Jag steg upp före tuppen, klädde på mig myskläderna och slog mig ned i den frilagda läsfåtöljen tillsammans med Piraterna. Den tog slut väldigt snart.
Boken finns att köpa eller ladda ned – prova även via Google. Men läs den om du inte redan gjort det och är det minsta intresserad av (samt oinsatt i) historien om konflikten mellan den s.k. piratrörelsen och den s.k. upphovsrättsmaffian.
Idag blev det inte mycket producerat på jobbet. I stället ägnades det mesta av dagen, efter att jag klarat av morgonens möte per telefon hemifrån, åt att ränna omkring och hämta, fylla i, skriva ut dokument. Och leta fungerande färgskrivare. Jag har nog nu besökt varenda vrå på citykontoret. Kan ni tänka er att det finns delar man behöver använda kortets pinkod för att komma till? I alla fall om man tar närmaste vägen från där jag normalt sitter och jobbar, bredvid GP.
Men när jag väl fått ordning på alla papper tog alltihopa inte mer än drygt 40 minuter. Från citykontoret gick jag 15:40 och 16:20 hade jag lämnat in ansökan om visum tillsammans med brev från både avsändande och mottagande företag och ett alldeles nytaget foto, samt blivit stungen på vaccinationscentralen. Det måste jag säga var bra jobbat på alla håll och kanter! Sådan effektivitet gillar jag.
Enda haken var bara att jag då plötsligt hade mer än en halvtimmes glapp till mötet med väninnan, som hade med sig min kvarglömda Piraterna-bok (har hunnit läsa lite i den sedan jag kom hem och… vilket driv det är i den – kul!). Jag frågade på, mest på skoj, om hon ville ha den Pirat-pin hon beundrade på mitt rockslag och det ville hon så det fick hon. Roligt att ännu en person vill göra Piratpartiet synligare! Ännu roligare vore det om hon också ville bli medlem. Det kanske kommer.
Anyway, innan vi sammanstrålade hade jag som sagt gott om överbliven tid.
Jag tänkte och tänkte, men lyckades inte för mitt liv komma på något som stod på ”att göra”-listan. Så funkar det för mig – när tillfälle ges, är minnet obefintligt.
Och det är så ovant att inte ha något som måste göras, att jag blir helt ställd.
Jag skulle nästan kunna bli stående invid en vägg, bara för att jag inte har något mål. Och det är delvis just därför jag brukar se till att ha en tydlig plan för vad jag ska göra och vart jag ska gå. Innan jag ger mig iväg hemifrån.
Arbetsdagar som idag, som börjar vid 9 och slutar vid 22, rekommenderas inte. Men jag kom, i hemmets lugna vrå och med Dream Theater i högtalarna, en god bit på väg med huvuduppgiften och har gott hopp om att det ska kunna bli något riktigt bra att ta med sig till Bangalore. Och ja, det handlar om en tjänsteresa.
Aktuell status på visumansökan: ”Your Passport Is Submitted to Embassy”
Igår beställde jag två böcker om testdriven utveckling:
Den här gången var det dock inte jag som betalade.
Medan jag väntar läser jag min Pragmatic Unit Testing. Den känns så där, än så länge, men jag har inte hunnit så långt. Jag skulle hellre läsa Piraterna, men den boken råkade jag ju glömma ute i förorterna förra helgen.
Min beställda Piraterna-bok levererades igår. Alltså, jag fick hämta den själv, så klart. På kioskposten. Det var nog sista gången jag hämtade paket just där, för min kompis bakom disken har valt att sluta med paketförmedlingen och från och med måndagen den 23:e ska jag hämta mina postpaket på ungefär samma ställe som innan Posten slutade med sådant. I kiosken ungefär 10 meter från den gamla postlokalen. Det känns som om det där går i något slags cirklar.
Sent igår kväll öppnade jag boken för att ta en snabbtitt och… tja, den suger.
Den suger in en i berättelsen, alltså. Det krävs en medveten kraftansträngning för att lägga boken ifrån sig, för så bra driv och så intressant är den så här långt. Jag hoppas innerligt att den fortsätter i samma stil hela vägen igenom. Kul!
Trist bara att jag har en massa jobb att göra innan jag får läsa…
Nuheter: 
Mia is a geek 
Tryckt & kränkt