Väljarna behöver piratvalsedlar!

Kära piratkamrater och -sympatisörer!

Piratpartiet har ju gått ut och bett medlemmar och aktivister om hjälp med att förse förtidsröstningslokaler (och vallokaler) med valsedlar, men att döma av vad jag kan se när kollar på Stockholm har uppslutningen så här långt inte varit alls lika överväldigande som i Europaparlamentsvalet. Var är vi, alla som vill dra ett strå till stacken?

Ta gärna en extra titt på valsedelsbokningen och fundera över om du inte kan ta på dig att förse en eller flera röstningslokaler (till) med valsedlar. Och gör det snarast. Det börjar blir lite brådis att hoppa på det här tåget nu eftersom förtidsröstningen drar igång redan på onsdag (den 1/9) och du behöver få tag i valsedlar innan dess.

Personligen tycker jag att axlandet av distributionsrollen för en förtidsröstningslokal är ett lätt och smärtfritt sätt att bidra till den goda saken. Det är inte mycket jobb, men det är viktigt att våra valsedlar syns och finns till hands när folk står där och velar. Själv har jag bokat upp mig för den förtidsröstningslokal som ligger närmast hemifrån och räknar med att kunna titta förbi där och kolla läget på vägen till jobbet. Jag överväger att boka upp mig för ytterligare en eller två lokaler i närområdet, om ingen annan tar sig an dem under helgen. Från förra året minns jag att det var bra med flexibla arbetstider för att hinna förbi medan lokalerna var öppna, så dubbelkolla gärna öppettiderna innan du bokar.

Nästa grej, som ligger något längre fram i tiden, är det här med de vanliga vallokalerna på självaste valdagen. Vallokalsvärdrollen rekommenderas varmt! Att stå utanför en vallokal och erbjuda ankommande en piratvalsedel är roligt, särskilt om det handlar om ditt eget valdistrikt då du förmodligen träffar på vänner och bekanta från grannskapet. Själv träffade jag förra året, utanför Södra Latin, både grannar och arbetskamrater samt kända ansikten i form av bl.a två miljöpartistiska och väldigt trevliga språkrör.

Att agera vallokalsvärd innebär detta:

Värden finns på plats i vallokalen och ser till att våra valsedlar inte försvinner eller flyttas om så att de blir svårare att hitta och bevakar så att de inte tar slut. I en del vallokaler är det tradition att partirepresentanterna delar ut valsedlar utanför lokalen.

Tveka inte att boka in dig på någon timme eller två, gärna vid en stor lokal. Södra Latin är ett bra exempel på vallokaler som inrymmer många valdistrikt och därmed också får många besökare. Rekommenderas!

En av 500 porlande bäckar

Detta inlägg är mitt sålunda uttalade stöd för Projekt 500 bäckar små (och för Piratpartiet).

Egentligen föredrar jag att hålla sådant här lite privat och göra mina donationer anonymt, men ibland får man göra undantag. Här gör jag det främst för att jag vill hjälpa till att sprida ordet och uppmuntra andra att också göra en insats. Det handlar om att donera pengar till Piratpartiet för att mildra effekterna av det aktuella pengatrassel som äventyrar verksamheten under detta viktiga valår.

Vill du veta mer om trasslet rekommenderar jag att börja med Opassandes inlägg, där emma säger ifrån på skarpen och dessutom bidrar med en mängd länkar till ytterligare röster i ämnet.

Jag har inte järnkoll på bakgrunden och vad som lett fram till dagens situation, men ett lånelöfte om 500 000 kr från CE till partiet har tydligen dragits tillbaka. Och det ställer naturligtvis till med oreda när man planerat verksamhet utifrån detta löfte – planer som förutsatt lånet går i stöpet och, inte minst viktigt för mig personligen, vänner drabbas på ett konkret personligt plan.

Nu tycker jag visserligen verkligen inte att 1 000 kr är någon liten bäck, men detta oaktat är projektet ett mycket intressant initiativ och jag är nyfiken på att se hur det går och var det kommer att sluta. Redan på projektets första dag var summan uppe i 30 000 kr. Imponerande inledning, indeed!

Om nu någon mot förmodan missat det som inte skrivits spikrakt ut här ovan:

Jag stödjer Projekt 500 bäckar små och har därför nu skänkt 1 000 kr till Piratpartiet.

Kan och vill du också bidra? Så här gör du för att donera till Piratpartiet. Jag skulle kunna göra det enkelt och skriva ut bankkontonumret här i min egen blogg, men det är bättre att var och en själv får hämta det från partiets egen sida. För allt ni vet kanske jag skriver dit mitt eget kontonummer…

Om du donerar: glöm inte att meddela projektet hur mycket du bidragit med, så att vi kan följa utvecklingen av Projekt 500 bäckar små. Man måste inte berätta offentligt om man inte vill. Det går t.ex alldeles utmärkt att maila – alla kontaktuppgifter finns i det nyss länkade projektinlägget.

