Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘Orson Scott Card’

Tema: Semester – foto 19, 24 juli

Detta inlägg ingår i min serie, Tema: Semester – en bild om dagen.

Ja, det stämmer – det blev inget foto för den 23:e. Det blev inte av att jag tog några bilder och hade faktiskt ingen lust att krysta fram något bara för att. Det intressanta som hände den dagen var att vi tvättade och åkte motorcykel och bl.a handlade en del utrustning inför nästa vecka, då vi tänkte oss ut på en sväng inåt landet. Om vädret är lagom gynnsamt.

Idag traskade vi iväg till SF-bokhandeln i Gamla Stan och köpte nytt – jag har ju läst ut alla vampyrböcker från senast. Och konstaterat att Vampire Diaries inte är något för mig, men däremot tänkte jag ge Susan Sizemore ytterligare en chans – det känns som om hon vänder sig till en något mognare publik. Sedan var planen att fika och därefter handla delikatesser, men på Tullys var det så varmt och fullt med folk (p.g.a. att det börjat droppa från himlen, antar jag) så vi gick direkt till Söderhallarna i stället. Och sedan hem. Inte många kvartar därefter satte det igång att regna på riktigt i stället för att bara smådroppa, som det gjort ända sedan Gamla Stan, och det håller faktiskt fortfarande på. Välbehövligt. Kanske man rentav får se lite grönt igen i stället för fula, uttorkade, förbrända och därmed ogästvänliga gräsmattor.

Det jag köpte utöver vampiiirböckerna var Orson Scott Cards ”A war of gifts” (som jag inte ens visste fanns) och Terry Pratchetts ”Unseen academicals” (som kommit i pocket-version sedan sist) samt ”Wintersmith” (som jag trodde att jag redan hade ända tills jag i butiken kollat de bilder på bokhyllan jag tog innan vi gick hemifrån). Den sistnämnda låter som en annan fantasybok jag läste ganska nyligen så det ska bli intressant att se hur lika de verkligen är.

Dagens bild får bli den på snubben som körde hoj med modernt gips. Eller döljer han månne en protes?

Behöver jag säga att jag muttrar över att jag inte tog bara ett litet steg åt höger? Men jag antar att jag får vara glad över att det alls blev en bild. Jag tvekade nästan tills det var för sent, trodde att han skulle se mig och kanske inte skulle uppskatta att bli fotograferad. Ungefär som kvinnan häromdagen som höll sin scarf över ansiktet ända tills hon passerat oss kamerabärare. Nåja, jag går åtminstone inte ut utan kameran. Förutom när jag ska åka motorcykel, vill säga.

Annonser

Bokshopping afk

Vi träffades i Gamla Stan, besökte (och handlade i) SF-bokhandeln och promenerade en sväng i Gamla Stan och sedan vidare in till Centralen och Espresso House, där vi fikade enligt plan.

Jag hade kameran uppe, med linsskyddet i fickan, från SF-bok och framåt och tog till och med bilder. Inte jättemånga och majoriteten är nog porträtt på Hanna, men jag plåtade hus och gränder och (vilket jag nog är mest stolt över) bandet som spelade i ett gathörn såväl som ett par uppsättningar exotiska människor vi mötte längs vägen. För fotografiska fegisar är ett turistinvaderat Gamla Stan perfekt.

Utöver foton blev bytet från dagen en handfull pocketböcker: Terry Pratchetts ”Making money”, ”I burn for you” av Susan Sizemore och ett par tre böcker ur the Vampire Diaries. Sizemore för att jag kände igen namnet, Vampire Diaries för att vi har sett några avsnitt av tv-serien.

Orson Scott Cards ”Empire” vågade jag dock inte köpa, av rädsla för att jag kanske redan hade den. Mitt minne är inte helt pålitligt och det är så trist att upptäcka att man köpt dubletter. Jag hittade dock inte ”Empire” i någon av samlingarna. Attans. Eller bummer, som vi säger på svenska.

