Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘AC/DC’

AC/DC Black Ice 2009, Globen

Lite sent omsider (jag har inte riktigt hunnit), men bättre sent än aldrig…

Bilderna nedan är tagna med min kamera (om än av ivve, som är längre och duktigare fotograf än jag) och får användas fritt med länk tillbaka hit.

AC/DC-klänning I fredags, på och inför konserten, var jag trött och stressad och hade ståplatsbiljett och såg ungefär ingenting. Det lät lite såsidär också – behöver helt klart skaffa bättre öronproppar.

Jag var oerhört tacksam över att man visade åtminstone delar av det hela på stora bildskärmar både bakom scenen och högt uppe, på sidorna. Annars hade jag inte sett mer än två små skymtar av Brian Johnson och Angus Young.

Min fotograf blev oerhört förtjust i den här damens klänning och frågade om han fick ta en bild och det ställde hon villigt upp på. Var den inte cool, så säg?

Om konserten som sådan vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, så bilderna får sköta snacket. Use your imagination.

AC/DC

AC/DC - Whole Lotta Rosie

AC/DC - Whole Lotta Rosie

Angus Young

AC/DC Black Ice Tour T-shirt Givetvis var jag ju tvungen att köpa en turné-tröja också!

Egentligen var det en hoodie jag ville ha, men den saknade lista över turnéorterna så det fick bli en hederlig t-shirt som jag sedan bar under själva konserten efter en halvdiskret striptease bland folket i Globens korridorer.

Om nu någon är intresserad av själva den snygga (klickbara) tröjan:

AC/DC-tshirt, Black Ice Tour - framsida AC/DC-tshirt, Black Ice Tour - baksida

Och det här är de låtar som spelades på konserten:

  1. Rock ’n’ roll train
  2. Hell ain’t a bad place to be
  3. Back in black
  4. Big Jack
  5. Dirty deeds done dirt cheap
  6. Shot down in flames
  7. Thunderstruck
  8. Black ice
  9. The jack
  10. Hells bells
  11. Shoot to thrill
  12. War machine
  13. Anything goes
  14. You shook me all night long
  15. T.N.T.
  16. Whole lotta Rosie
  17. Let there be rock
  18. Extranummer:

  19. Highway to hell
  20. For those about to rock (We salute you)
Annonser

Dagens goda AC/DC-gärning

Min kompis med AC/DC-biljetterna frågade, eftersom jag nämnt det mer än en gång, om jag var intresserad av ytterligare en biljett till fredagens konsert. Klart jag var! Vi hade pratat om det så sent som i morse, så jag behövde inte ens fråga. Kompisen som längtat så hett fick sålunda ett välkommet sms.

”Så… ska du med på AC/DC på fredag? Jag har en biljett till dig. :D”
”JAAAAAAAAAAA!!!”

Hade biljetten i stället avsett söndag 22/2 hade han fått den i present.

Tre dagar kvar till AC/DC i Globen

Plötsligt insåg jag att det måste vara denna vecka jag ska på AC/DC-konsert. Skickade iväg ett sms till kompisen som erbjöd mig biljett och frågade: ”Hur blir det, ska jag på AC/DC och i så fall vilken dag?”. Svaret: ”Klart du ska! Fredag!”. Och på den vägen är det. Tänk en sådan tur att man har kompisar!

Det verkar dessutom som om förbandet är bra – att döma av lösa rykten samt musiken på MySpace. Enligt Globens evenemangssida spelar förbandet, The Answer, 19:30-20:00 och huvudbandet drar igång 20:30. Kan vara bra att veta.

Många år sedan var det jag första (och hittills enda) gången såg AC/DC live. Det var på Hovet, har jag för mig. Sent 80-tal, antagligen. Och det var drag.

Åh, vad roligt det ska bli att se och höra dem igen!

