela tiden veta åt vilken nytta fritiden ska ägnas. Som sagt: inte behöva tänka utan bara göra.

Igår loggade jag, för första gången på säkert ett år, in på antagning.se för att titta efter distanskurser som är öppna för sen anmälan. Två av dem på kvartsfart lockade lite (Datorarkitektur I och Programmering i C), men jag kommer inte att skicka in någon anmälan. Det känns dumt att låsa upp sig, även om jag tror att åtminstone C-kursen skulle vara ganska lätt avklarad. Men för att programmera i C behöver jag ingen kurs – dels skrev jag själv en del C-program på 90-talet och dels har jag en sambo som länge jobbat med just att programmera i C. Det som skulle tala för en kurs är nog främst att det kan ge fokus och motivation – och sen dessutom ytterligare några små, trevliga högskolepoäng i samlingen.

Vad gäller datorarkitekturen verkar kursen rolig och är garanterat nyttig, men jag tror inte att jag har den motivation jag skulle behöva för att ta mig igenom den. Jag har dåligt samvete över att jag inte färdigställde cloud-kursen förra året, så med jämna mellanrum funderar jag på om det vore värt att plocka upp den igen eller om jag kan hitta ett sätt att lägga den bakom mig så att den slutar störa. Därför vill jag inte skriva in mig på fler kurser som kan öka min mentala börda.

Sedan ska man nog inte glömma att jag börjar på nytt uppdrag i september, vilket kommer att ställa en del nya krav på mig och mina mentala förmågor. Innan dess kommer jag nog också att ha rätt fullt upp med att avsluta det gamla uppdraget på bästa sätt – dels leverera värde och dels i någon mån lämna över. Vad det nu kan finnas som behöver lämnas över innan jag lämnar projektet. Jag har ju ingen unik kunskap om systemen vi jobbar med, är ingen nyckelperson inom något specifikt område. Jag är mer allmänt kunnig och erfaren i projektet, och det som just jag vet och kan är inget som är konkret och uppräkningsbart.

Det som känns tråkigt med att sluta är just det att mycket av det jag samlat på mig under dessa år går till spillo, d.v.s. inte kommer projektet till godo – jag hade verkligen haft en massa värde att bidra med om jag hade stannat kvar. Kunskap och erfarenhet, såväl som sedvanlig utvecklarkompetens. Men det är inget nytt, jag har ju bidragit med allt det där under mina fyra och ett halvt år och förr eller senare blir det nödvändigt att gå vidare. Inte minst för min egen skull, för min egen utveckling. Jag vill lära mig nya saker och jobba med mina egna kollegor!

Visst, det både går och känns tryggt och bra i uppdraget och vägen framåt är tydlig, och det hade varit väldigt lätt att stanna och fortsätta in över mållinjen (som jag i och för sig tror flyttar på sig, lite grann, hela tiden), men jag vill inte vara den som är sist kvar eller (som är alternativet) bli kvar för tid och evighet.

Men nog om uppdraget – jag hade ju tänkt att skriva om min fortbildning!

Jag är intresserad av många olika saker när det gäller mjukvaruutveckling, men har insett att jag måste hålla igen och fokusera för att det annars lätt blir vare sig hackat eller malet, d.v.s. inlärningen blir fragmenterad och ingenting blir färdigt. Jag har därför valt att prioritera områdena mikrotjänster, arkitektur och Kotlin.

Min fortbildning har så här långt huvudsakligen handlat om att titta på inspelade resp. interaktiva föreläsningar. Jag har uppskattat och haft bra utbyte av flera online-kurser med Sam Newman på ämnet mikrotjänster, respektive inspelade videokurser med Neal Ford och Mark Richards om arkitektur. Vad gäller Kotlin (programspråk) har det inte gått lika bra, men jag har i alla fall kikat på ett par kurser/föreläsningar och kodat lite på min vanliga applikation. Semesternöjen!

Jag undrar vad det ska bli härnäst?

Jag känner mig ganska nöjd med det här första steget kring mikrotjänster och mjukvaruarkitektur och tycker att jag fått den hyfsade överblick och förståelse för ämnena jag önskade när jag började. Hm, dock har jag ytterligare ca 10-20 timmars föreläsningar på min önskelista, så det kanske inte är slut riktigt ännu. Jag tror på upprepning, både för att jag har teflonminne och för att det är nyttigt att ta del av olika personers syn på ett och samma område. Mångfald berikar.

Med tanke på vad som komma skall skulle det möjligen vara bra att bekanta sig med React, vilket i och för sig stått med på listan även tidigare men nu placerat sig en bit högre upp – eftersom det tycks användas rätt flitigt på nästa uppdrag.

Efterhandskommentar:
Och det här inlägget blev, som så många andra tidigare, inte heller färdigskrivet när det begav sig, så jag publicerar det nu, senare, på dess ursprungliga datum. (Det är roligt att läsa inlägget med perspektivet från två månader framåt i tiden.)

Språk och kommunikation

Jag har alltid haft lätt för språk. Om det var därför, eller för att, jag ständigt läste böcker i yngre dagar vet jag inte – det kan till och med ha varit båda delarna, d.v.s. att jag hade fallenhet för språk och dessutom utvecklade förmågan. Hur som helst står det klart att jag har en förkärlek för språk och kommunikation. Många gånger blir det mer hatkärlek; det existerar mycket dålig kommunikation. Och då menar jag verkligen både att det finns en stor mängd kommunikation som är dålig och att det finns kommunikation som lyckas exceptionellt dåligt.

Vad gäller kommunikation inser jag att det inte enbart gäller verbal sådan, men eftersom jag är kass på att teckna och fotografering tar en massa tid och tanke blir det främst ordmässigt jag ägnar mig åt kommunikation så där i vardagslag. Jag är som sagt dålig på att teckna, men det var kul att se hur jag, på kursen i förra veckan, med mycket enkla skisser lyckades förmedla budskapet bättre än övriga gruppmedlemmar med sina alltför detaljerade teckningar. Koncist, baby!

Ja, och så har vi den inte helt oväsentliga korporala kommunikationen, förstås. Den som inte alltid är så fullt medveten och utförs med hjälp av kroppsspråk. Jag har verkligen inget bra pokerfejs. Till stor del är detta dock avsiktligt, för att jag strävar efter att vara så tydlig som möjligt i kommunikationen och därför accentuerar talande såväl som lyssnande med miner och gester – för att slippa missförstånd, men också för att det sparar både min och andras tid och energi. Att tolka otydliga framställningar kostar energi som kunde användas bättre!

Och det är en av de tankar som dyker upp i huvudet när jag läser ett kapitel i en av böckerna som utgör kurslitteratur för den just nu aktuella kursen, Introduktion till Cloud Computing, fast med tydlig kommunikation i åtanke borde den snarare heta ”Introduction to Cloud Computing”, eftersom den ges helt på engelska.

Boken är strukturerad så att det blir lätt att ta till sig dess information eftersom den börjar från grunden och talar om när begreppen kommer att utvecklas mer längre fram, så att jag lugnt kan fortsätta läsa i den ordning det är skrivet i stället för att göra slalomsvängar på nätet för att hitta innehåll att fylla begreppen med.

Det som drar ned upplevelsen är mängden ord och omständliga formuleringar. Jag tänker att författarna skulle ha behövt hjälp av ett proffs på bokskrivande, som gett dem i uppgift att koncentrera språket och skärpa formuleringarna. Nu blir jag distraherad av överflödet, och alla flummiga begrepp som låter ungefär likadant. Det är hårt arbete att läsa och extrahera essensen av det [be]skrivna.

Det är allt tur att jag kan det här med språk!
Eller så är just det främst något som ligger mig i fatet…

Där någonstans närmar vi oss funderingen som födde denna text. Borde jag inte kunna utnyttja min förbaskade språkkänslighet till något konstruktivt (eller rentav lukrativt) i stället för att gå omkring och bara bli störd av språkliga konstigheter?

Ett exempel på konstruktivt användande jag ägnar mig åt är t ex på jobbet, där jag redan idag investerar en hel del tid och tanke i kommunikativa aspekter. Det är inte omöjligt att jag är ensam om att veta precis hur mycket det rör sig om. Särskilt viktigt är det i programkoden där resultatet kommer att läsas väldigt många fler gånger än det skrivs, och av flera personer med olika erfarenheter. Jag tänker att ju fler utvecklare vi är som arbetar i och med samma kodbas, desto viktigare är det att koden tydligt kommunicerar vad den har för uppgift. Ingen av oss i cirka dussinet kan förväntas ha järnkoll på alla krav och hela historiken, så jag ser det som min uppgift i egenskap av god utvecklare att skriva koden så att den förklarar och varligt leder mig och andra på rätt väg. Ibland tänker jag att det är sådant som tydligt skiljer nybörjare från erfarna, men dessvärre tror jag inte att erfarenheten behöver betyda särskilt mycket. Jag har träffat på för många garvade programmerare som skriver överkomplicerad kod.

Ett annat exempel, utanför mitt arbete, är sambons forskning och skrivande av artiklar. Där bistår jag periodvis med hjälp genom att läsa det skrivna, ställa frågor om det som verkar oklart och föreslå förbättringar i språkligt hänseende. Personligen tycker jag att det fungerar bra, och där kommer då också tanken om hur det skulle vara att göra något liknande i ett yrkesmässigt sammanhang. Eller på annat sätt, på riktigt, använda intresset för språk och kommunikation.

Idag har jag inget svar, men skickar väl ut detta i universum så får vi se senare.

Mattegrund lagd, ny termin påbörjad

Precis som efter förra tentan har jag varit väldigt trött sedan den i måndags. Ämnet denna gång var algebra och jag övernattade även nu på bra och lämpligt beläget hotell, dock utan sällskap. Det var riktigt skönt att sitta och äta ensam på mysig pub med mindre än en handfull gäster (inkl. mig själv), med ett glas riktigt gott lokalbryggt därtill: jag rekommenderades Cinder, en IPA från Tempel Brygghus, och blev inte besviken. Kanske läge att beställa hit några flaskor?

Laddar med Toast Skagen (på tallriken) och lokal Cinder (i glaset) inför morgondagens tenta. Same procedure as last time, men solokvist denna gång.

Själva tentan då.

Jag satt förhållandevis blickstilla i dryga fyra timmar (även om jag denna gång faktiskt kom ihåg att räta på mig och vrida på huvudet ibland för att förebygga det där otäcka bruset som uppstår i huvudet när jag efter intensivt fokus ställer mig upp så att blodet åter kan flöda fritt och som alltid får mig att tro att jag ska svimma) innan jag kände mig klar, sammanställde och lämnade in resultatet.

Känslan vid inlämmningen var betydligt behagligare än den stilla nästan-panik jag initialt upplevde, då ingen av uppgifterna verkade enkel och jag hade glömt allt om hur en sanningstabell ser ut, hur man löser en diofantisk ekvation eller identifierar nollställen för ett givet polynom-uttryck. För att inte tala om det här med induktionsbevis… dessa var inte lätta ens medan jag mindes metoden.

Lustigt, det där, hur något som först ter sig i princip omöjligt kan bli förståeligt, begripligt och överkomligt – utan att några som helst konkreta åtgärder vidtas. Jag antar att det beror på att stressen lägger sig så att hjärnan kan fungera. Och jösses, vilken skön känsla det är när man inte genast gett upp utan dragit många djupa andetag, behållit fattningen och så till slut blir rikligen belönad.