Jag tog ändå rätt få bilder igår, även om jag nästan hela tiden stolt bar kameran helt öppet och hade linsskyddet nedstoppat i jackfickan. Man kan ju lugnt säga att man i Gamla Stan inte är ensam om att gå omkring med kamera på magen och fotografera typ allt som rör sig. Många turister är det.

Att det blev så få bilder (totalt 68, om jag räknat rätt) berodde på att jag först var för feg och sedan rädd för att bli så insnöad att sällskapet skulle känna sig ignorerat och åsidosatt. Det sistnämnda kompenserade jag möjligen lite genom att vända kameran mot henne – det är kul att ta porträttbilder. I naturligt ljus. Ett par av bilderna blev lite intressanta, men det tydligaste (för mig) är att jag behöver skaffa mig bättre koll på ISO, bländare och slutartid – det känns, och märks så klart även på bilderna, att jag ofta tänker fel. Men jag märker också att jag så sakteliga lär mig.

Och nej, jag är så klart inte nöjd med de här bilderna heller. Den första av de två lyckades jag aldrig riktigt bestämma mig för hur jag skulle beskära – här har jag dragit ned storleken lite, men behållit proportionerna. Vilket dock gjorde att jag fick offra blomkrukorna till vänster som trots allt skänkte bilden viss substans och balans. Det är nästan så att jag skulle vilja göra två olika bilder av den.

Och den andra… tja, det är egentligen bara ett skott på måfå uppifrån slottsnivå. Jag blev uppriktigt förvånad när jag tittade närmare på bilden och såg hur tydliga fönstren på byggnaderna ändå blev, trots det stora avståendet. Jag önskar att jag hade tagit samma bilder med IXUS:en, som jämförelse.

Med tanke på det nedslående fotografiska resultatet funderar jag på om det kanske vore idé att köra på helautomatik ett tag. Kanske kan jag lära mig något genom att se hur kameran väljer inställningar. Och om inte har jag åtminstone förmodligen fått fungerande bilder.

Sedan behöver jag tänka över hur jag väljer mina fokuspunkter och/eller låter kameran göra det – en hel bunt av de första bilderna hade fokus någon helt annanstans än vad jag trodde. Solljuset gör det inte lätt att se och när jag agerar som om jag har vissa inställningar medan de i själva verket är helt andra… ja, då blir det inte bra. Jag behöver faktiskt kolla vilka inställningar jag har (och justera efter behov) snarare än bara anta att jag vet vilka de är. Jag är ganska säkert kompaktskadad.

En enkel liten bokenkät

Via snowflake hittar jag en enkät från Bokhora vilken verkade lätt att göra:

  1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
  2. Ingen, i regel. Men jag har gjort något enstaka undantag för Uncle Orson (a.k.a. Orson Scott Card) när jag inte förmått vänta tills en pocketversion kommit ut. Jag är annars klart för pocket och mot inbundet, som tar alldeles för mycket plats både i handväskan och bokhyllan.

  3. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
  4. Låt mig komma hem och kolla innan jag säger något slutgiltigt och spiksäkert, men jag skulle bli mycket förvånad om det inte var ovan nämnde Orson Scott Card. Möjligen kan Terry Pratchett konkurrera, men jag tror inte det. Det finns inte så många, bland de författare vars böcker jag gillar, som är lika produktiva som dessa båda herrar. Och av författare jag gillar köper jag det mesta – jag gillar att (inom rimliga gränser förstås) ha kompletta samlingar.

    Uppdaterat: Efter att ha räknat böcker i hyllor och på bord kan jag meddela att Orson Scott Card vinner med 38 titlar och Terry Pratchett kommer som god tvåa med 33. I mina samlingar, alltså.

  5. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
  6. Bra fråga. Jag har visserligen rätt dåligt minne, men jag tror mig komma ihåg att både snowflake och Kidneybönan (IRL) tipsade mig om ”Låt den rätte komma in” (John Ajvide Lindqvist), som sedermera kom att bli min första ljudbok. Som jag uppskattade väldigt mycket – vet inte om jag skulle tycka lika mycket om den i skriven form, dock, men har för avsikt ta reda på det vid tillfälle. Det tar rätt lång tid innan tips slår igenom i mitt läsande nu för tiden. ”Gomorra”, som jag köpte i samband med Roberto Savianos besök i Stockholm, har jag ännu inte läst – men dock i alla fall nu påbörjat!

