Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘iPad’

Många tv-serier blir det

Många tv-serieavsnitt har det blivit nu under ledigheten och fler lär det bli. Jag har köpt nödvändiga sladdar och därmed kunnat kopplat in den nya datorn till tv:n, så nu kan vi se på hederliga dvd:er också. Jag hade bara glömt hur mycket tjafs och skräp man ska förbi innan man kan titta på själva innehållet – anklagande varningar om piratkopiering och sånt, ni vet. Det är ju verkligen så mycket bättre kvalitet på det man laddar ned från nätet. Eller för den delen ser via Netflix – mycket bekvämt! Från början tyckte jag att Netflix utbud var för dåligt, men det har jag visst kommit över. Det känns definitivt värt 79 kr per månad att ha tillgång till det de erbjuder.

HBO har jag lite svårare för – inte bara på grund av det ordentligt tunna utbudet och det bristande användargränssnittet, utan kanske ännu mer för att deras app saknas i både WD TV Live-burken och den nya smarta tv:n – det blir väldigt bakvänt att behöva spela upp sakerna på datorn och dra sladdar till tv:n. Som man gjorde förr. Då ser jag hellre på Netflix. Eller nedladdat. Ja, t o m fysiska skivor lockar mer. Tveksam till om jag kommer att bli betalande HBO-kund efter januari, men jag ska i alla fall testa att spela upp via den nya datorn innan jag bestämmer mig. Det borde funka den vägen, tycker man. Och jag vet inte… så där värst mycket pengar är det ju inte det handlar om, även om jag kanske tycker det känns lite onödigt att binda sig för ett helt år med 79 kr/månad (under 11 månader) när det bara är Continuum, True Blood och The Newsroom som känns intressant (i det utbud som finns idag). Den uppfattningen kan förstås komma att ändras efter provtittande på andra serier.

För att återvända till det mer allmänna: På senare tid har det tillkommit några nya favoriter bland tv-serierna – Lie to me (är på säsong 2 av totalt 3), Suits (mitt i säsong 2 av hittills 2), Scandal (ikapp, i pågående säsong 2) är de jag först kommer att tänka på. Två avsnitt av Modern family (säsong 4 pågår) har vi sett så här långt. Den har potential att bli en keeper, även om jag inte är helt förtjust i upplägget – den där dokumentära känslan är precis det jag inte gillade med The Office. Sedan har vi Homeland, förstås. Där släpar vi efter och har bara sett halva första säsongen (av hittills två, en tredje är på gång). The Newsroom var en odelat positiv bekantskap, som vad jag förstår kommer att bjuda på en säsong 2. Pushing daisies kan efter 2 avsnitt också tänkas bli fortsatt sevärd. Där blir det dock inte fler än 2 säsonger.

På egen hand ser jag Breaking Bad i sakta mak (är på säsong 3, finns än så länge upp till säsong 5) och Weeds (är på säsong 4 av 8) i rasande fart. Båda finns på Netflix och sålunda är det där jag tittar, omväxlande på tv respektive surfplatta.

Hm, jag skrev nog aldrig om att jag sedan några veckor har en Google Nexus 7 – surfplatta med 7-tumsdisplay och modern Android, alltså. Jag var fullt beredd att köpa en iPad mini (som annonserades precis efter att jag önskat mig en), men den visade sig vara för stor och låg inte bra i handen – samt kostade (i sedvanlig Apple-anda) betydligt mer än nödvändigt. Nexusen kostade dryga 3k för 32G med wifi och 3G, vilket känns som ett mer rimligt pris. Och jag trivs faktiskt väldigt bra med plattan och att det är just Android och väl kopplat mot Google, trots att paranoian gör sig lite påmind. Jag känner mig inte instängd, som jag gjorde med iPad:en.

Nej, nog uppesuttet – ska se om hostan kanske låter mig få sova några timmar.

Att låna e-bok från biblioteket

Eftersom jag en tid varit sugen på att läsa Cirkeln (svensk fantasy från 2011, första delen i en planerad trilogi skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren) och den varje gång jag besökt fantastiska Bibliotek Plattan varit utlånad, verkade det som en god idé att försöka låna den som e-bok i stället. Ja, det bidrog förstås att jag på sistone tycks det känts onödigt att släpa på en fysisk bok och också blivit alltmer nyfiken på hur det här med e-bokslån fungerar i den praktiska verkligheten.