(Var hittar man förresten Piratpartiet-bilder/loggor/banners att dekorera med? Förra året fanns det hur många som helst överallt, men nu hittar jag inte en enda som går att använda på denna sida utan att själv redigerera en av de befintliga. Det jag främst sökte var ett (P)-segel, där allt utanför cirkeln är transparent – de jag hittade var alla gjorda för vit bakgrund vilket här gav en ful vit fyrkant.)

Epic winnage – PP i EU-parlamentet

Så här dagen efter EU-valet har jag främst bara ont i huvudet, är för trött för att känna mig så värst euforisk även om jag är otroligt glad och lättad över att det gick vägen och att Piratpartiet nu tar plats i Europaparlamentet. Ja, eller när det nu blir dags för själva tillträdet. Sådana detaljer har jag inte koll på. Men det gäller tydligen även han som troligen ska dit, enligt Aftonbladet:

– Någon sa att vi börjar 14 juli. Men jag vet väldigt lite om det där. Jag antar att någon kommer att höra av sig, säger Engström och skrattar länge.

Gårdagen blev en lång dag, men det var det banne mig värt för att sedan på valvakan få stå där tillsammans med en hord andra pirater och jubla när siffran 7,4% dök upp på storbildsskärmen. Att den senare gick ned något, till 7,1%, gjorde inte särskilt mycket. Det räckte ju gott och kanske mer än så.

Dagen började tidigt. Strax efter åtta lade jag ut valsedlar i min vallokal och blev hänvisad till att lägga sedlarna på bordet bredvid stället med fina fack i. Vilket jag tyckte kändes fel och befängt, men inte bråkade om för de syntes ju nästan ännu bättre där. Funktionären svarade på min uttryckliga fråga att nej, det var bara här precis innanför entrén som det fanns valsedlar. Vilket jag naturligtvis trodde på och gick därför inte upp för att kolla på andra våningen.

Jag ställde mig på plats utanför sagda vallokal i sällskap av en miljöpartist, en folkpartist, en moderat, en vänsterpartiet och en socialdemokrat. Det småpratades trevande i väntan på besökare att förse med valsedlar. Efter att F!:s representant anlänt och lagt ut sina valsedlar och i förbifarten nämnt våningen ovanför började jag ana oråd och tog en svängom och blev varse att det en trappa upp fanns ännu ett ställ med valsedlar. Jahapp. Grundlurad.

Strax efter tio dök det första miljöpartistiska språkröret upp – Peter Eriksson. Han tog i hand, presenterade sig och småpratade sedan som alla andra. Jag som är en nyfiken människa frågade det ena och andra och fick veta att han inte skulle stå utanför någon annan lokal och att han brukar stå här vid varje val. Och att han har en lägenhet någonstans i någorlunda närhet.

Strax före 12, när hungern gjort sig rejält påmind, blev jag tacksamt avbytt utanför lokalen och kunde ge mig av för att hänga på låset vid den av mina röstningslokaler som var öppen även på valdagen. Lade dit valsedlar så att lokalen skulle klara sig resten av dagen och åkte in till city för att äta lunch.

Åter vid min vallokal tog jag över valsedelsframsträckningen en kort stund och fick då chansen att småprata lite med nästa språkrör, Maria Wetterstrand, som var både trevlig och tyckte bra saker. Jag passade på att komplimentera henne för hennes debatteknik, som jag imponerats av i tv-debatter jag sett.

Tydligen är mina trakter ett starkt miljöpartifäste. Ser i resultaträkningen att i [den jag tror är] min valkrets fick miljöpartiet fler röster än någon annat parti, knappt 20%. Piratpartiet fick drygt 8%. Även F!. M, Fp, S fick ca 15% vardera.

Sedan blev det en runda i lokalerna för att kolla valsedelsstatusen. På den övre våningen såg det bara bra ut. Där nere låg numera även uddapartiernas valsedlar i lådorna med fack, men facken var fullproppade och låg därmed så tätt ihop att man bara såg de valsedlar som låg längst fram. Nu råkade detta vara just Piratpartiets valsedlar, så man kunde kanske ha ryckt på axlarna och gått därifrån, men det kändes ju fel så jag ifrågasatte placeringen och undrade om man inte kunde sprida ut dem lite. Men se, det kunde man inte alls det för det fick minsann inte vara några tomma fack mellan valsedlarna – det hade man fått strikta order om. Personligen tror jag ju att det var samma snubbe (just då inte där) som vilselett mig som hade något dumt för sig här också, men jag bråkade inte om det utan drog mig tillbaka och gick åt sidan.

