Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘Whitesnake’

Royal Hunt – stjärnor på min himmel

Fan, det låter ju bra!

Det är min första reaktion när jag skumlyssnar mig igenom de nio plattorna av Royal Hunt och har inte funnit anledning att ändra uppfattning. Land of broken hearts (1992), Clown in the Mirror (1993), Moving Target (1995), Paradox (1997), Fear (1999), the Mission (2001), the Watchers (EP, 2002), Eyewitness (2003), Paper Blood (2005) och Collision Course… Paradox 2 (2008).

Låten Can’t let go, från Eyewitness, låter i mina öron väldigt mycket Deep Purple. Vilket alltså är positivt – jag hävdar bestämt att Purple är ett av de absolut bästa banden någonsin. Jag lyssnar inte på dem så ofta, men när jag väl gör det blir jag alltid minst en liten smula lyrisk. Att låta som dem är bra.

Sedan går det ytterligare några låtar (jag lyssnar på dem i oordning eftersom den som taggat eller sammanställt låtarna varit slarvig) utan att jag noterar något särskilt (läser väl bloggar eller något) och så kommer Help Us God som också låter väldigt mycket Purple. Framför allt sångmässigt. Jag tror att det är Deep Purples Perfect Strangers jag tycker mig höra ekot av i dessa låtar.

… här kom jag av mig, gjorde annat och tappade tråden. Borta!

Här är ett smakprov i form av Lies från plattan Fear. Jag rekommenderar YouTube-surfning – valde låt på måfå för att alla jag lyssnat på varit bra, på ungefär samma sätt. Det här är ett band som funkar med min musiksmak.

Han som sjunger heter John West och har bl.a sjungit med ett band som heter Artension, som det i alla fall finns en platta av hos Ouch!. Och här tillåter jag mig att avvika från Royal Hunt-spåret för att kolla in Artension en stund. Jodå, det låter inte pjåkigt, det heller, men jag tror att jag föredrar Royal Hunt ändå. John låter som en blandning av Ian Gillan och Ronnie James Dio. Eller inte. Bra, hur som helst. Väldigt bra. Ska jag rekommendera något med Royal Hunt blir det de plattor John sjunger på. Det vill säga, de från 1999-2007. Förutom att bandet påminner mig om Deep Purple får jag även tydliga vibbar av t.ex Whitesnake. Det är inte fel och beror säkert delvis på Hammond-soundet.

Äsch, jag kan inte skriva om bandet på ett bra sätt. Det jag kan säga efter att ha lyssnat till och från och med halva öron i ett par dagar är att det här är ett band jag gillar. Hittade några plattor hos Ginza och blev glatt överraskad över att t.ex Eyewitness kostade 29 kr. Hallå, jag tror att vissa priser börjar bli riktigt rimliga! Sedan hittade jag i vanlig ordning en bunt andra plattor jag ville köpa till det relativt låga priset av 40 kr och fick därefter för mig att kolla vad RIAA Radar hade att säga om mina tänkta inköp. Det blev till min lättnad grönt ljus för Royal Hunt, men de övriga skivor jag lagt i varukorgen kände jag mig tvungen att ta bort. Det blev bara Royal Hunt, plattorna Eyewitness, Fear, Live 2006, Moving Target och Paper blood – det var de som fanns tillgängliga. Lustigt att den platta jag fastnade först/mest för var billigast. 29 kr… jösses!

Mitt varmaste tack för tipset går än en gång till Blackwater – du rockar!

Annonser

Skränigt, Whitesnake!

Skränigt, Whitesnake

Whitesnake
Hovet, Stockholm

2008-12-16 kl. 20:3022:30

Igår kväll (tisdag) var det alltså dags att gå och lyssna på Whitesnake, som spelade på Hovet här i Stockholm. En gammal anrik arena, skulle jag vilja påstå, där jag började springa på hårdrockkonserter 1985, när jag var nyinflyttad i stan. Ja, jag vet att många började tidigare, men hallå… jag är faktiskt uppväxt i Norrbotten och därifrån är det hur långt som helst!