Whitesnake i morgon, AC/DC i februari

Det har blivit lite oreda i tillvaron på sistone, så nu står jag här med ett par biljetter till morgondagens (well, dagens eftersom klockan passerat midnatt) Whitesnake-konsert och ingen att gå med. Ni ser, jag fokuserar på sällskapet mer än på att bli av med biljetterna. Jag har frågat alla jag kan komma på, alla jag känner som kan tänkas vara intresserade. Samt några till. Så här långt har samtliga alltså tackat nej, varav somliga låtit ordentligt beklagande. Jag känner fortfarande hopp om ett par, men vare sig dessa hakar på eller inte kommer jag att gå. Det går inte att inte gå och se Whitesnake, helt enkelt. Jag har fyllt på mitt tomma lönekonto för att kunna köpa en tröja eller två.

Still of the night med Whitesnake är min favoritvideo genom alla tider:

Ref: Still of the night @ YouTube

Och apropå hårdrockkonserter så kommer jag trots allt att gå på AC/DC den 20 februari. Min expendlande vän, som dessvärre varken kunde gå på Alter Bridge eller Whitesnake med mig, erbjöd mig nämligen sin sista biljett varpå jag responderade med ett ”HELL YEAH!”. Visserligen ståplats (jag är ju kort och ser därför typ ingenting om jag står i en folkflock), men ändå. Jag blev så glad över erbjudandet att han fick en puss. Ja, via SMS alltså. Vad trodde ni?

Touch too much med AC/DC bjuder på en rejäl dos tonårsnostalgi:

Ref: Touch too much @ YouTube

Förresten, här är In loving memory med Alter Bridge från i onsdags:

Ref: In loving memory @ YouTube

Jag är förvånad över att det ändå kan bli så pass se- och hörvärt med en nallefån. Det var många som filmade under kvällen, men få som delar med sig via YouTube – kanske blev det mesta bara skit. Anyway, den här filmningen var så klart inte särskilt bra, så lyssna gärna på den riktiga musiken på MySpace eller annorstädes. Den andra plattan finns även på Ouch!. Själv föredrar jag än så länge den första, som inte gör det. Men jag har köpt båda, så klart.

Hårdrock vid horisonten

Äntligen har jag kommit mig för att köpa biljetter till diverse framtida musikaliska evenemang som jag sagt att jag vill bevista och som jag också vill bevista förstås. Åh, vad jag är glad över att jag kom mig för att göra det! Återstår att se vad det blir för sällskap och om jag möjligen bokade för många biljetter. Fast jag försökte vara realistisk, undvika att bli överoptimistisk. Jag hoppas folket vill hänga med.

Och i nedanstående borde jag förstås peta in lite mikroformat – well, kanske faktiskt gör det senare.

Alter Bridge
Arenan / Fryshuset
Onsdag 10 december 2008, kl 18.30

Whitesnake
Hovet
Tisdag 16 december 2008, kl 19.30

Judas Priest
Globen
Lördag 28 februari 2008, kl 19:30

Några AC/DC-biljetter blev det dock inte. Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Onsdag: nya AC/DC-biljetter

Hur stor är chansen att få tag i en biljett den här gången, tro? I morgon kl. 11 släpps fler biljetter till AC/DCs båda konserter i Globen i februari nästa år. Och hur dåliga platser kan det bli? Men dåliga platser är förstås bättre än inga alls.

American Idol Season 7

Jag har nyligen återupptagit tittandet på den senast avslutade säsongen av American Idol, som är väldigt mycket bättre än den svenska Idol 2008. Det går inte att jämföra de båda. Och ändå är inte heller de amerikanska deltagarna perfekta (även om somliga är fucking amazing när det gäller själva sjungandet).

I förrgår kväll satt jag uppe till sent, sent, jättesent och kikade på avsnitt efter avsnitt, framträdande efter framträdande följt av resultat och igår kväll blev det nästan lika sent. Jag såg de resterande avsnitten, från topp 6 till finalen. Nåja, jag tittade i princip bara på uppträdandena och juryns efterföljande kommentarer.

