Tillfällig hjältinna

Jag tror inte att jag skrivit särskilt mycket om det, men jag har på sistone nästan slutat fotografera med mobiltelefonen eftersom den har böldpest – eller vad det nu är som gör att det blir fula fläckar i bilderna. Fläckarna syns bra i displayen redan innan man tar bilden och går inte att putsa bort. Detta gör det i princip outhärdligt att plåta motiv med mindre än att de är tillräckligt röriga för att maskera fläckarna. Och det är inte många motiv som är det, så därför letade jag reda på kvittot och lämnade in telefonen på garantiservice. Hoppas jag. Om det inte bedöms som garantiärende kan det tänkas kosta en slant, men det är väl sådant jag får ta om det blir aktuellt.

I och med att jag förmodligen skulle bli tvungen att lämna ifrån mig telefonen för att få kameran fixad tyckte jag det vore en god idé att göra någon form av backup och jag hittade ett program särskilt avsett för detta samt sparade undan allt som gick att spara undan. Både manuellt, via filsystemsbaserad kopiering, och med hjälp av backup-programmet. Ännu vet jag inte om det sistnämnda fungerar, men det är ingen katastrof om det inte gör det. Det enda jag direkt skulle sakna vore mina kontakter, som jag i ganska stor utsträckning undvikit att lämna över till Google.

Google, som jag tycker redan fått alldeles för mycket information om mig, knyter sina tjänster allt tätare ihop vilket får mig att vidareutveckla paranoia såväl som klaustrofobi. Jag blev både beklämd och irriterad över att inse att det inte ens gick att få bort mitt Google-konto från telefonen – jag tilläts helt enkelt inte radera det.

Och sålunda blev det en total fabriksåterställning innan jag tog ur SIM-kortet och motvilligt lämnade ifrån mig nallen för transport till felsökning och en eventuell reparation. Det ska bli intressant att få se hur det går och vad som händer…

Medan jag väntar på att S II:an ska komma hem igen tänkte jag använda mig av gamla Hero:n. Såvitt jag minns var det till stor del den alltför korta batteritiden som retade gallfeber på mig, men nu har jag ju batteripack så det behöver inte bli alltför besvärande. Jag kom ihåg att ta med mig Hero:n ut på stan, men antog felaktigt att batteriet var laddat och hade visst glömt att Hero:n laddas med mini-USB och inte micro-USB så jag hade inte med rätt adapter till batteripacket. Det fanns dock nog med laddning för att jag skulle kunna göra en vidarekoppling till sambons nalle.

Men fy, så tråkigt det är att vara utan egen mobiltelefon! Jag kunde varken plåta, twittra eller spela Wordfeud, inte kolla öppettider eller kartor. Jag kunde faktiskt inte ens ta reda på vad klockan var – så beroende är jag idag av min mobiltelefon. Men visst, tiden hade jag åtminstone klarat om jag tagit med mig jobbnallen, men är det helg så är det och då ligger den undanstoppad i väntan på ny arbetsvecka.

Så här långt har jag inte hunnit längre än till att ladda Hero:ns batteri och försöka installera backup-programmet på den – man får hålla tungan i rätt mun och välja rätt Google-konto, annars blir det till att börja om från början via en fabriksåterställning. Jag lyckades i alla fall inte byta konto i Market när det visade sig att jag köpt mina appar på ett annat konto än jag trodde, vilket möjligen beror på att Hero går på en äldre Android-version, 2.1. För att se vad man handlat på sitt Google-konto går man förresten till Google Wallet, där man kan se sina inköp listade och hantera sina registrerade kontokort o.s.v – jag skriver det här för att jag själv blev tvungen att googla fram informationen. Jag har varit där förr, men sådant fastnar inte i minnet.

Storleken på HTC Hero är i alla fall perfekt – den är liten och söt och ligger bra i handen. Nu återstår att se om det går att återställa informationen från backup:en. Jag ber att få återkomma med status vid ett senare tillfälle för nu är jag trött och behöver fokusera på återställningen. Och kanske få spela lite Wordfeud också under tiden. Ja, jag spelar på iPad:en när jag inte har någon telefon att tillgå.

