Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘Twitter’

Ingen ordning är det

Att pendeltågen inte går som de ska kan jag ta – jag har ju möjligheten att i stället ta tunnelbanan till och från jobbet, även om det förstås tar längre tid än tåget. Att bussarna inte går så jättemycket i tid dessa förvånansvärt iskalla dagar är inte heller så farligt. Lite irriterande, förstås, men fram kommer man ju ändå förr eller senare.

IMG_0695.jpg

Men att Twitter inte funkar? Det är faktiskt inte okej. Inte det minsta.

Visserligen är Twitter en kanal jag egentligen inte utnyttjar särskilt mycket, men den är ändå en viktig ventil. Utan tillgång känner jag mig… kvävd. Och för allt vad jag vet var det bara tillfälligt, men när jag inte lyckades få iväg min tweet efter två-tre försök gav jag upp och betraktade systemet som nere. Och påbörjade detta beklagansfulla inlägg.

Se, där fick jag faktiskt svar från webbplatsen. Hurra! Då bör dessutom detta inlägg autotwittras…

Annonser

Automattwittra om WordPress-inlägg

Insiktsfullt nog sköt jag upp läsningen av inlägget på WordPress.com-bloggen, Mobilize Your Blog This Holiday Season för att hinna läsa det ordentligt och inte behöva bara snabbt och slarvligt skumma igenom det. Idag (lustigt nog exakt en månad senare) tog jag mig så äntligen tid att läsa det och vad hittar jag väl där: det ser ut som om WordPress kan fås att per automatik twittra om varje nytt inlägg som publiceras. Välbehövligt och efterlängtat, skulle jag säga.

Att aktivera funktionen är busenkelt – gå till Mitt konto / Global adminpanel / Mina bloggar, så får du upp en lista med några små trevliga checkboxar. Ser ut ungefär så här (klicka på bilden för naturlig storlek om den är svårläst):

När du aktiverar checkboxen kommer det upp en ruta:

Om du är inloggad mot Twitter (som rätt användare, får jag förmoda) i din webbläsare kommer det upp en fråga om huruvida du vill tillåta WordPress att twittra för din räkning. Du måste förstås klicka Allow om det ska funka.

Efter att du klickat Allow skickas du tillbaka till bloggen. Nu är det klart!

Det kan nu vara intressant att se vilka applikationer du gett rätt att använda ditt Twitter-konto. För att göra det går du till Settings / Connections – förutsatt att du fortfarande är inloggad mot Twitter. Du bör nu se WordPress överst i listan.

Ja, det var väl det hela, det!

Nu utgår jag från att mina aktiva Twitter-följare strax kommer att bli varse att detta inlägg publicerats.

Twitter på sitt sluttande plan

Det här börjar bli lite tjatigt, tycker jag. Twitter är den sortens tjänst man fort vänjer sig vid och kommer att ta för given. Man förväntar sig att den ska fungera, dygnet runt och året om. Och nu gör den inte det. På sistone har det varit mer än lovligt skakigt och när jag nu skriver detta är det i en enorm frustration över dess totala otillgänglighet.

Jag kastade iväg en något vass, men dock menad som ett vänligt skämt, kommentar till @nyweN och när jag skulle skicka den desarmerande avväpnande förklaringen… ja, då vägrade Twitter. Felmeddelande på felmeddelande från min klient och inte ens webben svarar så nu är jag rädd att hon hann läsa det första och ta illa upp och är sur på mig för evigt bara för att jag inte fick iväg min uppföljande kommentar. Dumma Twitter!

Men utöver det stundliga är det nog värst att jag får sådana negativa framtidsvisioner när det krånglar så här. Det påminner mig om tiden då Lunarstorm plötsligt slog i taket, då vi trogna användare efter en lång period av tappert tålamod till slut tvingades se oss om efter andra ställen att hänga på. Vi emigrerade och bosatte oss på Silverplanet. Som snart också började gå långsamt, varvid en egenutvecklad lösning togs fram och där… ja, där blev vi kvar i åratal. Det kom aldrig någon fullvärdig ersättare till det stället och när det lades ned skingrades folket. Vissa uppsökte andra fora, andra nyttjade diskussionsfora, ytterligare andra började blogga. Själv… vet jag inte ens vart jag tog vägen. Jag tror att jag existerade i ett vakuum, bara.

