Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘tentamen’

Mattegrund lagd, ny termin påbörjad

Precis som efter förra tentan har jag varit väldigt trött sedan den i måndags. Ämnet denna gång var algebra och jag övernattade även nu på bra och lämpligt beläget hotell, dock utan sällskap. Det var riktigt skönt att sitta och äta ensam på mysig pub med mindre än en handfull gäster (inkl. mig själv), med ett glas riktigt gott lokalbryggt därtill: jag rekommenderades Cinder, en IPA från Tempel Brygghus, och blev inte besviken. Kanske läge att beställa hit några flaskor?

Laddar med Toast Skagen (på tallriken) och lokal Cinder (i glaset) inför morgondagens tenta. Same procedure as last time, men solokvist denna gång.

Själva tentan då.

Jag satt förhållandevis blickstilla i dryga fyra timmar (även om jag denna gång faktiskt kom ihåg att räta på mig och vrida på huvudet ibland för att förebygga det där otäcka bruset som uppstår i huvudet när jag efter intensivt fokus ställer mig upp så att blodet åter kan flöda fritt och som alltid får mig att tro att jag ska svimma) innan jag kände mig klar, sammanställde och lämnade in resultatet.

Känslan vid inlämmningen var betydligt behagligare än den stilla nästan-panik jag initialt upplevde, då ingen av uppgifterna verkade enkel och jag hade glömt allt om hur en sanningstabell ser ut, hur man löser en diofantisk ekvation eller identifierar nollställen för ett givet polynom-uttryck. För att inte tala om det här med induktionsbevis… dessa var inte lätta ens medan jag mindes metoden.

Lustigt, det där, hur något som först ter sig i princip omöjligt kan bli förståeligt, begripligt och överkomligt – utan att några som helst konkreta åtgärder vidtas. Jag antar att det beror på att stressen lägger sig så att hjärnan kan fungera. Och jösses, vilken skön känsla det är när man inte genast gett upp utan dragit många djupa andetag, behållit fattningen och så till slut blir rikligen belönad.

Jag gjorde en liten mental inventering av uppgifterna efteråt och konstaterade att jag med mycket stor sannolikhet skulle få godkänt, men att jag antagligen inte skulle nå det högsta betyget. Och det dröjde inte mer än 3 dagar innan jag fick det bekräftat och kunde därmed konstatera att jag uppnått denna termins mål om behörighet till de datavetenskapliga kurser jag siktade in mig på någon gång i våras, när jag insåg att jag behövde en plan för mina studier. Det vill säga: kurser som ingår i universitetets datavetenskapliga kandidatprogram.

Check! Riktigt nöjd med det här är jag.

Av de fem kurser som ingår i det här mattepaketet är alltså de två viktigaste avklarade, och för tillfället har jag inga planer på att läsa de resterande, men majoriteten borde gå att tenta av närhelst jag haft tid och motivation att tillägna mig kunskaperna så inget är hugget i sten. Någon av kurserna verkar kräva deltagande i grupparbeten så där skulle det väl behövas ett särskilt upplägg.

Just nu känns det som en bra idé att hoppa av den Cloud-kurs jag sökt och tackat ja till. Det är kanske bättre att ta en andningspaus (och få möjlighet att göra andra saker) fram tills i slutet av mars, då nästa ”viktiga” kurs drar igång? Vilket skulle ge mig möjlighet att göra sådant som legat på väntelistan länge, sådant jag verkligen vill göra, t ex läsa tredje utgåvan av Effective Java.

Och bara för det var jag ju tvungen att kika närmare på kursen och när jag läste litteraturlistan blev jag extremt sugen på att åtminstone läsa böckerna – 1 primär kursbok, och så 8 till som referenslitteratur. Samtliga, ser jag, finns att läsa via Safari Online som jag har tillgång till via flera olika kanaler, bl a arbetsgivaren och ACM (som jag gick med i för en tid sedan, vilket jag nog glömt skriva här).