Jag gjorde en liten mental inventering av uppgifterna efteråt och konstaterade att jag med mycket stor sannolikhet skulle få godkänt, men att jag antagligen inte skulle nå det högsta betyget. Och det dröjde inte mer än 3 dagar innan jag fick det bekräftat och kunde därmed konstatera att jag uppnått denna termins mål om behörighet till de datavetenskapliga kurser jag siktade in mig på någon gång i våras, när jag insåg att jag behövde en plan för mina studier. Det vill säga: kurser som ingår i universitetets datavetenskapliga kandidatprogram.

Check! Riktigt nöjd med det här är jag.

Av de fem kurser som ingår i det här mattepaketet är alltså de två viktigaste avklarade, och för tillfället har jag inga planer på att läsa de resterande, men majoriteten borde gå att tenta av närhelst jag haft tid och motivation att tillägna mig kunskaperna så inget är hugget i sten. Någon av kurserna verkar kräva deltagande i grupparbeten så där skulle det väl behövas ett särskilt upplägg.

Just nu känns det som en bra idé att hoppa av den Cloud-kurs jag sökt och tackat ja till. Det är kanske bättre att ta en andningspaus (och få möjlighet att göra andra saker) fram tills i slutet av mars, då nästa ”viktiga” kurs drar igång? Vilket skulle ge mig möjlighet att göra sådant som legat på väntelistan länge, sådant jag verkligen vill göra, t ex läsa tredje utgåvan av Effective Java.

Och bara för det var jag ju tvungen att kika närmare på kursen och när jag läste litteraturlistan blev jag extremt sugen på att åtminstone läsa böckerna – 1 primär kursbok, och så 8 till som referenslitteratur. Samtliga, ser jag, finns att läsa via Safari Online som jag har tillgång till via flera olika kanaler, bl a arbetsgivaren och ACM (som jag gick med i för en tid sedan, vilket jag nog glömt skriva här).

När jag nu blev så fortsatt sugen på att läsa Cloud-kursen (på 25%) och även noterade att det går bra att läsa vidare under sommaren ifall jag inte hunnit klart när nästa kurs drar igång, fanns inget behov att avstå. Så jag är nu registrerad på kursen, som officiellt började igår. Kursmaterialet fanns tillgängligt i helgen, men jag valde i stället att köra tidigare påtänkta självstudier inom Big Data.

Kurserna jag körde igenom var Big Data 101 och Hadoop 101, som båda ingår i paketet ”Big Data Fundamentals”. Det var lagom roligt och också nyttigt – det är ju aldrig fel att skaffa lite koll på vad sådana där buzzwords egentligen handlar om. Är du som jag vetgirig? Kolla in Cognitive Class! Där finns en bunt kurser relaterade till ”cognitive computing”, och samtliga verkar vara fritt tillgängliga.

Nästa självstudiekurs jag kör blir nog Spark Fundamentals I, för när jag är klar med den blir jag belönad med ytterligare två medaljer (eller badges, som de kallar det). Det skadar säkert inte heller. Därefter sneglar jag på Scala 101… Konstaterar än en gång att det finns mer jag vill göra än vad jag hinner med.

Vilket leder tankarna till jobbet… där så lite hinns med trots långa dagar.

I förmiddags gick jag raskt från en till åtta punkter på min ”att göra först”-lista. Jag tror att jag kunde pricka av ungefär hälften av dem (kodning, felsökning, buggrättning) under dagen och påbörjade en kodgranskning innan hemgång. Däremellan ägnade jag mig åt merge i små kontrollerade steg från release- till utvecklingsgrenen. Git hanterar sånt bra. Och i vanlig ordning blev jag frustrerad över kollega som inte mergat sina ändringar, vilket resulterade i att jag blev låst och inte kunde färdigställa mitt jobb. Jag måste vänta in kollegans merge och det stör, för då kan jag inte släppa och gå vidare utan måste hålla det i minnet.

Två möten om en timme vardera var jag också med på, varav ett jag som själv organiserat. I ”mitt” möte tittade dollar-gänget, d.v.s. den halva av Scrum-teamet som jag tillhör, närmare på de aktiviteter vi tagit in i den igår påbörjade sprinten. Syftet är att skaffa en gemensam förståelse för vad som ska göras samt, genom att även bjuda in lämplig(a) kravare, skaffa fram svar på eventuella frågor vi har. Gruppen består av utvecklare och testare. Normalt är vi fem personer men idag, pga sjukdom resp. utbildning, var vi bara tre. Det gör ändå rätt mycket nytta.

Nej, nu måste jag få iväg det här inlägget innan det börjar mögla… och sova!

Post-kurs-blues

Tomhet, ditt namn är post-kurs-blues.

Eller… jag vet inte vad jag känner egentligen, mer än en helt fantastisk trötthet. Det tar väl ett tag att förstå vad som hänt, tänker jag mig. Just nu känner jag mig mestadels förvirrad. Och, som sagt, trött. Veckan har varit intellektuellt tung.

Rent konkret vad som hänt är att jag idag skrivit tentamen för den första av de mattekurser jag sökte och tackade ja till: Baskurs i matematik, 5.0 hp.

Det hela gick av stapeln i Uppsala och eftersom jag var tvungen att infinna mig vid tentamenslokalen senast kl. 08:00 och jag inte vågar lita på att pendeltågen går som de ska (eller för den delen att jag själv ska orka dra mig ut och resa så långt före gryningen), fann jag det säkrast att göra resandet kvällen innan och därför kom det sig så att jag och sambon tillbringade natten på hotell i Uppsala.

Jag kom iväg från jobbet lite sent och därav blev avfärd mot Uppsala såväl som middag också senare än planerat, men jag kom ändå i säng i ganska hyfsad tid. Lampan släcktes strax före kl. 23. Sömnen blev ganska bra, trots främmande säng och brist på öppet fönster, men jag vaknade onödigt tidigt och noterade att jag inte var helt avslappnad – tankarna snurrade kring den kommande tentan. Nåja, alarmet var ändå satt på tidig tid för att jag skulle hinna hänga på låset i frukostmatsalen och sedan promenera en dryg kilometer och det är alltid skönt med marginaler så jag steg upp och inledde min [inte precis] Golgata-vandring.

Frukosten lämnade visst övrigt att önska (de varma kötträtterna var t ex alls icke varma), men jag hade ändå inte någon större aptit så det funkade. Dels var jag trött och dels var jag spänd inför tentan – ungefär som när jag ska resa. Jag blir tyst, inbunden och obenägen att ta in någon information från omgivningen. Eller vara social. Jag är fokuserad på att klara av den kommande pärsen och inte tappa kontrollen över situationen. Knappast något särskilt roligt sällskap.

Nåväl, jag packade ihop och traskade iväg. Det var kallt. Min upplevelse är att det alltid är kallare i Uppsala än i Stockholm, trots att Uppsala inte ligger särskilt mycket längre norrut. Det kan säkert bero på att mina morgnar är tidigare där.

Det dröjde dock inte länge innan jag gått mig varm och väl framme vid lokalen hann jag inte mer än lägga ut en bild på Instagram innan jag insåg att det var hög tid att stänga av och låsa in mobiltelefonen i ett förvaringsskåp (det måste man göra, tydligen) och så köa för att efter id-kontroll komma in i salen där vi skulle skriva provet. Jag fick syn, och hälsade, på snubben som är den enda av mina medstudenter jag över huvudtaget pratat med, och vi pratade bort några minuter innan alla andra kommit in i lokalen och själva tentaskrivandet tog vid.

Jag löste uppgifter så det stod härliga till. Totalt fokuserad, och förmodligen helt stillasittande och spänd. Det brusade högt i öronen när blodet började flöda igen då jag reste mig upp för att hämta fler pappersark. Jag blev nästan rädd att jag skulle svimma eller något i den stilen. En nackmassage skulle sitta rätt bra nu.

De första 8 uppgifterna var enpoängare, där man bara behövde redovisa svaret. Inga problem med någon av dem, kändes det som – fast när jag framåt slutet dubbelkollade mina svar var det mer än ett jag ändrade på… frågan är väl om det blev mer eller mindre rätt av det. Oh well. De 10 uppgifterna därefter var blandade och exponerade utmärkt väl hålen i mina matematiska kunskaper. Jag tycker verkligen inte om uppgifter som jag inte klarar av att lösa, har jag insett.

Nästa kurs – då ska jag banne mig se till att studera ordentligt! Här gjorde jag ganska mycket mindre än jag borde har gjort för att vara nöjd. Räknade ihop timmarna jag lagt ned och kom fram till cirka hälften av den nominella tiden.

När jag tagit mig igenom alla uppgifter var känslan att ”det här kommer inte att gå alls”, men när jag gick tillbaka till uppgifterna jag hoppat över visade det sig att jag visst visste hur några skulle lösas. Allt som allt kan jag inte avgöra hur det gick, men jag skulle i alla fall bli mycket förvånad om jag inte fick godkänt.

Färdigtentad för den här gången. Jag skulle bli förvånad om jag inte fick godkänt.

Efteråt traskade jag in till stan för att luncha med sambon och därefter åka hem till Stockholm igen. Tips till publiken: prova Bastard Burgers när ni får chansen, de är riktigt, riktigt bra! Finns för närvarande i Luleå, Umeå, Gävle och Uppsala.

Dagens lunchburgare: Los Angeles. Nästan overkligt god! #Bastard

På pendeltåget slumrade jag till och efter det har jag inte gjort många knop alls, men det är nog rätt okej att vara trött och bejaka det. Läskigt är det dock med den där förvirringen som uppstår när en kurs tagit slut. För vad ska jag göra med mitt liv nu, liksom? I praktiken är det nog inget problem eftersom nästa kurs, Algebra I, 5.0 hp drar igång redan nästa vecka – ingen rast, ingen ro! :D

Och på jobbet har jag passerat en viktig milstolpe – äntligen har jag fått jobba med Angular[2]-delarna på riktigt! Jag och en kvinnlig kollega har tillsammans utvecklat en helt ny funktion, med hjälp av instruktioner och assistans från mer erfarna kollegor. Det har varit så fantastiskt roligt att få komma till skott och lära sig helt nya saker. Och eftersom vi i teamet har tagit nya tag den här sprinten, och till och med har ambitioner i form av sprintmål, blev det också lite positiv stress i det hela. Personligen hade jag svårt att slita mig från kodandet och gå hem i tid, fast jag både tänkt och behövde plugga matte. Som tur är kan jag nu, med facit i hand, säga att jag inte hade gjort bättre ifrån mig på tentan om jag läst mer under veckan – jag hade inte tänkt läsa de saker jag o-lyckades lösa. Förmodligen kommer jag dock att göra det nu, för det stör mig att inte kunna.

Så: mattekursen klar och Angular-utveckling påbörjad. Check och check!

Så, vad annat kan tänkas ha hänt sedan april?

Under sommaren lärde jag mig att det är roligt att gå på föreläsning: jag var på mina tre första någonsin, då för mattekursen, under den sista semesterveckan. Jag upptäckte att jag gillar att gå på föreläsningar. Inte bara för själva grejen (att göra något man tidigare bara sett på tv/film!) utan för att jag tar in informationen bra så. Att läsa helt på egen hand som jag gjort efter den första kursveckan är mycket svårare, och kräver en helt annan disciplin. Det är lätt att prokrastinera.