    Eller vänta nu, det kanske förresten var Tor Nörretranders ”Märk världen : en bok om vetenskap och intuition”, som Leva tipsade om – fast jag minns inget enskilt blogginlägg utan den har nog nämnts fler än en gång. Hon verkar gilla den och jag tror det kommer att gälla mig också. Den verkar väldigt intressant.

  7. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
  8. ”Måsen” och ”Illusioner”, av Richard Bach. Fast på engelska, så titlarna är egentligen ”Jonathan Livingston Seagull” resp. ”Illusions”. Mottagandet var behärskat, om jag minns rätt, men såvitt jag vet har mottagaren åtminstone börjat läsa en av dem. Jag är väldigt nyfiken på vad jag kommer att få höra om hur innehållet landade. Eller inte. Det är så spännande att höra hur andra uppfattar mina favoritböcker, särskilt när det är människor jag känner mig befrändad med.

  9. Har du några biblioteksreservationer just nu?
  10. Nope. Jag har aldrig varit en biblioteksmänniska. Eller rättare sagt, jag lånade böcker under grundskoletiden, men lade av innan vuxen ålder. Faktum är att jag inte tror att jag besökt ett bibliotek vid mer än fem olika tillfällen de senaste 25 åren eller så. Luleå, Ängelholm, Stockholm (Medborgarplatsen, Fridhemsplan och Stadsbiblioteket). Möjligen en gång i Linköping också, men där är jag mer osäker.

  11. Vilken bok/böcker läser du just nu?
  12. Jag är snart klar med ”Ender in exile” (Orson Scott Card) och har nyligen påbörjat ”Gomorra” (Roberto Saviano). Sedan ligger ”Den hemlige kocken” (Mats-Eric Nilsson) på matbordet och ”Pragmatic Unit Testing in Java with JUnit” (David Thomas, Andrew Hunt) i vardagsrummet – båda har jag påbörjat lite försiktigt så där. Begriper inte riktigt när jag ska hinna läsa alla böcker som ligger och väntar i högar runt omkring i lägenheten, dock.

Card och kopieringsrätt

Ett stycke ur boken ”Ender in Exile”:

In the end, he called it simply The Hive Queen and he signed it ”Speaker for the Dead.” And in his anonymous, untraceable correspondence with his publisher, he insisted that it be printed without any kind of copyright notice. The publisher almost didn’t go through with it, but Ender became even more insistent. ”Put a notice on the cover that people are free to make as many copies of this book as they want, but that your edition is especially nice, so that people can carry it with them and write in it and underline it.”

Jag har väl inte glömt berätta att Orson Scott Card är en favoritförfattare?

Måsen har landat

Häromdagen trillade den in via brevinkastet: Jonathan Livingston Seagull, filmen baserad på boken, från 1973. På svenska känd som Måsen. Jag råkade få syn på den när jag var inne och botaniserade på Discshop häromsistens och kunde förstås inte låta bli att lägga en beställning. Jag har ingen som helst aning om vad det är för slags film, men en film om Måsen måste jag bara ha.

DVD, Jonathan Livingston Seagull + Colour of Magic

Det är lite samma med den som med Colour of Magic, som också trillade in häromdagen. Görs det en film på någon av Terry Pratchetts böcker måste man ju se nästan den. Hm, vad händer med Orson Scott Cards böcker? Det var ju en film baserad på Ender’s Game på gång. Aha, det finns en hel blogg om filmen Ender’s Game – den åker genast in i Google Reader.

Sedan har jag en rejäl bunt tv-serier (på dvd) som ska ses också. Gah!

Och när jag då ändå var inne på Richard Bach tänkte jag slänga med några citat ur min favoritbok, Illusioner/Illusions (notera även mina julnaglar).