När jag nu blev så fortsatt sugen på att läsa Cloud-kursen (på 25%) och även noterade att det går bra att läsa vidare under sommaren ifall jag inte hunnit klart när nästa kurs drar igång, fanns inget behov att avstå. Så jag är nu registrerad på kursen, som officiellt började igår. Kursmaterialet fanns tillgängligt i helgen, men jag valde i stället att köra tidigare påtänkta självstudier inom Big Data.

Kurserna jag körde igenom var Big Data 101 och Hadoop 101, som båda ingår i paketet ”Big Data Fundamentals”. Det var lagom roligt och också nyttigt – det är ju aldrig fel att skaffa lite koll på vad sådana där buzzwords egentligen handlar om. Är du som jag vetgirig? Kolla in Cognitive Class! Där finns en bunt kurser relaterade till ”cognitive computing”, och samtliga verkar vara fritt tillgängliga.

Nästa självstudiekurs jag kör blir nog Spark Fundamentals I, för när jag är klar med den blir jag belönad med ytterligare två medaljer (eller badges, som de kallar det). Det skadar säkert inte heller. Därefter sneglar jag på Scala 101… Konstaterar än en gång att det finns mer jag vill göra än vad jag hinner med.

Vilket leder tankarna till jobbet… där så lite hinns med trots långa dagar.

I förmiddags gick jag raskt från en till åtta punkter på min ”att göra först”-lista. Jag tror att jag kunde pricka av ungefär hälften av dem (kodning, felsökning, buggrättning) under dagen och påbörjade en kodgranskning innan hemgång. Däremellan ägnade jag mig åt merge i små kontrollerade steg från release- till utvecklingsgrenen. Git hanterar sånt bra. Och i vanlig ordning blev jag frustrerad över kollega som inte mergat sina ändringar, vilket resulterade i att jag blev låst och inte kunde färdigställa mitt jobb. Jag måste vänta in kollegans merge och det stör, för då kan jag inte släppa och gå vidare utan måste hålla det i minnet.

Två möten om en timme vardera var jag också med på, varav ett jag som själv organiserat. I ”mitt” möte tittade dollar-gänget, d.v.s. den halva av Scrum-teamet som jag tillhör, närmare på de aktiviteter vi tagit in i den igår påbörjade sprinten. Syftet är att skaffa en gemensam förståelse för vad som ska göras samt, genom att även bjuda in lämplig(a) kravare, skaffa fram svar på eventuella frågor vi har. Gruppen består av utvecklare och testare. Normalt är vi fem personer men idag, pga sjukdom resp. utbildning, var vi bara tre. Det gör ändå rätt mycket nytta.

Nej, nu måste jag få iväg det här inlägget innan det börjar mögla… och sova!

Annonser

Post-kurs-blues

Tomhet, ditt namn är post-kurs-blues.

Eller… jag vet inte vad jag känner egentligen, mer än en helt fantastisk trötthet. Det tar väl ett tag att förstå vad som hänt, tänker jag mig. Just nu känner jag mig mestadels förvirrad. Och, som sagt, trött. Veckan har varit intellektuellt tung.

Rent konkret vad som hänt är att jag idag skrivit tentamen för den första av de mattekurser jag sökte och tackade ja till: Baskurs i matematik, 5.0 hp.

Det hela gick av stapeln i Uppsala och eftersom jag var tvungen att infinna mig vid tentamenslokalen senast kl. 08:00 och jag inte vågar lita på att pendeltågen går som de ska (eller för den delen att jag själv ska orka dra mig ut och resa så långt före gryningen), fann jag det säkrast att göra resandet kvällen innan och därför kom det sig så att jag och sambon tillbringade natten på hotell i Uppsala.

Jag kom iväg från jobbet lite sent och därav blev avfärd mot Uppsala såväl som middag också senare än planerat, men jag kom ändå i säng i ganska hyfsad tid. Lampan släcktes strax före kl. 23. Sömnen blev ganska bra, trots främmande säng och brist på öppet fönster, men jag vaknade onödigt tidigt och noterade att jag inte var helt avslappnad – tankarna snurrade kring den kommande tentan. Nåja, alarmet var ändå satt på tidig tid för att jag skulle hinna hänga på låset i frukostmatsalen och sedan promenera en dryg kilometer och det är alltid skönt med marginaler så jag steg upp och inledde min [inte precis] Golgata-vandring.