En kort stund senare återkom snubben till bordet och hans kollegor kanske påtalade problemet för honom för han plockade ur hälften av sedlarna ur de fullproppade uddafacken och lade dem åt sidan, i god ordning. Nu syntes ju alla valsedlar och det såg ut som om han faktiskt hade för avsikt att lägga tillbaka de borttagna sedlarna i facken vartefter det blev plats, så jag tyckte att jag kunde lämna lokalen och känna mig någorlunda lugn.

Jag överväger att anmäla intresse för att åta mig liknande plikter vid nästa valtillfälle. Då skulle jag själv kunna jag se till att det går rätt till och jag skulle erbjuda mig att ta hand om och fylla på även oetablerade partiers valsedlar så att deras aktivister slipper ränna runt som skållade råttor.

Noterade förresten att Lillebrorsans fina hörnbanner är uppdaterad – lysande! Då får den ligga kvar ett tag till. Resten av valkampanjen har jag städat bort.

Och just nu är jag väldigt arg och besviken på mig själv för att jag åter misslyckats med att komma i säng i tid för att vara utvilad i morgon bitti. Jag skulle vilja göra inlägget bättre, men det är viktigare att få ut det så att jag kommer i säng. Det får duga så här, helt enkelt. Någon form av torftig dokumentation av en historisk valdag, där jag ändå spelat en liten roll.

Valvakan… ser att jag missade att skriva om den och nu är det för sent idag.

Jag var där, hade skitkul och pratade med massor av trevliga pirater. Jag skulle gärna räkna upp alla namn, men det skulle bli många och jag hinner inte nu. Kanske någon annan dag. Jag tar gärna emot tips ifall jag råkade fastna på film eller foto – har inte hunnit titta på eller efter några själv ännu.

I början var det riktigt otäckt med alla kameror och förmodade mikrofoner runt omkring i lokalen. Det kändes som en försmak av det samhälle vi inte vill ha. Väldigt underlig känsla, faktiskt. Men efter ett tag (vilket jag antar sker i verkligheten också) glömde man nästan av att de fanns där. Också lite otäckt.

Men fy fan vad coolt – vi ska till Bryssel!

Dan före dan, d.v.s. EU-valet

Idag varken är eller har varit någon höjdardag i mitt liv.

Det är inget särskilt som hänt, det bara känns tungt och trist och tråkigt och träligt och tröttsamt och… ja, alla fattar. Dagen är inte min bästa någonsin.

I morse var jag rastlös och det jag helst ville göra vore det bättre att spara tills i nästa vecka. Jag lallade omkring och förberedde mig mentalt på att ringa runt och ragga folk till att stå utanför vallokaler och erbjuda valsedlar till ankommande röstboskap och plötsligt blinkade det till i hjärnan att jag ju hade en välbesökt och öppen förtidsröstlokal att mata med valsedlar. På med kläder och iväg till busshållplatsen. Kvittrade om att bussen naturligtvis gick precis innan jag kom fram så att allt jag såg var bakänden som försvann i fjärran.

I väntan på nästa buss blev jag tilltalad av ett par i mogen ålder. Han undrade om jag hade läst att opinionssiffrorna för Piratpartiet nu var ännu högre och vi började prata. De berättade att de hade röstat och kvinnan förtydligade genom att peka på min ”Jag röstar pirat”-knapp.

Ah, det var förstås därför de pratade med mig! Jag glömmer ibland bort att jag syns, vilket jag väl har skrivit om förut.

Hur som helst skulle de åt samma håll som jag så vi fortsatte prata på bussen ända tills busschauffören meddelade att det p.g.a demonstrationer och motdemonstrationer längre fram skulle ta en evighet att komma fram så det kunde vara läge att hoppa av och ta tunnelbanan i stället. Det gjorde jag och sade adjö till mina nyfunna pirater, som visat sig bo på samma gata som jag.

Det var först efteråt, när jag hade kvittrat om den förändrade rutten, som det med full kraft slog mig vilken fantastisk möjlighet jag hade missat med dessa båda. Jag skulle så klart ha stannat kvar på bussen och frågat om de kunde tänka sig att ta varsitt värdpass utanför min vallokal, som fortfarande är ledig/obokad under de viktigaste passen! Jag är säker på att de hade sagt ja.

Dels var de ju bevisligen inte på landet över helgen (vilket flera av de jag ringt och försökt värva haft som ursäkt för att inte kunna agera värdar) och dels verkade de väldigt engagerade och angelägna om att hjälpa Piratpartiet.

