Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘Unfuck Your Habitat’

Trettionio

Den här veckan har varit lite mer som vanligt, förutom att det plötsligt dök upp en massa nya tv-serieavsnitt. Och några nya serier också. Scorpion (måndag) och Forever (tisdag) verkar båda vara värda att följa några avsnitt till, tycker jag. Kanske Scorpion mer än Forever, som känns farligt nära gränsen till för mycket. Båda serierna kändes dock rätt snygga, trevliga och lagom fartfyllda. Långsamt orkar jag inte med, har jag kunnat konstatera. Mad Men, True Detective… näe.

I går kväll avnjöt vi en sexrätters meny på [Bakfickan] Djuret tillsammans med ett tvåkönat par som jag inte träffat tidigare. Det är ju alltid lite knepigt med nya människor, innan man liksom hittat varandra, men det gick lättare för varje ny rätt. Jag blir glad av att äta med andra som också uppskattar skaffningen, som liksom jag överväldigat och lyckligt kan sniffa på glaset i flera minuter utan att ens smaka på innehållet. Ibland behöver man den där tiden för att bara njuta.

Kvällens middag: sexrätters ko, hos #Djuret. Inte fel, alls. :-)

I enlighet med vad som börjat bli en Djuret-tradition åkte vi efteråt Uber Black hem, för att förlänga känslan av lyx och för att vi var för mätta och trötta för att gå eller åka kollektivt. Kostnaden för resan blev alldeles fantastiskt hög: 75 kr. Jag blev lite full i skratt när jag fick kvittot och såg den modesta slutsumman. Det vanliga priset är en hundralapp mer, men jag fick någon sorts rabatt.

I dag sov jag ända till kl. 9 (länge!) och har därefter i stort sett vilat mig i form, men utöver det fick sig badrummet en omgång – hela veckan har jag lagt märke till hur dammet börjat lägga sig på ytorna och tänkt att det måste tas om hand innan det blivit för mycket och idag gjorde vi det. Efter någon timme eller två av unfucking blänker det och doftar gott. Den kvarstående känslan är förstås: nöjd.

Slutligen har jag skickat in en ansökan om att läsa några universitetskurser till våren – jag hittade några som gick att läsa på distans och inte krävde tidigare akademiska poäng. Vissa av kurserna lät främst intressanta och andra såg ut som enkla poäng med tanke på min yrkeserfarenhet. Det som återstår nu är att skicka in vidimerade betygskopior som bevis för min behörighet. Först trodde jag att det krävdes en bunt konstiga meriter, men efter en grundlig omläsning inser jag att jag hade tolkat informationen fel. Jag borde alltså redan vara fullt behörig till kurserna jag sökt. Puh. Tur att läsförståelse inte står bland kraven.

Hemarbete och annat jobb

Idag ägnar vi oss åt unfucking och nu när jag skriver är det 10-minuterspaus.

Förra helgen var det familjemiddag ute på stan och vi fick sambons yngre bror som spontan nattgäst, vilket gjorde att vi i all hast fick frigöra bäddsoffan som står i biblioteket (=där alla böcker bor). Prylarna hamnade främst i fåtöljen i min del av i sovrummet (majoriteten var mina) och resten trycktes ihop längst inne i rummet. Förutom den gamla kontorsstolen som tillfälligt hamnade i köket och den ärvda gungstolen som placerades likaledes tillfälligt i vardagsrummet.

Ända sedan vi (för ca 2 veckor sedan) fick hem de nya sofforna och ställde in min maxifåtölj/minisoffa i sovrummet har det varit besvärligt, och nu när fåtöljen belamrades med en bunt jackor och väskor blev situationen än värre. Hela veckan har jag tänkt att till helgen, då ska det göras rockad i min sovrumshalva. Fåtöljen ska stå i hörnet, och byrån som står mot ena långväggen ska flyttas till den motsatta långväggen. Vilket iofs kan innebära att det blir ett sängbord över, men det är nog inget större problem att i så fall hitta en ny plats till det. Hallen skulle t ex förmodligen kunna må bra av att där stod en liten möbel med lådor.

Back to work!

