Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘lågkaloridiet’

Ännu en tredje gruppträff

Förra veckans hälsospårande räknades tydligen inte som en gruppträff och därmed var dagens träff den riktiga tredje. Det hade väl varit helt okej om det inte också innebär att det är vägning först nästa vecka. Jag som så hade sett fram emot att få ännu en remsa! Svart på vitt på att det går bra för mig.

På träffen fick vi resultatet från förra veckans övningar. Mitt var riktigt uselt – det kom inte ens in på papperet där man visade olika risknivåer och sådant. Och jag som ändå fått så mycket bättre flås de senaste veckorna! Men som det också stod: ”Du har en utmärkt förbättringspotential”, vilket jag tycker är stor humor och det är precis vad jag brukar säga som kommentar till usla resultat. Här finns allt att vinna! Det kan inte bli sämre.

Och några milkshakes har fortfarande inte inkommit. Tjejen jag frågade trodde att de skulle komma först i mitten av mars. Ska jag behöva blanda och klunka äckliga soppor flera gånger per dag ända tills dess? Jag som hade hittat en sådan funktionell modell med jordgubb till frukost, potatis/purjo till lunch, bar till mellanmål och så milkshaken till middag. Perfekt variation.

Eftersom jag sedan igår kväll har känningar av en annalkande förkylning avstod jag efter mycket velande från att träna, trots att jag hade med mig träningsväskan. Jag tror att det var ett bra beslut, även om det känns lite surt att inte få träna. Jag menar, det blev ju inte ett enda pass i förra veckan så jag känner att jag har en del att ta igen. Måtte jag inte falla ur nu!

Annars fortsätter den goda trenden med lunchpromenader. Idag var det lite tveksamt med tanke på förkylningsantydan och kollegornas varningar om gräslig kyla där ute, men vi gick iväg i alla fall (om inte annat så behövde jag köpa snus och kollegan behövde mat) och valde en liten försiktig runda. Den kändes bra, men nästan snopet kort så vi bestämde oss för att ta en runda till. Visst var det kallt, men ändå inte för kallt. Allt som allt blev det en rätt okej sväng på ca 3800 steg. När vi passerade passade jag på att besöka banken och boka in en tjänsteman för tillträdet nästa fredag, så nu är även det fixat.

Förresten, stegsidan är uppdaterad med förra veckans snitt som ser väldigt bra ut på bild så där, men jag måste erkänna att tre av dagarna nådde jag inte upp till målet (som ändå är lågt satt). Och två av dagarna dubblade jag relativt målet. Jag behöver skaffa mig bättre rutiner i vardagsmotionerandet.

Annonser

Hungern ger med sig

Idag har jag knappt varit hungrig alls. Delvis kanske det beror på att jag haft en massa andra saker att tänka på, som t.ex det här med att lägga skambud på lägenheter, men jag tror att kroppen börjat vänja sig. Inte har jag varit särskilt frusen heller och att jag är trött beror bara på att jag sovit för lite.

Jag blir förvånad över att så många av kollegorna kommer och frågar hur det går, ger råd och peppar i största allmänhet. Kollegor som jag inte normalt brukar prata med stannar till och kollar läget och missar nästan lunchtåget för min skull. Inte en enda har ifrågasatt vad jag håller på med eller uttryckt någon oro för att jag skulle vara ute på hal is eller farliga vägar. Det känns skönt att de har förtroende för att jag vet vad jag gör. Eller respekterar min rätt att fatta egna kroppsbeslut.

Frukosten blev en jordgubbspulversoppa, som smakade helt okej. Till lunch åt jag tomatsoppa, som också smakade okej och är ganska fyllig. Den är klart godare varm än kall. Och den andra mikrovågsugnen hade digital tidväljare så jag var nöjd med den också. Nöjd med det mesta idag, tydligen.