Sagt och gjort, jag surfade runt lite på bibliotekswebbplatserna för att ta reda på vad som krävdes och hur man gjorde. Först hade jag svårt att hitta till informationen – för mig var det inte självklart att man hittar FAQ:n som en av huvudavdelningarna, under rubriken ”ATT ANVÄNDA BIBLIOTEKET”. Jag letade efter en liten ”Hjälp”-länk längst uppe till höger – och när jag inte hittade den där, längst ned på sidan.

Hur som helst, E-böcker, så funkar det, är sidan man vill sikta in sig på. Följande undersidor intresserade i alla fall mig:

Låna e-bok till mobiltelefon eller surfplatta
Låna e-bok till dator eller läsplatta (nej, Kindle går inte att använda)
Låna strömmande ljudböcker (endast för dator, och kräver Flash)

Annars var det faktiskt mobilsiten som ledde mig in på rätt spår:

För att låna och läsa bibliotekets e-böcker behöver du:

  • Skapa ett Adobe-id på Adobes webbplats.
  • Hämta en app, till exempel Bluefire Reader.
  • Starta appen och skriv in lösenordet från ditt användarkonto på Adobe.
  • Logga in på bibliotekets mobilwebb med bibliotekskort och pinkod.
  • Välj formatet epub till liten skärm. Till större skärm fungerar både epub och pdf. Klicka på ”Ladda ner boken” och sedan på länken som dyker upp.

Lånetiden är 28 dagar. Du får låna högst 5 e-böcker per vecka.


Så… in hos Adobe för att skapa mig ett konto. Varvid jag kommer på att jag redan har ett. Bra! Eftersom jag räknar med att behöva överföra låneböckerna via datorn behöver jag visst installera Adobe Digital Editions, så det gör jag. Inga problem.

Såvitt jag förstått kan jag nu låna min e-bok via bibliotekets webbplats. Så här:

– Logga in på biblioteket

– Sök efter önskad bok, i mitt fall blir det e-versionen av Cirkeln:

– I högerspalten väljer jag nu länken ”Låna i formatet epub (1084, kB)”:

– Och sedan ”Ladda ned”:

Voilà. Nu finns boken nedladdad i Adobe Digital Editions, redo för läsning på datorn eller vidare överföringar till telefon och/eller surfplatta. Du hittar filen, Cirkeln.epub, under Documents / Digital Editions. Ja, i alla fall hos mig, på min dator som kör Mac OS X (Lion). Den ligger säkert någon annanstans på en dator med annat OS.

Läser om vilka läsare och program som stöds av ADE och ser i princip ingenting som finns både för Android och iOS – utom Bluefire Reader, som jag ju redan har på iPad:en. Jag installerar sålunda Bluefire Reader också på min Samsung Galaxy S II, så nu handlar det om att få över boken till mobiltelefonen resp. iPad:en.

För att det här ska funka behöver vi enligt uppgift (jag har inte provat utan) koppla ihop respektive Bluefire-app med vårt nyskapade, eller för-existerande, Adobe ID. Detta går snabbt och enkelt, som följer:

– Starta Bluefire Reader och välj ”Info”-fliken.
– Under rubriken ”Enable Adobe eBooks”: fyll i ditt Adobe ID + lösenord.
– Klicka på Authorize-knappen.
– Klart!

Och nu funderar vi på hur sjutton man får över boken till respektive device.

I de beskrivningar jag läst ser det ut som om ADE automagiskt ska upptäcka att man anslutit sin enhet till datorn, men det verkar inte gälla mina enheter. Dock ger ju båda apparna möjlighet att föra över filer till dem, så det är inget problem för oss.

För iPad:en går man förstås via iTunes:

– Anslut iPad:en och starta iTunes (om den inte startar automatiskt).
– I iTunes: välj din iPad under Device i vänsterspalten.
– Välj Apps och scrolla ned till slutet av sidan
– Välj Bluefire Reader i app-listan till vänster
– Välj Add… och öppna Cirkeln.epub som ligger under Documents / Digital Editions
– Klart! (ev behöver man synka också – fick dock känslan av att det gick direkt)

För telefonen gick jag via vanlig fildelning mellan dator och telefon:

Anslut telefonen via USB:
– Anslut USB-sladden till datorn
– Inställningar
– Mer…
– USB-funktioner
– Klicka på knappen ”Anslut lagring till dator”
– Anslut, enligt instruktionen, USB-sladden till telefonen
– Klicka på knappen ”Anslut lagring till dator”
– Klicka på knappen ”OK”

Nu finns mobiltelefonen som ett device på datorn så att vi kan kopiera filer till den.