Vi, d.v.s jag, Josh och Drottningen, samlades i närheten av mitt hem, för att det var en gemensam knutpunkt för oss, och besökte kvarterskrogen för att ladda inför konserten genom att inta föda och dricka en öl. Staropramen, i mitt fall. Och så kaffe för att vakna till lite. Jag var trött, och det verkade jag inte vara ensam om. Åldern? Vi åt, drack, betalade och åkte åt Globenområdet till, varefter vi stegade in på Hovet och inte ens blev klappade på – jag hade med andra ord inte alls behövt lämna min fina kamera hemma. Lite surt kändes det, vilket ni förstår när ni ser inläggets första bild – tagen med nallefånen.

Konserten började ganska exakt på utsatt tid, 20:30, och höll också på ganska exakt så länge som var angivet på förhand, d.v.s till 22:30. Nästan så man skulle kunna tro att de gjort showen förut. Och om det hela har Josh redan skrivit så bra – vi var ju där tillsammans och hörde samma urusla ljud och så. Det enda jag kan tillägga till hans skildring är väl mina mer personliga upplevelser och reflektioner.

Det lät skitilla där vi satt, så illa att man ofta inte ens hörde vilken låt som spelades. Och den där gitarronanin i Still of the night var ett riktigt sömnpiller. Det hade möjligen kunnat vara njutbart om ljudet varit bra. Trumsolot var lite roligare och jag roades bland annat av att trummisen var så snabb att trumpinnarna sågs som i en dimma. Coverdales mellansnack var svårt att uppfatta, men av det jag hörde var det mest skit ändå så det gjorde nog inget.

Whitesnake, Hovet, Stockholm 2008-12-16 Låtlistan så som jag minns den – sista låten har jag inte en susning om vad det var. Kände inte ens igen den under konserten, och än mindre på den lilla inspelning jag gjorde med min kära Creative Zen. Man måste ju bara prova för att se om det ens går och… well, det gick, men större delen av inspelningen är olyssningsbar. Det är inte mer än fläckvis man hör så pass mycket nyanser i skränet att man kan känna igen vilken låt det är som spelas. Lite som det faktiskt kändes på riktigt.

Utifrån inspelningen har jag gjort mitt bästa för att skrapa ihop en låtlista. Jag kan så klart ha missat något, framför allt i början – minns inte exakt när jag drog igång spelaren och orkar inte riktigt lyssna igenom allt från början till slut heller. Det låter lite för illa för det, faktiskt.

Anyway, vet du bättre låtbesked än jag – hojta, så uppdaterar jag listan!

  • ??? Best years
  • Fool for your loving (nynnade med och vickade på foten)
  • ??? Can you hear the wind blow
  • Love ain’t no stranger (trallade med lite lagom i refrängen)
  • Lay down your love (lätt att sjunga med i refrängen – riktig hitlåt från senaste plattan)
  • The deeper the love (sjöng refräng med inlevelse)
  • Is this love (sjöng med för full hals och grimaserade för att jag minns så väl hur vi då den kom hatade det smöriga aset till låt)
  • Ain’t gonna cry no more (bara njöt, Josh har rätt i att den är ljuvlig)
  • Ain’t no love in the heart of the city (här sjöng jag med stor inlevelse)
  • Gimme all your love (här med, på lite högre volym)
  • Here I go again (och här fick jag rentav torka en tår eller två – det är bara så jävla mäktigt när hela arenan lyfter, det var som då, där i Solnahallen)
  • Still of the night (jordens drag för det är en sådan otroligt bra låt – fast nu flera timmar lång, med gitarrsolon och jag vet inte vad för annat trams)
  • Soldier of fortune (jag visste att det var den, min Purple-favorit med Coverdale, så snart vi hörde det första akustiska ackordet, och jag var sedan närapå helt ensam på vår läktarsektion om att sjunga med ord för ord, från början till slut – masen intill mig såg lite impad ut, rentav)
  • ??? Burn/Stormbringer/Burn

Min nya vana trogen köpte jag en turné-tshirt, som blev dagens jobb-outfit (och nog tyckte jag att en eller annan kostymnisse tittade lite konstigt, eller var det bara avundsjukt? på mig under dagen) – ser det som en kul grej:

Whitesnake, Good to be bad Tour 2008 (front) Whitesnake, Good to be bad Tour 2008 (back) Lägg särskilt märke till mina extremt röda hårslingor… de syns normalt inte så där bra eftersom det mörkare, lila, vanligen ligger ovanpå och täcker.