Först kommer mitt favoritcitat ur boken:

Det band som förenar din sanna familj är inte ett blodsband, utan respekt och glädje över varandras liv. Sällan växer medlemmar av en familj upp under samma tak.

Det band som förenar din sanna familj är inte ett blodsband, utan respekt och glädje över varandras liv. Sällan växer medlemmar av en familj upp under samma tak. The bond that links your true family is not one of blood, but of respect and joy in each other's life. Rarely do members of one family grow up under the same roof.

Det som kommer härnäst är en hälsning till Blackwater och hade jag haft tid att göra saker ordentligt så hade jag letat reda på inlägget där han skrev något i den här stilen, samt länkat till det, men nu har jag inte det så:

För att kunna leva i frihet och lycka, måste man offra slentrianen. Det är inte alltid ett lätt offer.

För att kunna leva i frihet och lycka, måste man offra slentrianen. Det är inte alltid ett lätt offer. In order to live free and happily, you must sacrifice boredom. It is not always an easy sacrifice.

Smått och gott

Ibland vill man bara knappa in en massa småpinnar i historiens myrstack.

Min rätta fotpall kommer på fredag – idag kom jag mig äntligen för att boka in leveransen. SMS:et med information om att den anlänt till varuhuset har legat sedan den 27/11 och det var rena slumpen att jag råkade få syn på det idag när jag bläddrade efter ett annat. Allt händer inte alltid när det borde.

Väninnan som skulle med och lyssna på Alter Bridge på onsdag har hoppat av och jag söker en ersättare. Det blev onödigt kort varsel, men jag sätter mitt hopp till expendlande vännen som råkade höra av sig idag och blev inbjuden. När han ringde förväntade jag mig en förfrågan om sällskap vid intagande av mat och/eller öl, men han förvånade mig genom att faktiskt prata affärer. Och lät riktigt affärsmässig dessutom, vilket roade mig lite. Vi har bara umgåtts rent socialt. Jag håller tummarna och gör vad jag kan för att hjälpa honom. Men om det är någon läsare som är intresserad av att gå på konserten – skriv det i en kommentar och ange fungerande mailadress så vet man aldrig.

Frukosten intogs tillsammans med Frukostsyster – vi hade stämt träff på fiket och köpte med oss fika som sedan intogs hemma i mitt vardagsrum. Vi uppdaterade oss därefter på status i varandras liv och leverne och hade ganska roligt åt hur vi båda tycks ha mött våra spegelbilder. Kanske blir det hon och sonen som hänger med på Whitesnake-konserten i nästa vecka. Jag hoppas på det, men annars gäller samma som i föregående stycke – intresse anmäls i kommentarer till detta inlägg. Det kan ge någon form av utdelning.

Annars vet jag inte… jag lider av sömnbrist och känner mig stressad – har mycket att göra och svårt att fokusera på rätt saker. Det man måste lockar sällan lika mycket som det man vill. Och det jag vill är så klart något helt annat än det där jag måste. Vilket nog ligger i sakens natur, i och för sig.

Fick idag även en Spotify-invite av GP, vilket var välkommet eftersom jag hunnit bli nyfiken på tjänsten och bestämt mig för att prova om chansen gavs, så nu kan jag enkelt lyssna på en jädrans massa musik. Erik Borelius fanns dock inte med, så där är det ännu hårddiskvarianten som gäller. Hah!

Min bokbeställning är visst skickad och borde anlända cirka torsdag.

I övrigt vill jag koppla in den trådlösa nätverksutrustningen, läsa färdigt Ender in Exile (jag har inte läst så värst långt, men ändå hunnit konstatera att Orson Scott Card inte förnekar sig – han skriver underbart underhållande, som så ofta) och en rejäl bunt andra böcker, se mer Dexter plus andra tv-serier, ta tag i den nästan bortglömda Ubuntu-installationen, röja hemmet… Nej, det sista vill jag inte, men behöver. Och så var det det där med att sova. Hell yeah.