Antar att jag inte behöver säga att jag förbannar mig själv för min bristande fantasi och inlevelseförmåga. En trög, jävla ärthjärna har jag! Sure, jag hade inte fått något kaffe men ändå… Jag är verkligen ingen säljare. Suck.

Någon som, liksom jag, tycker att det låter lite roligt att stå utanför en vallokal och erbjuda Piratpartiets valsedlar till folk? I så fall: boka upp dig för ett ledigt pass (klicka på det röda krysset) utanför lämplig vallokal i morgon. Ju högre siffra (=antal röstberättigade) som står efter namnet, desto bättre. Och passet 12:00-16:30 är det viktigaste så välj gärna det om du har möjlighet.

Jag kommer själv att extraknäcka lite sporadiskt utanför min vallokal om ingen bokar in sig, men eftersom jag ska på valvakan kommer jag inte alls att kunna stå under det sista passet även om jag nog grejar större delen av det första och det mellersta. Om jag bara hinner få i mig något mataktigt under dagen.

Gå och rösta i morgon om du inte redan gjort det! Gärna på Piratpartiet. Det gjorde jag. Här är en fin men hoptryckt banner (via Sagor från livbåten):

Jag har ju också förtidsröstat

Lite så där lagom sent, men bättre sent än aldrig. Detta historiska måste så klart dokumenteras. För första gången i mitt liv har jag röstat i förtid – annars har jag satt en ära i att trava iväg till vallokalen och rösta där och då. Inte i detta val, då jag i stället i onsdags eftermiddag (första röstningsdagen) röstade tillsammans med en bunt andra piratpartister på Centralstationen.

Det finns en liten film som visar när partiledare Rick m.fl förtidsröstar:

Jag tackar gudarna för att jag höll mig i bakgrunden och slapp bli frontfigur. Hade ingen aning om att det filmades där och då (även om jag väl nästan borde ha fattat det) och blev därmed en smula förskräckt när jag hittade länken bland kommentarerna hos både Emma och Rick. Men det gick bra.

På morgonen samma dag lade jag även ut valsedlar i de röstningslokaler jag tagit på mig ansvaret för. Igår tog jag en sväng förbi dem, och även Centralen, för att kolla läget. Ingen av mina lokaler var dock öppen och på Centralen såg det bara bra ut, så man kan väl säga att jag var ute i ogjort väder. Det gjorde inte så mycket, för det var skönt att vara ute och promenera och jag fick ihop en massa steg på vägen från Söder in till city. Kvittrade från Centralen.

Idag var det dags för valsedelsrunda igen, men det blev senare än planerat och vädret var tråkigt. När jag satt på bussen nåddes jag av information om att piratsedlarna var helt slut i den ena lokalen. Attans! Jag borde alltså ha åkt direkt på morgonen, som ursprungligen tänkt. Skärpning framöver – hellre åka för ofta och fylla på än att valsedlarna tar slut. För det är ju avgjort lättare att rösta rätt om man har en förtryckt valsedel att tillgå. Enkel psykologi.

Jag är lite osäker på hur jag ska få ihop valsedelsrundorna då ”mina” lokaler öppnar vid en tidpunkt då jag befinner mig på kontoret en bra bit därifrån, men får väl helt enkelt åka förbi strax innan stängning eller på lunchen. Hur som helst gläder det mig att valsedlarna verkar gå åt och hoppas att de allra flesta hamnar i valkuvert för att sedermera bli oss tillgodoräknade.

Måtte vi nu bara inte få slut på valsedlar innan röstningen är avslutad! Som det ser ut nu vet man inte vad som kan hända. Jag hör ju hela tiden om nya människor som tänker rösta pirat. Sådana som inte är med eller aktiva i partiet. Vanliga människor som förstår varför Piratpartiet behövs. Coolt!

Du som ännu inte röstat i detta EU-val: gör det nu, på en gång, så snart som möjligt! Det finns ingen anledning att vänta till valdagen den 7 juni. Det kan hända mycket som gör att det inte blir av – det kanske blir sol, det kanske blir regn, du kanske bryter benet eller blir matförgiftad. Din röst är lika viktig som min, så ta med dig röstkort och legitimation och besök närmsta röstningslokal så snart som möjligt. Var den finns kan Valmyndigheten informera om.

Christian Engström har beskrivit hur man röstar i EU-valet. Det är enkelt.

Här kan du förtidsrösta

Om du befinner dig i Stockholm är Centralstationen ett alldeles utmärkt ställe att förtidsrösta på. Så här såg det ut från mitt f.d. favvokaffehak vid 21-tiden, då lokalen fortfarande var under uppbyggnad – stället går inte att missa:

Det verkade inte direkt vara läge att lägga ut några valsedlar, piratpartistiska eller andra, i kväll. Nu är det dock inte denna lokal jag åtagit mig att berika med valsedlar för Piratpartiets räkning så det är inget som bekymrar mig.