Vi hade katterna här i hela tre veckor, medan deras ordinarie tjänstefolk var ute och reste. Det var som vanligt mysigt med pälsbärande sällskap. Det livar upp samtidigt som det också stundtals blir krävande. Somliga vill ha uppmärksamhet och mental stimulans medan andra oftast nöjer sig med tämligen kravlös närhet.

Wille, sötnosen och kelgrisen. #kattvakt Och när Lyra ligger hos mig, i min soffa, går det till och med att ta porträttfoton på henne! :) #kattvakt

Kattvaktandet blev möjligt tack vare att vi planerat in vår semester i augusti för att vi hade tänkt åka till USA och kolla in solförmörkelsen, vilket dock inte blev av utan vi tog en vecka på en grekisk ö, Thassos, i stället. Inte alls samma sak, men det blev en skön och kravlös vecka med samma gäng. Sådana behövs. När vi kom hem ville jag bara ge mig ut och resa igen direkt – det blir ofta så.

Solförmörkelse och semester - fast på olika håll. #eclipse #cocktail #ac #semestär Så här ser mina närmaste timmar ut, dvs det blir läsning vid poolen. Knappt 70 sidor in i boken vill jag bara läsa vidare - bra jobbat, @kristinahaard! :) Det känns rätt skönt att själv befinna sig långt från svenska troll och diverse otäckt småskräp! #Kl

Solförmörkelse via Internet och läsning av skönlitteratur vid pool. Avkoppling! Jaja, det hände mer än så, men jag har ingen lust att skriva mer nu. Full stop.

Annorlunda liv mellan kurserna

Jag är inne i en på sätt och vis ny period av mitt liv. Det liv som började andra halvåret 2014, då jag var uttråkad på jobbet och därför sökte universitetskurser, och som i princip rullat på sedan dess är nu (om än högst tillfälligt) över. Det känns tomt och konstigt att efter drygt två år plötsligt befinna sig mellan kurser i stället för mitt i – och att faktiskt inte ha något egentligt måste att ägna sig åt.

Jag har köpt en ny, och tystare, kaffemaskin till kontoret i alla fall. I lördags var nog första gången på länge som jag var ute på stan. Gin köpte jag också.

Nya kaffemaskinen på plats. Den är så liiiten! Och tyst. Puh! Och så är den snygg också... Gillar flaskan, den är både snygg och väldigt stapelbar. #RoslagsGin

Så vad jag ska göra med mitt liv, alltså? Frågan är mer än lite ångestfylld.

Just nu är det då i alla fall inget problem, för jag har fullt sjå med att få saker gjorda på jobbet och samtidigt undvika att jobba för mycket. Och ”för mycket” är främst frågan om att debitera för många timmar, men eftersom jag ju inte kan, vill och får jobba gratis innebär det samtidigt också att hålla arbetstiden nere. Tvärtom måste jag en tid framöver se till att jobba mindre än normalt. Komma sent och gå tidigt. Trots stor press på leverans. Ekvationen går inte riktigt ihop med mindre än att jag låter andra göra det jobb som måste göras. Svårt, det.

Jag har jobbat väldigt mycket under de här senaste månaderna medan övertid varit beordrat i projektet och då dessutom långt över angiven minimimängd. Ett tag kände jag mig rent manisk och varningsklockorna pinglade samtidigt som några av kollegorna började uttrycka oro. Omtankarna var dubbelriktade, och värmde. Flera av oss kom nog varandra bra mycket närmare tack vare detta. Brothers in arms, och vad det heter. Olycksbröder? Något sådant, och av någon anledning alltid manliga epitet. Vi är flera som sitter i båten och det har svetsat oss samman på ett väldigt påtagligt och trevligt sätt, så det är inte bara dåligt.

De flesta morgnar vaknade jag vid halv fem på morgonen, med kod i huvudet, och kunde inte somna om så det var lika bra att sätta sig och jobba direkt (om jag hade datorn hemma) eller åka till kontoret och göra samma sak. Jag lärde mig att första pendeltåget går härifrån 05:23 och att om jag åker med det så har inte frukostfiket öppnat och jag är på kontoret strax innan klockan slår sex. Vid den tiden är det ingen annan på plats och jag får äran att tända alla lamporna. Känslan är riktigt cool, men dagarna tenderar att blir väldigt långa totalt sett.

Sedan jag blev klar med kursen har det gått två veckor och arbetsveckorna har blivit kortare. Jag börjar så smått ana att det finns ett liv som inte har med jobbet eller kurserna att göra. Men jag vill inte riktigt återvända. Jag är fortfarande lite ”hög”, det är ju så ROLIGT! Samtidigt inser jag också att jag måste slappna av och vila och framförallt låta hjärnan återhämta sig – det behövs efter allt slit.

Undrar hur länge det dröjer innan jag lyckas ägna mig åt skönlitteratur igen? Så här långt har jag lyckats läsa ut två påbörjade böcker, om än båda är fack- och kurslitteratur. Jag har två sådana böcker kvar att avsluta, om jag inte minns fel, och sedan kanske det möjligen eventuellt kan bli frågan om annat. Men som det känns just nu blir det då förmodligen fler böcker inom datavetenskapsområdet.

Idag är det skärtorsdag och det blir alltså inget mer arbete förrän på tisdag – jag var smart och lämnade jobbdatorerna på kontoret när jag gick där vid tretiden. För denna fyradagarshelg finns inte många planer, men en av mina personliga önskningar är i alla fall att vistas utomhus. Jag hoppas sålunda att vädret blir rimligt lämpligt och också att jag kanske rentav får lust att motionera kameran.

Utöver detta vill jag städa en byrålåda. Putsa ett fönster. Dricka vin. Och öl!

Köpte några specialare från små partier-hörnan också. Och oj, vad jag vill köpa fler! Kees Caramel Fudge Stout hade jag t ex gärna också provat. Men man kan ju inte bära med sig hur mycket som helst... Annan gång.

Glad påsk!

Onwards and forwards – kursen är klar, nu söker vi nästa!

Så där, då har jag lämnat i min sista uppgift i årets första kurs, Algoritmer och datastrukturer. Summa summarum skulle jag säga att det har gått förvånansvärt bra. Jag har känt mig urkass och värdelös, men lik förbaskat fått bra respons från läraren så jag har väl bara inte förstått på vilken nivå jag förväntas ligga.

I januari förra året konstaterade jag att jag hade samlat ihop 50 poäng på två år och funderade på om och i så fall hur jag skulle gå vidare med mina studier eftersom jag då var klar med det aktuella kurspaketet. Jag konstaterade att jag behövde kontakta studievägledare och få förslag på tänkbara vägar framåt.

Eftersom jag den här månaden plötsligt vaknat och fått energi och styrfart så väl som handlingskraft har jag grunnat och funderat och rådgjort med i alla fall två olika studievägledare och faktiskt fattat beslut om vilken riktning jag ska välja. Jag har dessutom skickat in en ansökan för höstterminen i enlighet därmed.

Så vad blir det då?

Jo, ser ni: jag har bestämt mig för att jobba framåt (aldrig bakåt!) i riktning mot en kandidatexamen i datavetenskap. Hade jag börjat från början och studerat på helfart hade de erforderliga 180 högskolepoängen förväntats ta 3 år att få ihop, men riktigt så blir det ju inte för mig. Dels har jag redan en del poäng men framförallt har jag inte tänkt läsa på heltid – åtminstone inte till att börja med.

När jag kollade runt lite på de program som fanns att tillgå hos olika universitet och högskolor fastnade jag för Uppsalas program, som verkar mer baserat på ”hårda” matte- och datakurser än t.ex. Stockholmsprogrammet som tycks innehålla fler ”mjuka” kurser. Det var något med all den där matematiken som lockade mig, och jag har efter noggrant övervägande kommit fram till att det är just matematik jag ska börja med. Och sålunda söker jag Matematik I à 30 hp i Uppsala. Om jag fattat rätt så kan det gå att läsa på cirka 50%, om jag bara kommer ihåg att registrera mig på alla kurserna så kan jag läsa några av dem nästa termin. Och även om jag bara skulle fixa två eller tre av kurserna så vore det en väldigt bra början eftersom den första är obligatorisk för allt, och den andra krävs för väldigt många av datakurserna jag tänkt mig att läsa sedan.

Och ja, mitt PlantUML-diagram över kurser och deras inbördes kopplingar och beroenden har vid det här laget blivit väldigt stort. I lördags satt jag nästan en halv dag vid datorn med att bara rita upp planen för mina första år på den här datavetenskapliga studievägen och koppla ihop kurserna med varandra. Det är nog dags nu att plocka bort övriga kandidatkandidater (sic!) från det gigantiska diagrammet så att det blir överblickbart och inte så förbaskat överväldigande.

Läsåret 2017/2018

Planen just nu är alltså Matematik I, som består av följande delkurser:

Och nej, ingenting är spikat. Jag kan fortfarande göra helt om, men att döma av intagningspoäng från tidigare år borde jag inte ha några problem att komma in.

Så skönt att vara klar med kursen och så skönt att veta vart jag ska härnäst!

När jag så nu är fri från allt (utom jobbet) kan jag läsa Functional Programming in Java, eller läsa färdigt alla kursböcker som jag bara blivit nästan klar med. Eller bara gå ut och njuta av det vackra vårvädret. Fatta vilken frihet jag fått!

Ljusstrimmor i en godtycklig tunnel

Jag kan redan ana hur oändligt vilsen, och tom, jag kommer att känna mig när allt det här hektiska som just nu driver mig framåt, och gör att jag inte riktigt kan sova hela nätter, börjar lugna ned och lägga sig till rätta igen. När drogen tar slut och jag ska försöka återgå till någon form av normalt liv. Jag vet inte ens om det går. Eller om jag vill. För känslan är ju helt fantastisk – samtidigt som det sliter.

Idag har jag i alla fall skrivit färdigt min pseudokod och gjort en implementation i Java för den sista delen av kursen, själva uppfartssträckan. Det handlade om att, med hjälp av FacePager, tanka hem en massa data avseende inlägg från en grupp eller användare på Facebook och sedan programmatiskt behandla detta data för att programmet sedan skulle kunna besvara ett antal konkreta frågor.

Hoppas bara att jag gjorde rätt med inlämningen, för instruktionerna var allt annat än glasklara. Förhoppningsvis blir jag tilldelad en studentgrupp och får tillgång till ett diskussionsforum där jag och övriga medlemmar ska ladda upp och opponera på varandras lösningar. Pseudokoden läggs upp i pdf-format och Netbeans-projektet med själva programkoden läggs upp som en zip-fil.

Edit: Se där, redan medan jag skrev detta fick jag mig en grupp tilldelad! :D

I vanlig ordning sparade jag på arbetet tills deadline hunnit komma farligt nära och det visade sig även nu vara mer att tänka på än jag riktigt budgeterat för, men jobbet blev ändå rimligt i omfattning. En sak jag reflekterade över var att det här med pseudokod är ett rätt flummigt begrepp och vad ville kursen ha?

Oftast tänker jag mig pseudokod som en mer mänsklig beskrivning av tänkt programmeringslogik, ganska implementationsnära men inte programkod. Pratar vi däremot beskrivning av algoritmer så ska den ju verkligen inte likna programkod, utan mer beskriva det hela på bönders vis. I klartext, mänskligt. Och helt frikopplat från implementationsdetaljer. Generiskt, språkagnostiskt.

