Runt midsommartid

Jag funderar på om jag ska göra en Hanna och skriva lite vardaglighetstankeinlägg. Sådant är ju roligt, tycker jag – både att läsa och att skriva. Men det blir för sällan.

Idag har varit en stillsam dag och kvällen kommer att fortsätta i samma stil. Det enda knop som blivit gjort är att vi åkte in till stan för att, som minst, dricka kaffe. Vilket blev gjort, om än med knappa marginaler. Till och med på Centralstationen hade Espresso House endast öppet till kl 18. Konstigt nog var piratnästet stängt medan den lilla rakt under Sky bar var öppen. Upp- och nedvänd värld, det här!

Vet inte om ni har varit i Stockholm city en midsommarafton? Det är stängt, stängt, stängt och stängt på de allra flesta ställen. Jag visste redan från tidigare år att det där med att handla mat bara är att glömma, så det förvånade mig inte det minsta att till och med Hemköp under Åhléns stängt redan vid tretiden. Kaffe kan man faktiskt hitta om man har tur och är ute någorlunda tidigt. Och är man hungrig finns alltid Pizza Hut mitt i city. Men stan är död på midsommarafton, så är det bara. Av det fåtal människor man ser ser väldigt få ut att vara boende här. Många verkar vara turister – undrar om de blir lika besvikna som jag blev i London en juldag?

Det är idag enligt min tideräkning lördag, det vill säga dagen efter arbetsveckans slut. Och alltså är jag trött. Tog en liten tupplur på soffan mitt på dagen, men hann inte mer än somna innan solens strålar nådde fram till mig och värmde för mycket för att jag skulle kunna ligga kvar. Kanske är jag också trött p.g.a. samvaron med främlingar – det kostar på att vara social och umgås med sådana man inte känner.

Och det var vad jag gjorde igår kväll. Socialiserade. Sambon lyckades nämligen övertala mig att ta en sväng förbi #Bleckan när vi (som så Många gånger förr) ändå befann oss i trakterna. Jag sade ja mot löfte att inte behöva göra mer än säga hej till @adolvsson, men vi stannade flera timmar och fick då även hälsa på @Ninjasyster och @ettpunktnoll. Och en bunt andra som droppade in vartefter och som jag inte hade någon koll på. Jag var trött, både efter en hård arbetsvecka och en promenad från kontoret på närmare 8 km (enligt RunKeeper – men det lär vara något kortare) så jag hoppas att jag inte verkade osammanhängande, nonchalant eller gäspade alltför stort. Hur som helst känns det som att det finns chans till upprepning.

Annars då? Tja, vi har bl a enligt plan genomfört ännu en kulturdag. Vi (som i jag, JK och Hanna) började med Kulturhuset och Bibliotek Plattan, där jag skaffade mitt första stockholmska lånekort någonsin och dessutom lånade en bok. En fysisk bok. Jag hade varken hört talas om författaren eller boken tidigare, men den stod där i hyllan och gav intryck av att vara läsvärd så vi får väl se. Förr eller senare lär jag väl börja läsa Rivers of London, av Ben Aaronovitch. Jag tänker läsa boken innan jag läser om den och detsamma gäller författaren – vill inte veta så mycket innan, för att kunna läsa med öppet sinne. Hoppas innerligt att den är bra!

När biblioteksbesöket var överstökat beskådade vi utställningen Street Smart, som jag tycker är väl värd ett besök. Den är alldeles gratis och gatukonst är roligt. Utställningen pågår från 14 juni till 7 oktober, så ni har hela sommaren på er.

Lunch intogs i Kulturhuset, varefter sambon anslöt och därefter var det dags för bio. Den här gången Snow White and the Huntsman. Jag uppskattade filmen och blev förvånad när det gått två timmar utan att jag sneglat på klockan en enda gång.

Det blir mer kultur, men återstår att se hur vi får ihop det över semesterperioden.

I övrigt har jag av någon outgrundlig anledning till slut kommit igång med läsandet av min andra e-bok, d.v.s. fortsättningen på den första jag köpte för att prova. The Good, the Bad and the Undead, av Kim Harrison. Den andra boken (av 13 tilltänkta, 10 hittills utkomna) i serien Rachel Morgan/The Hollows. Rachel Mariana Morgan är en rätt trevlig bekantskap ändå, fast hon är irriterande på många olika sätt. Men jag trivs inte riktigt med att läsa på iPad:en som är för stor och tung och blankskärmad, så jag funderar på att köpa en Kindle. Eller… egentligen har jag redan bestämt mig. Det är bara frågan om att komma till skott och faktiskt göra det också. Busenkelt.