Oj, där förirrade jag mig.

Det jag menade att säga att det här krånglet inte bådar gott för Twitters framtid. Jag har onda aningar och funderar över tänkbara ersättare. I mina ögon kan det mycket väl vara så att Twitter passerat högsta punkten på sin framgångskurva och nu är på väg utför. Det finns fler farhågor. Jag fruktar t.ex också att Twitter kan vara på väg att bli kommersialiserat. Det var t.ex så förfallet på Lunarstorm började. Betaltjänster. Pengar => förfall.

Tack ändå, Twitter, för din otillgänglighet – nu fick jag i alla fall en anledning att blogga!

En lågmäld ambition

Jag brukar inte avge nyårslöften och har inte gjort det detta år heller, men däremot tillät jag mig faktiskt en ambition. En liten sådan. Och den vilar på en önskan om att blogga oftare än jag gjort det senaste halvåret. Jag vill sänka tröskeln och tillåta mig att skriva små, korta och kanske även till synes meningslösa inlägg. För jag vill inte att min blogg ska dö p.g.a Twitters intåg i nättillvaron – det känns som om det är det som hållit på att hända. Sedan jag började kvittra har inläggsfrekvensen gått ned från tio, tjugo, trettio eller fler inlägg per månad till högst en handfull.

Som sagt, det här är inget löfte, utan bara en ödmjuk ambition. Håll inte andan!

Plockar bloggdammråttor

Nyss insåg jag att jag inte ens loggat in på bloggen på sistone – hittade en kommentar som låg och väntade på godkännande sedan över en vecka tillbaka. Det är smärtsamt uppenbart att kvittrandet totalt har tagit över min nättillvaro. Och inte ens där är jag särskilt närvarande och/eller aktiv. Jag har inte tid. Eller, vilket väl egentligen stämmer lite bättre, jag tar mig inte tid.

Jag väljer att lägga min tid och mitt engagemang på annat håll. Väldigt många av mina veckor är sprängfyllda av äta-jobba-sova. Och helgerna bjuder i allmänhet vila och/eller sociala aktiviteter snarare än aktiv datortid. Förra helgens SGU-tittande måste nämnas i sammanhanget. Eller förra veckans åhörande av Jeanette Winterson på Kulturhusets internationella författarscen. Kul! Inte minst drinkandet på Sky bar efteråt tillsammans med en bunt bokbloggare. Himla trevliga tjejer! Trots att jag var trött ville jag inte åka hem.

Vad gäller andras bloggar har jag trappat ned drastiskt. Jag gjorde en större rensning i min Google Reader för en tid sedan, så att jag nu i stort sett bara följer människor jag känner plus ett fåtal bloggar som är tillräckligt intressanta dessförutan. Samt en del nyheter, som jag bara läser när det blivit tid över eller så. Utrensningen fyllde sitt syfte – jag känner mindre stress över att ha för mycket oläst. Jag låg ju ständigt på 1000+ förut. Nu håller det sig på något hundratal och mycket av det markerar jag som läst utan att faktiskt läsa.

Idag är det i stället Twitter som stressar lite, men jag jobbar på att inte heller där känna att jag måste läsa allt. Märker att jag missar en hel del, framförallt på dagtid eftersom jag helt enkelt inte har tid att surfa eller kvittra eller vad det nu är för något man gör vid jobbdatorn när man inte jobbar. Jag har inga sådana luckor, ingen dödtid alls. Och det känns konstigt nog helt okej.

På hemmaplan försöker jag emellanåt läsa ifatt dagens skörd, men tvingas oftast ge upp för att det är för mycket. Jag vill hinna annat än att läsa tweets. En del av dem hinner jag dock med på resorna till och från jobbet – ungefär 20 minuter i vardera riktningen. Min Hero är toppen! Den piper lite glatt varje gång jag fått ett mail också. Whee! låter det som. Eller ”win”, som också jag börjat missbruka – somliga uttryck smittar som… gäspningar.