Nu skrev jag till slut (efter mycken vånda!) det hela på en ganska hög och abstrakt nivå, men klämde in konkreta detaljer gällande val av datastrukturer eftersom jag förstod att det var något som förväntades och jag ansåg det högeligen relevant för bedömningen av min lösnings effektivitet. På ett sätt kände jag att jag fuskade, men å andra sidan handlade det ju om att lösa uppgiften på acceptabelt sätt och algoritmer går det inte ens att undvika.

Jag valde t.ex. att inte lagra datat som sådant utan bara analysera det i förbifarten, lite så som jag tänker mig att man gör i Big Data-tillämpningar. Ackumulera resultat, men spara på så lite som möjligt. Det funkar bra när frågorna är statiska, men ger inget utrymme för nya frågor mot gammalt data. Det blir sannerligen intressant att se vad mina medstudenter har att säga…

Jaja, om inte annat så har jag åtminstone lärt mig använda några av de features som kom med Java 7 respektive Java 8. Try-with-resources, några streams- och lambda-funktioner etc. Det kanske inte var riktigt det primära syftet med vare sig kursen eller uppgiften, men jag kunde/ville inte hejda mig. Det är så roligt att få möjlighet att skriva kod som utnyttjar features jag inte kan använda i min vardagliga gärning eftersom vi i uppdraget fortfarande är låsta till Java 6. Hoppet lever, för det är modernare plattformar på ingång, även om det dröjer.

Jobbmässigt fick jag igår, då jag satt hemma och jobbade, ett telefonsamtal från min chef i vilket hon informerade om att jag från och med 1 april kommer att tillhöra en ny och annan grupp. En som förmodligen kommer att passa betydligt bättre än den jag tillhör idag. Ny chef blir det också då, i form av den person som var projektledare över oss mot slutet av mitt förra uppdrag. Återstår att se vad det kommer att innnebära i praktiken, om något alls. Tråkigt känns det dock att byta bort min nuvarande chef, som jag trivts riktigt bra med under den korta tid vi haft tillsammans. Måste försöka se till att inte missa informationsmötet kring den nya organisationen, så jag förstår var det är jag hamnar egentligen. Ointressant låter det inte, för vi pratar framtidsområden och potential de luxe.

I uppdraget rullar det vidare under ganska stark press, även om jag personligen faktiskt lyckats tagga ned något och få saker gjorda så att jag känner att det går så sakteliga framåt. Jag är aningens tröttare än vad som är nödvändigt och har märkligt svårt att sova längre än till halv fem på morgnarna (helgdag såväl som vardag), men vaknar i alla fall inte med kod i huvudet längre och börjar till och med ana undersidan av projektledarens tak för arbetade timmar per vecka. Trevligt också att jag kunnat jobba med mer blandade människor på sistone.

Herr utvecklingsledaren återvänder till kontoret på måndag och då blir det kul, tycker jag, att se om våra diskussioner kring tänkbara förändringar kommer att leda till något konkret eller om allt bara av bekvämlighet återgår till att rulla i samma gamla hjulspår som förut. Spännande och intressanta tider, tänker jag. Det är knappt att jag kan bärga mig tills det blir måndag och jag får åka ut till kontoret igen för att ta tag i några av alla de saker jag vill och behöver göra.

Jag har datorn hemma sedan i fredags, men tänker motstå alla frestelser.

Ajuste, vi måste ju prata framtida studier också. Jag kollade förra sommarens antagningsstatistik för den kurs jag sökte till sommaren och om det blir likadant nu så kommer jag in på båda kvoterna. Dock är jag inte helt säker på att det är den kurs jag vill gå. Den känns mindre teknisk än jag skulle önska, så vi får se.

Sedan mailade jag också studievägledningen på Stockholms universitet för att höra mig för om möjligheter att jobba mot en kandidatexamen i datavetenskap. Att döma av svaret är det nog enstaka kurser jag ska inrikta mig på, och där vill jag sätta mig ned och ta reda på vilka som ingår i programmet. Dels behöver jag kolla om jag kan få tillgodoräkna mig några av dem baserat på kurser jag redan läst, och dels behöver jag fundera på vad jag kan/vill/ska söka för hösten. Och så aktualisera mitt fina PlantUML-diagram över kurs- och programalternativ.

Snart, snart, snart händer det saker – det känns i hela kroppen. Våren är här!

Musikassociation: Half way there, living on a prayer

Rubriken speglar lite hur jag känner inför kursen jag läser (Algoritmer och datastrukturer), fast där finns en rejäl dos av Wohoo! också (och övriga delar av låttexten har absolut ingenting med min situation att göra, om någon undrade). Allra helst just nu, när jag grundat med en vertikal whiskyprovning avseende fem varianter av singelmalt från The Glenlivet-destilleriet. Av någon anledning verkar jag bli både på bra humör OCH läskigt social och utåtriktad efter intag av ett antal centilitrar whisky. Det bidrar säkert också att jag är rätt trött och sliten (och därmed också uppvarvad) efter en hittills överdrivet intensiv arbetsvecka.

Under färden mot den plats där whiskyprovningen skulle gå av stapeln ångrade jag att jag tipsat sambon om inbjudan och gått med på att göra honom sällskap, men väl där var det faktiskt mest bara trevligt. Och gott. Och båda faktorerna ökade med intaget… förstås. Man blir ju så trevlig och charmig av alkohol.

Hur som helst, när jag kom hem kollade jag kurssidan och såg att jag nu också fått godkänt på den tredje inlämningsuppgiften som lämnades in en vecka efter utsprunglig deadline och flera dagar efter efterföljande tentamen (som jag för övrigt nästan lite oförtjänt fick högsta betyget, VG, på). Därav mitt wohoo:ande och musiklyssnande, för nu är jag till 53% klar med kursen och får jag bara godkänt på sista inlämningsuppgiften blir det VG på kursen som helhet. Och så får jag förstås ytterligare 7,5 högskolepoäng till samlingen. Wohoo!

Den här sista och avslutande inlämningsuppgiften oroar jag mig därefter inte ett dugg för, för den går ut på att göra ungefär samma saker som jag gör i mitt dagliga jobb – klura ut lämpliga algoritmer för det som ska utföras och därefter själv implementera den uttänkta lösningen samt ta del av och ge feedback på en eller flera lösningar som någon annan gjort. Hallå, mitt dagliga arbete! Och jag vet att jag hade gjort ett sämre jobb med uppgiften innan jag läst kursen, så det är ju bara att konstatera att den gjort nytta. Och gör nytta i vardagen också. Jag märker att mina lösningar blir lite annorlunda, och aningens bättre, redan.

Jo, det där med living on a prayer kanske jag också ska förklara, förresten. Det handlar om att jag känt mig kass och misslyckad för att jag varit sen med inlämningarna och inte tyckt att jag gjort tillräckligt bra ifrån mig på de tre första uppgifterna och därför känt det som om mitt passerande genom godkännandets nålsöga hängt på en mycket tunn tråd. Jag har nästan förväntat mig att få underkänt eller åtminstone komplettering på uppgifterna. Att döma av lärarens återkoppling har dock min känsla varit helt fel. Jag tror att läraren och jag helt enkelt använder väldigt olika måttstockar… och jag ställer antagligen alldeles för höga krav på mig själv och mina prestationer. Men… det är ju så man utvecklas och blir bättre, å andra sidan, så jag tänker inte slå på mig själv för att jag känner så. Drivkraft är inget att förakta, för vad vore livet dessförutan?

Wohoo! Och fy fan vad jag är bra. Haha. Inte! :-) Äh, slàinte till er alla!

Femtio färdiga poäng på två år

I och med att även höstens kurs nu är avslutad och inrapporterad tycker jag att det kan vara på sin plats att göra en sammanfattning. Om inte annat så för att det är nyttigt att stanna upp, se tillbaka och reflektera över den resa som gjorts.

VT 2015 – HT 2016

Sedan vårterminen 2015 har jag förvärvat exakt 50 friska högskolepoäng från avslutade kurser inom data och närliggande områden. Det är, om jag får säga det själv, bra jobbat då jag ju parallellt haft (och skött!) mitt vanliga heltidsjobb.

Första terminen läste jag 75% och det gick bra eftersom jobbet var händelselöst och jag var motiverad. Första sommaren fick jag för mig att jag skulle studera i stället för att ha sommarlov och slet ut mig så att jag inte blev klar med något.

Andra terminen försökte jag med kurser omfattande 75% igen och blev bara klar med en av tre. Tredje terminen hade jag lärt mig och sökte inga nya kurser utan fokuserade på den tredje kursen i paketet jag var mitt inne i. Under sommaren färdigställde jag framgångsrikt en av höstens oavslutade kurser och denna höst, fjärde terminen, valde jag inget nytt utan läste bara sista kursen i kurspaketet.

Och så här blev det:

VT 2017

Den här terminen läser jag bara en kurs: Algoritmer och datastrukturer à 7,5 hp. Kursen går på halvfart så den täcker bara första halvan av terminen och därefter är jag fri att läsa böcker eller vad som helst annat. Just nu ser jag verkligen fram emot att läsa ”Functional Programming in Java”. Och ja, lite skadad är jag nog.

Den andra kursen jag tackade ja till blir det inget av med eftersom man tydligen måste registrera sig på kursen (som börjar 27 mars) senast 4 januari, vilket vi informerades om via mail en vecka innan deadline. Eftersom jag inte insåg detta viktiga faktum förrän den 6 januari förlorade jag sålunda min plats på kursen.

Jag kan inte med ord uttrycka hur enormt besviken jag blev när jag upptäckte det och ska jag vara ärlig har jag inte kommit över det ännu. Jag hade ju noga övervägt och valt det för mig ultimata upplägget för vårterminen – det hade passat perfekt att läsa just den kursen just då. Visst, kursen verkar ges igen nästa vår, men det är för långt bort så då har jag nog redan hunnit gå vidare.

Timing är så viktigt, särskilt för mig som är lustdriven.

HT 2017 och framåt

För den andra av förra höstens oavslutade kurser sökte jag omregistrering i höstas, men fick noll respons – möjligen för att jag var väldigt sent ute, men det är inget jag vet. Jag fick varken svar på ansökan som sådan eller min fråga per mail till kursens ansvariga lärare. Jag tror att jag gör ett nytt försök när det blir dags att skicka in ansökningar inför nästa höst, för poängen kan komma väl till nytta såsom behörighetsgivande för andra kurser jag kan vilja läsa framledes. Och objektorienterad programmering i Java borde ju inte vara svårt för mig.

Annars vet jag inte riktigt vad jag ska sikta på för framtiden. Vad ska jag bli när jag blir stor? Läsa mer vill jag definitivt göra och det lockar att göra upp en lista som jag kan pricka av kurser på vartefter jag blir klar med dem. En examen kunde vara kul, men tar tid och kräver ihärdighet och långsiktig planering.

Jag kollade tidigare upp ungefär vad som fanns att tillgå och ritade då, med hjälp av PlantUML, upp ett stort, fint diagram som jag tittar på lite nu och då och markerar kurser som pågående eller avklarade när så behövs. Där ritade jag också in de främst tänkbara programmen som leder till examen inom relevant område, så jag har en rätt bra karta. Frågan är bara vilken väg jag ska välja.

Om nu en examen är mitt mål behöver jag bestämma mig för vilken och sedan utgå därifrån. Några alternativ är filosofie kandidat i data- och systemvetenskap, teknologie kandidat i datateknik (båda 3 år/180 hp) eller bara högskoleexamen i programvaruteknik, inriktning webbprogrammering (totalt 2 år/120 hp). Fördelen med den sistnämnda vore att jag redan har 30 av poängen och kan lägga på 1 år och bli fil kand, men den känns inte riktigt lika intressant som de två tidigare.