Och i finalen måste jag erkänna att den som sjöng bäst var den lille David, även om jag gillar vinnaren mer. Det allra sista avsnittet var egentligen bara en lång transportsträcka fram till avslöjandet av vem av de båda finalisterna som avgått med segern men det lyckades trots allt ändå fängsla och beröra mig.

David Cook sjungandes Sharp Dressed Man som om han alltid varit en del av ZZ Top. Förutom att nu låten bär på många minnen för mig tänkte jag att det måste ha varit en fantastisk upplevelse för honom. Fast då utgår jag förstås från att ZZ Top har en lika stor plats i hans hjärta som i mitt. Anyway, han gjorde det bra.

Rent generellt tyckte jag nog att DC gav ett rätt slätstruket intryck i finalen. Det var inget som stack ut och han utmärkte sig inte, utan var ungefär som vanligt. Den lille David, däremot, sjöng som en gud. Som scenartist kan jag dock inte ta honom riktigt på allvar. Han är för ung. Men det kommer ju att rätta till sig med åren.

Apropå DC, förresten, så har jag undrat lite över att det står AC på gitarren han använder. Men jag har kommit fram till att den förmodligen är brorsans. Eller en tribute till. Andrew visades ju upp, som orsak till DCs Idol-deltagande, i ett avsnitt.

I andra hand gissar jag på att det är något slags blinkning mot AC/DC. I något av avsnitten hade han ju bokstäverna AC också på kavajen, i ungefär det typsnitt AC/DC brukar använda, så någon ville definitivt göra en koppling till dem. Vars senaste platta jag definitivt tänker lyssna på – hade visst glömt bort den.

Jag vaknade till när hela startfältet (topp 12) sjöng ett par George Michael-låtar – Freedom och Father Figure. Satte mig upp i fåtöljen (annars ligger jag) och trallade med. Och plötsligt inträdde mannen himself på scenen och började sjunga en av mina, bland hans, absoluta favoritlåtar, Praying for time. Vi sjöng en fin duett, och det blev en riktig högtidsstund framför datorn. Men jösses, så sliten han såg ut.

Plattan som låten finns med på, Listen without prejudice, skulle nog hamna allra högst upp på min personliga topplista över de bästa plattorna någonsin. Den är helt underbar. Med många andra artister skulle jag ha problem att välja vilken av plattorna som är bäst, men med George Michael är det inget snack. Detsamma gäller för övrigt Madonna, där det är Ray of light som är mitt självskrivna val.

Musik är fantastiskt. Det är sådana här gånger jag verkligen, innerligt och intensivt, saknar ett sällskap att dela upplevelserna med. Ett sällskap som verkligen förstår. På rätt sätt. Det är ibland värre att ha oförstående sällskap än att vara helt utan.

Jag hittade en bunt låtar med David Cook – dels hans förra platta och dels låtarna han sjöng i American Idol. Den som berör mest är Music of the night, som kommer från The Phantom of the Opera. Låten i sig är förstås fantastisk, men han sjunger den också med fingertoppskänsla – eller skulle man kalla det stämbandskänsla? Mycket känsla är det i alla fall och framförandet berör. Musik är mycket känslor.

En reflektion jag gjort är att djupet i DCs röst kommer fram först när jag blundar. Eller när jag lyssnar på musiken snarare än ser på tvserieavsnitt, kanske. Det visuella stör ut mycket av ljudet för mig, och kanske är det så för många fler.

Jag läste någonstans att hans nya platta kommer i mitten av november. Den är jag nyfiken på, samtidigt som jag befarar att den inte kommer att bli så bra som jag hoppas och önskar. Pratar vi American Idol så är det enligt min mening hittills Daughtry (som i Chris Daughtry) som lyckats bäst. Deras platta är skön och jag återkommer till den emellanåt. Hm, jag tror att jag har den i den här datorn.

Hjälp, vad ska jag se på när jag kommer hem ikväll? American Idol-avsnitten har ju tagit slut. Och nu är jag så jädrans trött – det är helmörkt ute trots att klockan precis bara passerat halv fem. Undrar om man vänjer sig innan det blir februari…

Etikettmoln