Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘13:37’

På tröskeln till Äventyret

Klockan är leet och vi sitter på tröskeln till Äventyret. Tröskeln i fråga är en servering på Arlanda och flyget till Frankfurt går om en och en halv timme. Ungefär 22 timmar därefter bör vi vara framme i Windhoek, Namibia.

Annonser

Foto/shopping i city

Vi tog leet-tåget in till city och inledde shoppingturen på Centralstationen med varsin kaffe latte hos Espresso House. Ett bra ställe att prova gluggar på, har tidigare konstaterats. Idag var jag inte lika modig och de flesta av de få bilder jag tog blev skräp, men just den här tycker jag om och jag vet inte så noga varför. Det här med vitbalans är alltid knepigt på Centralen, då ljuset där är varierande och blandat, och här hade jag nog inte valt precis rätt inställning. Men ändå.

Efter Centralstationen promenerade vi uppåt city, via Sergels torg, och shoppade oss så småningen via Gallerian och NK ner till Kungsträdgården för att äta glass. Varmt var det och det blev till att äta fort, då glassen smälte snabbare än man hann slicka den i sig. Sedan vände vi åter, stannade till en stund vid Sergels torg i höjd med fontänen och plåtade både den och människor som passerade. Här är två av bilderna därifrån, mer eller mindre brutalt beskurna.

Jag kan inte låta bli att undra vad det är, det där vita som sticker upp ur kvinnans klänning.

Promenaden vidare gick via Slottet, där jag plåtade denna… trut (tror jag) som satt uppe på muren intill Slottsbacken. Med tanke på hur långt nedanför jag befann mig är skärpan imponerande. Jag tror att jag gillar min makroglugg!

Så… det var allt jag egentligen kunde tänka mig att visa från dagens skörd. Men två bilder till ska ni få se.

En av de saker jag köpte idag var nämligen ett polarisationsfilter och när jag råkade få syn på ett intressant motiv innanför en stor glasruta (även kallat skyltfönster) var det förstås läge att prova detta. De båda bilderna här intill visar vad kameran valde att se med filtret vridet till olika lägen. Coolt!

Jag är klart sugen på att prova vad det gör när man befinner sig i havsbandet så det får kanske bli någon skärgårdstur när vi kommer upp till Luleå sedan.

Idag var jag inte riktigt på hugget vad gäller fotograferingen. Jag bestämde mig för att köra med makrogluggen (som alltså är den som använts till ovanstående bilder) främst för att jag gillar att man med den kommer så nära. Det var precis det jag gillade med 50mm-gluggen från början – och fortfarande gillar. Men den där närheten är förstås inte alltid av godo. Idag var det många gånger jag hann komma alldeles för nära motivet innan jag insett att det var värt att plåta. Mitt ögonmått verkar kalibrerat efter kortare brännvidder. Undrar om det går att ställa om hjärnan så att ögonmåttet följer med, utan att man egentligen behöver tänka på det, när man byter objektiv? Nå, jag lär väl märka det vartefter.

En ärlig ängel på mitt jobb

Efter lunchen såg jag en lapp i trapphuset, på vilken det stod en efterlysning i stil med: ”Du som handlat på ICA Södra Station och tappat dina växelpengar, kontakta Okänd Kvinnlig Kollega på telefon 070-XXX XXXX”.

Jag kände mig möjligen träffad eftersom jag oftast handlar just där och dessutom regelbundet tappar sedlar, kvitton, plastkort och liknande saker som jag förvarar i byxfickorna (har så här långt upptäckt det varje gång och därför mig veterligen inte blivit av med något). Inte för att jag hade lagt märke till att jag skulle ha blivit av med några pengar, men med tanke på hur dålig koll och ordning jag har på mina sedlar vore det fullt möjligt. Och det hade ju varit synd om Okänd Kvinnlig Kollega ifall gåtan aldrig fått någon lösning. Ja, jag tänkte faktiskt så.

Sålunda ringde jag upp Okänd Kvinnlig Kollega och sade som det var: att jag hade handlat där minst en gång sedan jag kom hem och det var möjligt att det var mina pengar. Vi kom överens om att höras senare eftersom hon satt i möte, men det var tydligen även någon annan som gjort anspråk på pengarna – någon som passerar Södra Station på vägen mellan jobb och hem och då ibland handlar där.

Jag gick tillbaka till skrivbordet och tog, med assistans via IM, en rejäl funderare och kom fram till att det borde ha varit i söndags (efter stolsshoppingen, alltså) och att det som köptes var åtminstone benfria kotletter, creme fraiche, bananer, röda och gula/gröna äpplen, morötter, champinjoner och röd lök. Sålunda mailade jag dessa uppgifter till Okänd Kvinnlig Kollega och tänkte inte mer på saken.

En stund senare stod en kvinna vid mitt skrivbord och undrade om jag var jag och det var jag ju och svarade jakande. Hon överräckte då en liten rulle innehållande ett kvitto och 350 kr i sedlar. Jag skrattade gott när jag läste kvittot – på det fanns exakt de saker jag räknat upp i mitt mail. Varken fler eller färre. Så det rådde ingen som helst tvekan om vems pengarna var. Inte hos någon av oss.

ICA-kvitto

Av en händelse såg jag nu att mitt samtal till henne ringdes kl 13:37. Weird!

Etikettmoln