Förutom ickefirandet har det idag filats lite på semesterplanerna och så här långt ser det bra ut. Får väl hoppas att det blir positiv respons från alla dem vi vill träffa längs resvägen. Det finns alla chanser att träffa vänner jag inte sett på väldigt länge och blir spännande att resa omkring lite igen. På MC. Jag har skaffat skor som bör funka bättre än dem jag hade förut, men det är fortfarande tunt på byxfronten. Det borde dock kunna hinna ordna sig innan det blir dags för oss att dra ut på vägarna.

Nu är det dock dags att stänga butiken. Trött! Hoppas ni haft en bra midsommar.

Plockar bloggdammråttor

Nyss insåg jag att jag inte ens loggat in på bloggen på sistone – hittade en kommentar som låg och väntade på godkännande sedan över en vecka tillbaka. Det är smärtsamt uppenbart att kvittrandet totalt har tagit över min nättillvaro. Och inte ens där är jag särskilt närvarande och/eller aktiv. Jag har inte tid. Eller, vilket väl egentligen stämmer lite bättre, jag tar mig inte tid.

Jag väljer att lägga min tid och mitt engagemang på annat håll. Väldigt många av mina veckor är sprängfyllda av äta-jobba-sova. Och helgerna bjuder i allmänhet vila och/eller sociala aktiviteter snarare än aktiv datortid. Förra helgens SGU-tittande måste nämnas i sammanhanget. Eller förra veckans åhörande av Jeanette Winterson på Kulturhusets internationella författarscen. Kul! Inte minst drinkandet på Sky bar efteråt tillsammans med en bunt bokbloggare. Himla trevliga tjejer! Trots att jag var trött ville jag inte åka hem.

Vad gäller andras bloggar har jag trappat ned drastiskt. Jag gjorde en större rensning i min Google Reader för en tid sedan, så att jag nu i stort sett bara följer människor jag känner plus ett fåtal bloggar som är tillräckligt intressanta dessförutan. Samt en del nyheter, som jag bara läser när det blivit tid över eller så. Utrensningen fyllde sitt syfte – jag känner mindre stress över att ha för mycket oläst. Jag låg ju ständigt på 1000+ förut. Nu håller det sig på något hundratal och mycket av det markerar jag som läst utan att faktiskt läsa.

Idag är det i stället Twitter som stressar lite, men jag jobbar på att inte heller där känna att jag måste läsa allt. Märker att jag missar en hel del, framförallt på dagtid eftersom jag helt enkelt inte har tid att surfa eller kvittra eller vad det nu är för något man gör vid jobbdatorn när man inte jobbar. Jag har inga sådana luckor, ingen dödtid alls. Och det känns konstigt nog helt okej.

På hemmaplan försöker jag emellanåt läsa ifatt dagens skörd, men tvingas oftast ge upp för att det är för mycket. Jag vill hinna annat än att läsa tweets. En del av dem hinner jag dock med på resorna till och från jobbet – ungefär 20 minuter i vardera riktningen. Min Hero är toppen! Den piper lite glatt varje gång jag fått ett mail också. Whee! låter det som. Eller ”win”, som också jag börjat missbruka – somliga uttryck smittar som… gäspningar.

På Twitter blev jag i afton varse att det visst finns en Mac-klient för Voddler. Win! Om jag hinner i helgen ska jag definitivt ta en titt på den. Fick ju aldrig Windoze-versionen att funka på någon av mina jobbdatorer.

Annars… well, dags att lämna datorn ett tag, så det får vara nog för nu. Ser fram emot att äta död ko, dricka gott vin och sedan mumsa smarriga ostar – min stora ansträngning idag var en promenad till Söderhallarna. Var ledig, men steg upp i vanlig tid med ambitionen att göra ett par timmars jobb. Käkade frukost, men orkade sedan inte ens fokusera blicken på bildskärmen så det var bara att återvända till sängen. Tre timmar senare, när jag vaknade igen, var det nästan skymning. Så kan det gå. Jag är dock fortfarande trött, så det blir nog inga problem att slockna ikväll heller.

Just idag, just ikväll känns livet helt okej.