Frukosten lämnade visst övrigt att önska (de varma kötträtterna var t ex alls icke varma), men jag hade ändå inte någon större aptit så det funkade. Dels var jag trött och dels var jag spänd inför tentan – ungefär som när jag ska resa. Jag blir tyst, inbunden och obenägen att ta in någon information från omgivningen. Eller vara social. Jag är fokuserad på att klara av den kommande pärsen och inte tappa kontrollen över situationen. Knappast något särskilt roligt sällskap.

Nåväl, jag packade ihop och traskade iväg. Det var kallt. Min upplevelse är att det alltid är kallare i Uppsala än i Stockholm, trots att Uppsala inte ligger särskilt mycket längre norrut. Det kan säkert bero på att mina morgnar är tidigare där.

Det dröjde dock inte länge innan jag gått mig varm och väl framme vid lokalen hann jag inte mer än lägga ut en bild på Instagram innan jag insåg att det var hög tid att stänga av och låsa in mobiltelefonen i ett förvaringsskåp (det måste man göra, tydligen) och så köa för att efter id-kontroll komma in i salen där vi skulle skriva provet. Jag fick syn, och hälsade, på snubben som är den enda av mina medstudenter jag över huvudtaget pratat med, och vi pratade bort några minuter innan alla andra kommit in i lokalen och själva tentaskrivandet tog vid.

Jag löste uppgifter så det stod härliga till. Totalt fokuserad, och förmodligen helt stillasittande och spänd. Det brusade högt i öronen när blodet började flöda igen då jag reste mig upp för att hämta fler pappersark. Jag blev nästan rädd att jag skulle svimma eller något i den stilen. En nackmassage skulle sitta rätt bra nu.

De första 8 uppgifterna var enpoängare, där man bara behövde redovisa svaret. Inga problem med någon av dem, kändes det som – fast när jag framåt slutet dubbelkollade mina svar var det mer än ett jag ändrade på… frågan är väl om det blev mer eller mindre rätt av det. Oh well. De 10 uppgifterna därefter var blandade och exponerade utmärkt väl hålen i mina matematiska kunskaper. Jag tycker verkligen inte om uppgifter som jag inte klarar av att lösa, har jag insett.

Nästa kurs – då ska jag banne mig se till att studera ordentligt! Här gjorde jag ganska mycket mindre än jag borde har gjort för att vara nöjd. Räknade ihop timmarna jag lagt ned och kom fram till cirka hälften av den nominella tiden.

När jag tagit mig igenom alla uppgifter var känslan att ”det här kommer inte att gå alls”, men när jag gick tillbaka till uppgifterna jag hoppat över visade det sig att jag visst visste hur några skulle lösas. Allt som allt kan jag inte avgöra hur det gick, men jag skulle i alla fall bli mycket förvånad om jag inte fick godkänt.

Färdigtentad för den här gången. Jag skulle bli förvånad om jag inte fick godkänt.

Efteråt traskade jag in till stan för att luncha med sambon och därefter åka hem till Stockholm igen. Tips till publiken: prova Bastard Burgers när ni får chansen, de är riktigt, riktigt bra! Finns för närvarande i Luleå, Umeå, Gävle och Uppsala.

