Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘gomorra’

En liten stuga rosso

Det är vad Bodil Malmsten på en fantastisk glödande, flödande, bubblande sventalienska erbjöd Roberto Saviano att komma och bo i, här i det trygga Sverige. I en liten stuga rosso någonstans i de småländska, värmländska, lappländska etc skogarna skulle han kunna känna sig trygg med våra svenska jägare, iklädda kamouflagefärgad bävernylon, smygandes runt knutarna med sina gevär i högsta hugg. I stället för att behövas rädas camorran skulle han kunna slappna av tillsammans med valfritt antal svenska blondinis.

Bodil bjöd med detta på många glada skratt, vilket behövdes för att lätta upp den något dämpade stämningen som lagt sig till över församlingen, efter att vi fått höra Saviano själv berätta om hur kringskuret och begränsat hans liv blivit sedan boken (Gomorra) fått ett genomslag. Camorrans bossar räds hans ord mer än t.ex kulor och ordens spridning över världen ökar på hans ”hotvärde”. Jag undrar om han tycker att det är värt det, om han ibland ångrar sitt val?

Jag har, som jag skrev tidigare, inte läst Gomorra, men nu i alla fall köpt den och kommer definitivt att göra det. Den verkar väldigt intressant, inte minst för att den tydligen ska ha ett väldigt personligt anslag. Och sådant gillar ju jag. Inte bara torra fakta, utan det ska vara must och blod också. Blod, som i liv, menar jag då. Det ska vara personligt, för annars kan det nästan kvitta.

När jag väl har läst boken får jag väl återkomma med en kommentar eller två.

Och apropå blod vill jag tacka snowflake för ett exemplar av Charlaine Harris bok, Dead Until Dark, den som legat till grund för tv-serien True Blood (vars två senaste avsnitt jag ännu har osedda). Jag har kikat lite i en PDF-version förut och förväntar mig ingen högtstående litteratur, men har ändå velat läsa boken så det var en bra present – mille grazie till dig med, både för boken och för att du än en gång fick mig att besöka Kulturhuset och lyssna på en intressant författare! Den här gången var det dessutom (i alla fall på det avstånd vi satt) en snygg sådan, som pratade det härliga språket italienska med både mun och händer. Precis som det ska talas. Jag blev inspirerad.

Tillägg: Läs även Correns artikel, som beskriver kvällen bättre än jag.

Tillägg 2: Här kan du lyssna på min inspelning av sammankomsten:
Roberto Saviano, Kulturhuset i Stockholm, 2008-11-26 kl 18:30

Tillägg 3: Jag ser att Bodil Malmstens fantastiska text finns på nätet.

Etikettmoln