Blandat och gott

min nyutslagna hibiskus Min hibiskus slog ut inatt – en trevlig liten överraskning. Jag har sett knoppen och väntat och det började kännas som om den aldrig skulle slå ut. Men det gjorde den.

… blev förskräckligt sugen på pepparkakor när jag läste om Daniels bakande och trodde att det skulle vara svårt att låta bli att köpa en burk när jag strax därefter gick för att handla mat. Det var det inte för på något sätt kändes det tydligt att det omöjligen kunde vara så gott som Daniels pepparkakor. Inte för att jag faktiskt vet hur de smakar, men jag är övertygad om att de är delikata. Ja, jag önskar också att du kunde bjuda mig! Det är inte utan att jag funderar på att samla ihop en flock folk för pepparkaksbak.

Och så har vi Anders Mildner. Jag blir bara så glad varje gång jag läser ett nytt inlägg på hans Sydsvenskan-blogg. Jag vet inte mycket om vem han är eller vilken position han har – jag ser och läser främst det han bloggar om. Och det är gott.

Apropå språkliga märkligheter så får jag mental hicka varje gång jag läser ordet ”fotölj” (överstruket för att verkligen understryka felet) – det skrivs faktiskt ”fåtölj”, era rackarns felstavare! Jag har inte för avsikt att peka ut någon enskild (det är tyvärr många som skriver så), men visst handlar det om förekommen anledning. Ordet “fåtölj” kommer för övrigt från franskans ”fauteuil” och vet ni inte hur det ska stavas kanske ni ska kalla den länstol i stället. Fast det låter inte lika skönt.

Strax före lunch plingade det till i mobiltelefonen. Ett SMS, som visste att berätta om min spikmatta som nu fanns tillgänglig för avhämtning på den gamla vanliga kioskposten. Medtag egna handdukar, står i foldern… nä, vad katten har Pistvakt med det hela att göra… medtag legitimation, stod det förstås. Spännande!

Eftersom jag hade slut på tomma dvd-skivor (bränner ned ”allt” på skiva inför en planerad konvertering av min gamla privatdator – äntligen ska det bli Ubuntu!), stod det klart att jag måste in till city efter jobbet. Och sedan till kioskposten för att hämta den nya boken i Ender-serien, Ender in Exile (direkt fortsättning på Ender’s Game) och givetvis spikmattan. Det kändes allt lite som julafton och jag ville sätta igång och läsa boken genast, men det var ju så mycket annat också. Nåja, det blir när det hinns med. Jag ser verkligen fram emot att få läsa något nytt av Uncle Orson, något som dessutom handlar om självaste Ender. Jag hoppas på att åter få den sköna Ender-känslan, som bara fanns i Ender’s Game.

Väl hemma hade jag ont i fotleden, var stel i ryggen och fruktansvärt hungrig så prioriteringen fick bli mat, spikmattetitt, vetekuddsvärmning – varvat med dvd-bränning och skrivande på detta inlägg (som legat ofärdigt för länge).

Hm, inser att jag kanske också skulle packa upp klädpåsen – trillade in på HM precis före stängningsdag och hann egentligen inte prova, men gjorde det ändå. Det blev ännu en hoodie – fast i sådan blågrön färg som jag gillar, i stället för blekröd. Ännu ett par… ja, vad säger man? Träningsbyxor – fast i mindre storlek än de förra som (jag har inte tröttnat på det ännu!) var för stora. Och så köpte jag två kjolar, som jag är långt ifrån säker på att jag kommer att använda, men jag har i alla fall undanröjt det hindret – nu är det inte brist på kjol som hindrar mig.

naglarfarger Jag fastnade en lång stund i den omöjliga uppgiften att ta nödtorftigt acceptabla bilder på en del av den flärd som omnämnts. Det är bara att konstatera att jag fortfarande behöver en riktig kamera. Nallefånens duger inte. Detta till trots hoppas jag att dessa (klickbara) bilder kan ge en liten aning.

Dags att lägga sig på spikmattan!

Etikettmoln