Inspelning: Saviano på Kulturhuset

Jag funderade på hur jag skulle göra, men bestämde mig för att åtminstone prova spela in hela sammankomsten på Kulturhuset igår. Så spelade in gjorde jag, med min Creative Zen (som jag använder både nu och då för just det ändamålet).

Sedan har jag också funderat på huruvida jag skulle offentliggöra inspelningen. Det jag kommit fram till är att det vore synd att inte dela med sig till er som inte var där såväl som er som (liksom jag!) redan glömt hälften av vad som sades. Jag hoppas att det inte är några problem med att jag gör det. Kultur für alle!

Sålunda har jag uppdaterat min rapport från gårdagen – se länk längst ned.

En liten stuga rosso

Det är vad Bodil Malmsten på en fantastisk glödande, flödande, bubblande sventalienska erbjöd Roberto Saviano att komma och bo i, här i det trygga Sverige. I en liten stuga rosso någonstans i de småländska, värmländska, lappländska etc skogarna skulle han kunna känna sig trygg med våra svenska jägare, iklädda kamouflagefärgad bävernylon, smygandes runt knutarna med sina gevär i högsta hugg. I stället för att behövas rädas camorran skulle han kunna slappna av tillsammans med valfritt antal svenska blondinis.

Bodil bjöd med detta på många glada skratt, vilket behövdes för att lätta upp den något dämpade stämningen som lagt sig till över församlingen, efter att vi fått höra Saviano själv berätta om hur kringskuret och begränsat hans liv blivit sedan boken (Gomorra) fått ett genomslag. Camorrans bossar räds hans ord mer än t.ex kulor och ordens spridning över världen ökar på hans ”hotvärde”. Jag undrar om han tycker att det är värt det, om han ibland ångrar sitt val?

Jag har, som jag skrev tidigare, inte läst Gomorra, men nu i alla fall köpt den och kommer definitivt att göra det. Den verkar väldigt intressant, inte minst för att den tydligen ska ha ett väldigt personligt anslag. Och sådant gillar ju jag. Inte bara torra fakta, utan det ska vara must och blod också. Blod, som i liv, menar jag då. Det ska vara personligt, för annars kan det nästan kvitta.

När jag väl har läst boken får jag väl återkomma med en kommentar eller två.

Och apropå blod vill jag tacka snowflake för ett exemplar av Charlaine Harris bok, Dead Until Dark, den som legat till grund för tv-serien True Blood (vars två senaste avsnitt jag ännu har osedda). Jag har kikat lite i en PDF-version förut och förväntar mig ingen högtstående litteratur, men har ändå velat läsa boken så det var en bra present – mille grazie till dig med, både för boken och för att du än en gång fick mig att besöka Kulturhuset och lyssna på en intressant författare! Den här gången var det dessutom (i alla fall på det avstånd vi satt) en snygg sådan, som pratade det härliga språket italienska med både mun och händer. Precis som det ska talas. Jag blev inspirerad.

Tillägg: Läs även Correns artikel, som beskriver kvällen bättre än jag.

Tillägg 2: Här kan du lyssna på min inspelning av sammankomsten:
Roberto Saviano, Kulturhuset i Stockholm, 2008-11-26 kl 18:30

Tillägg 3: Jag ser att Bodil Malmstens fantastiska text finns på nätet.

Roberto Saviano i Stockholm

Jag blev nästan lite full i skratt när jag såg Aftonbladets rubrik på själva sidan: Dödsdömd av maffian i Stockholm ikväll – den blev väl ändå lite konstig? Sidtiteln var bättre: ”Dödshotade författaren Roberto Saviano besöker Stockholm”.

Faktum är att han kommer att vara i Stockholm i morgon också. I Kulturhuset bjuds det på samtal med den dödshotade författaren (hur kul är det att benämnas så, undrar man – eller vara det, för den delen?) och jag kommer att vara där i gott sällskap. Jag läste på Kulturhusets webbplats att det är utsålt och fullbokat:

Kidnappad yttrandefrihet – om och med Saviano
26 november 2008

UTSÅLT i Hörsalen, men programmet direktsänds i Studio 3 och i Klarabiografen. – I den bästsäljande reportageboken ”Gomorra” skrev Roberto Saviano om den neapolitanska maffian, camorran. Idag lever han under dödshot. I samtal med Kristina Kappelin. Med Arne Ruth, Kerstin Ekman, Bodil Malmsten, Titti Nylander (SR) och Björn Wiman Expressen).

Det här blir spännande, inte minst för att jag inte läst något av Saviano. Ännu.