Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘bloggande’

5 år på WordPress? Hell no!

Av någon konstig anledning menar WordPress att jag skulle ha registrerat mig för 5 år sedan – det är inte sant! Mitt första inlägg på den här bloggen är från 21 oktober 2006, så det stämmer definitivt inte. Undrar hur de kan få till så konstig tideräkning?

Happy Anniversary!

You registered on WordPress.com 5 years ago!
Thanks for flying with us. Keep up the good blogging!

Dock var det faktiskt ganska precis 5 år sedan jag började blogga ”på riktigt”. 2008.

Blandat bloggande, bilder och böcker

Det var alldeles för länge sedan jag bloggade och Johnny har helt rätt i att jag bloggar för sällan. Jag har själv gjort just den observationen. För ett par dagar sedan kollade jag datumen på mina senaste inlägg och konstaterade att jag inte skriver mer än något enstaka inlägg per månad. Det är inte att blogga! Under många år skrev jag så gott som varje dag. Jag tror att det var bra en Bra Sak™.

Men det var annorlunda då. Allt var annorlunda då.

Nätet hade inte fått så stor genomslagskraft bland vanliga dödliga och jag var väldigt anonym, i alla fall till att börja med. Så småningom började jag skriva på slutna forum och blev allt mindre anonym. Idag är jag mest anonym på ytan.

Det är många ur mitt civila liv, för att inte tala om yrkesliv, som känner till den här bloggen, vilket gör det mycket svårare att vara personlig på det sätt jag en gång var. Knepigt. Så därför kan man nog med visst fog säga att jag periodvis gömmer mig bakom mina bilder. I den mån jag tycker att fotona duger att visa upp skriver jag små, korta kommentarer till dem och inte så mycket mer.

Men på den fronten ligger jag efter. Jag har foton jag både vill och tänker dela med mig av, men som ligger och väntar sedan månader tillbaka. Många av dem är klara för publicering, men jag vill ju inte bara lägga ut dem utan också skriva lite om dem. De har blivit ett sådant där dåligt samvete – en hög som bara växer och växer vartefter jag tar fler bilder. Jag inser att jag snart blir tvungen att bara lämna dem bakom mig eftersom de de facto hindrar mig från att gå vidare.

Något annat jag skriver om emellanåt är böcker. Inte så mycket om tankar och känslor och upplevelser om, kring och av dem, utan främst dokumentation så att jag långt senare ska kunna gå tillbaka och se när jag köpte/läste den-eller-den boken. Varför nu det spelar någon roll egentligen. Men det gör det, för mig.

Det blir inte alltid blogginlägg om böckerna, ibland räcker det att uppdatera författarsidan. Ni förstår, jag plöjer ju oftast hela serier av en författare och då känns det fint att pricka av böckerna vartefter jag köper/läser dem.

Just nu läser jag den sista i högen av J.R. Wards böcker om The Black Dagger Brotherhood, d.v.s den senaste som finns i pocketversion. Lover Mine. Det är kul att se att serien har de element jag efterlyste efter att ha läst den första boken och jag är nyfiken på hur det går för Blay och Qhuinn. Jag har bara en tredjedel kvar och det var inte förrän nu när jag skrev det som jag insåg att det är dags att köpa nytt. Det som finns hemma är sådant jag inte har lust att läsa.

Vad läser jag sedan? Det kanske kan bli Harry Dresden (av Jim Butcher).

I lördags, när vi hade Mackan på besök, märkte jag att jag levde upp ordentligt först när samtalet kom in på litteratur. Det var då jag kom igång. Lite som när fredskallan fått vatten och bladen vaknar till liv igen. Böcker är mitt vatten. Ja, jag är alltså inte på något sätt litterärt bildad och läser inte heller ”fina” böcker, men banne mig… det jag läser är viktigt för mig. Och jag är inte ensam om att läsa sådant som jag läser heller, vilket gör att böcker har visat sig vara ett riktigt bra samtalsämne i mötena med många av dem jag träffar. De/det gör mig glad.

Och bara för det så lade jag precis en beställning på 18 pocketböcker. 9 Harry Dresden, 2 Cat & Bones samt 7 Anita Blake. Det räcker nog för semestern.

Blogginlägg utan bilder ser tomma och tråkiga ut. När jag skrev det här inlägget tittade jag förgäves bland mina publicerade foton, så det blev inte publicerat då. Idag har jag fortfarande inga bilder som känns passande. Möjligen att jag skulle kunna skapa någon? En bild på Mackans första bok, som han var vänlig nog att överlämna ett exemplar av. Det skulle kanske kunna funka. Vi får väl prova.

Ur mörkret, en novellsamling av Mackan Andersson

Japp, det funkade! Då så, då blir det publicering. Äntligen.

WordPress blev just ännu bättre

WordPress.com har precis lagt till två funktioner som jag länge saknat:

  • Möjlighet att använda ett tidigare inlägg som mall för nytt
  • Möjlighet att låta andra läsa och tycka till innan publicering

Och ändå har jag aldrig berättat för dem att jag önskat kunna göra detta!