På datorn:
– Kopiera Documents/Digital Editions/Cirkeln.epub till telefonens Bluefire/imports
– Koppla ifrån telefonen från datorn (gör det på datorn först, telefonen sedan)

På telefonen:
– Starta Bluefire Reader.

Sedan minns jag faktiskt inte om boken redan här fanns i appens bibliotek eller om jag var tvungen att importera den från SD-kortet först – i så fall görs det från Library-menyn: ”Upload Files on SD Card”.

Klart! Nu kan jag alltså läsa Cirkeln på datorn, iPad:en och mobilen.

En spontan kommentar är att Bluefire Reader på iPad inte är något roligt alternativ – jag saknar funktionen som Kindle-programvaran har: att läsa med iPad:en i liggande format och då kunna se två boksidor bredvid varandra, som i en fysisk bok. Därför tittade jag runt som hastigast efter andra eReader-program med stöd för Adobes DRM, men hittade inget så där direkt. Om någon har ett tips är det välkommet. På mobilen är det inget problem eftersom jag läser i stående format.

Jag testade en annan eReader-app, Aldiko, som lät lovande och hade fått positiva omdömen etc. Dock får jag bara felmeddelanden då jag försöker läsa in .epub-filen, så jag antar att den inte funkar med låneböcker. Rätta mig gärna om jag har fel.

Summa summarum:

  • Skaffa Adobe ID
  • Installera Adobe Digital Editions
  • Låna e-boken från biblioteket
  • Överför till annat device, om så önskas
  • Läs och njut! :)

De tre sistnämnda punkterna upprepas vid behov, max fem gånger per vecka.

USB-hubb och batteripack

Eftersom den gamla USB-hubben blev överhettad och uppvisade tecken på smälta behövde jag en ny – det har varit jobbigt att ständigt växla utrustning i de ynka två USB-portarna som finns på min MacBook Pro, och att inte kunna ha backupdisken inkopplad samtidigt som jag importerar bilder från systemkameran. Ja, ni förstår.

Jag hittade en till synes (jag har ju knappt hunnit använda den ännu, så den kan ju fortfarande vara hur dålig som helst) trevlig USB-hubb hos Kjell & Co för endast 199 kr. Den snubblade jag över när jag sökte upp den/det batteripack som både lovordats och införskaffats av nära såväl som kära. Och med min batteritörstiga mobiltelefon klarar man sig inte utan dylik utrustning. Jag har länge varit irriterad över att batteriet tar slut så snabbt så snart jag surfar och/eller twittrar, men sedan den sista juni då jag blev med Google+ har problemet förvärrats rejält. Jag hinner knappt logga in så varnar telefonen för låg batterinivå, känns det som.

Och lösningen på kort sikt är att skaffa batteriförstärkning, på längre sikt blir det en ny telefon. Men batteripacket behövs förmodligen även med en modernare telefon om man ska kunna utnyttja den fullt ut. Surfa, twittra, g-plussa… för att inte tala om att fotografera och dela med sig av bilderna på nätet. Allt kräver batterikapacitet.

Så igår på vägen hem från jobbet gjorde jag slag i saken och Kjell fick sälja.

Här följer en bild som visar hur det ser ut när jag kopplat in hubben och anslutit det som behövde anslutas. Sade jag att det är så smutt att av de fyra utgående USB-kontakterna är tre vanliga stora medan en är mini-USB av en sådan modell som funkar med min HTC Hero? På bilden laddar jag telefon och nyinköpt batteripack.

IMG_5300.jpg

De två övriga kontakterna är anslutna till backupdisken och systemkameran. I den enda återstående av datorns USB-portar sitter fotodisken. Det enda övriga jag kan tänka mig vilja ansluta är iPod och iPad, men det är inga som helst problem när väl telefonen laddat klart. Och om bara en iP*d behövs är det ju bara att koppla ur batteripacket, som ju nu (och på bilden) är fulladdat. Portarna räcker till nu. Och skulle det någon gång mot förmodan bli bekymmersamt på USB-fronten får jag väl skaffa ytterligare en sådan här hubb och hänga den på datorns andra USB-port.