Steg ett vore att rådgöra med lämpligt lärosäte om hur jag i så fall kunde lägga upp mina studier. Kan jag bli antagen till ett program och sedan läsa kurserna på distans, på deltid? En del av det jag redan läst borde kunna användas i en examen, vilket förstås också behöver redas ut. Så maila studievägledare it is! Varvid jag for iväg och nätsurfade hos lärosätena. Två studievägledningar blir det att kontakta… Men innan dess har jag en kursuppgift att färdigställa, vilket var den primära anledningen till att jag satte mig vid datorn. Tänk så det går!

Antagningsbesked och tillhörande val, del 5

Jaha, då har jag fattat inriktningsbeslut gällande studier under vårterminen. Det känns skönt att ha det gjort eftersom jag har gått och velat hit och dit sedan jag skickade in ansökan. Ska jag fortsätta studera eller trycka på pausknappen? Att sluta känns inte riktigt som ett alternativ nu när jag (30 år senare) faktiskt börjat, så det var bara frågan om ifall jag behövde en studiepaus för att vila och kunna hinna ikapp med vanlig, kravlös läsning – faktaböcker såväl som skönlitteratur.

Antagningsbeskedet kom i torsdags, mitt under sprintplaneringen, och jag hade väl inte noterat det om inte sambon hade skickat ett meddelande om hur hans besked såg ut. Och då måste jag ju genast logga in och kolla mitt eget utfall.

Jag sökte totalt åtta olika kurser, av vilka jag blev antagen till sex och fick en reservplats på två. Möjligheten att inte studera alls var ju också ett alternativ, men det är ändå något med pluggandet som lockar mig och därför kunde jag inte ens föreställa mig att bara tacka nej till allt. Jag vill ju gå vidare! Till stor del är det nog just känslan av att vara på väg någonstans (och inte veta vart) som lockar mig, det här med att lära sig nya saker och utvecklas blir lite av en drog. Kanske ett sätt att undvika tanken på egen och andras mortalitet? Who knows.

Jag vet inte om ni som läser här har lagt märke till det, men undertiteln på denna blogg är ”Man lever så länge man lär”… det är liksom så jag rullar.

I kortversion: jag har bestämt mig för att läsa vidare nästa termin.

Det här är de två kurser jag tackat ja till:

Algoritmer och datastrukturer är en kurs jag kände att jag bara måste söka för att jag suktat efter den så länge. Problemet har varit tvåfaldigt: jag har inte varit behörig att läsa kursen och/eller den har inte getts fristående utan bara som del av ett program. Det är som med mitt första jobbyte – när den där omöjligheten plötsligt blir en möjlighet finns ingen tid att tveka, det är bara att hugga direkt. Mångårig yrkeserfarenhet borde göra att jag har en del gratis, tycker jag.

Den andra kursen vill jag gå för att jag känt att det saknats en grundläggande HTML/CSS-kurs i det kurspaket jag läst nu i två års tid. Jag gissar att de som läst det andra kurspaketet (som ofta läses parallellt med det jag gick) fått mer utbildning inom området än vad vi fick. Eller så är det bara något jag missat? Oavsett vilket ser jag fram emot att lära mig och verkligen fokusera på ämnet. Med mina tidigare erfarenheter i bagaget borde inte kursen bli alltför krävande.

Båda kurserna går på halvfart (dock under olika läsperioder), så jag kommer att behöva jobba mer disciplinerat än jag gjort den här terminen – till att börja med måste jag nog hålla arbetstiden till under snarare än över 40 timmar i veckan. Och sedan behöver jag nog bli bättre på att läsa löpande i stället för ketchup.

Jag blir alltmer medveten om behovet av tid för reflektion. Det krävs för att saker ska nå sin fulla potential. Och gummiankor. Men det är ett helt annat inlägg, det.

Det blir spännande att se hur det går med kurserna i vår!

Bara en uppgift kvar i kurspaketet

Puh! Nu har jag (med en halv minut till godo) lämnat in den näst sista uppgiften på kursen Webbapplikationer för mobila enheter som jag läser nu under hösten, och som också är den sista kursen i kurspaketet. Vad jag ska läsa sedan vet jag inte, men sökte i alla fall flera olika kurser för både första och andra läsperioden under våren. Haken med de flesta av de här kurserna är att de går på halvfart, vilket nog är på gränsen till för tufft att köra parallellt med jobbet, så vi får se.

Det är i alla fall kul att lära sig saker och om jag inte ska studera nästa termin kan jag med gott samvete ägna mig åt att läsa böcker (både inom it och rent skönlitterärt) och knåpa ihop min bokhållar-app som jag velat göra så länge. Förr trodde jag att jag skulle bli tvungen att lära mig Android-utveckling men nu vet jag att det förmodligen räcker gott med en enkel ensidig webapp. Och då syftar jag på en ”single page application”, som kommer att vara mångsidig.

Nästa uppgift ska vara klar och inlämnad nästa år. Ganska snart, trots allt.

Behåller jobbet med Jfokus i sikte

I år var första gången jag ansökte hos företaget om att få gå på Jfokus, vilket alltså innebär att de betalar avgiften och accepterar att jag deltar, med full lön och utan debitering av min tid till kund. Många sköna tusenlappar blir det nog.

Förra året, minns jag, var jag så övertygad om att jag skulle få nobben, att jag inte ens gjorde mig besväret att försöka. Ni vet hur det kan vara – det finns ett elektroniskt formulär att fylla i, som dock är utformat för externa utbildningar, d.v.s. kurser. Jag upplever de allra flesta formulär som svåra och jobbiga att fylla i och det här blir som att försöka knöla in en val i ett 20-litersakvarium. Det går inte att fylla i rätt, för jag saknar uppgifter till obligatoriska fält och det saknas fält för uppgifter som jag anser viktiga. Vilket gör att jag får fabulera och fantisera ihop något och … tja, det passar inte alls min person. Det blir mentalt jobbigt.

I år såg jag det mer som att det i alla fall var värt att prova, och att om jag skulle få nobben kanske det kunde få vara ett tydligt tecken på att det är dags att byta arbetsgivare. Allt jag gör är nämligen att dra in pengar – under mina dryga 13 år som anställd har jag varken gått på kurs eller konferens av eget val, och heller aldrig suttit på bänken (varit utan uppdrag). Sedan 2009 har jag dessutom suttit permanent ute hos kund och har inte ens en postlåda hos min arbetsgivare. De tillhandahåller dator och telefonabonnemang, samt vpn och applikationer för att registrera debiterbara resp. arbetade timmar. Ungefär så krävande är jag som anställd. De enda utgifter jag orsakat företaget på eget bevåg de senaste åren är 2 tentaresor och 2 inköp av kurslitteratur. Mina 50+ nya högskolepoäng inom datavetenskapen har jag annars skaffat helt och hållet på min fritid, under 2 års tid och vid sidan av det vanliga arbetet på heltid. Shit, vad jag måste vara bra!

Ja, i och för sig var vi några som gick på Gradle Groovy-seminarium för några år sedan, under en arbetsdag på promenadavstånd från kontoret, men jag tror faktiskt att det var kostnadsfritt vilket innebär att det företaget bidrog med var en dags utebliven debitering för var och en. Som ren kuriosa kan jag för övrigt berätta att den enda av oss som deltog och fortfarande jobbar kvar är… jag.

För dem av er som hört om varslet hos min arbetsgivare: jag är inte uppsagd och har heller inte fått något erbjudande om att sluta frivilligt mot ersättning. Jag ser det som att jag inte behöver fatta några omedelbara beslut kring min framtid och därför kan köra på som vanligt tills jag själv känner att det är dags. Gott så.

Och för att göra en lång historia något kortare: jag anmälde mig till Jfokus 2017 (med en tanke om att eventuellt betala själv om företaget satte sig på tvären), diskuterade saken med min chef (som ställde sig positiv), fyllde i formuläret efter bästa förmåga och skickade in ansökan. Därefter väntade jag några veckor och så plötsligt, en dag i slutet av november, var ansökan godkänd – jag kommer att vara med på Jfokus, i Stockholm den 7-8 februari 2017. Whee! See you there?

Introducerad till datavetenskapen

Igår såg jag att inte bara poängen utan också betyget för den datavetenskapliga introduktionskursen hade registrerats och blivit synligt på Antagning.se. Jag har också skapat och skickat ett verifierbart intyg till chefen (arbetsgivaren betalade kursboken och ville då veta att/om/när kursen slutar och hur det gick för mig), så nu är också denna kurs lagd till handlingarna. Betyget blev C, vilket alltså är det högsta möjliga för den som (liksom jag) inte skriver tentan. Det är jag nöjd med.

Och i övriga studienyheter:

Jag har ännu inte sett eller hört något om omregistrering på Java-kursen, och ej heller petat på programmeringskursen som varit i princip klar sedan i höstas…

Framsteg på studiefronten

Rättning – check!

Jag noterade idag att min datavetenskapliga magister har rättat (och godkänt!) alla återstående inlämningsuppgifter, trots att han förvarnade om att han nog inte skulle hinna med det i närtid, så där väntar jag bara på registrerade poäng. Om han nu inte skulle råka tro att jag är intresserad av att skriva någon tenta? Nog för att det vore kul att kunna få ännu ett A, men det känns inte riktigt värt den stora ansträngningen. För det är förbaskat jobbigt att tenta (säger jag som bara gjort det två gånger), men allt som kräver fokus kostar också energi.

Kursregistrering – check!

Och som om det inte räckte med goda nyheter så har jag idag blivit registrerad på BTH-kursen jag ska läsa under hösten som den fjärde och sista kursen i kurspaketet. Kursen visades inte som ett alternativ på min registreringssida, varför jag inte kunde göra det själv som det är meningen att man ska göra. Precis samma sak hände förra terminen, så jag undrar vad de gör för fel?

Nåväl, jag har nu tillgång till kursen på lärplattformen och har skrivit efterfrågat introduktionsinlägg på kursens forum, så nu är det bara att köra så det ryker.

Omregistrering – …?

Jag tror att det enda utestående just nu är min omregistrering på Java-kursen.

Och så programmeringskursen som varit i princip klar sedan i höstas…

Studierapport sommaren 2016

Eftersom jag i afton gjort och skrivit klart samt lämnat in den allra sista uppgiften som ingick i den datavetenskapliga introduktionskurs jag påbörjade hösten 2015 känner jag mig nu oerhört lättad. Och nöjd. Och lättad ytterligare en gång. Nu kan jag äntligen slappna av på den fronten och bara vänta på återkopplingen.

Liten avstämning och uppföljning efter Studierapport våren 2016.

ST 2015: Programmeringsteknik

Status oförändrad: jag är (nog) inskriven på kursen, behöver ”bara” färdigställa.

HT 2015: Datavetenskaplig introduktionskurs

Jag väntar som sagt på rättning, betyg och inrapporterade poäng. Eftersom jag inte tänkt skriva någon tenta kan jag inte få högre betyg än C, men det duger alldeles utmärkt. Det viktiga är att jag är klar och bör få ännu ett antal poäng!

HT 2015: Objektorienterad programmering i Java

Begärt omregistrering för hösten, besked väntas om några veckor.