Men det kan hända att jag går dit och röstar, eller bara tittar på, i morgon klockan 17 eller däromkring. Undrar hur många piratpartister vi kan bli?

Handels EU-valsspammar?

Varför får jag följande sms på mitt nyinförskaffade mobilabonnemang?

Den 20 maj börjar förtidsröstningen för EU-parlamentsvalet. Glöm inte att rösta! Läs mer på http://www.handels.se. Hälsningar Handels

Klart förbryllande, så om någon har en aning: berätta, för katten!

Annars är det något jag faktiskt ändå hade tänkt blogga om, för säkerhets skull – om nu någon hade missat att det är val till EU-parlamentet den 7 juni och att man kan börja förtidsrösta redan i morgon onsdag.

Själv tänker jag förtidsrösta (för första gången i mitt liv – jag gillar nämligen vallokaler på valdagen) i morgon, men om det sedan blir direkt på morgonen när jag ändå lägger ut valsedlar i två av lokalerna eller på Centralstationen med Rick Falkvinge kl. 17… det får vi se.

Piratpartiet blev Privatpartiet

Det verkar åtminstone som om en del av Piratpartiets budskap har gått hem hos SvDs skribenter, som i ett stycke döper om partiet till Privatpartiet:

Opassande debattartikel i Arbetaren

Fan, vad bra hon skriver, Emma!

Jag läste precis hennes debattartikel i Arbetaren. Så lugnt och fint och behärskat och sakligt. Inte ett spår av alarmism. Imponerande. Innehållet i sig är förstås skrämmande, men det är på tiden att upplysning når de breda lagren.

Vi behöver sansade röster som kan nå utanför rörelsen. Sådana som Emmas.

En sak jag reflekterar över är att Emma inte med ett ord nämner piratrörelsen. Det tycker jag är bra, för det är ju inte det det handlar om. Det partipolitiska får här stå tillbaka för det som i nuläget är ännu viktigare: vars och ens personliga integritet, människors rätt till ett privatliv och frihet från statlig övervakning.

Sedan tror jag också att om bara gemena kvinna och gemene man blir medvetna om vad vi står inför så kan de nog själva räkna ut hur de ska rösta i EU-valet den 7 juni. Och att de måste göra det. För det är bara så vi kan påverka.

För mig är Piratpartiet det enda rimliga alternativet, även i riksdagsvalet 2010.

Det finns visserligen andra partier som värnar om samma grundläggande värden, men problemet med dem är att de sitter fast i blockträsket. En röst på vänstern eller miljöpartiet blir i praktiken som en röst på sossarna, som driver samma linjer som moderaterna. Det funkar inte. Därför kommer jag att rösta pirat.

Flygblad on the fly

På vägen till jobbet i morse delade jag ut en mindre bunt flygblad i A6-format. Första mottagare blev min frukostbekanting och namne. Hon såg i alla fall glad ut, men vad annat skulle hon göra när det kom från mig? Egentligen.

Nästa tilltänkta mottagare var en kaffekund som dock artigt tackade nej. Därefter siktade jag in mig på enstaka personer som liksom jag väntade på tåget och som också såg ut att behöva lite förströelse. De som redan verkade strängt upptagna med att läsa och de som tycktes ha bråttom lät jag vara.

Det funkade förvånansvärt bra att redan på lite avstånd hålla upp flygbladet för att ge en aning om vad det var frågan om, le avväpnande och erbjuda något att läsa. De flesta tog gladeligen emot den lilla lappen och verkade uppriktigt intresserade av att läsa. Några sken upp och blev jätteglada.

Ett par som kom gående brast ut i skratt så snart jag nämnde Piratpartiet. Jag log tillbaka och undrade varför. Kanske var de framstående profiler i något annat parti? Det kanske inte vore så dumt att lära sig känna igen några.

Det grämer mig lite att jag inte frågade vad som var så roligt, för det kommer jag nog att gå och grunna på ett tag. Vilka andra förklaringar kan finnas?

Ett föräldrapar med småbarnsvagn. Mannen tackade bestämt nej, men kvinnan sträckte sig ivrigt efter ett blad. Jag är så tacksam för att jag inte antog att han bestämde för henne. Det hade varit alldeles för lätt gjort.

En man, som faktiskt pratade lite också, var väldigt bekymrad över Internet i allmänhet. Han sade, med bekymmersrynkor i pannan, något om att att det aldrig cirkulerat så mycket porr som nu. Jag undrar hur man bäst bemöter någon som faktiskt verkar rädd för nätet? Det är väldigt svårt att se hur man ska kunna nå fram till en sådan människa. Främst för att han förmodligen inte har en aning om vad vi pratar om när det gäller nätet, men också för att rädda människor tenderar att vara oemottagliga i största allmänhet. Detta till trots vek han fint ihop det lilla flygbladet och stoppade det i fickan, så vem vet.