Andra som skriver läsvärt om konserten är t.ex Joshua_Tree och Drottningen (som jag ju var där med), Erik Laakso och Kulturbloggen (kolla in filmklippen!).

Det känns som en Bra Dag ™

I morse var det första medvetna jag hörde något i stil med: ”… det brittiska hårdrockbandet Whitesnake, som ikväll besöker Stockholm och spelar på Hovet. Konserten börjar kl 19:30. Sångaren David Coverdale ingår också i sättningen denna afton” – där åkte ögonen upp. Och jag häpnade över att man kunde säga något så dumt för utan Coverdale finns inget Whitesnake, så att antyda att bandet ens skulle kunna ha spelat utan honom kändes bara så fel. Men det var inget dumt sätt att vakna.

Egentligen var det för tidigt att vakna vid 6:35, med tanke på att jag kom i säng efter två någon gång, men det kändes helt okej. Jag var på bra humör och kom upp och igång och åt frukost och kom iväg i alldeles vettig tid. Mina två kollegor som redan var på plats på kontoret tittade båda på klockan när jag kom och det var inte ens särskilt demonstrativt, utan rätt spontant… så jag har nog gett ett rättvisande intryck, även om jag ibland tycker att det känns lite kymigt att så stenhårt stämplas som morgontrött. Tänk om jag skulle försöka ändra på det? Det låter som en intressant utmaning. Men en svår uppgift, samtidigt. Fixar jag det?

Nej, jag är på osedvanligt bra humör idag. Jag undrar om det finns en koppling till den städning jag gjorde i hemmet igår? Jag röjde undan skräp och dammtussar. Det kanske bara är så att man mår bra av att ”rensa i röran”? Det låter logiskt.

Hur som helst, det är snart lunch och det känns fortfarande som en Bra Dag ™.

Whitesnake i morgon, AC/DC i februari

Det har blivit lite oreda i tillvaron på sistone, så nu står jag här med ett par biljetter till morgondagens (well, dagens eftersom klockan passerat midnatt) Whitesnake-konsert och ingen att gå med. Ni ser, jag fokuserar på sällskapet mer än på att bli av med biljetterna. Jag har frågat alla jag kan komma på, alla jag känner som kan tänkas vara intresserade. Samt några till. Så här långt har samtliga alltså tackat nej, varav somliga låtit ordentligt beklagande. Jag känner fortfarande hopp om ett par, men vare sig dessa hakar på eller inte kommer jag att gå. Det går inte att inte gå och se Whitesnake, helt enkelt. Jag har fyllt på mitt tomma lönekonto för att kunna köpa en tröja eller två.

Still of the night med Whitesnake är min favoritvideo genom alla tider:

Ref: Still of the night @ YouTube

Och apropå hårdrockkonserter så kommer jag trots allt att gå på AC/DC den 20 februari. Min expendlande vän, som dessvärre varken kunde gå på Alter Bridge eller Whitesnake med mig, erbjöd mig nämligen sin sista biljett varpå jag responderade med ett ”HELL YEAH!”. Visserligen ståplats (jag är ju kort och ser därför typ ingenting om jag står i en folkflock), men ändå. Jag blev så glad över erbjudandet att han fick en puss. Ja, via SMS alltså. Vad trodde ni?

Touch too much med AC/DC bjuder på en rejäl dos tonårsnostalgi:

Ref: Touch too much @ YouTube

Förresten, här är In loving memory med Alter Bridge från i onsdags:

Ref: In loving memory @ YouTube

Jag är förvånad över att det ändå kan bli så pass se- och hörvärt med en nallefån. Det var många som filmade under kvällen, men få som delar med sig via YouTube – kanske blev det mesta bara skit. Anyway, den här filmningen var så klart inte särskilt bra, så lyssna gärna på den riktiga musiken på MySpace eller annorstädes. Den andra plattan finns även på Ouch!. Själv föredrar jag än så länge den första, som inte gör det. Men jag har köpt båda, så klart.