HT 2016: Webbapplikationer för mobila enheter

Kursen förväntas dra igång vecka 35, det vill säga om drygt en vecka. Kan väl inte säga att jag känner mig jättesugen på att påbörja några nya kurser – det tar på de mentala krafterna att ha oavslutade kurser hängande över sig så lång tid. Det hade varit skönt med en paus, men det blir säkert kul att komma igång.

Aktuella kurser

Planerade kurser under hösten

Vad som händer därefter vet jag inte, men jag begrundar några olika alternativ.

Blygsam framgång, men 75% kursklar

Det går framåt, om än inte med några stormsteg precis. Av någon anledning går det nämligen åt mycket semestertid för att göra ingenting. Eller prokrastinera, om man så vill. Jag har sett en mängd tv-serieavsnitt och läst en pappersbok (antologin På denna grund) samt påbörjat en av dem jag fick med mig hem från förra årets Swecon, ConFuse 2015 – den känns oväntat lovande så här långt! Jag lär väl återkomma med någon reflektion när jag läst färdigt, tänker jag.

Sedan har jag också tränat nästan varje dag. Ingen avancerat, men ändå. Jag letade reda på ett sådant där sjuminutersprogram (med övningar för hela kroppen) som inte kräver någon direkt utrustning och därmed kan köras ungefär var som helst. Och när som helst. Vi kan ju säga som så att det krävs mycket lite ansträngning för att jag ska flåsa lungorna ur mig, och jag klarar inte av att göra alla övningarna fullt ut, men jag anpassar och försöker och gör så gott jag kan. Och det gör skillnad. Ryggen mår t.ex. i vissa avseenden mycket bättre. Återstår att se hur det går att passa in programmet i vardagen. Men senare…

Prokrastineringen till trots har jag i alla fall lyckats färdigställa och lämna in alla uppgifter rörande tredje delen av höstens kurs och sålunda återstår den sista fjärdedelen. Den borde jag absolut fixa på de två veckor som återstår av min semester. Eventuellt tar jag med datorn upp till norr och försöker bli klar där.

Förra veckan jobbade jag och det var inte roligt. Påminn mig gärna framöver om att inte offra mig och jobba för att någon måste göra det. Det var en mycket dålig idé att försöka vrida tillbaka hjärnan till jobb mitt i avslappnad semester.

Ja, det var väl det, det. Härmed återgår jag till tystnaden och börjar då med att kolla hur Windows 10-installationen på min gamla fönsterkärra fortskrider…

Gott omdöme drog upp betyget

Eftersom jag inte hann göra extrauppgifterna i den avslutande projektuppgiften måste jag säga att jag är enormt nöjd med att ha fått B på kursen som helhet, för om man ser till enbart poängsumman skulle jag nämligen inte ha mer än C. Redovisningstexterna var ”välskrivna, insiktsfulla och reflekterande”, projektets funktioner ”felfritt implementerade” och min ”insats klart över medelstandard” vilket då alltså gav mig det näst högsta betyg man kunde få på den här kursen.

Och ska jag vara ärlig tycker jag nog att jag gjort mig väl förtjänt av betyget. Oklanderliga implementationer och, som sagt, väl skrivna redovisningstexter. Någonstans ska det väl märkas att jag både är erfaren och djupt engagerad.

Kursen var DV1547 Programmera webbtjänster i Linux och betygsskalan A-F.

Och som om jag inte redan planerat tillräckligt med studier för hösten fick jag idag syn på ännu en kurs som lät intressant, och som råkade vara öppen för sen anmälan. Jag anmälde mig, så nu återstår bara att se om jag blir antagen och därmed tvungen att tänka om gällande vilka kurser jag ska satsa på i höst.

Studierapport våren 2016

Och oj, vad tiden går och oj, så lite jag gör och nej, inte bloggar jag visst heller!

Hm, jag började skriva detta om mina studier, men hamnade på ett sidospår och skrev i stället om yrkesrelaterade saker som flyttades över till ett eget (senare) inlägg. Jag önskar att jag hade tid att skriva mer på detta, men ska träffa JK.

Nedan: mindre avstämning, samt uppföljning av Studierapport hösten 2015.

ST 2015: Programmeringsteknik

Status i princip oförändrad: jag är inskriven på kursen, behöver färdigställa.

HT 2015: Datavetenskaplig introduktionskurs

Jag har lämnat in ytterligare en uppgift, och fått ok på att fortsätta med kursen under sommaren. Eftersom jag var säker på att jag var körd om jag missade vårterminens slut var det en enorm lättnad att få positivt besked från läraren.

När terminsslutet nalkades stod jag med ett beslut att fatta. Jag hade nästan inte alls jobbat på den här kursen under våren, medan jag i webbtjänst-kursen bara hade slutuppgiften kvar, och det fanns ingen chans att jag skulle hinna göra båda. Därav undersökte jag möjligheterna för att kunna prioritera, så i och med beskedet beslöt jag att färdigställa den andra och därefter helhjärtat ägna mig åt denna kurs. Det känns bra och jag tror att det kan funka, om jag bara lyckas jobba fokuserat och få uppgifterna ur händerna. Kanske, kanske måste jag också sänka ambitionsnivån. Det kostar att vara perfektionistiskt lagd.

En del av det jag beskrev så ingående i min senaste inlämningsuppgift för den här kursen passar bra ihop med den klassiska filmen Warriors of The Net, från det sena 1900-talet, som faktiskt ändå inte känns helt hysteriskt överspelad.

HT 2015: Objektorienterad programmering i Java

Planerar omregistrering till hösten. Den borde ge billiga, meriterande poäng.

VT 2016: Programmera webbtjänster i Linux

Sent igår kväll lämnade jag in den avslutande projektuppgiften. Jag hann tyvärr inte implementera extrauppgifterna utan fick nöja mig med att beskriva i ord hur jag skulle ha tagit mig an implementationen om det funnits tillräckligt med tid.

Allt som nu återstår är att vänta på rättning, slutbetyg och registrerade poäng. Tänker att det här nog blir den första kursen på vilken jag inte får högsta betyg, men det viktigaste är ju ändå att jag får poängen och dem får man för godkänt.

Kul har det varit att få programmera med Bash, JavaScript och Node.JS!

Aktuella kurser under våren

Planerade kurser under hösten

Längre fram i tiden än så ser jag inte just nu, men det är förmodligen inte helt otänkbart att jag går vidare och söker fler datavetenskapliga kurser – det vore väl bra synd att ha skaffat sig den grundläggande behörigheten till ingen nytta.

Studierapport hösten 2015

Ja, det har gått ovanligt länge sedan senaste inlägget. Främst beror det på min oförmåga att ta mig an studierna, lämna in uppgifterna i tid och få tid till annat. Min främsta sysselsättning under hösten (förutom onödigt mycket arbete) var prokrastinering, oftast i form av tv-serietittande. Pretty Little Liars, tror jag. Som jag upplever det var det helt enkelt sommarens ambitioner som tog knäcken på min studiekraft. Jag försökte läsa två halvtidskurser under sommarterminen, och kände mig därefter rejält sliten när det blev dags att ta sig an höstens kurser.

Under den långa ledigheten över jul och nyår, som för min del sträckte sig från 23 december till 10 januari, hade jag planerat att ta igen det jag under hösten skjutit framför mig. Det gick så där. Jag blev klar med JavaScript-kursen, med en hel veckas marginal, men det var också allt. Övriga kurser förblev ofärdiga.

Låt oss ta en liten genomgång av de kurser som på olika sätt är aktuella.

ST 2015: Förberedande kurs i matematik

Den här kursen kallas även Sommarmatte och jag blev faktiskt nästan klar med den, men så blev de sista två uppgifterna liggande och nu är kursen helt stängd. Jag tror att det finns chans att ta upp den igen vid en annan tidpunkt och det vill jag nog också göra. Matte är roligt, men den här kursen får vara tills vidare.

Att göra: inget just nu.

ST 2015: Programmeringsteknik

Den här kursen körde jag enligt plan större delen av sommaren, fick tag på en granskningspartner och sedan drog höstterminen igång – varken han eller jag ville prioritera denna kurs framför alla de nya kurserna. Det dröjde ända tills mitten av november innan vi båda lyckats hitta tid att utföra våra uppgifter, och efter det har jag varit alltför stressad för att ens kolla upp om/när/hur jag kan göra färdigt det sista – har alltså inte gjort ett skit mer på den kursen sedan i november. Nu i veckan har jag dock tagit tag i frågan och tack vare detta blivit omregistrerad på kursen för vårterminen, så det är bara för mig att köra på.

Att göra: justera (och lämna in) koden samt boka tid för redovisning öga mot öga (hu!). Det borde jag kunna fixa utan alltför mycket besvär, tycker jag.

HT 2015: Programmering med JavaScript, HTML och CSS

Denna kurs har jag som sagt lyckats avsluta, nästan helt enligt rekommenderad studieplan. Anledningen är förstås att det var den av kurserna jag prioriterade, för klarar jag inte det så får jag nog inte gå vidare med nästa kurs i paketet.

De två första uppgifterna blev klara och inlämnade i tid, men de två följande blev några dagar sena. Sedan gav jag mig den på att få ordning på disciplinen, vilket resulterade i en inlämning av den femte uppgiften kl. 04:20, några timmar sent. På den sjätte hade jag 4 minuters marginal och på den sista… flera dagar.

Att göra: njuta av mitt A (högsta möjliga betyg). Hurra, vad jag är bra!

HT 2015: Datavetenskaplig introduktionskurs

Här lyckades jag få ihop två inlämningsuppgifter (som gav positiva omdömen), men sedan kom jag liksom inte vidare – jag prioriterade ju JavaScript-kursen och orkade inte tillräckligt för att hinna fram till denna, som då alltså var andra prio på min lista. Dock har jag fått besked om att det bara är att fortsätta göra uppgifterna under vårterminen, så det här får bli min andra riktiga vårkurs.

Det finns också en möjlighet att begära omregistrering till nästa kurstillfälle, d.v.s. hösten, men då hamnar man sist i kön och det brukar visst inte bli några platser över, så det verkar rätt kört. Bara att köra på under våren, alltså. Jag vill/behöver ha den här kursen för behörighet till vidare studier inom området.

Att göra: tuffa på med kursen ungefär som om inget hade hänt.

HT 2015: Objektorienterad programmering i Java

Min ”no brainer”, som ska ge behörighet till mer utmanande kurser framöver. Här har jag inte lämnat in en enda uppgift, även om jag i alla fall skrivit ett helt program. Det fastnade på att jag inte kunde välja om jag skulle satsa på högt betyg (kräver en rapport om programmet) eller nöja mig med bara godkänt.

Min möjlighet att slutföra den kursen innebär att omregistrera mig och då får jag förmodligen nya uppgifter att utföra. Alternativen där är att göra det nu till våren eller vänta och omregistrera mig först till hösten. Det lutar åt hösten, för jag har ju visat rätt tydligt att jag inte orkar läsa tre kurser och samtidigt jobba full tid.

Att göra: avvakta tills vidare. Ta upp frågeställningen igen i höst.

Jag har tackat nej till alla kurser jag sökte och blev antagen till för vårterminen. Det jag ska läsa är tredje kursen i kurspaketet och utöver det vill jag bara bli klar med de kurser jag påbörjat. Summa summarum fokuserar jag på följande i vår:

En sak som roar mig lite är att JavaScript är något jag inte använt i tjänsten på ganska många år, men nu under hösten fick jag konkret användning för kursens kunskaper i mitt nuvarande kunduppdrag. Lite belöning för allt mitt slit, kanske.