Dagens lunchburgare: Los Angeles. Nästan overkligt god! #Bastard

På pendeltåget slumrade jag till och efter det har jag inte gjort många knop alls, men det är nog rätt okej att vara trött och bejaka det. Läskigt är det dock med den där förvirringen som uppstår när en kurs tagit slut. För vad ska jag göra med mitt liv nu, liksom? I praktiken är det nog inget problem eftersom nästa kurs, Algebra I, 5.0 hp drar igång redan nästa vecka – ingen rast, ingen ro! :D

Och på jobbet har jag passerat en viktig milstolpe – äntligen har jag fått jobba med Angular[2]-delarna på riktigt! Jag och en kvinnlig kollega har tillsammans utvecklat en helt ny funktion, med hjälp av instruktioner och assistans från mer erfarna kollegor. Det har varit så fantastiskt roligt att få komma till skott och lära sig helt nya saker. Och eftersom vi i teamet har tagit nya tag den här sprinten, och till och med har ambitioner i form av sprintmål, blev det också lite positiv stress i det hela. Personligen hade jag svårt att slita mig från kodandet och gå hem i tid, fast jag både tänkt och behövde plugga matte. Som tur är kan jag nu, med facit i hand, säga att jag inte hade gjort bättre ifrån mig på tentan om jag läst mer under veckan – jag hade inte tänkt läsa de saker jag o-lyckades lösa. Förmodligen kommer jag dock att göra det nu, för det stör mig att inte kunna.

Så: mattekursen klar och Angular-utveckling påbörjad. Check och check!

Så, vad annat kan tänkas ha hänt sedan april?

Under sommaren lärde jag mig att det är roligt att gå på föreläsning: jag var på mina tre första någonsin, då för mattekursen, under den sista semesterveckan. Jag upptäckte att jag gillar att gå på föreläsningar. Inte bara för själva grejen (att göra något man tidigare bara sett på tv/film!) utan för att jag tar in informationen bra så. Att läsa helt på egen hand som jag gjort efter den första kursveckan är mycket svårare, och kräver en helt annan disciplin. Det är lätt att prokrastinera.

Vi hade katterna här i hela tre veckor, medan deras ordinarie tjänstefolk var ute och reste. Det var som vanligt mysigt med pälsbärande sällskap. Det livar upp samtidigt som det också stundtals blir krävande. Somliga vill ha uppmärksamhet och mental stimulans medan andra oftast nöjer sig med tämligen kravlös närhet.

Wille, sötnosen och kelgrisen. #kattvakt Och när Lyra ligger hos mig, i min soffa, går det till och med att ta porträttfoton på henne! :) #kattvakt

Kattvaktandet blev möjligt tack vare att vi planerat in vår semester i augusti för att vi hade tänkt åka till USA och kolla in solförmörkelsen, vilket dock inte blev av utan vi tog en vecka på en grekisk ö, Thassos, i stället. Inte alls samma sak, men det blev en skön och kravlös vecka med samma gäng. Sådana behövs. När vi kom hem ville jag bara ge mig ut och resa igen direkt – det blir ofta så.

Solförmörkelse och semester - fast på olika håll. #eclipse #cocktail #ac #semestär Så här ser mina närmaste timmar ut, dvs det blir läsning vid poolen. Knappt 70 sidor in i boken vill jag bara läsa vidare - bra jobbat, @kristinahaard! :) Det känns rätt skönt att själv befinna sig långt från svenska troll och diverse otäckt småskräp! #Kl

Solförmörkelse via Internet och läsning av skönlitteratur vid pool. Avkoppling! Jaja, det hände mer än så, men jag har ingen lust att skriva mer nu. Full stop.

Musikassociation: Half way there, living on a prayer

Rubriken speglar lite hur jag känner inför kursen jag läser (Algoritmer och datastrukturer), fast där finns en rejäl dos av Wohoo! också (och övriga delar av låttexten har absolut ingenting med min situation att göra, om någon undrade). Allra helst just nu, när jag grundat med en vertikal whiskyprovning avseende fem varianter av singelmalt från The Glenlivet-destilleriet. Av någon anledning verkar jag bli både på bra humör OCH läskigt social och utåtriktad efter intag av ett antal centilitrar whisky. Det bidrar säkert också att jag är rätt trött och sliten (och därmed också uppvarvad) efter en hittills överdrivet intensiv arbetsvecka.

