Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘ivve’

AC/DC Black Ice 2009, Globen

Lite sent omsider (jag har inte riktigt hunnit), men bättre sent än aldrig…

Bilderna nedan är tagna med min kamera (om än av ivve, som är längre och duktigare fotograf än jag) och får användas fritt med länk tillbaka hit.

AC/DC-klänning I fredags, på och inför konserten, var jag trött och stressad och hade ståplatsbiljett och såg ungefär ingenting. Det lät lite såsidär också – behöver helt klart skaffa bättre öronproppar.

Jag var oerhört tacksam över att man visade åtminstone delar av det hela på stora bildskärmar både bakom scenen och högt uppe, på sidorna. Annars hade jag inte sett mer än två små skymtar av Brian Johnson och Angus Young.

Min fotograf blev oerhört förtjust i den här damens klänning och frågade om han fick ta en bild och det ställde hon villigt upp på. Var den inte cool, så säg?

Om konserten som sådan vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, så bilderna får sköta snacket. Use your imagination.

AC/DC

AC/DC - Whole Lotta Rosie

AC/DC - Whole Lotta Rosie

Angus Young

AC/DC Black Ice Tour T-shirt Givetvis var jag ju tvungen att köpa en turné-tröja också!

Egentligen var det en hoodie jag ville ha, men den saknade lista över turnéorterna så det fick bli en hederlig t-shirt som jag sedan bar under själva konserten efter en halvdiskret striptease bland folket i Globens korridorer.

Om nu någon är intresserad av själva den snygga (klickbara) tröjan:

AC/DC-tshirt, Black Ice Tour - framsida AC/DC-tshirt, Black Ice Tour - baksida

Och det här är de låtar som spelades på konserten:

  1. Rock ’n’ roll train
  2. Hell ain’t a bad place to be
  3. Back in black
  4. Big Jack
  5. Dirty deeds done dirt cheap
  6. Shot down in flames
  7. Thunderstruck
  8. Black ice
  9. The jack
  10. Hells bells
  11. Shoot to thrill
  12. War machine
  13. Anything goes
  14. You shook me all night long
  15. T.N.T.
  16. Whole lotta Rosie
  17. Let there be rock
  18. Extranummer:

  19. Highway to hell
  20. For those about to rock (We salute you)
Annonser

Brandrök i kvarteret

Som jag satt här i godan ro och nätpratade (nästan som i gamla tider) med ivve noterade jag plötsligt en annorlunda lukt. Först trodde jag att det kanske var min nästan hysteriskt blommande gardenia som doftade, men sedan insåg jag att det var brandrök. Vän av ordning steg först ut på balkongen och kunde konstatera att det luktade också där, tog sedan på sig skor och jacka och gick för att ta en sväng runt kvarteret. För att pejla in källan till röklukten, ifall att det var något att bry sig om. Redan i trappan ned fick jag besked av en något förfriskad men riktigt trevlig och pratsam yngre man, som berättade att det brann eller i varje fall brunnit i en vindsvåning något drygt kvarter härifrån. Jag tog rundan runt kvarteret och såg en slang ligga på marken. När jag sedan, väl hemma igen, kollade på webben efter nyheter fick jag veta att det tydligen tagit mig 2.5 timme att känna röklukten. Bra isolering eller var jag månne absorberad av det jag hade för handen? Jag vet inte.

True Blood

I lördags tipsade vännen ivve om en tv-serie som jag inte ens hört talas om. True Blogg (snacka om skadad!) Blood, som skulle handla om vampyrer. Jag antar att ämnet kom upp för att jag lyssnar på ‘Låt den rätte komma in’, som ju också har vampyrinslag. Jag hämtade hem de avsnitt jag hittade och har därefter sett alla åtta. Kanske är den lite väl överdriven och bitvis nog så blodig för min smak, men beroendeframkallande. Kanske för att vartenda avsnitt slutar med en cliffhanger? Sedan är det också roligt att se Alexander Skarsgård som vampyrsheriffen – han verkar definitivt vara ett äpple fallet från päronträdet. Jag såg det sista nedladdade avsnittet och gick ut på nätet för att kolla när man kunde hoppas på nästa. Det visade sig redan ligga ute och en halvtimme senare hade jag det hemma. Så nu har jag sett det med och då återstår väl bara att vänta en vecka på nästa. Serien bjuder på rätt mycket sex, en del blod och lite våld. Samt folk som är fula i munnen. Den som inte tål att se ”blod” bör undvika denna serie.