Också roligt att Node.js (nästkommande lärdom) är så vanligt förekommande i den sortens cloud-tjänster jag fick bekanta mig med under torsdag och fredag.

Det känns som om mina studier faktiskt har en koppling till jobbet. Lyckträff?

To-fre: jag gick i sällskap av nästan 200 andra europeiska konsulter en av företaget arrangerad mingelutbildning i London. Eller rättare sagt: Stansted. Visste ni att det tar flera timmar att åka mellan Heathrow och Stansted?

Det blev långa, intensiva dagar med massor att göra på kort tid och inte ens fem minuter över någonstans. Jag blir vansinnigt trött och faktiskt i längden rätt tjurig av sådant. I need my precious downtime! Och sedan var folk så trevliga att jag fastnade i baren och drack Boddingtons i stället för att gå och lägga mig direkt efter middagen som jag hade planerat. Kom i säng först vid halv två och var igång igen klockan åtta. Kanske inte så konstigt att jag var seg i bollen.

Hem till hemmet i Stockholm kom jag inatt omkring halv ett och sov sedan i morse till halv elva – brukar annars alltid vakna vid sex eller sju. Det kommer nog att ta några dagar innan jag känner mig i fas igen. Sådant här borde jag egentligen inte utsätta mig för. I alla fall inte ofta. I’m too old for this shit.

Högskoleprovet hösten 2015

Idag var det så dags att skaffa sig ytterligare en möjlighet att komma in på intressanta högskolekurser, d.v.s. skriva högskoleprovet, helt enligt plan:

Sedan tänker jag också skriva högskoleprovet i höst – allt för att bättre kunna konkurrera om kursplats. Det grämer mig fortfarande att jag missade att anmäla mig till vårens provtillfälle eftersom jag inte förstod att ansökningsperioden var så kort. Nu har jag skrivit in det i kalendern, så det borde inte gå att missa.

Och som detta inlägg visar missade jag vare sig ansökning eller genomförande.

Idag var det dags för #Högskoleprovet - mitt första. Puh! Så… vad ska jag säga om det hela då?

Att döma av övriga deltagare som skrev i samma sal som jag är det främst unga människor som skriver provet, men vi var faktiskt några över 30 också bland de 24 (om jag räknade rätt). Jag tyckte mig inte se någon som var lika gammal som jag, dock, vare sig i min sal eller någon annanstans på Södra Latin (där jag alltså skrev provet). Fast det säger inte så mycket, förstås – man tillbringar ju större delen av sin tid i skolan inne i respektive sal/klassrum med dörrarna stängda.

Strax före åtta i morse packade jag väskan och gav mig iväg mot Södra Latins gymnasium. Det var inte många grader över noll och jag ångrade för första gången i höst att jag inte tagit med mig vantar. Om ni inte redan vet: det är 63 trappsteg upp från Högbergsgatan till Södra Latin om man väljer Kvarngatan.

Min skrivsal låg på första våningen och tystnaden bland de väntande utanför var kompakt. Strax efter utsatt tid blev vi insläppta, bänkplacerade och informerade om de regler som gällde. Man fick inte ha något alls utöver skrivmaterial, själva provet och legitimation liggandes på bordet. Inga snusdosor och inga klockor. De enda klockor som var godkända var vanliga armbandsur, som dock måste sitta på armen. Tydligen har reglerna blivit strängare, för flera var förvånade.

Eftersom jag inte hade någon linjal med mig kändes det skönt att man förutom det lilla instruktionshäftet också fick en liten papperslinjal som informerade om att resultatet kommer att göras tillgängligt efter kl. 17:00 samma dag – det vill säga: redan i skrivande stund kan jag logga in på studera.nu och se de rätta svaren. Men jag gör det nog lite senare, efter att jag skrivit färdigt inlägget…

Det känns på något sätt skönt att få vara lyckligt ovetande en stund till. Minst ett fel har jag i alla fall – så mycket vet jag redan nu. Jag råkade markera kolumn E för en fråga som bara hade svarsalternativ A-D. Man låter fokuset minska och råkar då förutsätta att det sista alternativet ligger i sista kolumnen. Fel, fel, fel! Problemet var att jag upptäckte misstaget för sent, just som provtiden tog slut.

En kort sammanfattning: 2 verbala provpass, 1 kvantitativt, lunch, ännu 1 verbalt provpass och till sist 1 kvantitativt. Provet som helhet var svårare än jag väntat mig och särskilt jobbigt var det att man hela tiden växlade mellan olika saker – varje verbalt pass bestod t.ex. av först ordkunskap, sedan svensk läsförståelse, därefter fylleriövningar och sist engelsk läsförståelse (i det sista passet var detta också en fylleriövning). Jag hade tänkt mig fler uppgifter av samma typ och färre typer per provpass, och vad jag förstod av andra som skrev provet har det varit just så tidigare. Man kanske också vill kolla hur folk fixar att byta spår? Inte!

Jag var väl inte särskilt förvånad över att det kändes bekvämt och bra med de verbala delarna, men desto mer över att de kvantitativa delarna kändes så pass besvärliga. Delvis kan det säkert ha att göra med att jag förväntade mig att de skulle kännas enkla eftersom jag anser mig vara logisk och duktig på allt sådant som har med logik att göra. Det första provet var det knappt att jag ens hann bli klar med – diagrammen på slutet fick jag ta lite på volley, om man säger så.

Det andra kvantitativa provet gick bättre, så tillvida att jag inte hakade upp mig på uppgifterna utan i stället hoppade över dem som inte kändes solklara, för att fundera mer på dem senare, då jag överförde svaren från prov- till svarshäftet.

Min gissning är att resultatet på de kvantitativa delarna kommer att vara sämre än önskat, och jag kommer helt klart att öva på dem innan jag skriver igen till våren. De verbala delarna ska jag också öva på, men kanske inte lika mycket.

Det där, kan man väl säga, var mitt största misstag denna första gång – att jag inte övade med hjälp av gamla prov innan, och dessutom under tidspress. För bristen på tid hade jag inte heller riktigt förutsett. Det blev stressigt och jag blev uppstressad och tja, åtminstone för mig är det så att hjärnan funkar sämre då.

Undrar hur översättningen från svar till poäng görs? Får nog googla på det…

Att ha skrivit högskoleprovet är något jag från och med idag delar med många, en erfarenhet för livet. En livserfarenhet. Något lite speciellt för mig. Jag är nu fullvärdig medlem i gruppen ”Vi som skrivit högskoleprovet”. Bara en sån sak! Jag ger mig den på att det finns en på Facebook, för er/dem som hänger där.

Nu ska jag kolla de rätta svaren – och utlovar ingen som helst återrapportering.

Press och prokrastinering

Läget just nu: jag sitter och väntar på att adrenalinhalten i blodet ska gå ned, så att jag kan sätta igång och göra labben i maskinprogrammering. Den borde enligt studieplanen ha varit inlämnad redan förra helgen, men förseningen är inget man blir utslängd för – när man väl klarat kravet på uppvisad aktivitet efter 3 veckor, vilket jag ju gjorde förra helgen genom att lämna in första uppgiften. Ja, och fylla i min profil på studiewebbplatsen, vilket också var ett av kraven.

Den här kursen är den första där jag, motvilligt, lagt upp ett foto på mig själv. Det var krav på ett seriöst foto tillsammans med lite information om en själv. Jag gjorde en snabb sökning i Lightroom bland de senaste årens foton och hittade ett från förra sommaren som jag fixade till – gjorde bilden svartvit och kvadratisk och den innehåller inte en enda pixel mer än vad som är absolut nödvändigt.

Samma bild lade jag sedermera även upp på kurswebbplatsen för Javascript-kursen – so much för att visa upp en könsneutral identitet… vilket jag oftast vill göra för inte riskera att bemötas annorlunda bara för att jag är kvinna. Vilket, när jag tänker efter, kanske inte är så värst konstruktivt egentligen. Om vi inte syns så finns vi ju inte heller, så det kanske ändå är bättre att synas och ta plats.

För Javascript-kursen bör jag ha uppfyllt kraven för att få gå kvar: jag har gjort ett inlägg i uppropstråden och även lämnat in den första uppgiften, men det har gått 12 dagar utan respons. Jag börjar nästan undra om lärarna glömt bort mig.

Java-kursen var det nära att jag inte fick gå – jag hade nog inte varit kvar på kursen idag om inte läraren mailat en påminnelse om något jag inte alls var medveten om att jag måste göra. Jag lallade på och tog det lugnt då första inlämning är först nu i helgen och blev aningens förskräckt när mailet kom…

Hej, glöm nu inte att besvara formuläret ”Studieplaner” om du tänker dig läsa kursen denna termin. Vi gör ett administrativt avbrott på alla som inte besvarar formuläret. Du har fram till midnatt på dig att fylla i formuläret.

Sommarkursen i programmeringsteknik tog jag faktiskt tag i förra helgen. Jag har gjort en del av den granskning av kurskamratens kod som åligger mig att utföra, och trodde att jag skulle hinna göra färdigt uppgiften under veckan som gick men så blev det inte. Om jag lyckas vara effektiv i övriga kurser och lämnar in det som måste lämnas in i helgen hoppas jag kunna färdigställa även den uppgiften. Det vore skönt att kunna komma vidare med den kursen också.

Men åter till den kurs jag håller på med, d.v.s. datavetenskapen.

När jag förberedde maskinprogrammeringslabben (genom att läsa igenom lektionssidan och lägga till alla för labben nödvändiga punkter på att göra-listan) upptäckte jag att jag hade missat att göra något som kallades Quizz 1. Ni vet, ett skriftligt (datorbaserat) prov där man har en viss tid på sig att besvara en bunt frågor. Och svaren ska bli rätt, men man får göra provet flera gånger.

Jag hade en timme på mig för hela provet och ägnade nog nästan halva den tiden åt den första frågan: ”Beräkna accesstiden för en hårddisk som snurrar med varvtalet 7200 rpm och vars söktid är 7,9 millisekunder”. Uj, så jobbigt! Till stor del för att jag nästan glömt hur man gör när man räknar, men också för att jag blir stressad och uppjagad av att veta (och även se!) att det finns en klocka som räknar ned mot noll. Ja, och så den där otrevliga prestationsångesten…

Resultatet blev 24 rätt av 24, så jag känner mig inte missnöjd – h4x0r, typ!

Nu borde jag ägna mig åt maskinprogrammering, men har hunnit bli hungrig så jag måste äta något först. Kanske inte så konstigt att jag är hungrig med tanke på att jag bara druckit kaffe (med skummad gräddmjölk i) och ätit ett par kokta ägg (med en klick majonnäs) sedan jag vaknade för snart tolv timmar sedan…

Rivstartar höstens studier

Just nu känns det snudd på alldeles för tufft att studera parallellt med arbetet. Ett bidragande problem är att jag ännu inte är klar med sommarkurserna, vilket i sig inte är någon katastrof men det gör det hela mentalt tyngre än nödvändigt.

Tja, vi kan ju börja med att inventera sommarkurserna…

Där påbörjade jag kurser i programmeringsteknik respektive matematik, varav jag i båda fallen är nära slutet men inte klar. Den tredje kursen, som bygger vidare på den första mattekursen, har jag inte ens börjat på – det är ju liksom ingen idé innan jag är klar med den första. Som en parentes: jag känner mig inte sugen på att läsa sommarkurser nästa år. Studiepaus och vila behövs.