USB-hubb och batteripack

Eftersom den gamla USB-hubben blev överhettad och uppvisade tecken på smälta behövde jag en ny – det har varit jobbigt att ständigt växla utrustning i de ynka två USB-portarna som finns på min MacBook Pro, och att inte kunna ha backupdisken inkopplad samtidigt som jag importerar bilder från systemkameran. Ja, ni förstår.

Jag hittade en till synes (jag har ju knappt hunnit använda den ännu, så den kan ju fortfarande vara hur dålig som helst) trevlig USB-hubb hos Kjell & Co för endast 199 kr. Den snubblade jag över när jag sökte upp den/det batteripack som både lovordats och införskaffats av nära såväl som kära. Och med min batteritörstiga mobiltelefon klarar man sig inte utan dylik utrustning. Jag har länge varit irriterad över att batteriet tar slut så snabbt så snart jag surfar och/eller twittrar, men sedan den sista juni då jag blev med Google+ har problemet förvärrats rejält. Jag hinner knappt logga in så varnar telefonen för låg batterinivå, känns det som.

Och lösningen på kort sikt är att skaffa batteriförstärkning, på längre sikt blir det en ny telefon. Men batteripacket behövs förmodligen även med en modernare telefon om man ska kunna utnyttja den fullt ut. Surfa, twittra, g-plussa… för att inte tala om att fotografera och dela med sig av bilderna på nätet. Allt kräver batterikapacitet.

Så igår på vägen hem från jobbet gjorde jag slag i saken och Kjell fick sälja.

Här följer en bild som visar hur det ser ut när jag kopplat in hubben och anslutit det som behövde anslutas. Sade jag att det är så smutt att av de fyra utgående USB-kontakterna är tre vanliga stora medan en är mini-USB av en sådan modell som funkar med min HTC Hero? På bilden laddar jag telefon och nyinköpt batteripack.

De två övriga kontakterna är anslutna till backupdisken och systemkameran. I den enda återstående av datorns USB-portar sitter fotodisken. Det enda övriga jag kan tänka mig vilja ansluta är iPod och iPad, men det är inga som helst problem när väl telefonen laddat klart. Och om bara en iP*d behövs är det ju bara att koppla ur batteripacket, som ju nu (och på bilden) är fulladdat. Portarna räcker till nu. Och skulle det någon gång mot förmodan bli bekymmersamt på USB-fronten får jag väl skaffa ytterligare en sådan här hubb och hänga den på datorns andra USB-port.

Apropå mobilbilder behöver jag en telefon med bättre kamera. Inte minst nu när det är så lätt och smidigt att dela bilder via Google+ känns det trist att ha en halvkass mobilkamera. Jag har avundats dem som har en HTC Desire eller i varje fall HTC Desire HD, samt dem med Samsung Galaxy S II… och hade butiken varit öppen sent i eftermiddags hade jag köpt mig en Galaxy S II. Nu får jag ge mig till tåls.

Till iPad:en vill jag ha Apples Camera Connection Kit för att kunna ladda över bilder från systemkameran direkt till paddan och kanske därifrån vidare ut på nätet. Och så vore det kul att ha trådlös överföring mellan kameran och datorn, m.h.a Eye-Fi. Inte för att det känns som något måste, men det vore förbaskat kul att prova.

Prylar, prylar, prylar… tänk så roligt man kan ha det.

Hjältedåd I

Idag på vägen hem från jobbet råkade jag av en ren händelse snubbla över några saknade funktioner i HTC Peep, d.v.s Twitter-klienten som följde med min HTC Hero. Sådant där som att kunna göra reply och retweet och skicka direktmeddelanden trodde jag nämligen inte gick att göra med mindre än att man skrev in alltihopa manuellt. Så fel jag hade!

Rätt vad det var kom jag på den befängda tanken att prova trycka in den lilla vita kulan, som annars mest verkade vara till för att bläddra uppåt/nedåt eller åt höger/vänster. Vips kom där upp en meny med valen ”Reply”, ”Send direct message”, ”Retweet”, ”Add to favorites” och ”Show profile”. Precis de jag saknat!