Smått och gott

Ibland vill man bara knappa in en massa småpinnar i historiens myrstack.

Min rätta fotpall kommer på fredag – idag kom jag mig äntligen för att boka in leveransen. SMS:et med information om att den anlänt till varuhuset har legat sedan den 27/11 och det var rena slumpen att jag råkade få syn på det idag när jag bläddrade efter ett annat. Allt händer inte alltid när det borde.

Väninnan som skulle med och lyssna på Alter Bridge på onsdag har hoppat av och jag söker en ersättare. Det blev onödigt kort varsel, men jag sätter mitt hopp till expendlande vännen som råkade höra av sig idag och blev inbjuden. När han ringde förväntade jag mig en förfrågan om sällskap vid intagande av mat och/eller öl, men han förvånade mig genom att faktiskt prata affärer. Och lät riktigt affärsmässig dessutom, vilket roade mig lite. Vi har bara umgåtts rent socialt. Jag håller tummarna och gör vad jag kan för att hjälpa honom. Men om det är någon läsare som är intresserad av att gå på konserten – skriv det i en kommentar och ange fungerande mailadress så vet man aldrig.

Frukosten intogs tillsammans med Frukostsyster – vi hade stämt träff på fiket och köpte med oss fika som sedan intogs hemma i mitt vardagsrum. Vi uppdaterade oss därefter på status i varandras liv och leverne och hade ganska roligt åt hur vi båda tycks ha mött våra spegelbilder. Kanske blir det hon och sonen som hänger med på Whitesnake-konserten i nästa vecka. Jag hoppas på det, men annars gäller samma som i föregående stycke – intresse anmäls i kommentarer till detta inlägg. Det kan ge någon form av utdelning.

Annars vet jag inte… jag lider av sömnbrist och känner mig stressad – har mycket att göra och svårt att fokusera på rätt saker. Det man måste lockar sällan lika mycket som det man vill. Och det jag vill är så klart något helt annat än det där jag måste. Vilket nog ligger i sakens natur, i och för sig.

Fick idag även en Spotify-invite av GP, vilket var välkommet eftersom jag hunnit bli nyfiken på tjänsten och bestämt mig för att prova om chansen gavs, så nu kan jag enkelt lyssna på en jädrans massa musik. Erik Borelius fanns dock inte med, så där är det ännu hårddiskvarianten som gäller. Hah!

Min bokbeställning är visst skickad och borde anlända cirka torsdag.

I övrigt vill jag koppla in den trådlösa nätverksutrustningen, läsa färdigt Ender in Exile (jag har inte läst så värst långt, men ändå hunnit konstatera att Orson Scott Card inte förnekar sig – han skriver underbart underhållande, som så ofta) och en rejäl bunt andra böcker, se mer Dexter plus andra tv-serier, ta tag i den nästan bortglömda Ubuntu-installationen, röja hemmet… Nej, det sista vill jag inte, men behöver. Och så var det det där med att sova. Hell yeah.

Hårdrock vid horisonten

Äntligen har jag kommit mig för att köpa biljetter till diverse framtida musikaliska evenemang som jag sagt att jag vill bevista och som jag också vill bevista förstås. Åh, vad jag är glad över att jag kom mig för att göra det! Återstår att se vad det blir för sällskap och om jag möjligen bokade för många biljetter. Fast jag försökte vara realistisk, undvika att bli överoptimistisk. Jag hoppas folket vill hänga med.

Och i nedanstående borde jag förstås peta in lite mikroformat – well, kanske faktiskt gör det senare.

Alter Bridge
Arenan / Fryshuset
Onsdag 10 december 2008, kl 18.30

Whitesnake
Hovet
Tisdag 16 december 2008, kl 19.30

Judas Priest
Globen
Lördag 28 februari 2008, kl 19:30

Några AC/DC-biljetter blev det dock inte. Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Min arbetsplats

I fredags bytte vi kontor och det var inte precis första gången (fast vi faktiskt hållit till på samma ställe så länge som sedan förra sommaren). Det fånigaste är att vi suttit i samma område i 6-7 år, men i fem olika byggnader och på ett tiotal platser. Undra på att man inte gitter packa upp kartongerna mellan gångerna.