Och så var det dags för nästa 10:a. Fåtöljen är nu helt frigjord, på den finns endast kuddarna som hör till. Detta kommer förstås inte att hålla i sig, men just nu ser det fint ut och när omgivningen är omhändertagen kommer det att gå att sitta i den och läsa också. Läge att skaffa en riktigt snygg läslampa, kanske? Kolla på tv blir det dock svårt att göra, då tv:n står med gaveln åt det hörn jag tänker ställa fåtöljen i, men för sådant har vi ju en bättre tv i vardagsrummet.

Mina jackor (från biblioteket) ligger i en hög på sängen och ska väl hängas in i därtill avdelad garderoben ute i hallen – om det finns plats för dem där, vill säga. Skorna som låg i en Roco Baroco-väska/-påse får ligga kvar i den, men ska bort och står därmed i hallen i väntan på vidare transport. Väskorna ligger i den garderob som har övriga väskor. Klädbetjänten är tömd och dammtorkad, och bär nu upp mina vardagsbyxor – så här på hemmaplan gäller bara mjukisbyxor.

Det som är kvar att göra är att röja och torka sängborden (sakerna ovanpå läggs ned i lådorna eller kastas, somligt kanske ska någon annanstans), tömma och torka ovansidan av byrån. Därefter antagligen flytta fåtölj och byrå, vilket nog också kommer att medföra en total genomgång/sortering av mina lådor.

Men nu har det gått 10 minuter och jag är hungrig, så 20/10 är i pausläge.

Efter några timmars total paus med frukostmat och tv i soffan körde vi ytterligare en 20/10 och jag ägnar nu åter vilan åt att skriva om det. Sängbord och byrå är avröjda och -torkade. En hög med kläder som inte fick plats i vare sig byrå eller garderob ligger på sängen, tillfälligt. Efter pausen blir det dammsugning och flytt av möbler. Sedan biblioteket? Om inte annat vore det bra att bädda ihop soffan.

Efter ytterligare en 20/10 är vi faktiskt klara. Nästan. Helt klar blir man ju aldrig, men färdiga är vi i alla fall. Min halva av sovrummet är både rengjord, omflyttad och nästan helt fri från prylar – det överblivna sängbordet står i hallen i väntan på bättre tider. Sambons halva av sovrummet är lika rengjord, men inte särskilt mycket omflyttad. Däremot har det försvunnit två fulla flyttkartonger. Dessa har iofs ersatts av en kasse kläder och en kasse böcker, men ändå – de står i andra rum. Sovrummet ser definitivt mycket bättre ut nu, efter bara dryga 2 timmars jobb. Det där med att gå igenom byrålådorna får vänta till någon annan gång.

I biblioteket ställde jag i ordning lite medan sambon dammsög och blockerade sovrummet – bäddsoffan är ihopbäddad och sängkläderna ligger i tvättkorgen. Kuddar och täcken ligger på sina vanliga platser i den garderob som är deras. Jag undrar ibland om vi någonsin kommer att bli av med de flyttkartonger som bara står där inne, och de flyttkartonger som bara står ute i förrådet, men skam den som ger sig. Det kommer att ta många 20/10:or, men målet hägrar!

Nog om hemarbete – det är säkert inte många läsare som tycker det är kul att läsa om, men jag har ett behov av att skriva om det ibland och då gör jag det. Har du orkat läsa så här långt: grattis! Nu ska jag skriva om något annat. :)

Jag funderar lite på vad som händer och sker och framförallt vad som hänt och skett sedan sist. Det är en del och ändå ingenting. På jobbet avslutas i dagarna driftsättning av en massa ny funktionalitet. Våra delar i det hela avslutades, av mig, onödigt sent i fredags kväll, då jag uppdaterade in i kaklet för att man helt enkelt infört nya funktioner i… inte bara elfte, utan minst trettonde timmen.

Det är alldeles för ofta jag blir besviken på mig själv för att jag ställer upp, anstränger och offrar mig för att saker ska bli bra, men varken får något tack eller för delen kompenserar mig för det extra arbetet. När jag ställer frågan om att kompensera får jag bara höra att ”om du inte hinner med det du ska göra måste du säga till”, vilket ger mig en väldigt dålig känsla. Inte minst för att det här jobbet inte är sådant som går att planera, och mycket av det jag gör är sådant som inte går att ta på. Det går inte att kvantifiera, men om arbetet inte görs kommer det hela att ta en ände i förskräckelse. Så känner jag. Och jag känner igen den känslan. Det kanske är det som är mitt tecken på att det är dags att gå vidare och göra något annat. När jag bryr mig för mycket, när engagemanget blir osunt och får mig att må dåligt. Det tål att tänkas på.