På Twitter blev jag i afton varse att det visst finns en Mac-klient för Voddler. Win! Om jag hinner i helgen ska jag definitivt ta en titt på den. Fick ju aldrig Windoze-versionen att funka på någon av mina jobbdatorer.

Annars… well, dags att lämna datorn ett tag, så det får vara nog för nu. Ser fram emot att äta död ko, dricka gott vin och sedan mumsa smarriga ostar – min stora ansträngning idag var en promenad till Söderhallarna. Var ledig, men steg upp i vanlig tid med ambitionen att göra ett par timmars jobb. Käkade frukost, men orkade sedan inte ens fokusera blicken på bildskärmen så det var bara att återvända till sängen. Tre timmar senare, när jag vaknade igen, var det nästan skymning. Så kan det gå. Jag är dock fortfarande trött, så det blir nog inga problem att slockna ikväll heller.

Just idag, just ikväll känns livet helt okej.

Hjältedåd I

HTC Hero - knappar Idag på vägen hem från jobbet råkade jag av en ren händelse snubbla över några saknade funktioner i HTC Peep, d.v.s Twitter-klienten som följde med min HTC Hero. Sådant där som att kunna göra reply och retweet och skicka direktmeddelanden trodde jag nämligen inte gick att göra med mindre än att man skrev in alltihopa manuellt. Så fel jag hade!

HTC Peep - Retweet Rätt vad det var kom jag på den befängda tanken att prova trycka in den lilla vita kulan, som annars mest verkade vara till för att bläddra uppåt/nedåt eller åt höger/vänster. Vips kom där upp en meny med valen ”Reply”, ”Send direct message”, ”Retweet”, ”Add to favorites” och ”Show profile”. Precis de jag saknat!

Bara en sådan sak som att endast det första ordet som börjar med stor bokstav. Pluspoäng. Jag ogillar ”Det Där Amerikanska Sättet Att Skriva Rubriker Och Menyval”.

I övrigt är jag lite sur på den här Twitter-klienten, som inte verkar hantera att man vrider telefonen. Alltså, den ställer inte om sig från stående till liggande utan fortsätter visa sig i stående format. Med ett inmatningstangentbord som är obekvämt smalt. De flesta andra program jag använt hänger med fint, men alltså inte Peep. Det får man verkligen hoppas blir åtgärdat.

Google Mail verkar funka bra – i alla fall har jag inte stött på några problem ännu. Ska dock sägas att jag inte använt det särskilt mycket, men att läsa och svar på mail har gått utmärkt.

Google Maps funkar bra som karta, men är inte alltid bra på att veta var man är. Hemma funkar det fint, men där vi var i lördags kväll placerade den sig minst en kilometer fel på kartan.

HTC Hero - home screen Hm, mer då?

Installera applikationer utöver det som levereras i/på/ned telefonen har jag ännu inte kunnat göra – får ett felmeddelande som i princip bara säger ”försök igen senare” när jag provar. Jag tror och hoppas att det är hos dem felet ligger och att det verkligen bara strular temporärt.

Än så länge vill jag inte lämna något sammanlagt omdöme – har alldeles för mycket kvar att testa ännu. Men att skriva in text av olika slag går bättre och bättre. Nu senast var det knappt jobbigt alls att skriva in ett längre sms. Så visst vänjer man sig!

Antar det kommer mer vartefter.

Havererad dator

Nu kopierar jag mig själv från Twitter igen. Bafatt.

Det kunde man väl ge sig katten på, att någon skulle ge sig på den stackars rabatterade datorn. Jag var rentav förvånad när jag igår passerade rabatten och den stod kvar till synes orörd. Så var dock icke fallet idag:

Massakrerad dator

Nog är det ändå lite sorgligt att det finns så mycket destruktivitet i världen.

Etikettmoln