Under färden mot den plats där whiskyprovningen skulle gå av stapeln ångrade jag att jag tipsat sambon om inbjudan och gått med på att göra honom sällskap, men väl där var det faktiskt mest bara trevligt. Och gott. Och båda faktorerna ökade med intaget… förstås. Man blir ju så trevlig och charmig av alkohol.

Hur som helst, när jag kom hem kollade jag kurssidan och såg att jag nu också fått godkänt på den tredje inlämningsuppgiften som lämnades in en vecka efter utsprunglig deadline och flera dagar efter efterföljande tentamen (som jag för övrigt nästan lite oförtjänt fick högsta betyget, VG, på). Därav mitt wohoo:ande och musiklyssnande, för nu är jag till 53% klar med kursen och får jag bara godkänt på sista inlämningsuppgiften blir det VG på kursen som helhet. Och så får jag förstås ytterligare 7,5 högskolepoäng till samlingen. Wohoo!

Den här sista och avslutande inlämningsuppgiften oroar jag mig därefter inte ett dugg för, för den går ut på att göra ungefär samma saker som jag gör i mitt dagliga jobb – klura ut lämpliga algoritmer för det som ska utföras och därefter själv implementera den uttänkta lösningen samt ta del av och ge feedback på en eller flera lösningar som någon annan gjort. Hallå, mitt dagliga arbete! Och jag vet att jag hade gjort ett sämre jobb med uppgiften innan jag läst kursen, så det är ju bara att konstatera att den gjort nytta. Och gör nytta i vardagen också. Jag märker att mina lösningar blir lite annorlunda, och aningens bättre, redan.

Jo, det där med living on a prayer kanske jag också ska förklara, förresten. Det handlar om att jag känt mig kass och misslyckad för att jag varit sen med inlämningarna och inte tyckt att jag gjort tillräckligt bra ifrån mig på de tre första uppgifterna och därför känt det som om mitt passerande genom godkännandets nålsöga hängt på en mycket tunn tråd. Jag har nästan förväntat mig att få underkänt eller åtminstone komplettering på uppgifterna. Att döma av lärarens återkoppling har dock min känsla varit helt fel. Jag tror att läraren och jag helt enkelt använder väldigt olika måttstockar… och jag ställer antagligen alldeles för höga krav på mig själv och mina prestationer. Men… det är ju så man utvecklas och blir bättre, å andra sidan, så jag tänker inte slå på mig själv för att jag känner så. Drivkraft är inget att förakta, för vad vore livet dessförutan?

Wohoo! Och fy fan vad jag är bra. Haha. Inte! :-) Äh, slàinte till er alla!

Högsta betyg i alla kurser

Det låter väl alldeles fantastiskt bra, eller hur? I alla fall om man läser många olika kurser under samma termin. Jag för min del läste ju bara tre kurser under vårterminen, på kvartsfart. Hm, när jag nu tänker efter är det inte så långt ifrån att studera i full fart – jag har ju faktiskt pluggat på 3/4-fart under våren. Eller på halvfart, om man låter bli att räkna Java-kursen jag såg som gratispoäng, som jag bara behövde för att få vidare meriterande högskolepoäng. Och sedan ska jag väl också, innan jag kan anse mig helt klar och det hela alldeles officiellt, invänta poängen i Ladok, men ändå… faktum kvarstår: toppbetyg bör det bli.

I går, under lunchen, fick jag en notifiering från BTH:s lärandeplattform, som började: ”Hej! Vi har nu rättat din tentamen DV1453 Inledande programmering i Java som du skrev 2015-06-04 och du är godkänd på denna.” – fantastiskt bra att de inleder med det viktigaste, dvs själva resultatet. Därefter följde bedömning av implementationen och så avslutades med ”Du har med god marginal klarat gränsen för godkänd. Bra jobbat!”. Eftersom man inte kan få högre betyg än G på den här kursen innebär det att sviten med högsta möjliga betyg är obruten. Lite roligt, det också, även om jag inte tänkt på betyg. Poängen var det viktiga.