Anyway… om vi struntar i det där och fokuserar på konkreta åtgärder.

Jag måste börja jobba kortare dagar! Det ligger alldeles för många timmar i min mentala kompbank och jag har försökt jobba sextimmarsdagar. Det funkar inte. En dag eller två kan det gå, sedan skiter det sig. Situationen försvåras av att jag kommer till kontoret tidigt numera – flera dagar den här veckan har jag varit på plats mellan sex och sju. Jobbar man då till fem, sex eller sju varje dag blir det många plustimmar på en vecka. Att komma först och gå sist är väldigt dåligt.

Jag vet: halvdagar! Det får bli mitt nya projekt – lämna kontoret efter lunch. Gå ut på stan och ta en fika, eller gå i affärer, eller bara promenera i lugn och ro. Ensam eller i sällskap. Känner jag någon som är ledig på eftermiddagar, tro?

Annat jag överväger är att sätta färg på håret igen. Det var flera år sedan sist.

I övrigt planerar vi ett besök i Wien om någon månad eller så. Sambon ska ut till kund och jobba, men får mycket ledig tid mellan uppgifterna (som spänner över en helg) så det passar bra att göra honom sällskap på resan. Ta några dagar kompledigt (om det går). Vi lär väl utforska staden, äta och dricka gott. Sacher, definitivt. Öl, förmodligen. Schnitzel hör också till. Jag får läsa på om vad staden har att erbjuda. Om någon läsare har tips mottas de också tacksamt, förstås.

Och nu till något helt annat. Soffan.

Knäppt knappig

Sitter och följer utdelningen av årets Hugo Awards på #LonCon3 via nätet eftersom jag upptäckte att det faktiskt går att göra. Inser att jag borde ha varit på plats, där på #LonCon3 såväl som på prisutdelningen, och undrar vad sjutton jag inte tänker med ibland. Härliga Hanna är där, liksom ett fåtal andra vänner och bekanta eller av mig igenkända (vissa från Fantastika 2013) och runt tio tusen övriga sköna typer.

Under eftermiddagen drabbades jag av en ovanlig energi och prioriterade unfucking framför tv-serier eller annat av mer vilodagsrelaterade aktiviteter. Jag tog mig an de två återstående klädhögarna – den som redan transporterats till sovrummet för att gås igenom och den som låg kvar i biblioteket (ä.k. som arbets- eller gästrummet).

Det blev inga kläder över för återvinning, men ganska många överkroppsplagg som hamnade i tvättkorgen och ett antal par jeans och andra byxor som nu får fortsätta existera ute i förrådet. Om jag någon gång blir tillräckligt liten för att göra det möjligt vill jag kunna bära mina kära gamla jeans igen. Så är det bara, trots principerna.

Jag säger samma sak idag som förra helgen:

Den här genomgången borde jag dock ha gjort i början av sommaren, då de flesta av de nyupptäckta plaggen är av tunn och skön sommarmodell och jag hade haft nytta av dem under semestern.

Hela genomgången tog ungefär tre 20/10:or, där jag för en gångs skull faktiskt gjorde som man ska och använde de 10 minuterna till vila. Det var behagligt att ligga på rygg på sängen och lyssna på Security Now medan jag svalnade. Som många säkert vet blir man gärna tämligen varm och fuktig av att prova kläder.

Detta fick jag för övrigt fick känna på igår igen, då jag spontant och oplanerat fann mig i en klädaffär tillsammans med den kattägande väninnan utanför tullarna. Den här gången var det byxor som stod på schemat och efter gårdagens inköp står jag ganska väl rustad inför hösten. Det finns en blus jag ska kolla efter inne i stan (i en annan storlek), men annars bör det bli fokus på ytter- eller underkläder nästa gång.

Men åter till den stora unfuckingen, för jag hade ju faktiskt mer att säga om den!