Writing made easy with Writing Helper We know the hardest part of blogging is actually writing posts. And most blogging software,  and even word processors, do little to help writers write. Today at WordPress.com we're  proud to announce a new kind of feature, aimed at helping the writing process, called Writing Helper. … Read More

via WordPress.com News – Writing made easy with Writing Helper

Testinlägg (inget nämnvärt innehåll)

Det här inlägget skriver jag enbart för att testa en för mänskliga läsare osynlig sak, så ni behöver inte bry er om det. Alls.

Ny bloggmall: Spectrum

Det är gräsligt kallt ute nu igen, fast jag envisas med vår-/sommarjacka (och får lida lite för det). Men det är hög tid att göra vår även på andra sätt, tycker jag. Dags för nytt tema eller, som jag hellre säger, ny bloggmall.

Så här såg den gamla (Greyzed) ut:

Bloggmall: Greyzed

Och så här ser den nya (Spectrum) ut:

Bloggmall: Spectrum

Jag känner en stor lättnad efter att ha bytt mall. Det gamla utseendet kändes tungt och grusigt medan det nya känns luftigt och lättsamt. Vårlikt. Säkert tröttnar jag med tiden på det här också, men det är kul så länge det varar.

Projekt: 100 ämnen

Okej, Jennie lägger fram en projektidé som jag definitivt känner att jag kan, och vill, haka på – och hoppas verkligen att övriga namngivna också låter sig inspireras. Här finns utrymme för tolkningar och jag tänker mig att mixa och matcha i ord och/eller bild – det kan alltså bli en text eller ett foto eller bådadera, men dock alltid presenterat på bloggen. Kul!

Listan med ämnen får en egen sida så att jag kan pricka av dem och länka till respektive blogginlägg vartefter. Dessutom kändes det trevligt med en projektstruktur på bloggen – det känns som att bloggens värde därmed ökar. Jag kommer troligen inte att hålla mig till någon särskild ordning utan låta det komma som det kommer. Om det kommer alls.

Det här är ämnena (för den som inte ids klicka på länken ovan):
1. Introduction
2. Love
3. Light
4. Dark
5. Seeking Solace
6. Break Away
7. Heaven
8. Innocence
9. Drive
10. Breathe Again
11. Memory
12. Insanity
13. Misfortune
14. Smile
15. Silence
16. Questioning
17. Blood
18. Rainbow
19. Gray
20. Fortitude
21. Vacation
22. Mother Nature
23. Cat
24. No Time
25. Trouble Lurking
26. Tears
27. Foreign
28. Sorrow
29. Happiness
30. Under the Rain
31. Flowers
32. Night
33. Expectations
34. Stars
35. Hold My Hand
36. Precious Treasure
37. Eyes
38. Abandoned
39. Dreams
40. Rated
41. Teamwork
42. Standing Still
43. Dying
44. Two Roads
45. Illusion
46. Family
47. Creation
48. Childhood
49. Stripes
50. Breaking the Rules
51. Sport
52. Deep in Thought
53. Keeping a Secret
54. Tower
55. Waiting
56. Danger Ahead
57. Sacrifice
58. Kick in the Head
59. No Way Out
60. Rejection
61. Fairy Tale
62. Magic
63. Do Not Disturb
64. Multitasking
65. Horror
66. Traps
67. Playing the Melody
68. Hero
69. Annoyance
70. 67%
71. Obsession
72. Mischief Managed
73. I Can’t
74. Are You Challenging Me?
75. Mirror
76. Broken Pieces
77. Test
78. Drink
79. Starvation
80. Words
81. Pen and Paper
82. Can You Hear Me?
83. Heal
84. Out Cold
85. Spiral
86. Seeing Red
87. Food
88. Pain
89. Through the Fire
90. Triangle
91. Drowning
92. All That I Have
93. Give Up
94. Last Hope
95. Advertisement
96. In the Storm
97. Safety First
98. Puzzle
99. Solitude
100. Relaxation

Jag undrar förresten om Daniel och Laiza också skulle kunna tänka sig att hänga på det här? Det vore skoj.

Automattwittra om WordPress-inlägg

Insiktsfullt nog sköt jag upp läsningen av inlägget på WordPress.com-bloggen, Mobilize Your Blog This Holiday Season för att hinna läsa det ordentligt och inte behöva bara snabbt och slarvligt skumma igenom det. Idag (lustigt nog exakt en månad senare) tog jag mig så äntligen tid att läsa det och vad hittar jag väl där: det ser ut som om WordPress kan fås att per automatik twittra om varje nytt inlägg som publiceras. Välbehövligt och efterlängtat, skulle jag säga.

Att aktivera funktionen är busenkelt – gå till Mitt konto / Global adminpanel / Mina bloggar, så får du upp en lista med några små trevliga checkboxar. Ser ut ungefär så här (klicka på bilden för naturlig storlek om den är svårläst):

När du aktiverar checkboxen kommer det upp en ruta:

Om du är inloggad mot Twitter (som rätt användare, får jag förmoda) i din webbläsare kommer det upp en fråga om huruvida du vill tillåta WordPress att twittra för din räkning. Du måste förstås klicka Allow om det ska funka.

Efter att du klickat Allow skickas du tillbaka till bloggen. Nu är det klart!

Det kan nu vara intressant att se vilka applikationer du gett rätt att använda ditt Twitter-konto. För att göra det går du till Settings / Connections – förutsatt att du fortfarande är inloggad mot Twitter. Du bör nu se WordPress överst i listan.