När jag sedan kom tillbaka till skrivbordet efter lunch och möten och vad det nu var, loggade jag genast in på plattformen för att läsa det hela lite mer detaljerat på en större display och vad ser jag väl då? Jo, Python-projektets resultat hade också trillat in. Betyget blev A på slutprojektet såväl som på kursen som helhet. Det hade jag verkligen inte väntat mig eller räknat med, men blev mycket glad. Och även lite stolt. Förstå vad jag måste vara bra! Liksom. Enda haken är att jag nu kanske förväntar mig högsta betyg på alla kurser jag läser framöver…

Och så har jag nu fått ett fantastiskt lyxproblem: vad gör jag nu? Min nästa kurs börjar ju inte förrän den 29/6 och vad jag förstår kan man inte registrera sig och börja tidigare än så. Alltså har jag nu drygt två veckor ledigt. Sambon har börjat med sin sommarkurs, så jag tänker mig att han använder en stor del av sin fritid till att plugga de närmaste veckorna och jag kan/får roa mig helt på egen hand.

Men vad är det jag ska och vill göra då, som jag inte riktigt kunnat göra (läs: valt att skjuta på framtiden) sedan vårterminen drog igång framåt slutet av januari? Läsa skönlitteratur, är det jag första kommer att tänka på. Vara ute, det andra. Finns nog fler saker, så det blir till att ta sig en funderare. Men grunnar jag på det länge nog kommer problemet att försvinna av sig självt, vilket vore… synd.

Java-kursen är nu också avslutad

Idag skrev jag tentamen i Java-kursen. Det förvånade mig att jag var en av dem i min sal som satt kvar allra längst – kl. 14:45 (15 minuter innan sluttid) ansåg jag mig klar och lämnade in min lösning. Då hade jag suttit och kodat tämligen intensivt från klockan 10:00, vilket märktes sedan när jag skulle ställa mig upp på fötterna – höft- och andra leder knakade så att jag nästan blev lite orolig.

Himla fint här på BTH! Mycket glas, och vatten utanför knuten. Strålande väder också - ska ta mig en promenad in till stan och bara njuta. Nu är terminen helt slut! :-D

Det här var alltså i Karlskrona och BTH låg jättefint vid ett av alla stans vatten. Om jag någonsin skulle flytta hemifrån för att plugga skulle jag nog gärna hålla till där, känner jag. Solen sken som besatt från en klarblå himmel, men det funkade ändå att promenera både dit ut och tillbaka in till stan eftersom det blåste ganska ordentligt. Man undrar hur otäck vinden kan vara där på vintern.

Karlskrona blev nog idag ett obligatoriskt stopp på den tänkta semesterfärden. Nu hittar jag ju till Espresso House från alla möjliga ställen i stan. Den ligger alldeles vid Stortorget. Och Klaipedaplatsen, om jag tolkar Googles karta rätt. Rymligt, tar upp ett helt kvarter (hus), och personalen var trevlig och hjälpsam.

Och så besöker man så klart #EspressoHouse också. Hemma, fast borta. Stort ställe med rejäl uteservering. Fast jag sitter inomhus.

Själva tentan? Den gick nog alldeles utmärkt, tackar som frågar. Jag hittade en bugg precis innan jag skulle lämna in och drabbades av lite nervdaller, men fick strax ordning på det hela. Kan inte komma på något jag kan tänkas ha missat (borde inte vara så kaxig, för det vet man ju vad som händer då!). Finns dock tyvärr ingen chans till VG då man bara kan få något av betygen U, UX eller G.

Nu är skolan slut för denna termin! Bara att vänta in resultat och poäng. Skönt.

Högskolepoäng: 10,0

I morse, när jag vaknade på hotellet i Karlskrona (där jag var för att skriva Java-tentan), upptäckte jag att resultatet av datasäkerhetstentan den 20/5 meddelats.

I e-postlådan syntes följande rubriker:

Uppgift om provresultat: ETE311/TEN1
Uppgift om slutförd kurs: ETE311/TEN1

Wohoo, jag fick VG på tentan – och därmed också på kursen som helhet!

