Bara en uppgift kvar i kurspaketet

Puh! Nu har jag (med en halv minut till godo) lämnat in den näst sista uppgiften på kursen Webbapplikationer för mobila enheter som jag läser nu under hösten, och som också är den sista kursen i kurspaketet. Vad jag ska läsa sedan vet jag inte, men sökte i alla fall flera olika kurser för både första och andra läsperioden under våren. Haken med de flesta av de här kurserna är att de går på halvfart, vilket nog är på gränsen till för tufft att köra parallellt med jobbet, så vi får se.

Det är i alla fall kul att lära sig saker och om jag inte ska studera nästa termin kan jag med gott samvete ägna mig åt att läsa böcker (både inom it och rent skönlitterärt) och knåpa ihop min bokhållar-app som jag velat göra så länge. Förr trodde jag att jag skulle bli tvungen att lära mig Android-utveckling men nu vet jag att det förmodligen räcker gott med en enkel ensidig webapp. Och då syftar jag på en ”single page application”, som kommer att vara mångsidig.

Nästa uppgift ska vara klar och inlämnad nästa år. Ganska snart, trots allt.

Kursansökan för hösten 2015

Så där, då har jag skickat in ansökan avseende höstens högskolestudier. Sista ansökningsdag är på onsdag, 15/4, så jag gjorde det med flera dagars marginal.

Om vi bortser från att jag inte vet hur hösten kommer att se när det gäller jobbet, så är min tanke att gå vidare med det kurspaket jag påbörjat och utöver detta skaffa meriter för att möjliggöra fortsatta studier inom intressanta dataämnen. Idag är alldeles för många kurser besvärliga att söka p g a saknade poäng.

Detta innebär att jag nu dels sökt ännu en Java-kurs (fortsättning på den jag går), dels en datavetenskaplig introduktionskurs (som ger behörighet att söka andra datavetenskapliga kurser). Utöver detta har jag också, som något slags backup, sökt ett par kurser avseende apputveckling och ett par icke-tekniska men ändå it-relaterade kurser. Samtliga kurser går på distans och kvartsfart.

Om vi nu förutsätter att jag blir antagen till det jag önskar och därefter klarar av att avsluta de utbildningar jag påbörjat och planerar att genomföra kommer jag efter årets slut att ha fått ihop 50 högskolepoäng. Under ett år. Samtidigt som jag jobbar heltid. Går det vägen ska jag banne mig fira! Frågan är bara hur.

Jag måste dock erkänna att det börjar kännas tuffare nu, när jag nästan börjar ana slutet av terminen. Efter snart tre månaders studerande är det faktiskt bara ungefär en och en halv månad kvar, och jag ligger något senare än vad jag hade tänkt mig när gäller Python vilket är stressande. Det beror nog till ganska stor del på att min ambitionsnivå är högre än den måste vara för att bara få godkänt på uppgifterna. Jag passar på att förkovra och förlora mig ett tag i de olika delarna vi lär oss – det är kunskaperna snarare än betyget jag vill åt, även om jag självfallet också vill ha ett hyfsat betyg som kvittens på inhämtandet av kunskaperna. Det är väldigt roligt att programmera i Python, men det tar också mycket tid att få till det så som jag vill. På en rimlig nivå. Jag hinner inte göra alla extrauppgifter, men så här långt har jag alltid gjort några. Just för att det är roligt och lärorikt. Att göra samtliga extrauppgifter skulle dock kräva en orimlig arbetsinsats, då jag som sagt både jobbar och läser andra kurser också.

Datasäkerheten går faktiskt helt okej och är bitvis riktigt rolig, även om det nu med kapitlen om kryptering börjar bli mer krävande. Jag har faktiskt rätt mycket nytta av mina yrkesmässiga erfarenheter, inte minst från nuvarande uppdrag, och ser också att jag får direkt nytta av kunskaperna i tjänsten även framledes. Utöver detta inser jag att jag behöver läsa igenom kurskompendiet flera gånger till innan det blir dags att skriva tentan, men det borde kunna gå vägen.

Java-kursen då? Tja, den går ganska långsamt och särskilt det här senaste avsnittet (Metoder/Klassbibliotek) som, delvis pga påsken, spänner över hela fyra veckor. Jag tar det kallt och tänker klara av hela momentet nästa helg – det brukar inte ta så många timmar att lyssna på inspelningen och göra veckans uppgift. Det har sina fördelar att redan behärska ämnet, om vi säger så. Hade Java-kursen varit lika krävande som Python hade det aldrig funkat att läsa båda.

Studieställningen just nu: 4/4 i Java, 5/5 i Python, 9/11 i datasäkerhet – totalt alltså: 18 rättade (och godkända) av 20 inlämnade uppgifter. Det går framåt!

Att göra härnäst:

• Python: inlämningsuppgift 6 – deadline: i morgon (+ 2 nåja-veckor).
• Java: inlämningsuppgift 5 – deadline: nästa söndag.
• Datasäkerhet: inlämningsuppgift 12 – deadline: nästa söndag.