Ja, det var väl det hela, det!

Nu utgår jag från att mina aktiva Twitter-följare strax kommer att bli varse att detta inlägg publicerats.

WordPress.com-bloggar pratar Jabber

Nu kan man visst prenumerera på inlägg/kommentarer via sin IM-klient, så att man direkt får veta när det publicerats nytt på valfri(a) WordPress.com-blogg(ar). Förutsatt att man har IM-klienten igång förstås. Coolers!

Läs mer på WordPress.com-bloggen.

Återbloggat: New Twitter “Tweet Button”

Nu kan man konfigurera sin WordPress.com-blogg att visa en ”Tweet”-knapp så att vem som helst enkelt kan sprida länken till blogginlägget via Twitter – inklusive valfri kommentar, så klart. Himla smutt och trevligt! Såsom varandes hängiven (om än en smula sporadisk) twittrare har jag självfallet aktiverat knappen på denna blogg.

Så… vem blir först med att använda den?

New Twitter “Tweet Button” For those of you who have been dreaming of an easier way for your readers to share your posts on Twitter, that day has come. We're pleased to announce that we've added an official Tweet Button as an option for all WordPress.com blogs. How it works: When one of your readers hits the Tweet Button, they will be shown a popup that includes a shortened link to your post. Readers can add in a quick message, and then hit "Tweet" to send the post to thei … Read More

via WordPress.com News

Lunarstorm stängde idag

Så var det över, Lunarstorm har till slut gått i graven. Det var väl inte en dag för tidigt, kan jag tycka.

Fast det verkar inte vara slut som i helt slut utan handlar snarare om en omstart – man hänvisar till någon ny community, LS8 (och vad kan det stå för annat än… LunarStorm version 8?), och gör det klart att vi gamlingar inte är välkomna dit. Jag måste erkänna att jag inte tänkte tanken på att registrera mig, ens innan jag förstått att jag är så där oönskad.

en helt annorlunda typ av Lunarstorm som vill underlätta kontakten mellan ungdomar

LS8 är en rolig och trygg plats där folk mellan 15 och 25 år möts och kan skapa nya kontakter

Fast visst undrar jag hur LS8 kommer att se ut och fungera… se det som professionell nyfikenhet, kanske.

Anyway…

Jag blev medlem på Lunarstorm våren 2000 och hade min användare kvar ända till det bittra slutet, men var otrogen under några år (fast med undantag för ungefär ett år var det även under den tiden främst på Lunarstorm jag skrev nätdagbok) och förblev förhållandevis aktiv fram till 2007 eller så.

I februari 2008 ersatte jag Lunardagboken med den här bloggen på WordPress.com, vilket naturligt nog förändrade mitt skrivande. Det blev, på gott och ont, betydligt mindre personligt och även en smula mindre öppet. Mer offentligt innebär också större risk att hänga ut sig själv eller andra. Jag bestämde mig tidigt för att undvika ämnen som kärleken och jobbet, vilket enligt min mening har fungerat ganska bra. Även om det bitvis blir väldigt lite kvar att skriva om…

Frekvensen i skrivandet förändrades också när jag lämnat Lunarstorm och så att säga kommit ut som bloggare. Ibland skrev jag till och med flera inlägg samma dag – det var underbart att kunna göra sådant, att inte längre begränsas av Lunarstorms ”bara ett inlägg per dygn”-princip och därmed nästan vara tvungen att skriva varje dag för att utnyttja varje möjlighet. Det tog ett tag att vänja om, och jag njuter fortfarande av just den relativa friheten som WordPress gav.

Det finns förstås tonvis med LunarStorm-relaterade historier jag hade kunnat berätta om jag hade haft tid, lust, ork och inspiration – men det har jag förstås inte just nu. Låt oss nöja oss med att Lunarstorm gav mig många nya vänner såväl som möjligheter. Jag saknar inte gemenskapen nu, men den var oerhört viktig för mig under några intensiva år.

Så där, milstolpen rest och klar.

Substanslöst

Först tänkte jag prata om bloggångest, men det är ett alldeles för starkt ord. Dock våndas jag lite över den här bloggen, som inte fungerar riktigt som den ska. Och den bristen på funktion är en brist hos mig. Jag har något slags blogghäfta eller fingerkavel, för att nu tillåta mig fåniga ordkonstruktioner. Som bäst funkar skrivandet när det handlar om något positivt som engagerar mig. Och det mesta av den sorten är sådant jag inte kan (eller vill) skriva om här. Två ämnen jag bannlyst är ju jobbet och kärlekslivet. There you go. Då återstår egentligen bara trivialiteter som nätkultur, foto och litteratur. Och inte ens där… well.

Nätkultur… det känns inte som om jag behöver skriva om. Det pågår ständigt och det finns väl ingen som behöver bli upplyst om sådant? Folk är fantastiska, på alla möjliga olika sätt och själv är jag nog mest rätt trött på alltihopa. Jag står oftast vid sidan av strömmen och undrar hur folk bara orkar. Bry sig, hålla på. Själv har jag tappat sugen.

