Nu är det klart!

Det blev inga fler bud – den förmodat snåla budgivaren avstod från att lägga fler bud, så segraren blev den jag önskade och det visade sig också att han gärna tillträder om en månad.

Den 18:e april övergår sålunda min gamla lägenhet i hans ägo och jag kan bli av med det obehagliga lånet. Allt väl som slutar gott, skulle man kunna säga. Min del av köpeavtalet har jag skrivit på i förhand (han kommer in och gör sin del senare idag, tror jag) så vi lär nog inte träffas förrän på tillträdesdagen.

Skönt att det är klart med försäljningen – om nu köpeavtalet blir påskrivet och inget konstigt händer så är det en månad tills det är det tack och hej till mitt hem sedan nästan 13 år.

Lite vemodigt känns det och jag hoppas att dess nya ägare kommer att ta väl hand om min fina lägenhet och trivas lika bra i den som jag har gjort. Jag känner en sorts lustig ömhet för och omtanke om lägenheten, som om den vore lite levande.

Eller kanske inte

Det är fortfarande inte avgjort. Ingen av budgivarna har kastat in handduken så budgivningen fortsätter i morgon. Nivån har inte ändrat sig särskilt mycket under dagen, men det går uppåt om än i tämligen små steg på 10 000 eller 20 000. Den fjärde budgivaren höjer med dubbelt så mycket som den tredje.

Idag har jag varit på banken och skrivit på alla papper och kan konstatera att tillträdesdatum börjar kännas mer viktigt än det exakta försäljningspriset – skillnaden mellan de olika buden äts nämligen snabbt upp av räntan på överbryggningslånet jag får dras med tills den nya ägaren tar över den gamla lägenheten. Det är något med det här lånet som inte känns riktigt riktigt.

Annars blir ju den nya lägenheten helt och hållet min i morgon. Jag har tagit ledig från jobbet för att … ja, för att fira kanske man kan säga. Jag gissar på att jag kommer att tillbringa en del tid i min nya lya – gå omkring och bara titta hur det ser ut, absorbera miljön och fundera över vad jag vill göra, om något.

I övrigt borde jag väl ge mig på att organisera själva flytten. Framför allt kontakta flyttfirma för att få över alla möbler så snart som möjligt. Det finns ingen anledning att vänta mer nu.

Jag har ingen som helst lust att packa det som finns i köket och heller inte släpa några möbler – det är en flyttfirmas jobb. Och i väntan på en sådan kan jag roa mig med att rensa klart i garderoberna och packa allt enkelt och transportera till den nya lägenheten. Det finns mycket att göra medan jag väntar.

Troligen kommer jag väl att se till att jag kan sova i min nya lägenhet ganska snart – om inte annat så för att flytten av bredbandsabonnemanget (vilket inkluderar digital-tv) är beställd till i helgen. Och där internätet finns, där bor jag.

För att kunna bo där behöver jag främst bära över madrass och sängkläder, lite toalettartiklar och en eller annan lampa. Och skulle jag glömma något är det inte långt att hämta det. Fatta hur skönt det är att jag inte flyttar mer än en port bort!

Budgivningen mattas av

Nu är nog budgivningen på upphällningen, eller på upploppet eller vad man säger. Det är två budgivare kvar och höjningarna är små och tidsmässigt utspridda. Någon av dem måste väl ge upp snart, om inte annat så för att det blir tråkigt att hålla på.

I går hoppade den budgivare som lade det allra första budet av, och detsamma gjorde min favoritbudgivare (tänk att det är så lätt att ge dem personligheter utifrån vilka bud de lägger!). Kvar idag står alltså den tredje och fjärde budgivaren, av vilka jag hoppas på den fjärde eftersom den tredje verkar sniken.

Fortsatt budgivning

Ja, det fortsätter att trilla in bud – jag antar att det är i takt med att mäklaren ringer runt och pratar med spekulanterna. Igår inkom totalt tre bud, vilket jag tyckte var fantastiskt med tanke på att det då ännu återstod ett visningstillfälle och jag inte trott att budgivningen skulle komma igång förrän idag.

Och idag har det droppat in bud från i förmiddags fram tills vid sextiden. Mellan varven har jag varit lugn och kunnat göra nytta på jobbet, men varje gång det pep till i telefonen och jag kunde läsa om ett nytt och högre bud vaknade nerverna igen. Det är fortfarande lite nervöst, men det börjar övergå i bara spännande. Och förbaskat roligt. Det är roligt när det går bra.

Än så länge har det droppat in fem bud från fyra olika budgivare. Den första verkar ha trillat av redan igår och nu har även den andra hoppat av, men det borde ändå återstå tre. Jag tycker dock att de är lite snåla med buden, men kan inte klaga med tanke på hur jag själv bjöd när jag var spekulant.

Jag förväntar mig inte att det ska hända något mer idag. Herr mäklaren ska väl kunna få en ledig kväll, han med, tänker jag.