Det slog mig någonstans mitt i, att jag borde ta vara på knapparna från de plagg jag kasserar. Som ni säkert vet är det viktigt att ha knappar i reserv om någon skulle lossna och försvinna. Förr sprättade jag alltid loss alla knappar innan jag kastade plagg, men av någon anledning har jag slutat med det. Kanske för att knappburken aldrig finns i närheten? Vem vet. Hur som helst kände jag att knappsamlande var något i grunden gott och bestämde mig för att hädanefter ta till vara alla knappar.

Och sålunda gick jag, som en sista avslutande uppgift, igenom samtliga plagg i kassen med skräp och räddade dess knappar. Där satt jag i den nu användbara gungstolen och pysslade med överblivna textilier och kände mig alldeles… glad.

Det var något som väcktes i form av minnen från barndomen och mormors stora runda plåtburk fylld med knappar av alla möjliga slag. Som barn formligen älskade jag att tömma ut burkens innehåll på det rutiga köksgolvet och sortera knapparna. Efter färg, förstås. Kanske räknade jag dem också, men det jag minns är mest av allt glädjen. Hur det där skåpet till vänster om spisen tedde sig så oemotståndligt.

Min mormor var sömmerska och det var förstås därför hon hade så väldigt många knappar i olika former och färger. Sådant hade jag förstås inget som helst begrepp om som barn och egentligen vet jag inte mycket mer om det nu heller. Jag har alltid tänkt mig att hon var hemmafru, som så många andra kvinnor under min uppväxt. Kanske var sömmandet ett extraknäck? Jag har faktiskt ingen aning. Ytterligare en av de många saker jag behöver fråga min mor om medan jag fortfarande kan.

Hur som helst förvånade det mig mycket att känna den där enorma glädjen och lugnet det gav att först sprätta loss och sedan frigöra knapparna från trådrester. Och räkna dem, förstås. Det blev 27 stycken, varav jag tyckte att metallknappen och den genomskinliga var de finaste. Jag ser fram emot att utöka samlingen vid kommande kassering av beknappade plagg och ska även plocka fram min gamla knappburk av glas (f.d. senapsburk) och gå igenom innehållet – tror att den också innehåller annat som t.ex. säkerhetsnålar. Den ska innehålla knappar, inget mer!

Dagens skörd: 27 #knappar. #UfYH #CDO

Idag insåg jag att jag har en liten förkärlek för just knappar. Jag är knäppt knappig!

Och så fick jag lägga till ”Ancillary Justice” (av Ann Leckie) i min Hugovinnare-lista på GoodReads. Det känns ändå lite bra att den redan fanns inlagd i att läsa-listan.

Framsteg på klädhögsfronten

Wohoo! En rejäl hög med kläder är borta – den som legat på stolen i sovrummet och väntat på bättre tider, efter att jag vid någon tidigare röjningsaktion tagit med mig en full famn från den stora högen i biblioteket (som krympt riktigt ordentligt).

Mitt idoga arbete tog en hel timme, inklusive en massa provning, och resulterade i en kasse att slänga och en kasse som med fördel lämnas för återvinning samt en handfull plagg i tvättkorgen för framtida användande. Tänk, inte visste jag att så många plagg kan falla i glömska när de ligger i ett rum man i vardagen inte använder!

Den här genomgången borde jag dock ha gjort i början av sommaren, då de flesta av de nyupptäckta plaggen är av tunn och skön sommarmodell och jag hade haft nytta av dem under semestern. Men sommaren är förstås inte slut riktigt ännu.

Det som återstår av den enorma klädhög som uppstod när jag tömde garderoberna häromåret (för genomgång och utrensning) är nu inte mer än vad som ryms i en flyttkartong, vilket innebär att min läsfåtölj kanske faktiskt åter blir användbar redan denna vecka. Å andra sidan är det främst byxor i den återstående högen, så det är något jag drar mig för att ta i. Ni vet väl hur jävla jobbigt det är att prova just byxor?

Men… jag har nått mitt mål för idag – nöjd med att ha gjort nytta. Gott så!