Litteratur… well, så värst mycket sådant blir det inte och det finns en gräns för hur stor andel av blogginläggen som får utgöra ren dokumentation av vad som köpes eller läses. Jag håller fortfarande på med Pratchetts Making money, om än jag åtminstone är inne på den andra halvan. Det går trögt, vilket väl mest beror på att jag är trött, sitter uppe för länge och stiger upp för tidigt. Och kommer mig liksom inte för att göra sådant som att åka hem, gå och lägga mig. Sådant.

Fotografi… där krävs det tid. Tid att fotografera, helt enkelt. Jag har så oändligt mycket att lära och det kommer att ta massor av tid under lång tid framöver. Förmodligen resten av livet.

Nästa övning är tänkt att genomföras i morgon, då vi tar oss iväg ut i någon sorts spenat med resp. kamera och alla gluggar vi tillsammans kan uppbåda – för närvarande är det inte fler än tre. Jag tror att det kommer att bli en hel del fotograferat och hoppas förstås att något av det sedan också kanske blir värt att visa.

Vilket påminner mig om att jag fortfarande har en bunt bilder från i lördags att gå igenom. Först närbilder på en fluga som var vänlig nog att posera för mig under förmiddagen och sedan bilder tagna ute på stan i anslutning till Bröllopet. Jag har inga bilder på kortege eller brudpar – bara miljö och människor. Och tror inte att några av dem blev bra.

Jag har ännu inte begravt tanken på att skriva även om del 2 och 3 i Kelby-serien om Digitalfotografi, men nu börjar det nästan ha gått för lång tid sedan jag läste dem så vi får se om jag minns vad jag tyckte om dem.

Annars går tiden. Det är väldigt mycket vardagsträlande och inte så mycket annat alls. Och när det trots allt ändå blir annat hinner jag inte med den välbehövliga vilan och så blir det snett ändå. Det ska bli skönt med semester. Snart. Jag ser fram emot en flera veckor lång paus från vardagen, där jag kan få lite luft under vingarna. Omväxling, människor, miljöer. Bo ståndsmässigt, besöka sommarställen, göra kortare och lite längre utflykter. Det ska bli kul.

Ny bloggmall: Greyzed

Japp, då var det dags igen. Jag har tröttnat på bloggmallen Motion, som såg ut så här:

Och i stället provar jag en av de nyare mallarna, Greyzed, som ser ut så här:

Jag gillar den skrovliga betongkänslan. Den är så… jag. Eller inte. Men det får ju inte bli för ljuvt.

Återblogg: Till den som känner sig tvingad att blogga -> Nätet är ditt, och mitt, och allas vårt

Och där läste jag genast ett inlägg som jag vill återblogga, men som inte ligger hos WordPress.com. Inga problem – det går ju att återblogga inlägg helt manuellt också. Det jag vill sprida är emmas inlägg, Till den som känner sig tvingad att blogga, och jag vet inte varför det är så bra, men det känns gott i hela kroppen att läsa det och jag tror inte att det bara beror på vem som skrivit det.

Internet försvinner inte, och av nån anledning har det börjat kännas hotfullt för en del — vilket jag tycker är olyckligt. Vi som använder oss av internet har hittat in på våra egna villkor och ibland tar vi det såpass för givet att vi glömmer bort att påpeka det för andra som inte riktigt hittat fram ännu.

Jag tänkte därför att jag listar några saker som jag egentligen aldrig skriver men ändå alltid är en självklarhet. Kanske kan det vara hjälpsamt för den som känner obehag och framför allt tvång inför att etablera sig online på ett eller annat sätt

Inlägget som sådant bör så klart läsas – ovanstående citat innehåller ju inte emmas kloka råd.

Nedan följer mina egen reflektioner som kanske inte nödvändigtvis avhandlar samma saker som inlägget. Betrakta alltså inte mina ord som någon rättvisande beskrivning av emmas inlägg!

Emma skriver om en del självklarheter, som ändå gör gott i att påpekas ibland.

Nätet är ditt (och mitt, och hans, och hennes – allas vårt, helt enkelt) på dina villkor, det är du själv som formar och styr din upplevelse. Det är du som väljer vart du ska styra din webbläsare, vilken information du läser, vilka forum du bevistar, vem du kommunicerar med (och när). Liksom hur. Du har oändliga möjligheter att använda nätet till just det som passar dig och dina intressen.

Jag minns hur det var när jag var ny på nätet, då det var svårt att förstå att man inte måste någonting och att det var man själv snarare än andra som bedömde om man passade in eller inte. Där jag hängde, på ett webbaserat diskussionsforum, märktes det efter ett tag väldigt tydligt att det var upp till en själv att ta för sig. Om du såg dig som medborgare så var du det också, betraktade du dig som utomstående var du det också. Ingen annan kunde bestämma vem du skulle vara. Att upptäcka detta innebar en enorm befrielse och utgjorde nog den största skillnaden mellan på och av nätet-livet. Och jag tyckte synd om de människor som valde att se nätsamvaron som något andra styrde över. De som valde att känna sig utanför och vara bittra över att ingen drog in dem i gemenskapen i stället för att bara självklart känna sig som hemma. Och så tror jag att det lätt blir innan man förstått hur det funkar. Då är det kanske lite läskigt okänt och man går i försvarsberedskap. Ofta snar till hugg, om utifall att någon skulle visa tecken på att man var så ovälkommen som man är rädd för att vara.