Officiell info: True Blood @ HBO.
Fan site: True-Blood.net.

Tid och timing

Vet ni, det handlar inte så mycket om tid som om timing. Ibland, i alla fall.

På en tunnelbanestation längs vägen hem får jag plötsligt syn på ivve, som uppenbarligen tänker åka i samma vagn som jag. Jag går givetvis fram och pratar en stund och får också snabbt och enkelt svar på min undran. Fast IRL.

Låt mig säga som så att det kommer att ges möjligheter att ses ofta framöver eftersom han kommer att bosätta sig nära min arbetsplats. Löjligt nära. Man skulle nästan kunna spekulera kring huruvida det kan ha varit avsiktligt.

Eftersom jag reste i sällskap av en kollega blev samtalet inte långvarigt – det kändes ohövligt nog att bara rusa iväg så där som jag gjorde. Jag återvände till kollegan och svarade på hennes fråga att jag och ivve känt varandra länge. Fast vi mest träffats URL. Så värst många gånger har vi inte träffats IRL. Möjligen en handfull, men knappast två. Jag har i och för sig teflonminne.

Det var först efter att jag stigit av på hemmastationen som det slog mig att jag kunde ha tagit chansen att umgås när vi ändå stötte ihop. Jag kunde ha frågat, kanske åkt med in till city och tagit en kopp kaffe eller något. Anything. Men jag kom inte ens på tanken förrän efteråt – jag var så helt och fullt fast i föreställningen att jag var på väg hem. Det fanns inget annat. Tänk så många chanser man missar här i livet bara för att man inte är öppen!

Nog är även jag rätt fast i mina vanor och tankebanor… (tack, emma, för tankebränsle!) men jag tänkte åtminstone på att göra saker lite annorlunda när jag fikade med jobbkompisen idag – jag satte mig på andra sidan bordet eftersom jag insåg att jag inte brukar variera mig. I och för sig är det inte jag som väljer, utan mitt sällskap. Men det blev ju ändå en omväxling eftersom jag denna gång valde att vara den som väljer… hu, det här kan bli snurrigt.

Jag är trött idag, och känner mig sliten. Mest är jag trött i ögonen och borde inte alls sitta framför datorn. Men jag skriver så bra med alla tio fingrar, och korrekt fingersättning, att jag kan blunda större delen av tiden medan jag gör det. Det är fantastiskt praktiskt, inte bara när man är trött i ögonen.

Som gammal nätmänniska (har hängt och umgåtts på nätet sedan 1996) glömmer man lätt att det faktiskt går att träffa människor öga mot öga eller åtminstone tala med varandra per telefon. Ha mer analoga kontakter än via datorn och nätet, kan man också säga. Fast telefoni är inte analogt längre. Annat än möjligen med IM, om jag nu får hoppa mellan teknik och lingvistik.

(föregående stycke är lösryckt ur sitt sammanhang, ja… so?)

Det märks säkert, på det [sätt] jag skriver, att jag är just trött. Det blir som synes en del sådant som nog kan klassificeras som bludder. I och för sig är det sådant som jag själv tycker om att läsa för att det blir lite mer personligt än mycket annat som skrivs. Jag kanske inte är ensam om det. Oh well.

Jag hade tänkt sprida lite länkkärlek omkring mig, men blev som alltför ofta distraherad av diverse idéer och små hinder, så det får bli en annan gång.

Etikettmoln