Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘amaryllis’

Fullt utslagen amaryllis

Så där, ja – nu har alla fyra knoppar på amaryllisen slagit ut. Det är stora och imponerande klockor, men hur sjutton ska man kunna göra något nytt av fotograferingen? Jag börjar känna mig tämligen klar med de vanliga amaryllisbilderna – vi såg ju det mesta redan i föregående inlägg. Här kommer i alla fall dagens dokumentation och ett något annat perspektiv på blommorna.

Bilderna är tagna i det mjukare morgonljuset och inte heller här har jag gjort någon redigering – de ser ut precis så här. Jag får väl erkänna att det är viss skillnad mellan IXUS 80 och 550D.

IMG_1438

Men vänta nu, skulle det inte vara fyra klockor? Här ovan syns ju inte mer än två.

IMG_1444

Ah, där var de! Fyra flödande fina vita klockor. Och så det sköna gröna i basen. Här skulle jag normalt irritera mig på att blomdelar trillat utanför bilden i alla väderstreck, men här ser jag det snarare som en fördel. Skulle det inte bli lite tråkigt om alla höll sig inom ramarna jämt?

IMG_1446

Och som alla vet gillar jag att gå nära. Här ovan är det främst ljuset som gör bilden.

IMG_1448

Och här blir strukturen på kronbladen det mest intressanta. Visst, man kan reta sig på att slutet på både ståndare och pistill hamnar utanför bilden, men jag tycker den funkar.

Det känns som om jag börjar bli lite mer kompis med stora kameran – nu känns det inte lockande att plåta med IXUS:en längre. Det går framåt, med andra ord. Men jag saknar ännu makromöjligheter.

Annonser

Amaryllisporträtt

Jag tillbringade en del tid i bibliotekets f.d. läshörna (för tillfället studiohörna) med amaryllisen och stora kameran både i morse och efter jobbet. Nedan är de foton som jag och sambon tillsammans tyckte bäst om. Vi valde var för sig och fick likartade resultat. Första och sista bilden fanns på bådas listor. Två av bilderna (nr 5/6 och nr 7/8) är ungefär desamma men med olika orientering.

Bilderna är helt oredigerade eftersom jag hamnade i villråd och gav upp. Och ja, jag menar helt. Ingen beskärning eller justering, utan de är tagna rakt ur kameran. Okej, jag exporterade dem i ett mindre format inför uppladdning till Flickr, men det är allt. Bilderna är inte på något sätt manipulerade.

Kom gärna med förslag på vad jag möjligen borde ha gjort med dem, ni som kan och vet mer än jag. Konstruktiv kritik vad gäller själva fotograferandet är förresten också välkommen.

IMG_1346

IMG_1352

IMG_1360

IMG_1377

IMG_1379

IMG_1380

IMG_1384

IMG_1387

IMG_1402

Allt det här amaryllisplåtandet har faktiskt lärt mig saker, bl.a en del om det här med skärpedjup, och jag har fått en viss förståelse för varför man skulle vilja reflektera befintligt ljus. Dessutom skulle jag vilja påstå att jag lärt mig se hela bilden i sökaren – tror att det blir betydligt färre kapade fötter på folk här framöver. Men det är fortfarande besvärligt. Ett problem är förstås glasögonen som är i vägen. Ett annat är att jag är vänsterögd, siktar med vänster öga alltså. Vilket gör att när jag ställer kameran på högkant tvingas jag trycka näsan platt mot displayen för att se motivet i sökaren. Det blir väldigt obekvämt och dessutom blir displayen flottig. Jag börjar faktiskt fundera på att återgå till att använda kontaktlinser just av fotograferingstekniska skäl. Typiskt konkret och bra use case.

Nationaldagsamaryllis

Uj, det blev ett långt ord i den rubriken! Men det blir nog inte många fler. Ord. I det här inlägget. Jag vill bara visa hur amaryllisen utvecklats sedan igår. Det har förstås hänt ännu mer under dagen (och just nu är det nästan två helt utslagna blommor – av fyra knoppar), men jag har varit upptagen på annat håll och förresten är ljuset ändå lämpligast på förmiddagen.

Det var inte lätt att välja ut en bild av de många varav få acceptabla. De flesta av bilderna togs i direkt solljus och när jag tittade på dem så här i efterhand kändes det för intensivt och med för hårda skuggor trots en ganska rejäl underexponering. Så det fick bli en med indirekt ljus i stället.

Den här bilden är tagen mitt på dagen (med stora kameran för en gångs skull) och det var just det mjuka ljuset som gjorde att jag fastnade för den. Jag tycker det ger ett stämningsfullt lugn.

Dagens amaryllisrapport

Som sagt, fort går det.

Jag tycker att knopparna vecklat ut sig mer bara under de tre timmar som gått sedan jag tog bilden (med IXUS). Undrar hur blommorna kommer att se ut. Och hur många de blir?

Idag hade jag också klänning på mig. Dock inte den blommiga utan en svart- och gråmönstrad som jag tror att jag köpte förra året, men aldrig använde. Då.

Tänker på hur roligt det är när någon man bryr sig om kommit till insikt och agerar konstruktivt, d.v.s. vidtar åtgärder för att rätta till det som är trasigt.

I morgon får jag inte glömma att hämta mina glasögon så vi får se om följetongen fortsätter eller ej. Jag tycker jag travar iväg till butiken varje helg. Det måste ta slut någon gång.

På litteraturfronten har jag läst klart Charlaine Harris böcker och påbörjat Terry Pratchetts Making Money.

I helgen mer kultur: Pratchetts Going Postal (i tv-version) och Dramaten-teater i form av En familj.

Överallt blommar det

Idag hade jag på mig min nya färgglada och blommiga klänning. På jobbet. Det kändes bra. Jag gillar den.

Strax efter det magiska fikaslaget kl 14:37 travade jag iväg för att köpa finkaffe och kom att bli borta rätt länge. Kaffet hann nästan kallna medan jag hukade intill rabatter med blommande buskage. Det är inte lätt att makrofotografera blommor, med en hand upptagen av kaffemuggen, när det blåser. Några bilder blev trots olägenheterna skarpa, men ingen blev dessvärre intressant nog att presenteras här.

I måndags drack jag piratöl och drog då av några skott mot Widham, Falkvinge och Olsson. Inte heller där blev det direkt några resultat att glädjas över. Och inga blommor.

Sambons ärvda amaryllis (bilden till vänster) verkar faktiskt vara på väg att slå ut i blom – spännande! Och fort går det också. Den har vuxit flera decimeter på bara några dagar.

Jag längtar ut i någon form av natur med den större kameran, men har svårt att komma mig iväg utan sällskap. Det är så mycket roligare att kräla i rabatter och huka i buskage med någon annan.

Vanligen brukar jag den här årstiden ha promenerat i Tantolunden, berusat mig på dofterna av hägg och/eller syren samt förevigat ett eller annat vackert blommande träd. Så icke detta år.

Etikettmoln