Rastlös inför arbetsvecka

Sitter här hemma, i datorfåtöljen (läs: fåtöljen framför soffbordet, där jag för tillfället har min MacBook), och känner mig lite rastlös. Jag har ägnat någon timme åt att gå igenom alla mina RunKeeper-promenader från april och framåt – har skrivit in en kommentar där så behövdes och lagt till sambon på de aktiviteter han deltagit i. I den mån jag minns om jag hade sällskap, vill säga – det där är ju sådant som man verkligen borde göra på en gång. Där och då, när det händer. Minnet är flyktigt.

Och samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det om man vill se det så är en sådan helt meningslös sysselsättning och ett enormt slöseri med dyrbar levnadstid. Lite på samma sätt som när jag klickar runt bland mina/andras böcker på Goodreads och funderar på vad jag vill läsa framöver och taggar om böcker efter behov.

Eller när jag tar hand om papper. Fast just pappersjobbet har jag inga som helst problem att motivera. Det handlar ju om att hålla hemmet rent och snyggt, att inte samla på sig nya pappershögar utan snarare göra sig av med de högar som finns. Innan jag scannat in ett papper vågar jag inte riktigt kasta det, för tänk om det kanske kommer att behövas någon gång. Fast det typ aldrig händer.

Här handlar det inte om så konkreta behov utan mer av något slags tvångstankar light. Men… jag tycker att jag funnit ett utmärkt sätt att hantera dem – en del eget arbete (scanna, importera, tagga, strimla), som resulterar i något att göra samt en mindre mängd data på en hårddisk. Och en känsla av att ha åstadkommit något. Det är ett lågt pris för att slippa obehaget eller oroskänslan som annars uppstår.

Jag är rastlös och vill uppleva känslan av att ha gjort något bra, varför jag funderar på vilken yta eller vilket utrymme jag ska ta mig an. Det är inte lika roligt att unfucka samma gamla vanliga ytor igen som att unfucka någon helt ny, men det gäller ju att hitta något som är precis lagom stort för att göra skillnad och ändå lagom litet för att det ska hinnas med – blir jag inte klar känns det ju inte som om jag utfört uppgiften. Och ju mer tid jag ägnar åt att fundera på vad jag ska göra, desto mindre tid blir det kvar för att göra själva jobbet. Dilemma. I tanken är där jag hinner med allt jag vill.

Äh… nu går jag och gör något, vad som helst, bara för att komma igång!

Unfuckar några ytor

Veckans utmaning, från Unfuck Your Habitat, är att städa ytor. En yta per dag.

This week, we’re going to be clearing off one surface a day. Each day, pick a counter, table, shelf, or other surface that tends to accumulate stuff and clear it off. You can do a different surface each day, or focus on really dealing with one or two.

Find those flat surfaces where crap accumulates and reset them to clean.

Hittills under veckan har jag inte åstadkommit något alls på den här fronten, men jag har i alla fall tittat mig omkring lite och funderat över hur många ytor vi har i det här hemmet. Särskilt sådana ytor där det samlas skräp – å andra sidan funkar nog nästan alla plana ytor som skräpsamlare. Det blir rätt många när man summerar.

Och lite konstigt är det att det finns så många ytor som åtminstone jag aldrig ens tänker på. De bara finns där, och bär sitt skräp som om inget annat vore tänkbart. Det är lite därför UfYH är bra – inläggen får en att tänka på saker man inte brukar tänka på, och se saker ur ett något förskjutet perspektiv. Man tar liksom på sig en unfucking-hatt när man läser, om ni förstår hur jag menar. Eller, jag gör i alla fall så.

Nu, när sambon är ute och leker på eget håll, har jag roat mig med att rensa några av dessa ytor. De utvalda finns i badrummet och blev i slutänden fönsterbrädan (inkl. själva fönstret med karmar etc), badrumsskåpet ovanför handfatet och så handfatet som sådant – eftersom jag ändå var där och röjde och rengjorde. Plus handdukstorken och toapappershållaren och andra småsaker i samma område.