Och där ringde han, trollet, för att avrapportera dagens affärer (som nu är avslutade) och vi tycker ungefär detsamma, d.v.s att det går bra och att det finns gott hopp om ett bra slutpris. Den första budgivaren hade alls inte hoppat av, så det är fyra budgivare kvar. Och det kunde tydligen eventuellt tillkomma ännu en under morgondagen. Med fyra eller fem budgivare kvar i spelet tänker jag att det nog kan fortsätta ett tag till.

Allt som allt känns det just nu väldigt hoppfullt förutom för min banktant som helst ville ha slutliga siffror på torsdag morgon. Men hon kan nog få rätt hyfsade ungefärliga siffror. I nuläget är det mindre än en halv nettomille jag behöver låna. Coolt!

Budgivning inledd

Plötsligt är jag riktigt nervös. Budgivningen har startat. Medan jag satt på banken trillade det in två sms i snabb följd. Två bud: det ena på utgångspris, det andra (förstås) högre. Hur ska jag nu kunna fokusera på jobbet och sova om nätterna!?

Jag lägger ett skambud

Nu har jag lagt ett bud på lägenheten, för ska den gå så där billigt vill jag fasen vara med.

Jag gjorde som föregående budgivare och lade ett mycket marginellt högre bud – jag vill ju inte betala mer än absolut nödvändigt, även om jag kan tänka mig ett läge där jag drämmer till med något i hopp om att avsluta processen. Men än känner jag ingen som helst stress. Vi får väl se vad som händer, och om säljaren ens vill sälja till ett så lågt pris.

I morse kollade jag buden och kände att jag nog ville vara med ändå, men kunde inte riktigt förmå mig ringa mäklaren för det kändes bara för… hastigt och jag behöver bolla tankar med någon innan jag fattar beslut. Så då ringde jag väninnan som precis kommit till kontoret och kunde surfa in och kolla på bilder och annan lägenhetsinformation. Hon var entusiastisk, tyckte att både lägenhet och pris verkade bra och gav mig sålunda precis den bekräftelse jag behövde för att komma över den där initiala tröskeln (efter den rullar det bara på). Därefter ringde jag mäklaren för att tala om att jag var intresserad, men ville prata med banken innan jag lade något konkret bud.

På banken stegade jag in och bad om lite riktlinjer och de var så glada och räknade på sämsta tänkbara utfall och tyckte jag var så ”fin hos UC” (helt utan anmärkningar, antar jag att det betydde) och lovade mig att låna ut en massa pengar om det skulle behövas. Jag skulle tydligen kunna köpa lägenheten ganska dyrt och ändå behålla den gamla i minst ett år. Så ni förstår att jag inte behöver oroa mig för det ekonomiska.

Och sedan ringde jag som sagt upp mäklaren, och lade mitt lilla skambud och där står vi nu. Fasen, vad roligt det här känns! Och jag tror inte ens att jag blir ledsen om det skiter sig.

Köpa ny lägenhet?

Jag kollade på status i budgivningen för lägenheten jag var och kikade på i söndags – den hade ju ungefär allt jag vill ha, förutom ett renoverat badrum (vilket jag ju har idag). Men det badrum som finns är funktionellt, så det är lugnt. Lägenheten har ett rum mer, ljusinsläpp och någon sorts utsikt – utöver allt det jag har redan idag. Sådant som bredband, badkar och balkong alltså. Sedan är det också ett riktigt rymligt kök, vilket är en stor bonus – nu har jag bara ett halvt. Och måste ha matplats i vardagsrummet, vilket vore väldigt skönt att slippa.

Efter att jag varit och tittat på den hade jag ju lite svårt att släppa tankarna på lägenheten, funderade på hur jag skulle använda de olika rummen och hur och var mina möbler skulle passa in. Ja, jag provbodde lägenheten i tanken.

Rent faktiskt var det ju precis en sådan här lägenhet jag önskade mig när jag började tänka på att skaffa större. Det finns väldigt få liknande lägenheter i föreningen, såg jag när jag kikade närmare på de olika planlösningar som finns, så chansen att det dyker upp en till för försäljning inom den närmaste framtiden är rätt liten. Och… jag undrar om jag kan bo högre upp än så där? Minns när jag hängde med väninnan och kollade på en lägenhet näst högst upp i huset – och inte klarade av att gå ut på balkongen för att jag blev alldeles yr i huvudet. Någon svindel fick jag inte i den här lägenheten.

Det har ännu bara kommit in två bud vilka enligt min mening ligger på en rätt låg nivå (fast vad vet jag, egentligen?). Det andra är marginellt högre än det första. Ju mer jag tänker på det, desto mer frestad blir jag att ge mig in i matchen. Enligt mäklaren i måndags borde det finnas en dag eller två att spela på. Vore det inte dumt att inte åtminstone göra ett försök?