Man lever så länge man lär

Flygblad on the fly

På vägen till jobbet i morse delade jag ut en mindre bunt flygblad i A6-format. Första mottagare blev min frukostbekanting och namne. Hon såg i alla fall glad ut, men vad annat skulle hon göra när det kom från mig? Egentligen.

Nästa tilltänkta mottagare var en kaffekund som dock artigt tackade nej. Därefter siktade jag in mig på enstaka personer som liksom jag väntade på tåget och som också såg ut att behöva lite förströelse. De som redan verkade strängt upptagna med att läsa och de som tycktes ha bråttom lät jag vara.

Det funkade förvånansvärt bra att redan på lite avstånd hålla upp flygbladet för att ge en aning om vad det var frågan om, le avväpnande och erbjuda något att läsa. De flesta tog gladeligen emot den lilla lappen och verkade uppriktigt intresserade av att läsa. Några sken upp och blev jätteglada.

Ett par som kom gående brast ut i skratt så snart jag nämnde Piratpartiet. Jag log tillbaka och undrade varför. Kanske var de framstående profiler i något annat parti? Det kanske inte vore så dumt att lära sig känna igen några.

Det grämer mig lite att jag inte frågade vad som var så roligt, för det kommer jag nog att gå och grunna på ett tag. Vilka andra förklaringar kan finnas?

Ett föräldrapar med småbarnsvagn. Mannen tackade bestämt nej, men kvinnan sträckte sig ivrigt efter ett blad. Jag är så tacksam för att jag inte antog att han bestämde för henne. Det hade varit alldeles för lätt gjort.

En man, som faktiskt pratade lite också, var väldigt bekymrad över Internet i allmänhet. Han sade, med bekymmersrynkor i pannan, något om att att det aldrig cirkulerat så mycket porr som nu. Jag undrar hur man bäst bemöter någon som faktiskt verkar rädd för nätet? Det är väldigt svårt att se hur man ska kunna nå fram till en sådan människa. Främst för att han förmodligen inte har en aning om vad vi pratar om när det gäller nätet, men också för att rädda människor tenderar att vara oemottagliga i största allmänhet. Detta till trots vek han fint ihop det lilla flygbladet och stoppade det i fickan, så vem vet.

Men rent generellt tror jag på att inte slösa tid på hopplösa fall. Det måste ju vara så mycket bättre att använda sin energi där den gör mest nytta. Bland dem som är nyfikna, men kanske inte ännu helt och fullt frälsta.

En snubbe som gladde mig i morse var en av två kollektivtrafikarbetare som stod och hängde innanför spärrarna på vägen ut från Centralstationen. Jag log och sträckte fram ett flygblad mot den förste, som skakade på huvudet, sade att min röst har ni redan och berättade sedan att hela hans familj röstar pirat. Det var förstås jätteroligt att höra och han fick så klart flera tummar upp, men det var nog ännu lite roligare att hans kollega blev nyfiken och tog ett blad. Vem vet, kanske pratade de piratfrågor länge efteråt. Och fortsätter med det och sprider ringarna på vattnet vidare och vidare. Vem vet var det slutar?

Det är de här möjligheterna som ger mest energi. Att känna att man gjort en insats, dragit ett litet strå till demokratistacken, varit en del av något stort. Kanske faktiskt gjort skillnad genom att skapa en liten möjlighet. Eller senare att få veta att man gjorde just det, där och då. På hösten nittonhundrakallt.

Jag tänker på att det finns många poänger i att dela ut flygblad så här, varav åtminstone en är helt avhängig av att jag är just den jag är. Alltså, jag är kvinna över 40 och ser förmodligen rätt normal och trevlig ut. Inte exakt så som vissa föreställer sig en typisk pirat. Snarare nästan precis tvärtom.

Det kändes också som om mitt glada leende gjorde människor lite positivt inställda redan från början. Så där på morgonen behövs det leenden. Och det är ju roligt om folk får veta att pirater är trevliga typer. För det är vi.

Men läskigt var det att göra sig så publik, så synlig. Att liksom träda ut ur morgonresenärernas anonyma skara, sticka ut från mängden, tränga sig in i människors privata sfär, störa deras tankar och pocka på uppmärksamhet (även om jag faktiskt oftast inväntade ögonkontakt som något slags bifall av min begäran om deras uppmärksamhet). Jag menar, vem tror jag att jag är? Jag hoppas att det där blir lättare med tiden, vartefter jag får mer rutin.

Vilken strategi funkar bäst för att dela ut flygblad? Hur tänker andra utdelare?

Det man vill är att nå nya människor, få dem medvetna och intresserade. Av partiet förstås, men även av valet i största allmänhet. Fast det är klart… Vill jag verkligen att folk ska gå och rösta om de röstar på fel folk? Hm.