När jag tänker efter är det väl på nätet som på andra ställen – i alla sociala sammanhang handlar det till förvånansvärt stor del om om vad du själv tror och utstrålar om vem du är. Om och när ingen vet vem du är är det upp till dig att tala om det för andra. Vem annars? Och när du väl lärt dem… ja, då får du antingen kämpa som tusan för att ändra bilden eller acceptera att det var den du blev.

Eller inte.

På något sätt har jag känslan av att det är lättare att förändras som person på nätet. Det är som att kulturen på nätet är mer föränderlig, förlåtande och framåtskridande, medan den utanför nätet ofta strävar efter något slags bevarande. Förändring är farligt. Är det skillnad mellan lek och allvar, tro?

Fast för mig personligen är nätet inte någon lek. Det är i högsta grad allvarligt. Och viktigt. Det är ett andningshål för mig som person såväl som en grund på vilken stora delar av mitt yrkesliv vilar.

Nätet innebär för mig främst frihet. Vad är det för dig? Kom ihåg, det är du som väljer!

Alla gillar vi att återblogga

Jag måste få prova WordPress nya reblog-funktion, som väl mer än lite leder tankarna till andra sociala nätbaserade funktioner. Somliga jag använder, somliga jag bara sett på avstånd.

Först ska man ”gilla” ett inlägg och därefter kan man ”återblogga” det. Och det är det jag gör här, alltså. Återbloggar just den nyheten. Jag tror knappast att jag är ensam om att göra det.

Faktum är att den här funktionen känns riktigt vettig och är av intresse. Jag tror faktiskt att det här är något jag kommer använda framöver även om funktionen givetvis bara kan användas för att återblogga inlägg som ligger på WordPress.com, men jag följer ju några sådana bloggar.

Den föreslagna rubriken var för övrigt ”We All Like to Reblog (via WordPress.com News)”. Förutom att ändra den har jag skrivit in all den svenska texten. Det som följer nedanför denna rad kom på köpet.

We All Like to Reblog Have you ever come across a blog post that you enjoyed so much you wanted to easily share it with the readers of your own blog? Sure, you can copy and paste the link and perhaps even a snippet of text with your own comments, but overall it's not a particularly enjoyable experience. We wanted to change this and make sharing other posts with your readers as easy as posting to your blog. Today we're introducing a new like and reblog feature enabled … Read More

via WordPress.com News

Gatufoto med IXUS – i färg

Eftersom min riktiga kamera befann sig på Budo-SM i Uppsala idag fick jag hålla till godo med lilla IXUS när jag satt på träbänken utanför Tullys och smuttade kaffe latte samt njöt av showen som bjöds av förbipasserande människor. Det dröjde inte länge innan jag kom ihåg att de går att fotografera och kaffet hann nästan kallna helt medan jag lekte paparazzi-fotograf. Det var roligt riktigt länge.

Jag måste dock säga att jag saknade det där adaptiva autofokusläget som 550:n har. Folk hinner förflytta sig ganska långt från den tidpunkt då jag fokuserar tills jag trycker av – för att inte tala om till tidpunkten då kameran äntligen tar bilden. Jag har aldrig tidigare reflekterat över att IXUS:en på något sätt skulle vara långsam, men idag blev det plågsamt uppenbart att den är det.

Men den har i alla fall mer zoom än 550:n med fast objektiv. Alltid något.

Här följer ett urval mer eller mindre lyckade bilder från dagens kaffedrickande. Dagens format kom att bli kvadratiskt då jag tyckte att majoriteten av bilderna tog sig bäst ut så och jag gillar konsekvens. Storlekarna varierar en del och kolla inte för noga (även om det går) – kvaliteten är också varierande.

Det är mycket en sådan som jag undrar över i samband med beredandet av denna sorts inlägg.

Ska jag skriva små kommentarer kring respektive bild (eller åtminstone de jag har kommentarer till) eller är det bättre att hålla tyst och låta bilderna tala för sig själva? Jag valde att låta bli, främst för att något av motiven ska slippa läsa något de kanske inte skulle uppskatta. Och för att undvika att jag börjar ursäkta mig för kvalitativa brister i fotograferingen. Låt folk tänka och tycka själva, Mia!

Andra frågor jag ställt mig är t.ex: Vilka bilder ska jag ta med? (just idag var det dock inte svårt att välja) Behövs det beskärning? Vad ska jag justera, om något? Vilken storlek och kvalitet ska jag välja vid export av bilderna? Ska jag lägga upp dem på Flickr eller rakt in hos WordPress.com? Vilken storlek och justering funkar bäst i inlägget? Ramar runt bilderna? Puh. Många frågor ska besvaras innan det blir ett färdigt inlägg med bilder. Att skriva utan bilder är enklare, men kräver också svar på en del frågor. Jag är bara mer rutinerad på textinlägg än bildinlägg, så svaren är mer självklara.

När jag får tid kommer nog ännu ett bildinlägg från idag. Jag fastnade med kameran i diverse rabatter på vägen hem och tror det säger sig självt att mitt nästa objektiv till 550:n troligen blir ett macro.

RT: BloggSverige 5 – delta i ny bloggundersökning

Bloggen Media Culpa genomför sin femte årliga undersökning av svenska bloggare och bloggläsare. Svara på enkäten genom att klicka på länken och uppmana gärna fler att delta: http://cli.gs/D9td1B.