Bara en sådan sak som att endast det första ordet som börjar med stor bokstav. Pluspoäng. Jag ogillar ”Det Där Amerikanska Sättet Att Skriva Rubriker Och Menyval”.

I övrigt är jag lite sur på den här Twitter-klienten, som inte verkar hantera att man vrider telefonen. Alltså, den ställer inte om sig från stående till liggande utan fortsätter visa sig i stående format. Med ett inmatningstangentbord som är obekvämt smalt. De flesta andra program jag använt hänger med fint, men alltså inte Peep. Det får man verkligen hoppas blir åtgärdat.

Google Mail verkar funka bra – i alla fall har jag inte stött på några problem ännu. Ska dock sägas att jag inte använt det särskilt mycket, men att läsa och svar på mail har gått utmärkt.

Google Maps funkar bra som karta, men är inte alltid bra på att veta var man är. Hemma funkar det fint, men där vi var i lördags kväll placerade den sig minst en kilometer fel på kartan.

Hm, mer då?

Installera applikationer utöver det som levereras i/på/ned telefonen har jag ännu inte kunnat göra – får ett felmeddelande som i princip bara säger ”försök igen senare” när jag provar. Jag tror och hoppas att det är hos dem felet ligger och att det verkligen bara strular temporärt.

Än så länge vill jag inte lämna något sammanlagt omdöme – har alldeles för mycket kvar att testa ännu. Men att skriva in text av olika slag går bättre och bättre. Nu senast var det knappt jobbigt alls att skriva in ett längre sms. Så visst vänjer man sig!

Antar det kommer mer vartefter.

Min HTC Hero har kommit!

Någon gång under dagen fick jag ett SMS som talade om att jag har ett paket att hämta på kioskposten, så vägen hem går sålunda där förbi.

Och sedan vet man inte riktigt vad som händer.

Jag är ingen sådan där galning som kastar mig över och river sönder paket och kartonger för att komma åt innanmätet så fort som möjligt utan snarare en mer eftertänksam person som tar god tid på mig. Ibland väldigt god.

Jag minns t.ex när jag först fick bredbandet (äkta fiber etc) inkopplat – satt ändå och körde via modem ett bra tag. Eller när jag fick hem en ny dator, som fick ligga kvar i kartongen i flera dagar medan jag körde på min gamla.

Riktigt så saktmodig lär jag dock inte vara med Hero:n. Förmodligen inte.

Givetvis ska jag försöka dokumentera lite m.h.a kameran (som legat skymfligen bortglömd och övergiven alldeles för länge). Alltid retar det någon, som min gamle far brukade säga. May he rest in peace och så.

Vilket påminner mig om att jag läste ut ”Hanteringen av odöda” (John Ajvide Lindqvist) och började med ”Världen växer” (Tor Nørretranders), men insåg att det ju var ”Märk världen” jag köpt och planerat att läsa. Nu läser jag i stället ”Stripes …and Java Web Development Is Fun Again” om Stripes 1.5, som jag använder i tjänsten. Efter bara tre kapitel hade jag lärt mig en hel bunt nyttigheter, som direkt kommer till användning. Läsningen hör förstås egentligen inte hit, men jag ville passa på att dokumentera.

Men nu är det hög tid att inleda färden mot min nya leksak. Kanske nästa inlägg eller kvitter kommer att skrivas på något mindre än en knädator…

Nu blir jag hjältinna

Sent omsider, långt om länge och efter diverse om och men har jag äntligen bestämt mig för en nallefån för mitt personliga bruk. Och beställt ett exemplar. Så nu går jag i väntans tider. Förhoppningsvis levereras den redan till veckan.

Vad jag valde? En HTC Hero. En Android™-nalle. Vrålnördigt. Men kul.

Jag har varit sugen på en Android länge, men mentalt stått på kanten och tvekat. En av de saker som slutligen fick mig att hoppa var Björn Falkeviks lyrik – han verkar ju vara helt kär i sin Hero och säger det jag ville höra.

Det är så roligt att slå till på något man suktat efter länge!