Hälsan tiger inte still

Just när man tror att livet ska återgå till normal vardag… så gör det inte det.

Hela lördagen kände jag mig ganska normal, om än jag inte hade någon större lust att äta – minnet av torsdag-fredag natt var ännu alltför färskt. Dock såg jag till att få lite näring i mig. Magen kändes väl inte helt i form, men vad annat är att vänta efter en sådan pärs?

Det var heller inga problem att tillbringa några timmar till fots ute i den skarpa vintersolen på spaning efter möjligheter att ta roliga foton. Utflykten var inte direkt planerad så det rådde brister i min framförhållning och jag hade sålunda inte extrabatteriet laddat och redo för medtagning – vilket jag nästan alltid annars har, lustigt nog. Det befintliga batteriet lade så klart av efter bara en handfull bilder och sedan var mitt fotograferande över. Ska dock erkänna att det tappat en del av sin charm vartefter jag mer och mer insett hur begränsade möjligheter man har med IXUS:en. Jag börjar tro att det bara är en tidsfråga innan jag måste skaffa något bättre…

På kvällen var jag trött och gick till sängs i någorlunda vettig tid.

Söndag morgon vaknade jag vid halv sex, steg upp och kvittrade så småningom om att det väl ändå måste vara för tidigt att stiga upp. Söndag och allt. Återvände till sängen och sov fem timmar till. Här började det kännas lite konstigt, men vadå… kroppen behövde säkert vila upp sig efter föregående inläggs pärs. Var uppe ett par timmar och blev supertrött igen, så jag somnade på soffan och sov då ytterligare några timmar. Något är definitivt utöver det vanliga och det kommer absolut att bli ett helsike att somna i tid för att orka ta sig upp på måndag morgon och åka till jobbet.

Men inte, då. Det gick utmärkt att somna i vettig tid och att vakna på morgonen och åka till jobbet. En hel arbetsdag klarade jag av fint. Framåt eftermiddagen fick jag några nysattacker, så att jag började undra om sambons förkylning kanske ändå smittat av sig på mig. Rösten kändes lite rostig också. Under vandringen till tåget frös jag som en hund, men det var ju också svinkallt ute och jag behövde säkert äta och därmed var det helt normalt att frysa också.

Och så i morse vaknade jag med lite halsont och en tydlig begynnande förkylning och ett tag övervägde jag att faktiskt åka till kontoret för att i alla fall hämta hem datorn, men sedan bestämde jag mig för att stanna helt och hållet hemma. Datorn kunde jag säkert be min kollega ta med sig på sin hemresa, som ju passerar precis utanför knuten här. Jag hann inte ens be honom om det förrän han erbjudit sig att assistera. Vilken människa! Det finns ju sådana som liksom erbjuder sig att hjälpa till så fort det finns en chans att de kan vara någon annan till nytta. Helt oegennyttigt också, enbart av omtanke – som jag förstår det. Undrar om de inte är lite lika någon av människotyperna som nämns i ”Tipping Point – How Little Things Can Make a Big Difference” (Malcolm Gladwell) som jag just nu läser? Där pratas om Connectors, Mavens och Salesmen. Närmast tänkte jag väl då på Mavens, som oerhört gärna delar med sig av sina tips om hur man bäst gör ditt eller datt.

Anyway, på den vägen är det. Jag är hemma idag, och förmodligen ett antal dagar till. Än så länge måste jag säga att det inte funnits en chans att bli sysslolös. Jag har blandat nätet med tv-serietittande. Fick hem Dollhouse igår, så några sådana avsnitt har det blivit. Sedan tänkte jag kolla vidare på Dexter, förstås. Jag har ju fortfarande en bunt avsnitt kvar av tredje säsongen, till att börja med. Hu, mycket att hinna med under en dag hemma!

Apropå tv-serier, förresten, vill jag nämna Hanna, som beskrev sitt förra år i termer av just tv-serier. Förutom att jag blir överväldigad av mängden hon tycks ha hunnit se blir jag också, eller kanske ännu mer egentligen, imponerad av hur hon skriver om dem. Hon får ju varenda serie att verka så intressant att jag vill se den! Jag tror inte att jag riktigt fick med min beundran av hennes språkliga (eller det det nu är för något) förmåga i min kommentar på inlägget ifråga, så jag kan väl beskriva den här i stället. Och om jag gör det i klartext så här så kan hon väl knappast heller missa den. Så igen: bra jobbat!

Och nu har jag lagt in Hannas blogg i min bloggrulle också.

I övrigt hoppas jag att Kidneybönan mår bättre och har fått komma hem. Man hinner tänka en del när det går några dagar utan någon mer information. Nu läste jag i alla fall en kommentar av någon som sade sig ha pratat med henne igår och att hon kanske snart är på väg hem, så det hoppas jag på och håller tummarna för.

Pusslar vidare

Igår gav jag mig på pusslande som en flykt undan den totala tristessen. Jag hämtade in ett par pussel från förrådet och organiserade om matbordet för att kunna börja lägga ett av dem. Pusslandet har sysselsatt mig ett antal timmar, både igår och idag, men jag saknar verkligen mina nya glasögon (måtte de levereras snart!). Pusslande blir man ruggigt trött i ögonen av.

Jag har insett att nästan allt jag kommer på tanken att sysselsätta mig med ställer krav på synen: pussel, broderi, böcker, tv/film, dator. I teorin kanske det skulle vara en bra idé att lyssna på ljudböcker, men jag tror att jag skulle ha svårt att koncentrera mig, bli uttråkad och/eller somna. Värt att prova, dock.