Python-uppgifterna jag ska göra härnäst verkar extra roliga – nu handlar det om att installera och lära sig använda externa moduler, programpaket och olika sorters nätbaserade tjänster. Instruktionerna för kursmomentet är publikt tillgängliga för den som är nyfiken: Kmom06: Externa moduler och webben.

När jag läste om det hela och följde läsanvisningarna (kapitel 12-14 och 16 i Python for Informatics: Exploring Information) blev jag smått lyrisk och mer än lite nostalgisk. Det här är i sanning en väg tillbaka in i sådant jag pysslade med för 15 år sedan eller så. Fast nu blir det förstås i en något modernare tappning. Det känns lite som att komma hem, och det var väl också en del av idén bakom att hoppa på kurspaketet som ju heter Webbutveckling och programmering – att återknyta kontakten med webbvärlden och utvecklingsarbete i och för den.

Jag funderade ett tag på att till hösten påbörja även det andra kurspaketet BTH tillhandahåller inom webbområdet, Databaser, HTML, CSS, JavaScript och PHP (de båda ska gå utmärkt att läsa parallellt), men eftersom den första kursen är Databaser, HTML, CSS och skriptbaserad PHP-programmering och jag under hösten kommer att läsa Programmering med JavaScript, HTML och CSS som nästa del av det första paketet föreställer jag mig att jag skulle bli för förvirrad.

Fast nu när jag läser mer om respektive kurs inser jag att ”min” kurs fokuserar på klientsidan, med Javascript-programmering, medan den andra håller sig på serversidan med PHP- och databasprogrammering. Det är egentligen bara HTML och CSS som i någon mån skulle kunna komma att överlappa, men eftersom de spelar andrafiol i båda kurserna borde det inte ställa till problem.

En framtida möjlighet kan vara det distansprogram i Webbprogrammering som BTH planerar att erbjuda från hösten 2016 – halva första året utgörs av precis de kurser jag läser i mitt kurspaket. En fjärdedel av första året och lika mycket av det andra består av de fyra kurserna från det andra kurspaketet. Tillkommer sex kurser, som ännu inte är helt spikade, samt ett examensjobb på 15 hp.

Möjlighet att ta ut kandidatexamen kommer att ges via ett tredje år, på campus. Det låter inte ointressant, även om jag reflekterar över det faktum att jag troligen inte skulle ha ett överflöd av yrkesverksamma år kvar efter en sådan examen. Varför, o varför, kom jag inte på sådana här roliga idéer för 10 eller 20 år sen!? Fast om jag jobbar tills jag är 75 blir det minst 20 år att använda kunskaperna.

Så där, nu har jag använt större delen av min pluggkväll till att blogga. Hurra! :)

Misstänkt falskmynteri

Igår, när jag som vanligt i hissen ned letade fram småpengar för att betala min kaffe latte, upptäckte jag ett konstigt mynt i en enkronas storlek.

Det såg ut som en vanlig enkrona på framsidan, men baksidan var… randig. Med en text längs med myntets ytterkant. Mycket mystiskt. Jag drog givetvis genast slutsatsen att detta var en förfalskning, som råkat komma i min ägo.

På fiket visade jag upp mitt mynt för kassörskan och frågade om hon sett sådana. Det hade hon och det var inget konstigt med det alls. Detta var tydligen ett helt legitimt, eller i varje fall vanligt förekommande, enkronasmynt. Lite besviken blev jag över beskedet. Den andra kunden som stod vid disken just då stegade över till mig och tittade, han också. Och utstötte små förundrade ljud.

Så tydligen har vi fått en ny (klickbar) enkrona:

Från Riksbankens sida om 1-kronan, som alltså bekräftar min upptäckt:

Myntets frånsida har en specialprägling som symboliskt avbildar havet som förbindelselänk mellan Sverige och Finland och som omskrift citatet ”DEN UNDERBARA SAGAN OM ETT LAND PÅ ANDRA SIDAN HAFVET”, hämtat ur Anton Rosells bok ”Studentbesöket i Finland”. I undre kanten står ”SVERIGE 1809 2009 FINLAND ”, riksbankschefens initialer (”SI”), första bokstaven i utgivningsorten (”S”) samt formgivarens initialer (”AWJ”). I underkantens mitt står valören ”1 KR”.

Men jag undrar fortfarande var myntet alltså är utgivet. Vad står ”S”:et för? Stockholm?

Sedan undrar jag också hur framtidssäker adressen till den där webbsidan är. Hur tänker man när man tar fram en url-strategi för sin webbplats (i det här fallet tror jag inte att man gjort det alls). Finns det inte krav på Riksbanken att adresserna till viktiga sidor på deras webbplats ska funka för evigt? Kommer de att göra en permanent omdirigering (301 Moved Permanently) när sidan byter adress? Sådant kan bli jobbigt att underhålla. Tänk om man valt en smart url redan från början.

Konstigt att det fortfarande görs så mycket oprofessionellt webbhackande.