Apropå mobilbilder behöver jag en telefon med bättre kamera. Inte minst nu när det är så lätt och smidigt att dela bilder via Google+ känns det trist att ha en halvkass mobilkamera. Jag har avundats dem som har en HTC Desire eller i varje fall HTC Desire HD, samt dem med Samsung Galaxy S II… och hade butiken varit öppen sent i eftermiddags hade jag köpt mig en Galaxy S II. Nu får jag ge mig till tåls.

Till iPad:en vill jag ha Apples Camera Connection Kit för att kunna ladda över bilder från systemkameran direkt till paddan och kanske därifrån vidare ut på nätet. Och så vore det kul att ha trådlös överföring mellan kameran och datorn, m.h.a Eye-Fi. Inte för att det känns som något måste, men det vore förbaskat kul att prova.

Prylar, prylar, prylar… tänk så roligt man kan ha det.

Och det var söndagmorgon

Strax efter gryningen vaknade jag med rossliga luftvägar, konstaterade att det vore bättre med en upprätt ställning och steg sålunda upp i avsikt att inta fåtöljen. Med mig tog jag Fangland och mina senaste iLeksaker i avsikt att fortsätta läsningen. Eller sova, om nu kroppen skulle visa sig föredra det.

Jag kom dock inte längre än till köket, där jag blandade och intog en cocktail baserad på brustablett, vilken förhoppningsvis lindrar både huvudvärk och lätt förhöjd kroppstemperatur, och nu alltså sitter och skriver på ett blogginlägg.

Äntligen.

Det har gått för lång tid, blivit för lite skrivet och ju längre man väntar desto svårare blir det eftersom mängden sådant som borde omskrivas ständigt ökar. Vilket lätt och snart gör det hela oöverstigligt. Och därför borde man strunta i historiken helt och hållet och bara skriva om det som är mest aktuellt just då. Det andra kan man alltid komplettera med vartefter. Eller helt hoppa över.

Men nu skriver jag bara så får det bli vad det blir.

IMG_0843-2.jpg Fangland, ja. Den har jag varit ungefär halvvägs igenom rätt länge. Det är fullt möjligt att jag hållit på med den ända sedan jag senast nämnde den i ett blogginlägg, men på den punkten (som så många andra) saknar jag minne. Jag har i alla fall inte läst något annat sedan jag började på den.

Det flöt på bra i första halvan, då historien ändå tycktes följa ett klassiskt kronologiskt berättarscenario, men sedan gjorde man ett perspektivbyte och samtidigt skaffade jag mig andra distraktioner så då orkade jag inte hänga med längre. Nu i veckan tog jag upp boken igen för att bli klar med den så jag kan gå vidare med annat, mer lättläst. Jag gillar inte att lämna saker oavslutade – och sålunda händer det sig lite för ofta att en svåravslutad sak tillåts stoppa upp hela flödet, på mer eller mindre lång tid. Men nu är jag på gång igen!

En anledning till att jag läst så lite på sistone är iPad:en. I stället för att läsa har jag tittat på video (typ Lightroom Killer Tips) eller lyssnat på podcasts (läs: Java Posse, mestadels). Video som lunchsällskap, podcast på promenaderna till/från jobbet. Det blir oändligt mycket lättare att gå när man har något att lyssna på!

Jag har visst inga foton på iPad:en som sådan, men gravyren ser ut så här:

Mia is a geek // Om detta vore en Android-platta...

Till och från jobbet funkar det bra med iPad eftersom jag ändå alltid har väskan med, men på vanliga promenader känns det onödigt att släpa på den och sålunda har jag övervägt att köpa mig en iPod hur länge som helst. I torsdags slog jag till, så nu har jag en sådan där liten söt en som man kan sätta fast i kläderna. iPod nano, grafitgrå – den snyggaste av färgerna som fanns hemma.

