Mental andnöd efter TPB-domen

Inte för att vara pessimistisk, men vi befinner oss på ett sluttande plan och jag tror att försäljningen av såpa nu kommer att öka drastiskt. Med vilket jag menar att Lobbyn kommer att driva på utvecklingen i den nu rådande riktningen så gott de kan. Den som går åt fel håll. De kommer bildligt talat att såpa golvet under oss.

Varpå jag trillade in på ett sidospår och vill därmed ställa frågan: Är det bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja? Ber att få återkomma i den frågan senare, dock. Förlåt och ursäkta att jag känner behov av lite trams.

Gårdagens fällande dom mot herrarna bakom The Pirate Bay bådar inte gott. Och det alldeles bortsett från att jag personligen tror att domen är felaktig.

För just The Pirate Bay som tjänst (och liknande tjänster) tror jag inte att den kommer att spela någon avgörande roll. Det jag tänker på är ett lite längre perspektiv. Framtiden för allas vårt Internet. Eller våra intranetz, om ni så vill.

Jag känner mig… kvävd. Bara själva tanken på vart vi verkar vara på väg gör mig stum, mållös. Och ger mental andnöd. För jag kan inte se annat än att en sådan här dom i en förlängning kommer att göra det olagligt att länka till andra webbplatser, liksom att förmedla kontakter mellan användare på Internet. För det är ju inte mer än så TPB gör egentligen, rent principellt. Kanske hela DNS-systemet måste förklaras olagligt, för det handlar ju också som en slags katalogtjänst som talar om var på nätet den och den tjänsten eller webbplatsen eller personen eller annat eftersökt finns. Den inslagna vägen leder mot ett strikt kontrollerat och censurerat Internet. Det är inte okej.

När man (för att nu ta det lite större sammanhanget som inte har med TPB och domen att göra) talar om att förvägra människor tillgång till nätet känns det ungefär som att förbjuda dem att besöka Djurgården eller ens lämna sin bostad. Nätet idag är en verklighet, där oerhört många människor finns och verkar. De allra flesta av er som läser detta skulle inte ha en aning om att jag ens existerade om det inte vore för att vi faktiskt använder nätet. Det är… livsluft och -kvalitet på oerhört många sätt. Till och med mina mest datorilliterata vänner använder sig av nätbaserade tjänster för att sköta sina privata affärer och angelägenheter. Nätaccess är viktigt.

Äh. Jag vet inte vad jag vill säga med inlägget. Jag kände bara att jag behövde få ur mig något. Vädra några små utrymmen i hjärnan. Det kommer säkerligen mer… utkast som aldrig blir publicerade. Det här höll på att bli ett sådant så därför bryr jag mig inte om att skriva färdigt och komma till en slutsats eller poäng.

Men mitt budskap kanske kan sammanfattas så här:

Rör inte vårt Internet!

Ja, och rösta pirat den 7 juni, förstås.

Släpp alkoholen fri!

Per Sundin, VD för Universal Music AB, säger att det är lösningen på problemet med att 70% av 16-17-åringarna dricker alkohol trots att det inte är tillåtet. Alltså, helt i analogi med att man skulle släppa fildelningen av upphovsrättsskyddad musik fri eftersom en hel ungdomsgeneration ändå fildelar den. Ungefär så.

Bra!

Ja, jag lyssnar på SVT:s liveutsändning av TPB-rättegången. Bitvis.

Spontan lunchträff vid tingsrätten

Bilderna nedan är mina och får användas fritt så länge ursprunget anges.

Vid tolvtiden infann jag mig utanför tingsrätten, vid Fleminggatan 14, och hittade snart bekanta ansikten i form av Emma och Christian, som undrade om vi hade något spontant att säga i megafonen. Spontant skakade vi på huvudena.

Strax därefter dök de åtalade upp – ja, i alla fall de två jag kände igen från Bambuser-utsändningen från gårdagens presskonferens. I övrigt vet jag inte riktigt vilka det är som fastnat på bilderna – den som vet får gärna upplysa.

En personlig reflektion är att Gottfrid Svartholm såg mindre ut än förväntat och Peter Sunde var mycket längre. Lustigt fenomen. Herrarna såg dock ut att vara vid gott mod och blev nog lite glada över det spontana jublet och applåderna.

Christian fattade megafonen och pratade spontant ur hjärtat. Jag hörde själv inte särskilt mycket av vad han sade, men roligt var det. Som vanligt. Andra som pratade var t.ex piratpartiledaren själv, Rick – när han pratar hörs det bra.

Sedan fick vi lyssna på Piratbyråns Marcin de Kaminski, som såg mindre ut i verkligheten än under gårdagens presskonferens, och den unge Göteborgs-piraten Stefan Flod. Och så var det Emil Oldenburg (rätta mig om jag har fel!), som förtjänstfullt pratade både före, mellan och efter de övriga.

Det filmades med stora kameror, ibland så närgånget att jag fick rysningar för motivens räkning. Fotograferades och mobilfilmades gjorde det också förstås. Ibland, vid sådana här tillfällen, kan jag inte låta bli att fundera över hur många som är där för att lyssna och delta på riktigt och hur många som är där främst för dokumentera och/eller för att se och synas. Fast spelar det någon roll?

Rick var för övrigt bildmässigt väldigt rolig att se när han stod bredvid, med lilla vita datorn i handen, stora kameran om halsen och mobiltelefonen vid örat. Lätt tekniköverlastad. Och livebloggade gjorde han också med den äran, både inifrån rättssalen och där ute, där jag såg och fotograferade honom. Jag bestämde mig för att inte vara blyg och traskade resolut över för att störa honom med beröm för både det bildvänliga och livebloggandet. Och snäll som jag är valde jag ut en bild där man ser mer av tekniken han bär på än av den blottade magen. Men jag kunde kanske ha talat om vem jag var också. Oh well.

När det började bli dags att lämna den nakne piraten för att få i sig lite lunch, dök även den sköne Calle Rehbinder upp. En trevlig prick som gör sig bra på bild (även om just denna blev spontant obra – jag var frusen och ofokuserad).

Rent allmänt kändes det bra att vara på plats.

Stämningen var god och nog får man väl säga att piratrörelsen slagit an precis rätt ton. För det här är verkligen fars, parodi, humor och stor teater och jag spelar så gärna min minimala statistroll i detta skådespel.

Heja piraterna!

Pirate Bay-rättegången – humor på hög nivå

För den som har fokuskapacitet över rekommenderar jag livesändningen från Pirate Bay-rättegången – det är stor underhållning. För övrigt precis som det pratades om på gårdagens presskonferens, som jag lät mig underhållas av hemma i soffan. Det grämer mig något alldeles oerhört att jag måste jobba i stället för att sitta och lyssna på rättegångs-spektaklet från början till slut.

Internet är fantastiskt. Aldrig förr har vi haft sådana möjligheter att på olika sätt delta i eller bara ta del av det som händer, t.ex via Piratpartiet LIVE!.

Ja, jag kommer att vid lunchtid, helt spontant, åka in till city och trakterna av Stockholms tingsrätt, som håller till på Fleminggatan 14.