Men rent generellt tror jag på att inte slösa tid på hopplösa fall. Det måste ju vara så mycket bättre att använda sin energi där den gör mest nytta. Bland dem som är nyfikna, men kanske inte ännu helt och fullt frälsta.

En snubbe som gladde mig i morse var en av två kollektivtrafikarbetare som stod och hängde innanför spärrarna på vägen ut från Centralstationen. Jag log och sträckte fram ett flygblad mot den förste, som skakade på huvudet, sade att min röst har ni redan och berättade sedan att hela hans familj röstar pirat. Det var förstås jätteroligt att höra och han fick så klart flera tummar upp, men det var nog ännu lite roligare att hans kollega blev nyfiken och tog ett blad. Vem vet, kanske pratade de piratfrågor länge efteråt. Och fortsätter med det och sprider ringarna på vattnet vidare och vidare. Vem vet var det slutar?

Det är de här möjligheterna som ger mest energi. Att känna att man gjort en insats, dragit ett litet strå till demokratistacken, varit en del av något stort. Kanske faktiskt gjort skillnad genom att skapa en liten möjlighet. Eller senare att få veta att man gjorde just det, där och då. På hösten nittonhundrakallt.

Jag tänker på att det finns många poänger i att dela ut flygblad så här, varav åtminstone en är helt avhängig av att jag är just den jag är. Alltså, jag är kvinna över 40 och ser förmodligen rätt normal och trevlig ut. Inte exakt så som vissa föreställer sig en typisk pirat. Snarare nästan precis tvärtom.

Det kändes också som om mitt glada leende gjorde människor lite positivt inställda redan från början. Så där på morgonen behövs det leenden. Och det är ju roligt om folk får veta att pirater är trevliga typer. För det är vi.

Men läskigt var det att göra sig så publik, så synlig. Att liksom träda ut ur morgonresenärernas anonyma skara, sticka ut från mängden, tränga sig in i människors privata sfär, störa deras tankar och pocka på uppmärksamhet (även om jag faktiskt oftast inväntade ögonkontakt som något slags bifall av min begäran om deras uppmärksamhet). Jag menar, vem tror jag att jag är? Jag hoppas att det där blir lättare med tiden, vartefter jag får mer rutin.

Vilken strategi funkar bäst för att dela ut flygblad? Hur tänker andra utdelare?

Det man vill är att nå nya människor, få dem medvetna och intresserade. Av partiet förstås, men även av valet i största allmänhet. Fast det är klart… Vill jag verkligen att folk ska gå och rösta om de röstar på fel folk? Hm.

Jag vet inte vem av kandidaterna jag ska kryssa, men det råder inget tvivel om att det blir Piratpartiet som får min röst i EU-valet den 7 juni.

Piratdekorera inför EU-valet

Som en hjälp inför stundande val till EU-parlamentet har lillebrorsan gjort en urtjusig banner som man enkelt kan lägga in på sin blogg eller webbsida. Gör det du också – och skriv en kommentar på lillebrorsans inlägg för att berätta! Där finns även instruktioner samt HTML-kod att kopiera.

Hos mig, på WordPress.com, verkar inte <map-taggen funka (WP filtrerar bort den), så jag lade i stället bilden i en vanlig länk vilket gör att det är en tämligen stor yta som blir klickbar, men det gör det ju å andra sidan bara lättare för folk att klicka sig vidare till Piratpartiets sida om EU-valet.

Det finns en motsvarande banner för vänstra hörnet hos Sagor från livbåten.

Tillägg: Den fantastiske Axbom har utökat sina kodsnuttar med en som funkar för WordPress.com-bloggar så min lilla kodsnutt är nu ute ur leken.

HTML-koden jag använt ser ut så här:

<div style="position:absolute;top:0;right:0;z-index:1000000;"><a href='http://www.piratpartiet.se/eu'><img alt='Piratpartiet till EU - Rösta senast 7 juni' src='http://www.lillebrorsan.se/files/pp-eu.png' border='0' /></a></div>

Så här ser det alltså ut hos mig, för historien och den som läser via feed:

Det här är en av många små saker man kan göra för att sprida budskapet.

Mäktigt på Medborgarplatsen

Mindre än ett år efter första gången var jag där igen. På manifestation med Piratpartiet på Medborgarplatsen. Den här gången var det betydligt fler på plats. Solen sken nu också, bitvis, men det var iskallt och några enstaka snöflingor singlade rentav under några minuter genom luften. En dryg handfull personer talade och vi andra lyssnade, skrattade och applåderade.