IMG_2865.jpg

Inlägget blev inte färdigskrivet innan vi trillade ut på stan för att få luft och lchf-kaffe (jodå, det funkade idag med) på det vanliga stället, där vi sedan satt kvar bra länge och bara pratade och tittade på människor. Stilla söndagsnöje och ungefär vad man klarar av när man är så där lagom förkyld som jag.

IMG_2969.jpg

En reflektion under morgonen var att fåglarna formligen skriker så här års.

iPad:en har landat

Ja, i morse handlade det så klart främst om att försöka lokalisera min uppenbarligen någonstans levererade iPad. Det är ju så att jag jobbar som konsult, sitter ute hos kund, och är bara så där halvt synlig i kundens register. Vilket innebär att om någon hos kunden vill nå mig så finns det inget telefonnummer registrerat och jag har två olika mailadresser. En som går till min arbetsgivares mailsystem och en som går till kundens dito. Så visst, det går att få ta i mig, om man anstränger sig, men det törs jag inte lita på att folk gör. Särskilt om de oförhappandes fått ett iPad-paket i händerna.

Prio ett var alltså att hitta paketet och jag började i receptionen för det hus jag sitter i. På den adress jag angivit. Stängt, igenbommat. Nå, det här är ingen centralbyggnad så jag går till den större receptionen i nästa hus. Det är för övrigt i det huset jag står ”folkbokförd” – mitt namn är i kundens register kopplat dit. Där möts jag av en mycket trevlig och oerhört hjälpsam kvinna, som varit med om sådant här förr. Hon berättar att alla paket levereras till godsmottagningen, som ligger ett antal kvarter härifrån, eftersom receptionerna här inte tar emot försändelser. Och ska hon ringa godsmottagningen för min räkning och fråga efter paketet? Det får hon så klart gärna göra.

Det tar en stund innan någon i andra änden lyfter luren och sedan ställer hon frågan och så tar det tid igen och därefter låter det som om man inte fått in mitt paket. Jag ger ytterligare ett par detaljer, bl.a. namnet på den som signerat mottagandet och till slut får vi faktiskt veta att jodå, min försändelse ligger där och javisst, det går bra att jag kommer och hämtar. Så jag tackar med stor värme och lättnad för receptionisthjälpen och ger mig ut på vandring.

Godsmottagningen ligger längre bort än jag tänkt mig, även om jag inte har några som helst problem att hitta dit. Kvarter är luriga på det sättet – de är på något sätt alltid längre än den mentala bild man har av dem. Ett kvarter låter lite. Två kvarter låter inte heller så farligt. Det här var fler än så. Fyra, fem kanske? Isande kallt är det ute, men jag blir varm av tempot. Jag har ju bråttom att få lägga vantarna på min iPad! Så att jag sedan kan jobba med fullt fokus. Hur det än är är det svårt att koncentrera sig på arbete när man har huvudet fullt av möjligen fåfänga farhågor.

Jag kommer in på en bakgård, där det står några budbilar och lastar av. Dold bakom en av dem hittar jag en dörr, ringer på klockan och får grönt ljus. Stiger in och tittar mig förvirrat omkring med igenimmade glasögon. En snubbe bakom en glasruta viftar mig vidare in i själva lagerlokalerna. Många hyllor finns det. Där tas jag emot av en trevlig prick som när jag beskriver läget och hänvisar till telefonsamtalet vet precis vad jag är ute efter. Han hämtar mina paket, för det är tydligen tre kollin det handlar om. Små, men dock. Jag får kvittera leveransen genom att skriva min signatur på någon cool liten elektronisk grunka och så är det klart. Ut går jag med en nästan onödigt stor kartong under armen.

På vägen tillbaka funderar jag på att gå förbi och köpa lite halvfint kaffe för att fira, men inser att jag har händerna precis lagom fulla som det är och sålunda nöjer jag mig med att stanna till vid en busshållplats, ta en liten bild med nallefånen och twittra ut min triumf till cybervärlden. Alltmedan glasögonens imma fortsatt skymmer sikten. Varm.

Och så var det med den saken. Ingen större skada skedd, alltså, trots mina tidigare frustrerat upprörda utrop – det är mest jag som våndats och tänkt katastroftankar helt i onödan. Fast inte rådde någon vidare samordning mellan Apple och budfirman – avdelningen ”så förvirrar man sina kunder”, tänker jag. Resten av dagen har jag jobbat och tänker öppna kartongen först därhemma. Vilket blir vilken timme som helst nu, eftersom det är dags att gå för dagen.

