Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘sf-bokhandeln’

Tema: Semester – foto 19, 24 juli

Detta inlägg ingår i min serie, Tema: Semester – en bild om dagen.

Ja, det stämmer – det blev inget foto för den 23:e. Det blev inte av att jag tog några bilder och hade faktiskt ingen lust att krysta fram något bara för att. Det intressanta som hände den dagen var att vi tvättade och åkte motorcykel och bl.a handlade en del utrustning inför nästa vecka, då vi tänkte oss ut på en sväng inåt landet. Om vädret är lagom gynnsamt.

Idag traskade vi iväg till SF-bokhandeln i Gamla Stan och köpte nytt – jag har ju läst ut alla vampyrböcker från senast. Och konstaterat att Vampire Diaries inte är något för mig, men däremot tänkte jag ge Susan Sizemore ytterligare en chans – det känns som om hon vänder sig till en något mognare publik. Sedan var planen att fika och därefter handla delikatesser, men på Tullys var det så varmt och fullt med folk (p.g.a. att det börjat droppa från himlen, antar jag) så vi gick direkt till Söderhallarna i stället. Och sedan hem. Inte många kvartar därefter satte det igång att regna på riktigt i stället för att bara smådroppa, som det gjort ända sedan Gamla Stan, och det håller faktiskt fortfarande på. Välbehövligt. Kanske man rentav får se lite grönt igen i stället för fula, uttorkade, förbrända och därmed ogästvänliga gräsmattor.

Det jag köpte utöver vampiiirböckerna var Orson Scott Cards ”A war of gifts” (som jag inte ens visste fanns) och Terry Pratchetts ”Unseen academicals” (som kommit i pocket-version sedan sist) samt ”Wintersmith” (som jag trodde att jag redan hade ända tills jag i butiken kollat de bilder på bokhyllan jag tog innan vi gick hemifrån). Den sistnämnda låter som en annan fantasybok jag läste ganska nyligen så det ska bli intressant att se hur lika de verkligen är.

Dagens bild får bli den på snubben som körde hoj med modernt gips. Eller döljer han månne en protes?

Behöver jag säga att jag muttrar över att jag inte tog bara ett litet steg åt höger? Men jag antar att jag får vara glad över att det alls blev en bild. Jag tvekade nästan tills det var för sent, trodde att han skulle se mig och kanske inte skulle uppskatta att bli fotograferad. Ungefär som kvinnan häromdagen som höll sin scarf över ansiktet ända tills hon passerat oss kamerabärare. Nåja, jag går åtminstone inte ut utan kameran. Förutom när jag ska åka motorcykel, vill säga.

Bokshopping afk

Vi träffades i Gamla Stan, besökte (och handlade i) SF-bokhandeln och promenerade en sväng i Gamla Stan och sedan vidare in till Centralen och Espresso House, där vi fikade enligt plan.

Jag hade kameran uppe, med linsskyddet i fickan, från SF-bok och framåt och tog till och med bilder. Inte jättemånga och majoriteten är nog porträtt på Hanna, men jag plåtade hus och gränder och (vilket jag nog är mest stolt över) bandet som spelade i ett gathörn såväl som ett par uppsättningar exotiska människor vi mötte längs vägen. För fotografiska fegisar är ett turistinvaderat Gamla Stan perfekt.

Utöver foton blev bytet från dagen en handfull pocketböcker: Terry Pratchetts ”Making money”, ”I burn for you” av Susan Sizemore och ett par tre böcker ur the Vampire Diaries. Sizemore för att jag kände igen namnet, Vampire Diaries för att vi har sett några avsnitt av tv-serien.

Orson Scott Cards ”Empire” vågade jag dock inte köpa, av rädsla för att jag kanske redan hade den. Mitt minne är inte helt pålitligt och det är så trist att upptäcka att man köpt dubletter. Jag hittade dock inte ”Empire” i någon av samlingarna. Attans. Eller bummer, som vi säger på svenska.

Jag tog ändå rätt få bilder igår, även om jag nästan hela tiden stolt bar kameran helt öppet och hade linsskyddet nedstoppat i jackfickan. Man kan ju lugnt säga att man i Gamla Stan inte är ensam om att gå omkring med kamera på magen och fotografera typ allt som rör sig. Många turister är det.