Sedan loggade jag så klart in på Antagning.se och där står det nu så här:

Grundläggande datasäkerhet	ETE311	5,0	VG	2015-05-20

Så med mina tidigare 5,0 har jag nu 10,0 poäng registrerade. Och det blir fler.

Mitt livs första tenta – check!

Idag har jag varit ledig från jobbet och i stället gjort en dagstur till Linköping för att skriva tentamen i kursen som heter Grundläggande datasäkerhet. Det är det sista momentet på kursen, som nu alltså ska vara helt klar för min del. Förutsatt att jag lyckades åstadkomma ett godkänt resultat och slipper omtenta, alltså.

Man vill och ska ju inte säga för mycket, men det kändes helt okej och jag har ingen anledning att förmoda att jag inte skulle få ett godkänt resultat på denna tenta. Det var visserligen ett par frågor som jag inte kunde besvara fullt ut med absolut tvärsäkerhet, och till och med en fråga där jag inte ens förstod vad man var ute efter, men det mesta kändes alldeles rimligt begripligt och välbekant.

Om jag ska klaga på något är det väl att jag fick ont i handleden av att skriva för hand i flera timmar. Eller nja, efter en timme och femtio minuter hade jag gått igenom och skrivit svar på alla frågor utom en. Efter två timmar och tio minuter ansåg jag mig så klar jag kunde bli och lämnade sålunda in mina sex linjerade svarsark tillsammans med tentaomslaget och vandrade ut i verkligheten igen.

Jag tog några bilder på Terra-husets innandöme och instagrammade också tavlan som stod utanför dörren till salen där vi skrev vår tenta.

Så där, mitt livs allra första tenta är härmed avklarad! #datasäkerhet

Det var inte så värst många av oss på plats, kanske en 15-20 stycken?

Jag pratade med en snubbe innan och en snubba efter. Efter vad de berättade hade ingen av dem tagit kursen på lika mycket allvar som jag. Lite synd, tänker jag, men det är ju deras val. Möjligen är jag lite förvånad över att de alls kom för att skriva tentan. Han lämnade in sin tenta och försvann så snart man fick göra det, d.v.s efter en timme. Hon kom ut strax efter mig och trodde inte att hon klarat tentan. Vi pratade lite och sedan erbjöd hon skjuts in till stan. Trevligt!

Och så här ser det ut från spårsidan. #EspressoHouse

Efter att jag blivit avsläppt vid Stora torget fick jag en fin promenad ned till Resecentrum, där jag precis hade missat ett Stockholms-tåg. Eftersom jag var inbokad på 19-tåget och som sagt kom till stationen nästan två timmar för tidigt, var min plan att boka in mig ett tidigare tåg. Fast med min timing skulle det bli nästan 500 kr i extra kostnad för att komma hem en timme tidgare än planerat. Det kändes inte värt det, så jag åt en Caesar-sallad (många pengar för lite mat!) på Espresso House och ägnade sedan den sista timmen åt ett stilla strosande fram och tillbaka längs perrongen. Solen sken då och då i luckor mellan de regntunga molnen. Luften kändes bitvis skön, bitvis som direkt från ett kylskåp.

Synd att jag inte ska till Linghem/Norrköping, för då hade jag redan varit på väg. Det är strålande kylskåp här nu.

Hade jag vetat att jag till slut ändå skulle åka med 19-tåget hade jag stannat i stan och tagit en öl någonstans vid Stora torget i stället för att fördriva min tid på centralstationen. Tentaöl är väl sånt som hör till? Det här borde ju faktiskt firas.

Oh well, jag tog mig hem. Vi har dock ingen internetanslutning i hemmet och den senaste prognosen är tydligen att problemet är löst i morgon kl 13. Som tur är finns det mobilt nät att tillgå, även om det tydligen är lite instabilt emellanåt. Det verkar dock duga alldeles utmärkt till att blogga om sin första tenta. Wohoo!

Etikettmoln