Jag vet inte vem av kandidaterna jag ska kryssa, men det råder inget tvivel om att det blir Piratpartiet som får min röst i EU-valet den 7 juni.

Annonser

Kommentarer till: "Flygblad on the fly" (34)

  1. Kul att någon är vaken vid den här tiden och skriver trevliga saker.
    Visst är det både roligt och lite nervöst att dela ut flygblad. Man vet ju aldrig riktigt hur folk kommer att reagera. Men personligen har jag mest fått positiva reaktioner. Inga skratt eller nedlåtande kommentarer än så länge. Med ett vänligt ”hej” och ett leende så tar de flesta emot flygbladen utan att tveka. Men jag inväntar ofta någon form av ögonkontakt först innan jag går fram. Annars känns det lite som att man kliver in i någons privata sfär utan tillåtelse. Jag själv hatar att bli stoppad på stan av folk som vill sälja saker eller utföra någon undersökning.
    Lycka till i fortsättningen och hoppas att du når ut till massor av nya väljare :)

  2. Härlig berättelse! Det ger åtminstone mig mer motivation att bära omkring på min lilla bunt med flygblad även till vardags.

    • @Marcus: Tack! Jag blir allt lite varm i hjärtat. :) Det är härligt att höra att det man gör gör någon skillnad för någon.

      Jag försöker att både agera och agitera i vardagen, när jag hinner och orkar. Och kanske skriva om det. Inte jämt, men då det känns motiverat. Vi behöver synas och höras och inspirera varandra.

      Idag har jag delat ut några små flygblad till positiva kollegor.

  3. Leende är det viktigaste! Bra jobbat! Göra folk glada ger dem positiva associationer med flygpladen, alltså med PP.

    Många är ”rädda” för flygblad, för de tror det finns någon baktanke, att de ska ”tvingas stanna och prata” eller bli sålt någonting.

    Rikta in dig på de du tror hjälper. Potentiella röster. Hopplösa fall är inte värt tiden och energin. Inte just nu åtminstone.

    • @Momo: Tack! Jag förstår precis hur de ”rädda” känner sig, för jag är likadan. Förståelsen underlättar när man delar ut bladen. Jag gillar läran om att pirater är trevliga och vill gärna befästa det.

      Och i övrigt är vi också överens. Spendera klokt, helt enkelt.

  4. Mycket intressant och kul läsning! Tack!

  5. […] skriver inspirerande om sina erfarenheter då hon delat ut flygblad “on the fly” för Piratpartiet och passar på att efterlysa andras […]

  6. Väldigt intressant läsning och tack för att du delar ut flygblad! :)

    Klart du ska rösta på mig! ;) :P

    • @PiratJanne: Tack. Kul att du tyckte det! :)

      Vad gäller röstningen: jag ska ha dig i [diplomatisk] åtanke. :)

      • Det var kul att läsa om vad andra råkar ut för när de delar ut. :)

        Hrmf! :P

        Förresten – hur får du till det här med trådade kommentarer?

        • @PiratJanne: Alltså, du var ju inte den enda kandidat som kommenterade inlägget och jag vill förstås hålla mig väl med alla. Efter valet kommer jag så klart att låta alla tro att jag kryssade just henom också. :)

          Trådningen aktiveras via kontrollpanelen. Under Inställningar, Diskussion, i sektionen ”Övriga inställningar för kommentarer” finns en checkbox: Aktivera trådade (nästlade) kommentarer [x] nivåer djupt. Klicka, välj nivåer, Spara ändringar… klart!

          Jag har märkt att jag sällan kommer ihåg eller vill använda trådningen själv – det blir så rörigt och svårt att se kronologin. Däremot, som här, där det är många kommentarer [att besvara]… ja, då är det oerhört praktiskt för att det blir så tydligt vilka som fått svar och inte. :)

  7. När jag gick HR i gymnasiet så fick vi som upgift att sätta oss brevid ”gammla tanter” på bussen och prata. Detta var jobbigt i början men efter ett tag så blir man mästare på att hålla korta samtal med främande människor. Tror samma princip gäller med flybladsutdelning…

    Och om man sätter sig brevid någon på bussen och snackar så måste man inte prata om piratsaker, prata med tanten om vad hon vill. ge sen henne ett flygblad. hon kommer garanterat berätta för sina vänner om den trevliga piraten hon träffade på bussen och att det faktiskt finns hopp för ungdomen : )

    Sen så blir ni bättre på korta sociala kontakter. Det har man massor av nytta av i sitt liv, allt från flygbladsutdelning till snack med motsatt kön blir mycket lättare.

    • @Daniel: Åh, nu blir jag nästan lite avis – sådana saker fick minsann inte jag lära mig i skolan. Fast då gick jag i och för sig en helt annan typ av utbildning också. Hm. Okej då. Men jag tror absolut att de flesta hade haft nytta av sådana övningar.

      Att prata med gamla tanter och annat löst folk på bussar och tåg låter som ett riktigt bra tips – tack!