Att det blev så få bilder (totalt 68, om jag räknat rätt) berodde på att jag först var för feg och sedan rädd för att bli så insnöad att sällskapet skulle känna sig ignorerat och åsidosatt. Det sistnämnda kompenserade jag möjligen lite genom att vända kameran mot henne – det är kul att ta porträttbilder. I naturligt ljus. Ett par av bilderna blev lite intressanta, men det tydligaste (för mig) är att jag behöver skaffa mig bättre koll på ISO, bländare och slutartid – det känns, och märks så klart även på bilderna, att jag ofta tänker fel. Men jag märker också att jag så sakteliga lär mig.

Och nej, jag är så klart inte nöjd med de här bilderna heller. Den första av de två lyckades jag aldrig riktigt bestämma mig för hur jag skulle beskära – här har jag dragit ned storleken lite, men behållit proportionerna. Vilket dock gjorde att jag fick offra blomkrukorna till vänster som trots allt skänkte bilden viss substans och balans. Det är nästan så att jag skulle vilja göra två olika bilder av den.

Och den andra… tja, det är egentligen bara ett skott på måfå uppifrån slottsnivå. Jag blev uppriktigt förvånad när jag tittade närmare på bilden och såg hur tydliga fönstren på byggnaderna ändå blev, trots det stora avståendet. Jag önskar att jag hade tagit samma bilder med IXUS:en, som jämförelse.

Med tanke på det nedslående fotografiska resultatet funderar jag på om det kanske vore idé att köra på helautomatik ett tag. Kanske kan jag lära mig något genom att se hur kameran väljer inställningar. Och om inte har jag åtminstone förmodligen fått fungerande bilder.

Sedan behöver jag tänka över hur jag väljer mina fokuspunkter och/eller låter kameran göra det – en hel bunt av de första bilderna hade fokus någon helt annanstans än vad jag trodde. Solljuset gör det inte lätt att se och när jag agerar som om jag har vissa inställningar medan de i själva verket är helt andra… ja, då blir det inte bra. Jag behöver faktiskt kolla vilka inställningar jag har (och justera efter behov) snarare än bara anta att jag vet vilka de är. Jag är ganska säkert kompaktskadad.

Livet i en bokhylla

Där satt jag i den sedvanliga, för ändamålet införskaffade, fåtöljen i biblioteket och firade morgon med att läsa (Dead Over Heels, Charlaine Harris) med sambon i soffan bredvid. Jag minns inte om jag hade någon särskild anledning att lyfta blicken, men den föll på bokhyllan och den del som upptas av Pratchett-böcker och det slog mig att det måste ha kommit fler Discworld-pocket:ar sedan jag köpte Thud! – det var ett bra tag sedan. Och visst har det gjort det.

Wikipedia-sidan om Terry Pratchett hade en bild på någons bokhylla med Pratchetts verk och jag fick för mig att den såg exakt likadan ut som min och måste såklart jämföra. De var inte exakt likadana, men likheten var slående. Bildens bokhylla hade dock fler (främst icke-Discworld) böcker än min.

Nästa tanke: besöka SF-bokhandeln och inhandla resterande böcker.

Då det visade sig att sambon skulle iväg på annat håll reviderade jag snabbt min tanke, men behåller den som en möjlighet ifall längtan efter utomhuset skulle bli alltför stor. Det är alltid bra att ha några mål på lager – jag blir lätt nipprig av att ge mig iväg ut utan att veta vart jag ska.

Vi säger så här: har jag inte kommit till SF-bok innan stängningsdags beställer jag via nätet.

Eftersom ordningen i mina bokhyllor är en smula bristfällig sedan jag flyttade för två år sedan är det svårt att vara säker på vilka böcker jag egentligen har. Hyllorna är det enda register jag har.

Då problemet gjorde sig påmint och jag visste att jag hade en eller flera Pratchett liggande i andra hyllor, plus samlat på mig ett ansenligt antal Harris, var det lika bra att ta tjuren vid ett mindre horn och flytta fram den sorterade bokmängden så att Harris kunde få det hyllplan hon behöver.

Jag lämnade så klart även plats för dem jag ännu inte läst – nya böcker hos mig hamnar i en särskild oläst-hylla i väntan på att jag ska ta mig an dem. Och först när de är vederbörligen lästa sorterar jag in dem i det större hyllkomplexet.

För att kunna avancera pocketsamlingen två hyllplan (för att ge plats åt både Harris och enstaka böcker av författare på bokstäver före H) behövde jag flytta på ett hyllplan med dubbla rader ”skräpböcker”, d.v.s. kioskdeckare och annat av liknande kaliber, som jag vill bli av med.