Hämtade in fler bokkartonger till lägenheten och hittade då inte bara cd-skivor utan även de saknade hyllplanen till cd-hyllorna, så nu har jag också kunnat börjat ställa min musik på plats. Jag är dock rädd att även oregistrerade plattor hamnar i hyllorna nu, men jag får väl gå igenom dem i efterhand. Jag menar, det är ju rätt värdelöst att ha ett register om hälften av plattorna inte finns med i det.

Onödigt mycket av min musik skulle må bra av att hitta nya ägare för det är skit jag inte gillar. Finns det någon musikens motsvarighet till BookCrossing, tro?

När cd-skivorna är på plats är vardagsrummet i stort sett klart. Ska bara sortera dvd-filmerna och packa upp den gamla stereon – tänkte försöka mig på att köra datorljudet via den, för vad skulle jag annars använda den till när dvd-spelaren står i motsatta andra änden av rummet? Framöver, när jag haft tid och ork att lära mig lite mer om möjligheterna, ska jag skaffa mig en genomtänkt musiklösning.

Fler böcker har jag också plockat upp idag, och då hittade jag boken som ivve glömde hos mig för rätt många år sedan. Jag läste första stycket och insåg att jag ville läsa resten också, så då tog jag paus och lade mig på tvärsan i fåtöljen och läste ett tag. Det var länge sedan jag läste annat än IT-relaterade böcker.

Att be Last.fm välja musik med utgångspunkt från Judas Priest verkar ge ungefär sådan musik jag växte upp med och fortfarande gillar: Judas Priest, Accept, Saxon, Halford, Anthrax, Iron Maiden, Dio, Megadeth, Black Sabbath, Deep Purple, Rainbow, Bruce Dickinson, Whitesnake, W.A.S.P., Ozzy Osbourne, Thin Lizzy, Iced Earth (aldrig hört talas om!), Scorpions, Motörhead, Twisted Sister, Overkill (inte heller hört talas om förut), Running Wild, Fight – äh, nu börjar det spåra ur!

Undvik att läsa om ett band på Wikipedia för där fastnar man alldeles för lätt och det kan ta timmar innan man lyckas slita sig loss igen. Men det är ofta lärorikt.

Om någon undrar om hälsan så är den fortfarande inte särskilt god. Det är tungt att andas och gör ont att hosta. Febern, däremot, tror jag gett med sig lite. Jag har inte varit utanför huset sedan i onsdags och har inga direkta planer på att ge mig ut heller, men vi får se hur det känns de närmaste dagarna.

Jag fick en inbjudan till umgänge/middag med och hos vänner, och blev förstås tvungen avböja av hälsoskäl. Det gladde mig att de ville ha mig med. Det finns någon eller några som tänker på mig. Människor i den fysiska verkligheten.

Jag borde börja fundera på det här med inflyttningsfest också. Väninnan har lagt en beställning, men jag känner mig än så länge lite tveksam samtidigt som jag hemskt gärna vill träffa mina människor. Exakt vilka dessa är vet jag förstås inte, men det låter rimligt att i första hand bjuda dem jag helst träffar. Och bara för att jag skrev så där kommer jag väl att glömma bort någon av er som läser detta…

Sjuk hemmapysslare

Både igår och idag trängde sig dofter av pannkaksgräddning in i min lägenhet och jag förbannar mina grannar – inte för att det egentligen luktar så gott (för det gör det inte), utan för att det väcker suget efter mat. Idag har det varit riktigt jobbigt.

Gårdagen blev inte som jag tänkt och inte på något sätt särskilt bra, egentligen. Jag infann mig med möda på kontoret vid avtalad tid, men det dröjde inte länge innan jag fick veta att det var i onödan eftersom min närvaro trots allt inte skulle behövas. Nåja, när jag ändå var där gjorde jag nytta och av bara farten blev jag kvar till långt in på kvällen. Och det trots att jag redan på morgonen kände mig risig och bestämt mig för att ta en paus från stegräkningen. Jag lämnade också återbud till det traditionella informella Valborgsfirandet hemma hos väninnan med dotter och ytterligare ett par vänner. Beklagansvärt, men är man sjuk så är man.

I morse vaknade jag febersvettig (hoppas jag!) och med trånga, irriterade luftrör samt en elak hosta. Jag bestämde mig raskt för att inte göra många knop idag. Ja, i alla fall inte på stegfronten. Egentligen är det inte så dumt att ta en hemmadag, och kanske få lite gjort på uppackningsfronten. Jag kanske inte borde vara så aktiv, men vad fasen… jag behöver något att sysselsätta mig med. Något som kan jaga undan tankarna på mat, om inte annat. Suget är starkast när jag blir rastlös och/eller uttråkad. Om det nu är det jag är. Eller var, kanske jag skulle säga. Eller är, för nu är det ju här igen. Gudskelov är det snart dags för middagsmål.

Jag har dammsugit och -torkat och bytt lampor i hallen och lagt ut vardagsrums- och matplatsmattorna som stått ihoprullade i hallen och släpat in en handfull bokkartonger från förrådet samt påbörjat återfyllandet av bokhyllorna. Så här långt är det en och en halv kartong böcker jag lämnat åt sidan och ungefär två som ställts in i hyllorna. Planen är att först ställa in de nyaste/mest intressanta böckerna och sedan se hur många av de övriga jag verkligen vill behålla. Förhoppningsvis ganska få, för annars blir jag tvungen att köpa fler bokhyllor.