Den här omgången tog någon dryg timme – jag stängde av 20/10-mätaren efter en cykel, då den båda gångerna (efter 20 resp 10 minuter) börja låta när händerna var alldeles blöta och därmed olämpliga att peta på mobilen med. Och jag skulle ju ändå bara hålla på en liten stund till, avsluta det jag hade påbörjat. Och så lite till. Allt som nu återstår är att välja höjd på hyllplanen och ställa in sakerna i skåpet. Där tänkte jag dock vänta tills sambon kan vara behjälplig – en del av de sakerna är ju hans.

Hur som helst känner jag mig rätt nöjd, och rentav lite peppad att fortsätta med fler ytor – exempelvis nästa badrumsskåp, som naturligtvis också innehåller en massa skräp som har blivit för gammalt eller helt enkelt bara inte används. Någonsin.

Uppgifter jag vill utföra är sådana som ger ett synligt resultat, så att jag sedan om och om igen kan få syn på det och känna mig bra länge därefter. Alla anledningar att få ordning på hemmet är bra, även om jag definitivt föredrar de positiva framför dem som bara känns tvingande. Det är roligare att städa för att få känna sig nöjd än med kniven mot strupen för att man t.ex. väntar besök av någon med kritiska ögon.

Städning som någon sorts ångestdämpning låter i mina öron knepigt, men jag tror att det är bra – i måttliga mängder. Risken att det [för min del] ska gå till överdrift och slå över i något osunt betraktar jag som mikroskopisk. Ni som känner mig vet att städning inte varit något jag väldigt gärna ägnat mig åt. Det gäller fortfarande.

Allmänt ospecificerat

[Söndag, mitt på dagen]

Ännu en lång helg är snart till ända och jag njuter av ensamheten, medan sambon är ute och roar sig på sitt eget sätt och håll. Just nu pustar jag ut, framför datorn, efter att ha ägnat några timmar åt städande. Det sistnämnda kom sig av att jag ville känna att jag uträttat något och då fanns det ju (som alltid) lämpliga saker att göra.

Efter att jag avslutat en viktig uppgift från listan i UfYH-appen insåg jag att köket inte fanns med i familje-Trello:n, mer än som kommande renoveringsobjekt, så jag lade in det stora röjningsprojektet, med diverse punkter i att göra-listan. Den första av dem prickade jag omgående av, så klart – det är ju därför checklistor finns.

Jag tror det är så det får bli – Trello får hantera hela projektet och så kan jag lägga in enstaka unfucking-aktiviteter i UfYH-appen för utförande med hjälp av 20/10.

Solen skiner där ute. Om inte sol var så varmt hade jag förmodligen gjort en längre promenad för att lyssna vidare på Skin Game (bok 15 i Dresden Files-serien, av Jim Butcher). Av någon anledning somnar jag nämligen, och tvingas gång på gång spola tillbaka, om jag lyssnar stillasittande eller -liggande. Vilket är synd, för det är ju alldeles ljuvligt att ligga och blunda och njuta av James Marsters uppläsning. Vore det så att alla ljudböcker lästes av honom hade jag varit 100% boklyssnare.

Vilket påminner mig om att jag ser fram emot november, då Dragon Warriors (Kickstarter-backad film i vilken James Marsters har en framträdande roll) är tänkt att presenteras för allmänheten. Ja, jag är självfallet en av dess stolta sponsorer.

[Söndag, sent på kvällen]

Och där någonstans slog hungern till och jag gjorde ett långt avbrott i skrivandet. Jag tror att jag rentav helt glömde bort att jag hade påbörjat ett blogginlägg. I stället tittade jag på ett avsnitt vardera av Episodes och Supernatural, plus det första av Teen Wolf. Därefter ännu ett Teen Wolf – jag ville se hur det skulle utvecklas.

När sambon till slut återvände hem lagade vi mat och såg färdigt första säsongen av Arrow. Tänk att det tog så lång tid att verkligen ta sig an den serien! Jag gillar den, även om det känns smått absurt att se t.ex. ”Harry Dresden” och ”Captain Jack” och ”River Song” i helt andra sorters roller än dessa. Men det är kul också. Dessa skådisar är ju, lustigt nog, alla britter. Kanske just därför jag gillar dem?