Jag hade mina två ouppackade kartonger sedan flera år tillbaka, vilka jag nu gick igenom och rensade ur. Det som blev kvar packade jag i två nya. Egentligen hade jag nog klarat mig med max en kartong och det är bara för att jag har lite hemtrevlighetspinaler. Och böcker, som jag lika gärna kunde förvara hemma.

Som det ser ut numera så har man kontoret i datorväskan – en bärbar dator, en anteckningsbok samt några pennor och dokument. Så värst mycket mer är det inte. Jag kan sätta mig och jobba varhelst det finns en koppling till Nätet.

På förra stället hade vi egna rum, men här finns det bara kontorslandskap. Det är verkligen inget jag är särskilt förtjust i, med tanke på att jag har ett jobb som periodvis kräver ett oerhört fokus och att då bli störd är… well, inte bra alls.

Läs ett favoritkapitel i Joel Spolskys ljuvliga bok, Joel on Software: And on Diverse and Occasionally Related Matters That Will Prove of Interest to Software Developers, Designers, and Managers, and to Those Who, Whether by Good Fortune or Ill Luck, Work with Them in Some Capacity: Human Task Switches Considered Harmful – kanske bara intressant för geekar?

Jag måste dock erkänna att det finns fördelar med kontorslandskap. Som att man får koll på saker som händer samt att man har enkel tillgång till sina kollegor när man behöver fråga eller prata om något (förutsatt att de inte jobbar hemifrån eller från annat kontor, förstås – sådant är inte ovanligt). Lustigt nog händer det ändå ofta att man pratar via IM-systemet, för att man är för lat för att resa på sig och gå fyra meter bort eller för att man helt enkelt inte vill störa andra med sitt prat. Med tidigare besättningar har det ibland berott på att pratet varit för privat.

Kontorslandskap är lustiga (och olustiga) på många sätt. En sak som fascinerar mig är att ett stökigt landskap funkar mycket bättre än ett tyst. För är det tyst stör varje enskilt ljud, varje ord och varje hostning. Är det stökigt så drunknar alla detaljer och det skapas en allmän ljudmatta som är mycket lättare att stänga ute.

Jag tänkte, bara på skoj, visa hur det ser ut där jag jobbar efter flytten:

Min arbetsplats Så här såg det ut i fredags (klickbart), när jag var helt nyinflyttad och i princip bara packat upp kaffemuggen, datorn, plastblommorna och den riktiga svärmorstunga jag i samband med flytten fick av den andra tjejen i projektet. Hon gav mig även en liten avkomling, men den tog jag hem i stället. Lägg särskilt märke till att min stol är delvis skinnklädd – den enda i hela landskapet som inte är traditionellt tygklädd. Det känns som en lindrande faktor med tanke på att jag inte fick flytta med mig 1998 års egenhändigt utvalda stol. Fånigt, va?

Datorn med favoritmusmattan Nästa bild (också klickbar) visar min jobbdator, och min favorit bland musmattorna. Guinnessglaset väcker alltid uppmärksamhet och nog händer det att jag blir törstig när jag ser den, men framför allt är den väldigt bra. Till skillnad från min persiska minimatta (som också brukar väcka uppmärksamhet – anar vi ett mönster, månne?) har den bra friktion mot bordet och ligger stilla när man använder musen. Glaset är förstås inköpt i Dublin, den överheta sommaren 1999.

Min arbetsplats med väggbeklädnad Och så här ser arbetsplatsen (ja, klickbar) ut idag, när jag hängt upp tygstycket och Whitesnake-planschen. Som ni ser har jag en kollega alldeles bakom ryggen. Var jag ska hänga det silvergrå fransdraperiet har jag ingen aning om. Måhända min [kvinnliga] projektledare, som har platsen mitt emot mig och en helt tom trävägg intill sig, är intresserad? Hennes plats tänker jag för övrigt använda medan hon är bortrest (någon vecka framåt), för att slippa ha ryggen mot omgivningen – jag tycker sådant känns otäckt och har därför flyttat datorn så att jag nu sitter diagonalt och åtminstone kan se rörelser i ögonvrån.

Jag har visat min, så nu vill jag se din!

Etikettmoln