Tema: Semester – foto 1, 5 juli

Detta inlägg ingår i min serie, Tema: Semester – en bild om dagen.

För den här dagen har jag ju redan publicerat ett blogginlägg samt en samling på Flickr, så vad nytt kan jag tillföra nu? Inte är det mycket, så jag väljer en av påfågelbilderna som inte kom med i det mer omfattande inlägget.

När jag ser den här och övriga bilder från Skansen önskar jag mig tillbaka för en chans att göra om och göra bättre. Jag ser på många av mina bilder att jag brister när det gäller fotografering i soligt väder. Och inte bara där, i och för sig. Kameran är det inget fel på, men fotografen har mycket att lära. Hurra! Det är bra för ödmjukheten.

Semesterdag 1: Foto på Skansen

Vännernas dotter, som är fotointresserad, blev eld och lågor när vi berättade att vi varit och fotat på Skansen så vi kom överens om att köra en repris tillsammans med henne. Och så kom det sig att en icke oansenlig del av vår första semesterdag tillbringades på Skansen med dottern och hennes far, som inte fotograferar.

Nedan följer ett urval bilder från besöket (tupp, påfågel, diverse änder):

Den som vill se fler bilder från detta Skansenbesök klickar sig lämpligen vidare till Flickr-samlingen.

Skansen en midsommarafton

Skansen är ett bra fotoställe och eftersom det var midsommarafton kunde man nog tänka sig att det utöver djuren fanns en eller annan människa att föreviga också. Det jag inte hade räknat med var überlånga köer för att komma in och det var inte långt ifrån att jag gav upp hela idén, men Daniel förmådde mig att stå kvar. Och till slut kom vi in, via Hazeliusporten, efter bara en dryg halvtimmes köande. Med betoning på dryg, alltså.

Ungefär det första vi kom till efter att vi stigit av bergbanan var Tingsvallen, där det firades midsommar så det stod härliga till. Och var en massa folk förstås. Från scenen sjöngs det om att -grisar är vi allihopa, allihopa. Det var morsgrisar och farsgrisar och gottgrisar och jag vet inte hur många grisar man uppfann. Många hade picknick i gräset och jag… jag ville mest bara skynda därifrån för att slippa alla människorna. Men det går ju inte alls på ett ställe som Skansen en midsommarafton – där är folk precis överallt. I stället får man ignorera dem och drömma sig bort i kamerasökaren.

Paddelankor simmade i dammen och jag kan ju verkligen inte motstå dem så där stannade vi en längre stund. Mina bilder blev inte roligare än Daniels, bl.a för att jag saknar zoom och var både för lat och för självmedveten för gå ned på en lägre nivå mer än korta stunder. Fast den absolut främsta orsaken var ändå att jag uppenbarligen inte hade huvudet med mig och därmed körde med fel inställningar på kameran.

Några av bilderna var jättefint komponerade med fåglar som simmade i par, men ett skärpedjup som gjorde att den ena var i fokus medan den andra bara var en blek skugga i bakgrunden. Jag vill tillbaka och göra om, göra rätt!

Till vänster: en helt avsiktlig stjärtbild.

Många av besökarna på Skansen hade kransar i håret och många av tjejerna bar fina, blommiga klänningar. Jag kunde förstås inte låta bli att föreviga några som var alldeles särskilt fina, blommiga och hade picknick i gröngräset.

På vägen därifrån passerade vi en gård med gamla timrade hus. Framför ett av dem fanns en rabatt med fina blommor, som jag inte kunde motstå. Särskilt förtjust blev jag i de vita, med dragning åt både rosa och grädde.

Vid knuten till huset växte något grönt och slingrande, som inte ville fastna på bild. På ett av bladen satt en nyckelpiga som jag mätte mina makrokrafter emot (ja, det var makrogluggen som satt på hela dagen) och jag måste väl erkänna att nyckelpigan vann. En av tio bilder kom nära, men det duger inte. Makrofoto är banne mig inte lätt. Det måste vara väldigt ljust, vindstilla och/eller det krävs stativ. Jag förstår att en glugg med bildstabilisering kan vara värd pengarna. Eller så får jag testa tipset om att använda blixt, trots att jag tycker det låter lite suspekt. Ja, man får ljus, men blir det snyggt?