Mäktiga massor med många människor var där.

Ända bort till Snaps var det fullt med folk.

Och Unni Drougge, vars böcker jag uppskattar, var där. Med oss. Och talade.

Förresten, apropå självporträtt – en hållare av Piratpartiets banér:

Både igår och idag har det i en strid ström tillkommit nya medlemmar i Piratpartiet. I skrivande stund rapporterar systemet att vi är 23907 stycken och siffran ökar hela tiden. Det är helt fantastiskt.

Man behöver förstås inte bli medlem för att stödja partiet. Det går utmärkt att både bli guldpirat och att rösta på PP även som icke-medlem. Det förstnämnda kan du göra när som helst, det sistnämnda i EU-valet den 7 juni.

Mot Pirat-Medborgarplatsen!

Nu är det snart dags att ge sig iväg till Medborgarplatsen för att manifestera. Piratpartiet anordnar en demonstration, som jag i och för sig hellre ser som till stöd för The Pirate Bay än som protest mot tingsrättens dom mot grabbarna. Men det är jag det. Hur som helst kommer jag att vara där och förhoppningsvis iklädd min ”The Battle has Begun”-hoodie. Den känns passande för idag.

Medborgarplatsen 14:00-15:30

Och ni ser väl vilken fin bild jag lagt in i bloggen? Sparar skärmdumpen här för den avlägsna framtid då jag bytt mall. Eller nåt.

Busy working bee

Idag blev det inte mycket producerat på jobbet. I stället ägnades det mesta av dagen, efter att jag klarat av morgonens möte per telefon hemifrån, åt att ränna omkring och hämta, fylla i, skriva ut dokument. Och leta fungerande färgskrivare. Jag har nog nu besökt varenda vrå på citykontoret. Kan ni tänka er att det finns delar man behöver använda kortets pinkod för att komma till? I alla fall om man tar närmaste vägen från där jag normalt sitter och jobbar, bredvid GP.

Men när jag väl fått ordning på alla papper tog alltihopa inte mer än drygt 40 minuter. Från citykontoret gick jag 15:40 och 16:20 hade jag lämnat in ansökan om visum tillsammans med brev från både avsändande och mottagande företag och ett alldeles nytaget foto, samt blivit stungen på vaccinationscentralen. Det måste jag säga var bra jobbat på alla håll och kanter! Sådan effektivitet gillar jag.

Enda haken var bara att jag då plötsligt hade mer än en halvtimmes glapp till mötet med väninnan, som hade med sig min kvarglömda Piraterna-bok (har hunnit läsa lite i den sedan jag kom hem och… vilket driv det är i den – kul!). Jag frågade på, mest på skoj, om hon ville ha den Pirat-pin hon beundrade på mitt rockslag och det ville hon så det fick hon. Roligt att ännu en person vill göra Piratpartiet synligare! Ännu roligare vore det om hon också ville bli medlem. Det kanske kommer.

Anyway, innan vi sammanstrålade hade jag som sagt gott om överbliven tid.

Jag tänkte och tänkte, men lyckades inte för mitt liv komma på något som stod på ”att göra”-listan. Så funkar det för mig – när tillfälle ges, är minnet obefintligt.

Och det är så ovant att inte ha något som måste göras, att jag blir helt ställd.

Jag skulle nästan kunna bli stående invid en vägg, bara för att jag inte har något mål. Och det är delvis just därför jag brukar se till att ha en tydlig plan för vad jag ska göra och vart jag ska gå. Innan jag ger mig iväg hemifrån.

Arbetsdagar som idag, som börjar vid 9 och slutar vid 22, rekommenderas inte. Men jag kom, i hemmets lugna vrå och med Dream Theater i högtalarna, en god bit på väg med huvuduppgiften och har gott hopp om att det ska kunna bli något riktigt bra att ta med sig till Bangalore. Och ja, det handlar om en tjänsteresa.

Aktuell status på visumansökan: ”Your Passport Is Submitted to Embassy”

Jag inträder i Piratpartiet

Från och med idag är jag inte längre ”bara” guldpirat, utan också partimedlem. Det är något jag funderat på ett tag, men jag har inte riktigt känt att det varit läge förrän nu, på den stora Gå med i Piratpartiet-dagen. Det var hög tid för mig att göra denna markering, som jag allt starkare känt är nödvändig. Så trots att jag egentligen föredrar att stå vid sidan av har jag tagit steget.

Hej, jag heter Mia. Jag är piratpartist.

Och jag är inte ensam, det kan vi läsa om hos partiets ordförande.

