Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘making money’

Dagens amaryllisrapport

Som sagt, fort går det.

Jag tycker att knopparna vecklat ut sig mer bara under de tre timmar som gått sedan jag tog bilden (med IXUS). Undrar hur blommorna kommer att se ut. Och hur många de blir?

Idag hade jag också klänning på mig. Dock inte den blommiga utan en svart- och gråmönstrad som jag tror att jag köpte förra året, men aldrig använde. Då.

Tänker på hur roligt det är när någon man bryr sig om kommit till insikt och agerar konstruktivt, d.v.s. vidtar åtgärder för att rätta till det som är trasigt.

I morgon får jag inte glömma att hämta mina glasögon så vi får se om följetongen fortsätter eller ej. Jag tycker jag travar iväg till butiken varje helg. Det måste ta slut någon gång.

På litteraturfronten har jag läst klart Charlaine Harris böcker och påbörjat Terry Pratchetts Making Money.

I helgen mer kultur: Pratchetts Going Postal (i tv-version) och Dramaten-teater i form av En familj.

Bokshopping afk

Vi träffades i Gamla Stan, besökte (och handlade i) SF-bokhandeln och promenerade en sväng i Gamla Stan och sedan vidare in till Centralen och Espresso House, där vi fikade enligt plan.

Jag hade kameran uppe, med linsskyddet i fickan, från SF-bok och framåt och tog till och med bilder. Inte jättemånga och majoriteten är nog porträtt på Hanna, men jag plåtade hus och gränder och (vilket jag nog är mest stolt över) bandet som spelade i ett gathörn såväl som ett par uppsättningar exotiska människor vi mötte längs vägen. För fotografiska fegisar är ett turistinvaderat Gamla Stan perfekt.

Utöver foton blev bytet från dagen en handfull pocketböcker: Terry Pratchetts ”Making money”, ”I burn for you” av Susan Sizemore och ett par tre böcker ur the Vampire Diaries. Sizemore för att jag kände igen namnet, Vampire Diaries för att vi har sett några avsnitt av tv-serien.

Orson Scott Cards ”Empire” vågade jag dock inte köpa, av rädsla för att jag kanske redan hade den. Mitt minne är inte helt pålitligt och det är så trist att upptäcka att man köpt dubletter. Jag hittade dock inte ”Empire” i någon av samlingarna. Attans. Eller bummer, som vi säger på svenska.

Jag tog ändå rätt få bilder igår, även om jag nästan hela tiden stolt bar kameran helt öppet och hade linsskyddet nedstoppat i jackfickan. Man kan ju lugnt säga att man i Gamla Stan inte är ensam om att gå omkring med kamera på magen och fotografera typ allt som rör sig. Många turister är det.

Att det blev så få bilder (totalt 68, om jag räknat rätt) berodde på att jag först var för feg och sedan rädd för att bli så insnöad att sällskapet skulle känna sig ignorerat och åsidosatt. Det sistnämnda kompenserade jag möjligen lite genom att vända kameran mot henne – det är kul att ta porträttbilder. I naturligt ljus. Ett par av bilderna blev lite intressanta, men det tydligaste (för mig) är att jag behöver skaffa mig bättre koll på ISO, bländare och slutartid – det känns, och märks så klart även på bilderna, att jag ofta tänker fel. Men jag märker också att jag så sakteliga lär mig.

Och nej, jag är så klart inte nöjd med de här bilderna heller. Den första av de två lyckades jag aldrig riktigt bestämma mig för hur jag skulle beskära – här har jag dragit ned storleken lite, men behållit proportionerna. Vilket dock gjorde att jag fick offra blomkrukorna till vänster som trots allt skänkte bilden viss substans och balans. Det är nästan så att jag skulle vilja göra två olika bilder av den.

Och den andra… tja, det är egentligen bara ett skott på måfå uppifrån slottsnivå. Jag blev uppriktigt förvånad när jag tittade närmare på bilden och såg hur tydliga fönstren på byggnaderna ändå blev, trots det stora avståendet. Jag önskar att jag hade tagit samma bilder med IXUS:en, som jämförelse.

Med tanke på det nedslående fotografiska resultatet funderar jag på om det kanske vore idé att köra på helautomatik ett tag. Kanske kan jag lära mig något genom att se hur kameran väljer inställningar. Och om inte har jag åtminstone förmodligen fått fungerande bilder.

Sedan behöver jag tänka över hur jag väljer mina fokuspunkter och/eller låter kameran göra det – en hel bunt av de första bilderna hade fokus någon helt annanstans än vad jag trodde. Solljuset gör det inte lätt att se och när jag agerar som om jag har vissa inställningar medan de i själva verket är helt andra… ja, då blir det inte bra. Jag behöver faktiskt kolla vilka inställningar jag har (och justera efter behov) snarare än bara anta att jag vet vilka de är. Jag är ganska säkert kompaktskadad.

Etikettmoln