      • Kanonbra tips! Man ska inte underskatta det gamla gardets potential inom piratrörelsen.

        • @TT: Nej, verkligen inte. Varje röst är en röst och varje förkämpe har potential att värva fler. Vi behöver få in fötter i så många församlingar som möjligt. I mer än en bemärkelse, alltså.

  8. Underbar solskenshistoria!

    Med glada och positiva entusiaster som du i våra led, hur skall vi kunna misslyckas? :)

    • @Björn: Tack för de orden! :) Samtliga pirater jag har träffat är trevliga människor, så det kommer nog att gå bra om vi bara är ute och skyltar med detta bland resten av befolkningen.

      Haha, du skrev bergis så där bara för att du vill ha min röst! :D

  9. Göran Widham sa:

    Tänk vad starka vi är när vi är så många och när alla gör det dom vill eller kan. Jag hatar att dela ut flygblad.

    Tack!

    • @Göran: Tack själv! :) Jag kan inte påstå att jag älskar flygblad, jag heller, men utdelningen ger mig också något att berätta om. Och ja, det är fascinerande att se vilken kraft det finns att tillgå.

  10. calandrella sa:

    Jag brukar dela ut flygblad utanför min tunnelbanestation på eftermiddagarna… Men intressant berättelse.

    • @calandrella: Hur funkar det då? Jag har ju fått för mig att folk är för stressade, när de är på väg till eller från ett tåg eller en buss, för att ta emot några flygblad.

  11. Härligt att läsa att fler pirater har trevligt när de delar ut flygblad. Själv är jag ju man strax över 50 och försöker åtminstone att se normal och trevlig ut när jag kommer med mitt flygblad. Och leende. Inget avväpnar så effektivt som ett äkta leende.

    De flesta är ju faktiskt trevliga när man erbjuder dem lite läsning, även om man får en och annan surkart som fräser ”aldrig i livet” åt en. En familj som passerade, där mannen muttrade ”nej du” och kvinnan tittade bort, fick ändå med sig ett flygblad för att den tonåriga dottern sträckte sig ivrigt fram och ville ha ett. Jag önskar henne lycka till med att tala föräldrarna tillrätta. ;)

    Jag var ute en timma igår och en idag och man blir uppfylld av segerkänslor efteråt. En del stannar till och pratar lite och jag tror att jag vann oss tre eller fyra nya röster idag från de jag pratade med. Droppen urholkar stenen…

    • @Mikael: Åh, roligt att vi är fler ”vuxna” utdelare.

      Jag tror att det är jätteviktigt, med tanke på myten om att gruppen pirater utgörs av finniga tonårsgrabbar. Vi behöver synas. En mogen pirat gör ett ganska starkt intryck, tycker jag.

      Jag resonerar lite som så att även om ingen enda människa tar emot något flygblad så har vi _ändå_ gjort en insats genom att visa att både vi och partiet finns ute i verkligheten.

      Och ett stort grattis till rösterna – bra jobbat! :)

    • Hej, kan du kontakta mig? Jag har ett blogginlägg på gång (sedan något år eller så) som jag helst vill få ur mig innan sommaren. Att döma av din kommentar så har du rätt kvalifikationer för att vara en del av det jag tänkt skriva om.

      På återhörande!

  12. Du glömde nämna att du fortsatte den goda gärningen när du kom till jobbet :)

    • @Peter: Jag behövde ju inte det nu när du gjorde det. :) Fast jag minns inte – var det någon enda som fick ett blad av mig? Och tack, förresten, för att du hjälper till att prata pirat.

  13. @Peter: Vilka fina Stockholmsbilder du har lagt upp på Flickr! Det är nästan så jag får hemlängtan (eller nåt) när jag tittar på dem!

  14. Hej Mia!

    Jag gjorde min första utdelning idag! Många igenkänningar ifrån din text :)

    Först började jag med meningar som ”Piratpartiet ställer upp i EU-valet” eller ”Vill du veta mer om piratpartiet?”.

    Sedan märkte jag att fler tog emot om jag sade ”Det är EU-val snart, ett nytt parti ställer upp”.

    Ytterligare senare märkte jag att ögonkontakt+leende och en framsträckt lapp var allra bästa medicin ;)

    Kändes lite konstigt hela upplevelsen så här första gången. Men jag kommer definitivt fortsätta, och varje utdelad lapp är en potentiell väljare!

    • @Olof: Vad kul att vi var förstagångsutdelare båda två. :)

      Det är nog inte bara varje utdelad lapp som är en potentiell väljare, egentligen – jag tror att varje människa som ser dig och förstår att du är piratpartist blir en potentiellt ”mer” väljare. Vi behöver synas, helt enkelt. Bara det enkla tror jag gör nytta.

      Jag sade för det mesta bara ”Piratpartiet”… och log, förstås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: