Om jag hade tid

Om jag hade tid skulle jag blogga.

Inte minst skulle jag blogga om lördagens Michael Ruff-konsert, som var bra även om jag saknade de flesta av de gamla favoriterna från förr. Och ”förr”… tja, det var väl första och andra gången jag såg honom live. Någon gång under första halvan av 90-talet, antar jag – eftersom jag köpte favoritplattan på Fasching och den kom ut 1992. Men tid har jag inte så det får räcka med min (ja, min egenhändigt gjorda!) videoinspelning från konserten:

Ref. Michael Ruff – Watching Like Angels.

Det var bara så typiskt att jag råkade komma på idén att filma just när han framförde den av låtarna jag allra helst hade velat sjunga med i och verkligen njuta av. Som det blev nu får jag njuta av just den via YouTube i stället.

Årets första dopp

Jag lovade Grekbimbon ett inlägg med bilder efter dagens badutflykt…

Vi satte oss på bussen från Gullmarsplan och åkte ut till Tyresö kyrka, vandrade förbli slottet och ned till sedvanlig sol- och badplats.

Under promenaden fastnade jag lite med kameran bland buskarna.

Måste säga att det är svårt att föreställa sig att de klotrunda knopparna kan slå ut till gigantiska blommor. Japp. Som min handflata inkl. fingrar.

Det fanns även en vit modell att beskåda:

Nedanför slottet växte även färdigkomponerade buketter:

Och här är en bild på badvattnet. Ibland solar vi på klippan på andra sidan.

Så här efteråt inser jag att det är som jag befarade – att jag stannade i solen för länge. Bakbenen hettar och knävecken svider. Underarmarna är visserligen också varma, men jag tror att de blir bruna och fina. Ansiktet ser bara friskt och fräscht ut. Det känns som att nu, äntligen, har sommaren börjat.

Jag har badat. Inte bara en eller två utan många gånger. Och kallt var det, men ändå skönt som kontrast till intensiv solvärme. Det blir fler gånger.

Och nu är det dags att göra sig redo för Michael Ruff på Fasching – det var för många år sedan sist och jag ser verkligen fram emot kvällen. Åh, så roligt!

Andhämtning

Jag behöver hitta tillbaka till någon form av balans i min tillvaro. Den senaste veckan har varit för hektisk för att det ska kännas bra. Jag hinner inte riktigt med, behöver verkligen vila och samtidigt har jag ingen som helst ro till att göra det. Och det i sig är ju ett rätt tydligt tecken på att det behövs.

Det började så smått förrförra helgen, fortsatte med ökande intensitet förra helgen och i veckan och… well, det planar nog ut lite denna helg, som jag egentligen inte vet så mycket om ännu, förutom att jag i kväll (om inte alls lång stund) ska träffa en vän och äta brittiska chips. Ungefär så. Det blir säkert ett glas eller två av något gott också. Rödvin, whisky, Angostura 1919. Vet och vet, förresten – vi kan väl säga så här, att jag vet mer om vad som inte blir, än om vad som blir, den här helgen. Och det är ju alltid något.

Jag lyssnar via Spotify (förbaskat!) på Harry Connick Jr, plattan heter She och är ett tips från Lord Bored, och känner mig därav lite mer harmonisk. Harry påminner mig om Michael Ruff, som jag varmt rekommenderar för er som inte hört (och sett!) honom. Det brukar sägas att Michael Ruff är en sådan artist som alla älskar att introducera sina vänner till och det ligger absolut något i det. Jag introducerar honom dock gärna för er andra också. Han är bra.

Dessvärre hinner jag inte längre just nu, men det kommer mera. Antagligen en fortsättning på detta och sedan har jag dessutom en handfull påbörjade och påtänkta inlägg som också borde få komma ut och leka. Mycket blir det, men det är sådant jag vill göra så det måste gå. Jag kan nog gå under annars.