Det här med logistik är svårt

Som alla säkert minns beställde jag en iPad från Apple, via deras nätbutik. Det börjar kännas som en dålig idé.

Beräknat leveransdatum hoppade lite hit och dit, men det senaste budet var 19 februari, d.v.s i lördags.

I fredags stod det på spårningssidan att jag skulle kontakta budfirman, som alltså skulle leverera paketet till mig, så det gjorde jag. Fånigt nog ville man ha en adress – okej, varför fylla i en adress när man lägger beställningen då? Eller rättare sagt, kunde man inte utgå från att den leveransadress jag angivit var den de skulle använda? Hur som helst kom vi fram till att de skulle leverera paketet till min arbetsplats i stället för till hemadressen. För ser ni, de levererar bara under kontorstid och då är jag normalt sett på kontoret. Så det var väl i och för sig bra att de frågade, även om jag gott kunde ha jobbat hemma den dag de skulle leverera.

Sedan stördes jag av att det verkar närmast obligatoriskt att sitta hos ett företag och vara nåbar via en reception. Jag försökte förklara att det räcker med gatuadressen och mitt telefonnummer, men vet inte om budskapet gick fram så nu var jag rätt säker på att de kommer att försöka gå via receptionen som givetvis inte har en susning om att jag finns här – utomstående och ambulerande konsult som jag är. Av någon anledning är jag helt och fullständigt övertygad om att jag inte kommer att få någon iPad idag, alldeles oavsett att det är överenskommet så.

Vid halv två-tiden idag kom det ett mail, som jag läste ungefär en timme senare. Rubriken var ”Leveransförsök misslyckades”, vilket fick mig att se rött då det ju bekräftade alla mina farhågor och förutfattade meningar.

Bästa NNN!

Tack för att du handlar hos Apple Store.

Din beställning är klar för leverans, men vi måste få en bekräftelse på att adressen eller eventuell portkod stämmer. Kontakta XXX på ### ### #### och ha ditt 10-siffriga kundreferensnummer XXXXXXXXXX för att bekräfta leveransadressen.

Om XXX inte hör något från dig inom de närmaste 5 arbetsdagarna gör vi som vi tror är bäst och avbryter beställningen.

Tack på förhand för din hjälp.

Om du redan har kontaktat XXX eller tagit emot din beställning ber vi dig att bortse från det här meddelandet.

Med vänlig hälsning
Vi som arbetar på Apple Store

Jag svor och kastade mig på telefonen och fick veta att deras datorsystem var nere så de kunde tyvärr inte alls hjälpa mig och bad mig sålunda återkomma. Någon annan dag, förstås. Det fanns dock fortfarande en chans att paketet skulle levereras idag, så det var bara att hålla tummarna för att det ändå skulle funka som det var sagt.

Så jag höll tummarna. Hårt höll jag dem.

Och tumhållningen hjälpte inte… klockan har passerat fem och vare sig paket eller telefonsamtal har jag fått.

Nä, nu! På spårningssidan står att paketet levererats. Idag. Signerat med ett mansnamn. Vad i helvete händer!?

Påfyllning i bokhyllan

IMG_0843-2.jpgIMG_0824-2.jpgIdag kom alla mina beställda böcker på en gång. Fangland såväl som bunten med 3 Butcher, 2 Frost, 2 Ward. Lustigt, det där, att olika leveranser ofta kommer på samma dag. Ibland misstänker jag att man faktiskt bara delar ut post en gång i veckan.

Så… när jag nu snart läst ut Vamps and the City (Sparks) tänkte jag mig att sätta tänderna i (no pun intended, men det hindrar ju inte att man låter sig roas ändå) Fangland. Jag vet inte mycket mer om den än att åsikterna om den växlar. Och det är så jag vill ha det – jag vill väldigt gärna nalkas mig olika saker förutsättningslöst, utan förutfattade meningar. Endast så kan jag vara säker på att kunna bilda mig en egen uppfattning.

Utöver dessa leveranser fick jag också ett sms från Apple, som ville meddela att en sändning har skickats (sic!). Beräknad leverans senast 22-02-2011. Där ser man… förut var det 16-18 februari som gällde. Vad var det jag sade, va?

Etikettmoln