Remo, De överlevande, Casca, Mack Bolan, ett par Kalla kårar, några s.k. Sexy Westerns, en Mike Hammer. Finns det någon som är intresserad av sådana (varierande skick) eller är det bara skräp?

Förresten blev det varken butik eller nätbeställning av Making Money (Terry Pratchett) – det slog mig att jag kan köpa den där boken senare. Jag har ju redan en rätt rejäl hög med oläst. Duktigt.

Bokhandlande

Som vanligt känns det tomt och lite tråkigt när jag läst ut en bokserie. Här syftar jag på Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse. Jag hade fyra sedan tidigare och köpte fyra till i förra månaden, vilka jag nu läst ut. Även om jag inte bokar in läsning i kalendern så har jag på min fritid på sistone ofta valt att läsa böckerna framför att sitta vid datorn. Och tyckt att resan till jobbet är för kort.

Någonstans på vägen insåg jag att det ju fanns en nionde bok i serien, men dessvärre (ser jag nu) finns den ännu inte i pocketformat så jag får ge mig till tåls (men jösses, så fel uttrycket plötsligt lät trots att jag ju skrev det per automatik!). Några månader ska jag väl klara mig, tycker jag. Och sedan kommer det tydligen ut en tionde bok framåt sommaren. Det lär dröja innan den kommer i pocket.

Jag insåg också något rätt intressant när jag snokade bland Snowflakes inlägg taggade med Charlaine Harris – nu minns jag inte längre precis varför, men söker man (jag) något om böcker är hennes blogg väldigt bra att börja med. Och jag minns ju att hon både läst och skrivit om de här böckerna.

Det var först nu när jag för andra gången läste inlägget En livsfarlig bokhandel som jag fattade att böckerna finns att köpa i SF-bokhandeln. Det borde vara självklart, men tanken har aldrig slagit mig. Jag söker nästan bara på Pocket shop och diverse nätbokhandlar. Allt annat betraktar jag som jobbigt. Och jobbigt är alltså när man inte vet vart man ska gå eller hur man ska gå tillväga.

Anyway. Min spaning är att priset hos SF-bokhandeln ligger väldigt nära det hos t.ex Adlibris. Som ett exempel tar SF-bok 79 kr för Dead until dark, medan Adlibris säljer den (i samma utgåva) för 75 kr. Och om jag handlar från Adlibris får jag vänta ungefär en vecka, så valet blir då ganska lätt. För mig, som bor i Stockholm och kan besöka SF-bok i Gamla Stan, vill säga. Annars – ganska likvärdigt.

Men vad var det som hände? Borde det inte vara billigare att handla över nätet än i butik??

Och här skulle jag mycket väl kunna avsluta detta inlägg, men nu påbörjade jag det ju egentligen för att berätta om min senaste bokbeställning. Jag ville ha mer av Charlaine Harris, när jag nu är inne i hennes produktion, och kollade efter Sookie Stackhouse 9, d.v.s Dead and gone, som då alltså ännu inte finns i pocket. Sedan kom jag ihåg att Snowflake nämnt också en annan serie, om en Lily Bard. Antagligen samma karaktär som dök upp med ett extra efternamn i Dead as a doornail. Det lät lite roligt att läsa en serie böcker om någon som skymtat i en annan bok, så jag lade in en beställning på hela serien i ett svep. Och den första i Aurora Teagarden-serien, samt två fristående historier. Harper Connelly-serien får vänta, liksom resten av Aurora Teagarden. Beställningen blev ändå omfattande:

  • Sweet & Deadly (1981)
  • A Secret Rage (1984)
  • Real Murders (1990)
  • Shakespeare’s Landlord (1996)
  • Shakespeare’s Champion (1997)
  • Shakespeare’s Christmas (1998)
  • Shakespeare’s Trollop (2000)
  • Shakespeare’s Counselor (2001)

Så nu går jag i väntans tider. Tömde senaste lila plastkassen (som stått och väntat sedan jag upptäckte att Pocket shop bytt format på Sookie Stackhouse-serien) över matbordet och hittade inget direkt lockande, men har i alla fall påbörjat Wicked Lovely (av Melissa Marr) som följde med hem den gången. ”Enter a world of faerie romance” står det på omslaget. Efter dryga 30 sidor är jag ännu inte fast.

Böcker - Sookie Stackhouse, nr 5-8

Etikettmoln