Nu kan man konfigurera sin WordPress.com-blogg att visa en ”Tweet”-knapp så att vem som helst enkelt kan sprida länken till blogginlägget via Twitter – inklusive valfri kommentar, så klart. Himla smutt och trevligt! Såsom varandes hängiven (om än en smula sporadisk) twittrare har jag självfallet aktiverat knappen på denna blogg.
Så… vem blir först med att använda den?
Och där läste jag genast ett inlägg som jag vill återblogga, men som inte ligger hos WordPress.com. Inga problem – det går ju att återblogga inlägg helt manuellt också. Det jag vill sprida är emmas inlägg, Till den som känner sig tvingad att blogga, och jag vet inte varför det är så bra, men det känns gott i hela kroppen att läsa det och jag tror inte att det bara beror på vem som skrivit det.
Internet försvinner inte, och av nån anledning har det börjat kännas hotfullt för en del — vilket jag tycker är olyckligt. Vi som använder oss av internet har hittat in på våra egna villkor och ibland tar vi det såpass för givet att vi glömmer bort att påpeka det för andra som inte riktigt hittat fram ännu.
Jag tänkte därför att jag listar några saker som jag egentligen aldrig skriver men ändå alltid är en självklarhet. Kanske kan det vara hjälpsamt för den som känner obehag och framför allt tvång inför att etablera sig online på ett eller annat sätt
Inlägget som sådant bör så klart läsas – ovanstående citat innehåller ju inte emmas kloka råd.
Nedan följer mina egen reflektioner som kanske inte nödvändigtvis avhandlar samma saker som inlägget. Betrakta alltså inte mina ord som någon rättvisande beskrivning av emmas inlägg!
Emma skriver om en del självklarheter, som ändå gör gott i att påpekas ibland.
Nätet är ditt (och mitt, och hans, och hennes – allas vårt, helt enkelt) på dina villkor, det är du själv som formar och styr din upplevelse. Det är du som väljer vart du ska styra din webbläsare, vilken information du läser, vilka forum du bevistar, vem du kommunicerar med (och när). Liksom hur. Du har oändliga möjligheter att använda nätet till just det som passar dig och dina intressen.
Jag minns hur det var när jag var ny på nätet, då det var svårt att förstå att man inte måste någonting och att det var man själv snarare än andra som bedömde om man passade in eller inte. Där jag hängde, på ett webbaserat diskussionsforum, märktes det efter ett tag väldigt tydligt att det var upp till en själv att ta för sig. Om du såg dig som medborgare så var du det också, betraktade du dig som utomstående var du det också. Ingen annan kunde bestämma vem du skulle vara. Att upptäcka detta innebar en enorm befrielse och utgjorde nog den största skillnaden mellan på och av nätet-livet. Och jag tyckte synd om de människor som valde att se nätsamvaron som något andra styrde över. De som valde att känna sig utanför och vara bittra över att ingen drog in dem i gemenskapen i stället för att bara självklart känna sig som hemma. Och så tror jag att det lätt blir innan man förstått hur det funkar. Då är det kanske lite läskigt okänt och man går i försvarsberedskap. Ofta snar till hugg, om utifall att någon skulle visa tecken på att man var så ovälkommen som man är rädd för att vara.
När jag tänker efter är det väl på nätet som på andra ställen – i alla sociala sammanhang handlar det till förvånansvärt stor del om om vad du själv tror och utstrålar om vem du är. Om och när ingen vet vem du är är det upp till dig att tala om det för andra. Vem annars? Och när du väl lärt dem… ja, då får du antingen kämpa som tusan för att ändra bilden eller acceptera att det var den du blev.
Eller inte.
På något sätt har jag känslan av att det är lättare att förändras som person på nätet. Det är som att kulturen på nätet är mer föränderlig, förlåtande och framåtskridande, medan den utanför nätet ofta strävar efter något slags bevarande. Förändring är farligt. Är det skillnad mellan lek och allvar, tro?
Fast för mig personligen är nätet inte någon lek. Det är i högsta grad allvarligt. Och viktigt. Det är ett andningshål för mig som person såväl som en grund på vilken stora delar av mitt yrkesliv vilar.
Nätet innebär för mig främst frihet. Vad är det för dig? Kom ihåg, det är du som väljer!
Jag måste få prova WordPress nya reblog-funktion, som väl mer än lite leder tankarna till andra sociala nätbaserade funktioner. Somliga jag använder, somliga jag bara sett på avstånd.
Först ska man ”gilla” ett inlägg och därefter kan man ”återblogga” det. Och det är det jag gör här, alltså. Återbloggar just den nyheten. Jag tror knappast att jag är ensam om att göra det.
Faktum är att den här funktionen känns riktigt vettig och är av intresse. Jag tror faktiskt att det här är något jag kommer använda framöver även om funktionen givetvis bara kan användas för att återblogga inlägg som ligger på WordPress.com, men jag följer ju några sådana bloggar.
Den föreslagna rubriken var för övrigt ”We All Like to Reblog (via WordPress.com News)”. Förutom att ändra den har jag skrivit in all den svenska texten. Det som följer nedanför denna rad kom på köpet.
Nuheter: 
Mia is a geek 
Tryckt & kränkt