En liten sväng förbi Lill-Skansen bjöd på jordens sötaste kaniner, som t.ex den ovan, men i övrigt avstod vi från utbudet på grund av trängsel. När jag nu läser om det hela på webbplatsen inser jag att vi hade kunnat se minigrisar också – dem hade jag velat fotografera! Det är ju bara att konstatera att vi måste tillbaka. Snart och kanske rentav ofta.

Framme vid Bredablick, som är en ljuvlig gammal byggnad i form av ett åttkantigt torn i rött tegel (vilket jag är svag för – gamla röda tegelbyggnader, alltså) köpte vi glass. Varsin våffla med två kulor som kändes som minst fyra. Lunch.

Sedan kom vi till påfåglarnas näste – det verkade i alla fall som om de trivdes där för det var flera stycken. Oklart exakt hur många då de liksom vi ju kan förflytta sig. Givetvis kan man inte låta bli att fotografera dessa färgglada varelser.

Och här måste jag få visa en misslyckad bild jag ändå är fånigt stolt över att jag fick. Stolt över mitt förutseende.

Påfågeln stod på takkanten och funderade en ganska lång stund. Jag kände på mig att den snart skulle lyfta och stod sålunda beredd med kameran i luften. När den så tog sats och lyfte hängde jag med i rörelsen och tryckte av…

Det blev en cool bild med fågeln på bra höjd (jag har bara kapat på bredden) men inget som helst fokus på den. Fatta hur läcker den hade blivit med rätt fokus! Undrar ifall det hade funkat bättre om jag haft autofokusen inställd på AI Servo? Eller AI Fokus? Well, det hade knappast kunnat bli sämre. Jag vill ha revansch!

Övriga påfågelsbilder är, som ni ser, lite mer konventionella. En ståtlig man här ovan till höger och en till synes beundrande kvinna till vänster.

Jag sade väl att man kan klicka på bilderna för att se dem i en något större version? Själv brukar jag sällan idas, men om någon annan vill… då ska inte jag stå i vägen.

Efter påfåglarna var det dags för gråsäl. Där såg man inte mycket. Det bubblade en bit ut i vattnet och plötsligt stack det upp en nos och ett par ögon. Sedan kom kanske någon centimeter kropp – det såg ut som en animalisk ubåt. Och så vändes nosen nedåt och vattenytan blev tom igen. Mina bilder blev ointressanta, så någon gråsäl blir det inte här.

Vill ni se fler djurbilder från det här Skansenbesöket rekommenderar jag läsning av Daniels blogginlägg. Han plåtade fler djur och färre människor än vad jag gjorde.

Här ska vi nu alltså övergå till människor. Jag gillar människor och får alltid fotosug när jag ser någon eller några som utmärker sig på något sätt. Ofta handlar det om färg. Det är inte alltid jag vågar fotografera folk, men ibland så…

Den här bilden (t.v.) kallar jag för ”Young love” och ni förstår säkert varför. De var så fina, med sina grå hår, hennes röda skor och den röda blomman i håret. Här var det bara att slita upp kameran och trycka av och jag tycker nog att det gick rätt bra.

Lite kaxigare blev jag en bit senare, då vi mötte Skansen-tåget. Jag plåtade tåget framifrån, men det hade då redan hunnit för nära. Sedan plåtade jag folket i tåget medan det passerade oss, för att så avsluta med en bild av paret som satt vända bakåt längst bak.

Jag gillar att han tittar in i kameran och att hon ser så nöjd ut. På den andra bilden jag tog tittar båda in i kameran och småler, men den blev dessvärre dålig på andra sätt så det blir den här jag visar. Far och dotter, kanske?

Och så slutligen… Vad vore väl en midsommarafton på Skansen utan folkdräkt? På vägen ut stötte på vi denna stiliga dam och hennes sällskap, som också kändes värd att fotografera, inte minst för den tjusigt blommiga käppen.

Allt som allt är jag nöjd med dagen och missnöjd med mina fotografiska prestationer, men jag får se det som en övning i… ja, jag vet inte vad. Kanske ödmjukhet. Fotografering, definitivt. Jag vill komma tillbaka snart och öva mer. Årskort verkar vettigt med tanke på att inträdet ligger på 120 kr och ett årskort kostar 450 kr, plus att man då slipper köa.