Automatisk tidsomställning på bloggen

Hurra! Äntligen slipper vi som har bloggar på WordPress.com ställa om tidszonen varje vår och höst, för WP.com har nu fixat så att det sker automatiskt om vi bara talar om i vilken tidszon bloggen bor. Sedan håller bloggen själv reda på tiden och ställer om klockan varje gång man i vald tidszon skiftar från sommar- till normaltid, och vice versa. Du behöver alltså, när väl inställningen är gjord, inte göra någonting mer. Och jag kan sluta påminna när vi växlar från den ena till den andra tideräkningen.

Så här gör du:

  • Gå till Kontrollpanelen
  • Klicka på Allmänt (under Inställningar i vänsterspalten)
  • Vid Tidszon, välj en stad den tidszon bloggen ska tillhöra
  • Spara ändringarna

Min blogg går numera på Stockholms tidzon. Gör din det också, kanske?

Och till dig som har blogg på annat håll och tidigare dragit nytta av mina påminnelser: jag beklagar att tjänsten nu upphör, men det finns säkert andra sätt för dig att bli varse tidsomställningen. Lycka till!

Ny bloggmall: Motion

Och så såg jag att det kommit ännu en ny bloggmall här på WordPress.com. Den är snygg, och (i mina ögon) betydligt mer lättläst än den förra, som såg ut så här:

Nu behöver jag bara reducera antalet kategorier, som ju visas överst. Och kanske flytta omkring och konfigurera widgets också. Hitta på några nya och/eller hämta tillbaka några gamla.

Jag känner mig redo för förändring.

Och åh, vad jag vill ha ljusa lediga dagar och leka fotograf!

En lågmäld ambition

Jag brukar inte avge nyårslöften och har inte gjort det detta år heller, men däremot tillät jag mig faktiskt en ambition. En liten sådan. Och den vilar på en önskan om att blogga oftare än jag gjort det senaste halvåret. Jag vill sänka tröskeln och tillåta mig att skriva små, korta och kanske även till synes meningslösa inlägg. För jag vill inte att min blogg ska dö p.g.a Twitters intåg i nättillvaron – det känns som om det är det som hållit på att hända. Sedan jag började kvittra har inläggsfrekvensen gått ned från tio, tjugo, trettio eller fler inlägg per månad till högst en handfull.

Som sagt, det här är inget löfte, utan bara en ödmjuk ambition. Håll inte andan!

Ny bloggmall: Monochrome

Okej, så den förra bloggmallen var urtråkig. Har förgäves tittat efter något annat att byta till, helst med totalt minst tre spalter/kolumner, men inte hittat något.

Idag upptäckte jag att det kommit en helt ny mall på WordPress.com, tittade närmare och insåg att den var riktigt snygg. Så nu har jag alltså bytt igen. Den informationen är (alldeles bortsett från mitt behov av att dokumentera förändringar) riktad till dem av er som läser via feed och kanske annars inte skulle upptäcka bytet. Titta så fint det ser ut!

Att det sedan just nu saknas en massa saker som tidigare funnits i högerspalten… det bryr vi oss om någon annan dag. Jag ska fixa det, men sedan – är alldeles för trött just nu.

Nog om oväsentligheter – nu ska jag ta igen några av de sömntimmar jag missade igår natt p.g.a irritationer i luftvägarna. Förhoppningsvis för trött för att låta mig störas av demsamma.

Vad jag gjorde i jul när jag inte bloggade

Snowflake bidrog med några utgångspunkter för ett blogginlägg: inläggsrubriken samt orden grön, kudde, snö, Jimmy och rodna. Dessutom påminde hon om sin djupa lärarinnerynka och gav mig 24 timmar, vilket borde ge deadline runt midnatt.

So here we go…

När jag inte bloggade så uppdaterade jag inte heller min Facebook-status, vilket är (har jag hört) vad en icke oansenlig del av den nätanslutna mänskligheten numera ägnar sig åt i tid och otid.

Jag har läst ett antal historer om hur folk framme vid altaret halar fram sina mobiltelefoner och ändrar sina statusmeddelanden. Hur många bröllopspar gör verkligen detta, egentligen?

Andra historier handlar om personer som, efter avslutad (får man väl hoppas!) sexakt sätter sig vid datorn för att informera världen om vad de just varit med om. Jamen, gud så spännande. Inte.

Till en del kan jag förstå varför man gör det förstnämnda, men det sistnämnda? Jag begriper det inte, men har förstått att alla inte delar min bild av att sexliv är något privat. Vad vill man åstadkomma (om man nu inte är så oerhört nätberoende att man inte klarar av att vara borta från nätet någon längre tid)? Hoppas man göra någon grön av avund? Men hur vet man i så fall om man uppnått önskad effekt?

Det där är faktiskt något jag gillar med nätet. När jag tar del av information är det normalt ingen som vet att jag gjort det, eller för den delen vet hur jag reagerade. Om jag verkligen läste och tog in innehållet eller om jag bara kastade en snabb blick och gick vidare.

Skrev mer eller mindre fåniga saker på Twitter gjorde jag däremot definitivt. Det är främst där man kan få en aning om sådant jag gör och tänker under både var- och helgdagar. Så här efter julafton har jag med fördel suttit i fåtöljen i vardagsrummet, med datorn i knät. Tryggt och bekvämt vilandes på min julklapp till Boyfriend – en s.k. surfkudde, som visade sig vara mycket bättre än jag väntat mig.