För programmeringstekniken återstår för mig att granska och kommentera en studiekamrats kod och därefter färdigställa (om granskaren gett kommentarer som behöver åtgärdas) och slutredovisa min egen programmeringsuppgift, personligen, på KTH eller via Skype. Jag har hittat en granskningspartner och fått den kod jag ska granska, så där är det bara att köra. Vi har inte satt någon deadline, men jag har åtminstone antytt att jag borde kunna bli klar denna vecka. Och då känner jag att jag faktiskt borde bli det också. Ingen press.

Sedan har vi höstens kurser.

Java-kursen är den som känns enklast och där finns egentligen inget måste förrän senare. Den första inlämningsuppgiften ska vara inne först 27/9, så där kan jag ta det lugnt. Dock hade jag ändå tänkt följa rekommenderad studietakt, eller möjligen lägga mig lite före – förutsatt att uppgifterna publiceras i förväg.

Datavetenskapskursen känns, efter att jag faktiskt fått kurslitteraturen och börjat läsa de första kapitlen, maffig och jag har haft lite svårt att förstå mig på själva upplägget. Exakt vad jag förväntas göra och när. Så jag frågar på kursforumet.

Efter flera timmars studerande har jag inte ens kommit igenom det första kapitlet i kursboken och sedan ska jag dessutom kolla på presentationer (typ PP i PDF) och läsa föreläsningsanteckningar. Därefter samma sak för det andra kapitlet.

Det som gäller sedan är quiz och inlämningsuppgift, varav det sistnämnda innebär att skriva en massa text för att förklara det vi lärt oss. Dessutom verkar det ingå att rita en bild, vilket jag inte vet hur jag ska göra. Har inga verktyg för grafik, så det kommer att kosta tid att hitta och lära sig använda något vettigt. Lite ont i magen, med tanke på att uppgiften väntas vara inlämnad på måndag.

Javascript-kursen har jag inte ens börjat med ännu, men jag vet i alla fall att det bör lämnas in en redovisning denna vecka och innan dess måste man förstås har gjort all läsning och videotittning och uppsättning av utvecklingsmiljö och jag vet inte vad mer som behövs. Det känns också stressigt. Sade jag ont i magen?

Hm, fast anledningen till att jag satte mig här för att skriva blogginlägg var att jag tyckte det var så roligt att läsa om datateknikens historia och därefter få ägna mig åt logiska grindar och binära representationer. Sådant som jag tyckte var buskul på gymnasiet. Idag har jag lite svårt att förstå mitt val till fjärde året. El/kraft. Jag borde givetvis ha valt el/tele. Eller pluggat på tekniska högskolan.

Så jag vet inte, kanske det är det jag håller på med nu. Försöker kompensera.

Det är roligt att läsa, men det tar och kräver en jämrans massa tid också!

Slutlig antagning hösten 2015 – jag kom in!

Så fel jag hade, när jag trodde att jag inte skulle komma in på de kurser jag ville!

Idag kom det slutliga antagningsbeskedet och si, reservplats 236 räckte alldeles utmärkt för att komma in på den datavetenskapliga introduktionskursen, som jag ville använda för att skrapa ihop en gedigen grundbehörighet för vidare studier inom detta och andra närliggande områden. En lustig sak med den här kursen, såg jag när jag läste kursplanen, är att man bara behöver skriva tentamen om man siktar på betyget A eller B. Och… tja, det finns väl risk för att jag gör just det eftersom jag fick en eller annan blodad tand efter förra terminens resultat.

Antagen till Datavetenskaplig introduktionskurs

Det ser alltså ut som att jag kommer att läsa tre kvartsfartskurser även i höst och då hoppas jag att det ska gå minst lika smidigt som med kurserna i våras.

Kurspaketet Webbutveckling och programmering, 30 hp fördelat på:

  • Klart: Programmering och Problemlösning i Python, 7,5 hp (VT15)
  • Programmering med JavaScript, HTML och CSS, 7,5 hp (HT15)
  • Operativsystemet Linux, 7,5 hp (VT16)
  • Webbapplikationer för mobila enheter, 7,5 hp (HT16)

Objektorienterad programmering i Java, 7,5 hp
Datavetenskaplig introduktionskurs, 7,5 hp

Såvitt jag kan förstå börjar alla tre kurserna vecka 36, som inleds 31 augusti. Innan dess bör jag vara klar med de nu pågående kurserna samt ha förberett lite. Vet ni, det är inte så länge kvar och jag känner mig nästan stressad redan. Hur sjutton ska jag hinna med så att kursstarten inte känns som en mardröm?

Men roligt kommer det att bli att få lära sig mer, både nytt och gammalt!

Bråkar vidare med matten

Till min förvåning är jag nu klar med de matteuppgifter jag enligt studieplanen bör ha utfört till och med denna vecka. Troligen hinner jag göra ytterligare några uppgifter innan det är dags att ge sig ut på semesteräventyr, då jag misstänker att det blir svårare att ta sig tid att sitta stilla och fokusera så långa stunder som krävs för att det ska vara meningsfullt att ens börja. Det krävs verkligen fokus.

Så här ligger jag till om man tittar på de olika ingående avsnitten/uppgifterna:

  1. Numerisk räkning
    1. Olika typer av tal
    2. Bråkräkning
    3. Potenser
  2. Algebra
    1. Algebraiska uttryck
    2. Linjära uttryck
    3. Andragradsuttryck
    4. Inlämningsuppgift 1
  3. Rötter och logaritmer
    1. Rötter
    2. Rotekvationer
    3. Logaritmer
    4. Logaritmekvationer
    5. Inlämningsuppgift 2
  4. Trigonometri
    1. Vinklar och cirklar
    2. Funktioner
    3. Samband
    4. Ekvationer
    5. Inlämningsuppgift 3
  5. Skriva matematik
    1. Skriva formler
    2. Matematisk text

Kursen är bitvis verkligen ingen promenad i parken, men jag känner mig ganska trygg i att jag för det mesta vet vad jag håller på med och hur jag ska göra för att lösa problemen. Det jag främst behöver tänka på är att orka fokusera och vara så noggrann som man behöver för att svaren ska bli korrekta. Det är alldeles för ofta jag räknar fel på uppgifter bara för att jag råkat skriva ett plustecken i stället för ett minustecken eller upphöja ett tal till 2 i stället för 3. Och vissa saker går bara inte att skriva med vanlig text i datorn, så jag förbrukar anteckningsblock i ett rasande tempo just nu. Borde skaffa några nya sådana, inser jag, med rutat papper – det är onödigt besvärligt att rita koordinatsystem på linjerat papper.

Nästa mattekurs, d.v.s. fortsättningen på denna, har jag svårt att se att jag ska ha möjlighet att genomföra nu under sommarterminen, men vi får väl se hur det går med den första och hur det känns sedan när de båda nu aktuella kurserna är avklarade. Kanske är det en kurs jag kan fortsätta med under höstterminen?

När det gäller den andra kursen, den i programmeringsteknik, har jag insett att jag enligt studieplanen inte behöver plocka upp den igen förrän i augusti. I och för sig är jag ju då tillbaka på jobbet, så tiden kommer att vara mer knapp, men den kursen känns inte så förskräckligt krävande varför det borde gå bra ändå.

Det är roligt att studera, även om det ibland också är svårt och jobbigt och jag undrar vad fan jag håller på med. Nackdelen med studerandet är att det kostar tid, kraft och energi, vilket då blir lite på bekostnad av det övriga livet. Vi får se hur länge det känns okej att leva så. Jag tror i alla fall att det blir alldeles utmärkt att åka bort och semestra lite nu. Komma ut och träffa människor och se andra miljöer och så där. Man kan inte bara plugga och se på tv-serier, liksom. Eller jo, man kan, men det blir rätt enahanda. Dock, läget på tv-seriefronten är utmärkt! Vi är ikapp med de viktigaste serierna och har kunnat börja knapra på några nya. En av de roligare sakerna där är att vi äntligen kommit fram till Star Trek: The Next Generation. Ni vet, med Wil Wheaton i rollen som Wesley Crusher?

Favoriterna bland de nya tv-serierna är för närvarande: Humans (ja, jag borde nog titta på dess svenska förlaga, Äkta människor, också – när den gick på tv såg jag något avsnitt men fastnade aldrig), Killjoys, Mr. Robot och UnReal. Vi följer även andra säsongen av Halt and Catch Fire, The Last Ship och Extant. Och så kära gamla Suits, förstås. Den 27 juli börjar säsong 4 av Continuum. Annars är det rätt lugnt tills i september, då vinterserierna drar igång igen.

Vad gäller böcker har jag läst färdigt ”City of bones” och (äntligen!) lyssnat klart på Neil Gaimans ”Trigger Warning: Short Fictions and Discoveries” som jag började på i våras någon gång. Nu läser och lyssnar jag på Ben Aaronovitch Broken Homes och hoppas även hinna med nästa bok i serien, Foxglove Summer, innan jag eventuellt åker på ConFuse i Linköping den 7-9 augusti. Sjätte boken i serien, The Hanging Tree, kommer tydligen ut först i november.

Räknar med bråk

Puh, då var jag klar med det allra första lilla delavsnittet i mattekursen! Jag har läst kursmaterialet, gjort övningar, skrivit grundprov och slutprov samt lyssnat på radioprogram från BBC, med Simon Singh: 5 Numbers och Another 5 Numbers.

Kursavsnittet var jobbigare än jag hade väntat mig, med tanke på att det väl ska handla om rätt enkel matte. Det här ska ju vara sådant jag redan kan, även om det var 30+ år sedan jag läste matte… det vore lögn att påstå att jag minns allt.

Det första avsnittet behandlade olika typer av tal: naturliga tal, heltal, rationella, irrationella och reella tal. Samt lite prioriteringsregler och parenteser. Jag fick räkna med bråk och fräscha upp minnet av hur man dividerar för hand. Kursen förespråkar den liggande stolen, men jag löser sådana tal med trappan. Vilken metod man använder är egalt – de funkar ungefär likadant, ger samma svar.

Sambon log nöjt när jag annonserade att jag nu förstår vad han menar med sitt påstående om att programmering är matte. Det är ju så! Att jag själv inte noterat det tidigare beror säkert på att jag avslutade mina mattestudier innan jag lärde mig programmera. Matte och programmering fanns aldrig samtidigt i mitt liv. Då.

Det här med att förenkla uttryck och hitta mönster och minsta gemensamma nämnare och sånt… det är ju precis det jag gör när jag programmerar också.

Hur som helst, det här är tanken att jag ska lära mig/visa att jag kan för 5 hp:

  1. Numerisk räkning
    1. Olika typer av tal
    2. Bråkräkning
    3. Potenser
  2. Algebra
    1. Algebraiska uttryck
    2. Linjära uttryck
    3. Andragradsuttryck
  3. Rötter och logaritmer
    1. Rötter
    2. Rotekvationer
    3. Logaritmer
    4. Logaritmekvationer
  4. Trigonometri
    1. Vinklar och cirklar
    2. Funktioner
    3. Samband
    4. Ekvationer
  5. Skriva matematik
    1. Skriva formler
    2. Matematisk text

Enligt lärplattformen skulle hela första kapitlet ha varit klart igår, men då har jag väl hela helgen på mig att klara av 1.2 och 1.3. Det är tur att jag har semester!

Etikettmoln