Manifestation på Medis

Jag var där (på Piratpartiets manifestation mot allmän avlyssning) och stod upp och blev räknad (eller i alla fall både fotograferad och filmad). Solen sken och jag hade inget… nä, här passar inte det gamla Rekyl-citatet ”jag hade inget ont på känn”, för det var ju just det vi hade, vi som var där. Något ont på känn, alltså.

Ända sedan jag läste Opassandes inlägg, Översikt över övervakningslagar, har jag gått omkring med en obehaglig känsla i magen (innan dess hade jag hört och läst, men inte riktigt tagit till mig integritetskränkningarnas omfattning) och när jag fick reda på att manifestationen skulle gå av stapeln, insåg jag att det var något jag kanske borde gå på. Ställa mig upp och räknas, som Rick Falkvinge skrev.

Till min egen förvåning mer eller mindre tvingade jag min besökande väninna, snowflake, att göra mig sällskap. Jag sade till mig själv att jag åtminstone ville se vad det skulle bli för något – det enda jag visste var ju att en manifestation skulle äga rum på Medborgarplatsen klockan 14, men inget om vari den skulle bestå. Eller jo, förresten, jag hade faktiskt läst att Rick skulle göra sitt avslöjande.

Och till Medborgarplatsen kom vi och jag ställde mig på en bänk för att se något av vad som hände där framme där man talade och solen sken och… ja, jag har ju hört det mesta förut och skulle så gärna se att alla andra svenskar blev medvetna. För det är ju det de flesta inte är. När jag berättade för en kollega om ovan nämnda sammanställning trodde han inte riktigt på vad jag sade, men när jag (via IM) skickat länken till inlägget kom det tillbaka ett mycket kortfattat ”Oj.” – han reagerade precis som jag med magont. Och så borde banne mig alla reagera!

Jag har insett att jag faktiskt gör en del för saken utan att reflektera så mycket över det – jag pratar ju med familj och vänner och bekanta och kollegor och annat löst folk. Jag sprider medvetande och det är ju alltid något. Ett litet bidrag.

Men jag skriver ju ingen politisk blogg, utan bara en enkel dagbok så…

Efteråt tog jag mod till mig och gick fram till en tjej som jag sett bortanför mikrofonerna och trodde kunde vara opassande-emma, knackade henne på axeln och frågade försynt om hon möjligen var hon. Och visst var hon det och jag blev lite förvånad över att hon verkade bli glad precis som om vi kände varandra, men det kanske vi på sätt och vis gör. Eller gjorde, ska jag säga. Det var då, det.

Nätet är ju konstigt på så sätt att man liksom kan lära känna folk som sedan inte känner en tillbaka. Bloggar man så kan ju många kan läsa vad man skriver, utan att man är direkt medveten om det. Jag menar, jag ser siffror och statistik, men inte katten tänker jag på vilka människor som ligger bakom dem. Och lite så blev det med emma, för hon verkade liksom veta en massa saker om mig.

Nåväl, i och med att jag hälsat på emma hade jag gjort mitt och tänkte trava iväg därifrån när jag kom på den lysande idén att fråga efter Thomas Tvivlaren och paff blev jag när hon utbrast att han stod precis bakom mig. Jag bara vände mig om och där var han och det blev ett glatt åter… nä, vi hade ju inte träffats förut, nej. Ett glatt första möte, får jag väl kalla det då. Han var inte riktigt som jag väntat mig, men det var tveklöst positivt – om inte annat så blev mitt spontana intryck ett av en behaglig röst. Just det ordet, behaglig. Och han kändes som en person i vars sällskap man skulle trivas, finge man chansen att tillägna sig det. Vilket jag hoppas att jag får, någon gång här framöver.

Sedan anslöt vi oss till picknicken i Fatbursparken och kom att sitta tillsammans med emma och Joshua_Tree. Även Andreas anslöt (läs det länkade inlägget – han har flera bra poänger!). Med samma gäng besökte vi även senare Pig&Whistle i Söderhallarna. Mycket trevligt och det gjorde mig inte mycket att jag var tvungen att hålla mig till mineralvatten medan Josh bälgade i sig god tjeckisk öl och emma och Andreas sippade mandarin&chili-cider. Det var först när vi skulle gå som jag fattade att emma visst brukar läsa min blogg. Uj, uj… måtte jag nu inte känna ett än större behov av självcensur – det är ju sådant vi jobbar för att avskaffa!

Och jag kände att jag i princip måste skriva om dagen och manifestationen och alltihopa, men jösses så svårt det var att få ihop något alls – skrivkramp, minst sagt. Jag började om flera gånger och svor och var irriterad och inte alls något roligt sällskap. Det är tur då att man har besök av någon som tål det. Eller i alla fall någon jag tror tål det och därmed också låter mig vara precis så som jag är.

Och förresten… från och med nu är den här guldtjejen också Guldpirat.