Till mellanmål åt jag min andra ”bar”, den med chokladsmak, och den funkade ungefär lika bra som vaniljversionen jag tog igår, d.v.s helt okej. Nu på kvällen, till middag, lyxade jag till det med en vanilj-milkshake. Där någonstans lade jag märke till att det smakade illa i munnen, men jag vet ju inte om det var drycken eller om det börjar hända saker i kroppen eller om det beror på något helt annat. Jag har i alla fall köpt både munskölj och tuggummi så jag är förberedd.

Och så köpte jag reflexer, när jag ändå var på apoteket. Är inte det en konstig produkt att sälja i en medicinbutik?

Jag behöver skaffa en shaker till så att jag slipper släpa den enda fram och tillbaka mellan hemmet och kontoret. Det vore nog ingen dum idé att köpa lite andra pulver också – nu börjar det ju liksom ta slut på min provsmakningsmeny. Bara vaniljpulvret kvar att prova och det tar jag i morgon bitti. Vilken tur då att jag ska träna i morgon! Det gäller bara att ta sig hem och packa väskan.

Schemalagda måltider

Nu när jag börjar med dieten på heltid måste jag ju börja planera för frukost, lunch, mellanmål och middag. Fyra måltider om dagen, på bestämda tider. Det får inte gå mer än 3-4 timmar mellan målen, så nu räcker det inte med den befintliga sovklockan (som jag ändå oftast struntar i) utan det behövs även en matklocka. Där kommer mobiltelefonen till nytta.

Ett pulvermål om dagen får jag tydligen byta ut mot en lågkalori-milkshake om 200 kcal. Chokladsmaken (som jag har för mig att jag tyckte om) var helt slut så jag blev tvungen att köpa vanilj vilket är en smak jag är lätt skeptisk emot. Men då blir det väl å andra sidan lättare att hålla sig till max en om dagen, så även där finns en silverkant. Mellanmålet kan jag välja att äta i form av en ”bar”, vilket inte lockar mig så mycket men de två smakerna är säkert värda att i alla fall prova. Choklad- och/eller vaniljsmak känns bara lite konstigt när det handlar om mat. De är ju mer godissmaker än matsmaker.

De pulvervarianter som finns är tomat- eller potatis- och purjolökssoppa samt soppa med vanilj-, choklad- eller jordgubbssmak. Antar att samtliga är lika energifattiga – 125 kcal fördelat på 2,5 dl. Rätt ynkligt som måltid betraktat. En bar är också på 125 kcal, vilket jag antar innebär att man kan byta ut vilken som helst soppa (eller varje soppa under dagen) mot en sådan. Vi får väl se vad jag tycker funkar bäst för mig.

Just nu känns det i all fall inte aktuellt att tugga eftersom jag förra veckan, för andra veckan i rad, bet mig i kinden så illa att jag knappt kunnat prata ordentligt. Pratandet funkar bra nu, men tuggande avstår jag gärna från tills skadan läkt helt.

Idag åt jag förresten min sedvanliga frukost på hörnan och jag har sett till att personalen på fiket vet att och varför jag uteblir från och med nu. Till lunch fick jag sällskap av min adept, som annars för det mesta har med sig matlåda. Min sista lunch på länge bestod av diverse grönsaker, en bit panerad fisk av något slag med dansk remouladsås och sedan kassler med fetaost och chili – på flera av lunchrestaurangerna har man buffé[1]-system så man kan äta precis vad man har lust med. Funkar finfint för GI-ätare.

Nyss nämnde adept har sedan tidigare lovat hålla mig sällskap när jag sörplar mina soppor. Som sagt, han brukar ju ha med sig matlåda och får då oftast äta ensam. Min vanliga lunchkompis har också halvt om halvt utlovat sällskap och att kanske också prova en pulversoppa eller två. Och det känns ju bra att veta att jag från dem båda kommer att få både sällskap och en smula moraliskt stöd.

Det är lite roligt att se hur sådana här äventyr även triggar och motiverar människor i ens omgivning och det skulle inte förvåna mig om jag får efterföljare. Inte för att jag kan se någon som behöver det lika väl som jag. Men ändå.

Not 1: Har ni tänkt på hur svårt det är att stava till en byffé? Det är mycket enklare att äta mat från en… [tillbaka till buffén]

Etikettmoln