Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘lord bored’

Julkort från Daniel-San

Jag har fått ett julkort till, från Daniel-San (som förstås inte heter så på riktigt, men jag kan väl avslöja att det inte ligger särskilt långt från sanningen).

Julkort från Daniel-San 2008, bild Det här kortet var inte lätt att fotografera och mitt tålamod tog snabbt slut – det framgår åtminstone (om man klickar på bilden) att det är förgyllt, vilket förstås är enligt principen don efter person.

För jag är ju Guld.

Vilket jag också avser att berätta mer om i nästa avsnitt av följetongen, i en blogg nära dig. Det kommer vilken dag som helst.

Julkort från Daniel-San 2008, text Givetvis blev jag glad för julkortet, inte minst för att Daniel-San är så söt. Och med söt menar jag… ja, han är riktigt nördig, och rar, på ett gulligt sätt. Omtänksam. Lite fin i kanten på något sätt, men emellanåt sanslöst ful i mun. Jag älskar kontrasten. Och så är han ännu en jag träffar för sällan. Det ska jag försöka råda bot på här framöver. Trägen vinner.

Julkort från Daniel-San 2008, frimärke + poststämpel Och så bara för att det är roligt, och nästan känns som En Grej ™. Frimärke och poststämpel. Denna gång ingen extrem närbild, men det här frimärket har samma rundade kanter och vackra vågade kantmönster som det på förra julkortet. Det kanske bara är så frimärken är beskaffade nu för tiden?

Jag ger inte nyårslöften, vare sig till mig själv eller andra, utan lovar året runt i stället. Håller tunt för det mesta – när det bara är mig själv jag lovat. Det handlar vanligtvis om att träffa mina människor oftare än nästan inte alls.

Haha, det vore skoj att bjuda hem gänget från Lunarstorm av årgång 2000 eller 2001. Vi talar om Daniel-San, Grekbimbon, CB, LordBored… vilka fler? Kan man lura Honey till Stockholm, tro? Fan, vad roligt det skulle kunna bli! Alla utom Honey är faktiskt folk jag fortfarande umgås med – i någon mån.

Tack, Daniel-San! För att du minns och tänker på mig. Och grattis! =)

Andhämtning

Jag behöver hitta tillbaka till någon form av balans i min tillvaro. Den senaste veckan har varit för hektisk för att det ska kännas bra. Jag hinner inte riktigt med, behöver verkligen vila och samtidigt har jag ingen som helst ro till att göra det. Och det i sig är ju ett rätt tydligt tecken på att det behövs.

Det började så smått förrförra helgen, fortsatte med ökande intensitet förra helgen och i veckan och… well, det planar nog ut lite denna helg, som jag egentligen inte vet så mycket om ännu, förutom att jag i kväll (om inte alls lång stund) ska träffa en vän och äta brittiska chips. Ungefär så. Det blir säkert ett glas eller två av något gott också. Rödvin, whisky, Angostura 1919. Vet och vet, förresten – vi kan väl säga så här, att jag vet mer om vad som inte blir, än om vad som blir, den här helgen. Och det är ju alltid något.

Jag lyssnar via Spotify (förbaskat!) på Harry Connick Jr, plattan heter She och är ett tips från Lord Bored, och känner mig därav lite mer harmonisk. Harry påminner mig om Michael Ruff, som jag varmt rekommenderar för er som inte hört (och sett!) honom. Det brukar sägas att Michael Ruff är en sådan artist som alla älskar att introducera sina vänner till och det ligger absolut något i det. Jag introducerar honom dock gärna för er andra också. Han är bra.

Dessvärre hinner jag inte längre just nu, men det kommer mera. Antagligen en fortsättning på detta och sedan har jag dessutom en handfull påbörjade och påtänkta inlägg som också borde få komma ut och leka. Mycket blir det, men det är sådant jag vill göra så det måste gå. Jag kan nog gå under annars.

Etikettmoln