Surfkudde - skyddar mot het laptop och har gummifötter som motverkar avhalkning

Vad räknas till jul, förresten? För mig är det julledigheten, som ju detta år är ljuvligt lång. Vi var lediga hela julveckan och åkte de första dagarna lite hit och dit för att handla och förbereda julmat och -klappar. Det var nästan precis som jul traditionellt ska vara eftersom vi faktiskt hade snö här i stan. Och delvis har ännu.

Men vad svårt det är att minnas när vi hade vad! Jag minns att det regnade när vi kollade in Eddie Izzard (Stripped) på Hovet 19/12, men sedan har det mestadels varit snö. Idag har det varit några plusgrader och mycket har smält bort. Resterna skrapas bort från gatan utanför i detta nu. Sannolikheten att någon av traktorförarna heter Jimmy är nog ganska låg. Men de kör som fasen – både traktorn med plog och den med skopa. Och det ser jag som oerhört positivt med tanke på att tystnad definitivt underlättar nattsömn. Alltså, jag förmodar att de blir snabbare klara om de hastar.

Dagens mumsiga middag bestod av varmrökt röding (apropå att rodna, va? det var min association till ordet eftersom skinnet ju är delvis rött) i kombination med rotsaksgratäng. En hel firre var det som berövades sitt skinn såväl som kött. Smaken var angenäm och heller inte för salt, vilket annars ofta är fallet med rökta produkter.

Annars kunde jag väl skriva om mina kinder, efter att ha druckit både vin och blåbärsgrogg-på-burk samt gjort ett tappert försök att baka drömmar (jo, det blev nästan mitt i natten). Alkohol och värme, särskilt i kombination, får ofelbart mina kinder att rodna. Huruvida drömmarna blev en succé eller ett misslyckande är ännu inte avgjort. Smaken verkar okej, men konsistensen mer tveksam.

Jadegrönt nagellack i flaska och på naglar

I morgon blir det besök hos Nagel-Jane. Nuvarande gröna färg ska förbytas i… ja, jag vet inte. Kanske blir det julrött med silverkant, eller så låter jag mig frestas av någon annan rolig färg ur hennes reakorg. I övrigt står det nog inget stenhugget på schemat.

Så skönt det är att vara ledig!

Pust. Nästa gång får det bli en helt fiktiv historia.

(detta var nog en för mig nyttig övning i imperfektion)

En grej att blogga om

Jag skrev på Twitter om att jag ville blogga, men inte visste om vad. Att dokumentera funkar inte riktigt när det gått för lång tid mellan gångerna. Sedan sist har det hunnit hända så mycket av vilket jag redan har glömt mer än hälften. Och givetvis får jag tips och förslag från några av dem som följer mitt Twitter-flöde. Jag ställde ingen direkt fråga och väntade mig inget svar, men när det händer är det så självklart att jag nästan skrattar. Jag har visst vant mig vid att prata rakt ut i luften och inte förvänta mig någon respons alls.

Grej att blogga om… kan ju vara vad som helst, men det som poppar upp i huvudet rör sig ändå rätt mycket kring det här med julen. Som många tydligen anser är över nu, vilket jag inte riktigt håller med om. Nåväl, just det tänkte jag inte ge mig in på.

Jag har aldrig varit någon julmänniska, inte särskilt intresserad av att fira jul eller högtider. Jag har svårt för formalia, ceremonier och… förväntningar. Sammanhang med inbyggda krav. Undviker mycket gärna ståhej i de flesta former. Men den här julen har varit annorlunda. För första gången på mycket länge har jag haft någon att planera och göra saker med. Och då blev det en helt annan sak.

Semesterdagar togs ut och vi gjorde roliga sillar och gravade laxar samt tillverkade bl.a julskinka, Janssons frestelse och kålrotslåda. Det mesta var till julafton med familjen (och därmed fick vi själva knappt smaka – känns som läge för repris på det, faktiskt). Okej, jag var den minst aktiva av oss, men ändå. Riktigt mysigt hade vi det så där dagarna innan jul. Precis så som jag hade hoppats – en sorts återupplivande av minnen från det fåtal jular jag åkt upp till norr några dagar tidigare och fått förbereda tillsammans med min mor.

En sak på min ”att göra”-lista är att bli mer aktiv i köket framöver. Att på allvar gå från prat till handling. Jag är väldigt bra på att tänka, mindre bra på att göra. Det ska det bli ändring på. Det är roligt att prova saker. Det är så man lär sig. Och i förlängningen även lever.

Med den här bloggmallen syns ju även den tagline jag en gång lade in för bloggen: ”Man lever så länge man lär”. Det var mitt motto. Är det kanske inte längre, men det ligger något i orden. Jag tror att man måste utvecklas för att leva. Annars fördriver man bara tid.

Jag vill inte fördriva tid, jag vill leva.
Och utföra kulinariska experiment.
Tillsammans.