Nu ser jag fram emot att snart börja kolla på Arrows andra säsong och så kommer en tredje säsong redan till hösten. Sedan finns det också gott om avsnitt av både House of Cards och Orange is the New Black att se – vi har ännu bara sett något enstaka avsnitt av deras respektive andrasäsonger. Även om det nu är slut på tablå-säsongen så att det inte längre ramlar in drösvis med nya avsnitt varje vecka har vi massor att titta på. Hela Star Trek (minus den allra första TOS-säsongen) och alla gamla säsonger (första till åttonde doktorn) av Doctor Who, till exempel.

Låt se, om jag går igenom listan uppifrån och ned (markerar dem som är mer än precis påbörjade): Angel, Arrow, Black Sails, Brooklyn Nine-Nine, Camelot, Defiance, Episodes, Fargo, Fringe, Grimm, The Guild, Helix, Heroes, House of Cards, Intelligence, Jonathan Creek, Justified, The Killing, Lost Girl, Numb3rs, Orange is the New Black, Orphan Black, Star Trek, Stargate, The Tomorrow People, The Tudors, The White Queen… och fler därtill. För egen del ser jag (om än med rätt låg frekvens) bl.a. Being Human (UK), Sons of Anarchy, Supernatural och Teen Wolf. Funderar även på kolla in From Dusk till Dawn, vid lämplig tillfälle.

[Måndag, efter jobbet]

Mäh! Tänk att det ska vara så svårt att få ut ett jädrans blogginlägg. Det är ju bara att skriva färdigt och trycka på knappen. Liksom. Fast som sagt, skriva färdigt. Jag är inte världsbäst på att släppa taget och lämna ifrån mig skriven text. Därtill är jag alltför noggrann, för att inte säga petig, och har rätt specifika krav på mina texter.

Första delen av det här inlägget skrev jag i söndags, mitt på dagen någon gång. Andra delen kom till närmare läggdags igår kväll, alltså fortfarande i söndags. Dessvärre fastnade jag därefter i en bit programkod som jag blivit ombedd att städa upp för att visa att jag vet något litet mer än ingenting om Java-programmering.

Det blev förstås alldeles för sent innan det var färdigt, så då hade jag verkligen inte tid och lust att färdigställa inlägget. Nu är det måndag kväll och den här gången ska jag banne mig publicera inlägget också! Fast jag skulle behöva leta reda på någon lämplig Java-kod där ute på nätet… Kod som jag kan säga något om – också det är för att visa att jag vet vad jag pysslar med. Det kan ju gå precis hur som helst, det.

Dock, jag tänker bevisa att jag faktiskt kan hålla igen och faktiskt behålla fokus i stället för att ständigt hoppa vidare till nästa blanka föremål som dyker upp i min hjärna. För det vet jag att jag kan. Bland annat gjorde jag just det på jobbet idag. Nästan så att jag blev lite stolt, faktiskt. Nu var det förstås inte mer än i en två timmar lång lucka mellan andra åtaganden, men ändå… det hade varit så lätt, så lätt, att fladdra iväg till annat. Jag undrar ibland vad det är som gör att det är så svårt att ta sig över tröskeln in i en sådan fokuserad värld, medan det när man väl är där är hur enkelt som helst att stanna kvar. Det är som flytet som kan uppstå vid programmering – ibland tar det lång tid att komma igång, men sedan rullar det på.

Den främsta anledningen till att jag kom hem så tidigt som sjutton (pun intended) idag var att ta hand om en leverans. Budfirman var på plats en halvtimme innan avtalad tid och jag gav min tillåtelse att lämna paketen utanför lägenhetsdörren för att snubben skulle slippa vänta tills någon i familjen kom hem, varför det kändes angeläget att skynda. Man vill ju inte låta dem stå där alltför länge för vem vet vilka av mina grannar som kan bli frestade av två stora, bruna, intetsägande kartonger.

Nåväl, kartongerna stod där och väntade när jag kom hem, precis på slaget, och jag lyfte in dem i lägenheten, bytte till hemmakläder, spillde upp ett stort glas kallt vatten – och satte mig vid datorn. Finn ett fel. Men ändå inte, egentligen, för jag ska ju skriva färdigt det här inlägget. Och först därefter får jag öppna mina bruna paket.

Vad det är i paketen? Nördigheter som Star Trek- och Soft Kitty-prylar. Whee!

Får jag gå nu?

Etikettmoln