Ny bloggmall: 2813

Efter att rätt länge ha varit rätt less på det förra bloggtemat har jag nu bytt till ett med ännu en kolumn – behöver mer än en sidospalt för att rymma det bjäfs och de referenser jag anser behövliga. Det handlar om användbarhet, som jag ser det – att ge möjligheter att hitta inlägg. Och lotsa folk vidare till andra siter jag frekventerar.

Den här gången ville jag ha ett så enkelt tema som möjligt och då blev det ”Twenty-eight Thirteen”. Visst, det har sina brister, men det får duga. Det finns inte så många teman med mer än två kolumner. Och bara förändringen i sig är väl oftast något positivt också.

Det jag saknar lite i mallen är klockslag på inläggen och… utrymme! Allt ligger så tätt ihop att det blir svårt att fatta vad som är vad. Inte utan att jag åter igen blir sugen på att köra egen WordPress, med full frihet att styla efter eget huvud. Sedan kan man väl fråga sig hur bra resultatet skulle bli, men det är en sån där grej som man hanterar först när problemet eller situationen uppstår. Inte förr.

Plockar bloggdammråttor

Nyss insåg jag att jag inte ens loggat in på bloggen på sistone – hittade en kommentar som låg och väntade på godkännande sedan över en vecka tillbaka. Det är smärtsamt uppenbart att kvittrandet totalt har tagit över min nättillvaro. Och inte ens där är jag särskilt närvarande och/eller aktiv. Jag har inte tid. Eller, vilket väl egentligen stämmer lite bättre, jag tar mig inte tid.

Jag väljer att lägga min tid och mitt engagemang på annat håll. Väldigt många av mina veckor är sprängfyllda av äta-jobba-sova. Och helgerna bjuder i allmänhet vila och/eller sociala aktiviteter snarare än aktiv datortid. Förra helgens SGU-tittande måste nämnas i sammanhanget. Eller förra veckans åhörande av Jeanette Winterson på Kulturhusets internationella författarscen. Kul! Inte minst drinkandet på Sky bar efteråt tillsammans med en bunt bokbloggare. Himla trevliga tjejer! Trots att jag var trött ville jag inte åka hem.

Vad gäller andras bloggar har jag trappat ned drastiskt. Jag gjorde en större rensning i min Google Reader för en tid sedan, så att jag nu i stort sett bara följer människor jag känner plus ett fåtal bloggar som är tillräckligt intressanta dessförutan. Samt en del nyheter, som jag bara läser när det blivit tid över eller så. Utrensningen fyllde sitt syfte – jag känner mindre stress över att ha för mycket oläst. Jag låg ju ständigt på 1000+ förut. Nu håller det sig på något hundratal och mycket av det markerar jag som läst utan att faktiskt läsa.

Idag är det i stället Twitter som stressar lite, men jag jobbar på att inte heller där känna att jag måste läsa allt. Märker att jag missar en hel del, framförallt på dagtid eftersom jag helt enkelt inte har tid att surfa eller kvittra eller vad det nu är för något man gör vid jobbdatorn när man inte jobbar. Jag har inga sådana luckor, ingen dödtid alls. Och det känns konstigt nog helt okej.

På hemmaplan försöker jag emellanåt läsa ifatt dagens skörd, men tvingas oftast ge upp för att det är för mycket. Jag vill hinna annat än att läsa tweets. En del av dem hinner jag dock med på resorna till och från jobbet – ungefär 20 minuter i vardera riktningen. Min Hero är toppen! Den piper lite glatt varje gång jag fått ett mail också. Whee! låter det som. Eller ”win”, som också jag börjat missbruka – somliga uttryck smittar som… gäspningar.

På Twitter blev jag i afton varse att det visst finns en Mac-klient för Voddler. Win! Om jag hinner i helgen ska jag definitivt ta en titt på den. Fick ju aldrig Windoze-versionen att funka på någon av mina jobbdatorer.

Annars… well, dags att lämna datorn ett tag, så det får vara nog för nu. Ser fram emot att äta död ko, dricka gott vin och sedan mumsa smarriga ostar – min stora ansträngning idag var en promenad till Söderhallarna. Var ledig, men steg upp i vanlig tid med ambitionen att göra ett par timmars jobb. Käkade frukost, men orkade sedan inte ens fokusera blicken på bildskärmen så det var bara att återvända till sängen. Tre timmar senare, när jag vaknade igen, var det nästan skymning. Så kan det gå. Jag är dock fortfarande trött, så det blir nog inga problem att slockna ikväll heller.

Just idag, just ikväll känns livet helt okej.

Normaltid på bloggen

Kom just på att jag glömt konfigurera om bloggen till normaltid (vintertid), och eftersom jag ju brukar blogga om det som en påminnelse till andra…

Årets handgrepp är väldigt lika förra årets:

  • Gå till Kontrollpanelen
  • Klicka på Allmänt (under Inställningar i vänsterspalten)
  • Vid Tidszon, ändra till UTC + 1
  • Spara ändringarna

And you’re done! Så här ser det ut:

Tidsinställning för normaltid, aka vintertid, 'Tyvärr så måste du ändra detta värde själv mellan sommar/vinter-tid. Dåligt, vi vet. Kommer att förbättras i framtiden.'

Och som vanligt är inte framtiden här ännu – meddelandet är exakt detsamma som när jag i våras påminde om ändringen till sommartid. Men det är väl skönt att något i tillvaron är stabilt, förstås.

Etikettmoln