Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘böcker’

Sinnes- och minnesmänniska

Jag funderar över vilken sorts sinnesmänniska jag är egentligen. Det är Henrik Fexeus som har fått mig att tänka på det här – inspirerad av samtal med en kollega lyssnar jag nämligen på Fexeus bok, ”Konsten att läsa tankar”, och fastnade rejält på det fjärde avsnittet som bland annat pratar om sinnesintryck.

Vi får där bl.a. veta att man behöver anpassa sitt budskap efter vilket sinne hos mottagaren som är dominant, eller ge något litet för vart och ett av sinnena om publiken består av många personer som förmodligen har lite olika preferenser.

En person som föredrar synintryck förstår bäst ett budskap om det framförs i dylika termer: ”Det ser bra ut”. Den som föredrar hörselintryck tolkar bäst den typen av formuleringar: ”Det låter bra”. Kinestetiska personer föredrar fysiska intryck som beröring, temperatur etc (externt) och känslor (internt): ”Det känns bra” – eller (tänker jag) ”koden stinker!” eller ”koden ger mig huvudvärk!”. Och så finns det de som föredrar logik och gärna resonerar med sig själva. De benämns ofta digital eller binära – det blir av eller på, svart eller vitt. Fexeus kallar dem neutrala, såsom mindre beroende av yttre stimuli än övriga typer.

Ja, jag kan inte kondensera avsnittet i några enstaka ord och har säkert fått en del om bakfoten, men det känns verkligen som om jag behöver tänka mer på ämnet. Och jag noterar självmedvetet att jag här använde ett känslorelaterat sätt att uttrycka min tanke. Jag har aldrig tänkt särskilt mycket i sådana banor förut, även om jag varit medveten om att vi tar till oss information på olika sätt. Vissa behöver läsa, andra behöver höra och somliga behöver skriva. Typ så.

Så… vilken sorts sinnesmänniska är jag?

Spontant skulle jag säga att jag är känslo-/känselmänniska. Jag är helt torsk på det här med känslor av händelser, situationer, företeelser och blir lätt lyrisk över känslan av en struktur eller doften och smaken av en dryck. Eller konsistenser och då särskilt gällande det jag stoppar i munnen. Mat och dryck, vad tänkte du? Ska jag beskriva något ganska abstrakt blir det ofta just i känslotermer.

Åh, vilka fantastiska inre, känslomässigt rika, upplevelser jag kan få genom att blunda och bara föreställa mig hur det skulle vara… ibland baserat på minnen. Men utan att blunda kan jag inte fokusera på det inre, för då stör synintrycken.

Samtidigt tycker jag ju att jag ser allt i bilder, och för att förstå saker så behöver jag först skapa en mental bild av dem. Rita upp någon sorts diagram i huvudet eller i alla fall en visuell representation. Programvara uttrycks i strukturdiagram. Jag ser lagerarkitektur, klass-, interaktions- och sekvensdiagram. Men det kan ju bero på att vi i branschen visualiserar programvara med hjälp av just dessa typer av diagram. Vilket i och för sig i sin tur kan bero på att det är så vi som människor lättare kan förstå den. Eller bara vissa av oss? Det vete katten.

Och ljudmänniska är jag ju också, på flera sätt. Det exempel Henrik tog upp och som jag tog fasta på är att man lätt blir distraherad av ljud. Själv tappar jag t.ex. tråden mitt i en mening om det i högtalarna på krogen spelas musik som tilltalar mig. Eller har väldigt svårt för att stänga ute mina kollegors pratande när jag ska försöka fokusera på mina egna uppgifter. Det går lättare med andras kollegor, har jag noterat, eftersom ämnena då är mindre relevanta eller viktiga för mig att fokusera på. Då blir pratet ofta mer av ett lugnande bakgrundsbrus, som ger mig extra bra fokusförmåga. Tänk så man fungerar. Undrar hur personligt det är?

När jag var yngre, kanske främst i tonåren, förlitade jag mig mycket på logiska resonemang. Då försökte jag alltid resonera mig fram till mina åsikter, snarare än att känna efter vad jag tyckte. Så här i efterhand tänker jag att det nog hade mycket att göra med att aldrig kunna beslås med ologik, att alltid kunna försvara mina ståndpunkter med väl underbyggda logiska argument. Undrar var det kom ifrån, egentligen? Här börjar jag nog misstänka föräldraskapet. Mina känslor, som ändå är så stor del av mig, var inget jag fick eller kunde förlita mig på. Då. Idag fungerar jag annorlunda och vågar lita på magkänslan, min intuition. Icke desto mindre känner jag ändå att jag måste motivera detta med att magkänslan säkert baserar sig på erfarenhet och därmed är helt logisk och väl underbyggd.

Så, där har vi svaret!
Logisk känslomänniska, som störs av syn- och hörselintryck.
Det var väl inte så svårt? När jag väl fick sätta ord på saker.

Det logiskt sakliga skrevs det också om i boken. Hur avsaknaden av sinnesord paradoxalt nog kan göra budskapet mindre tydligt och öppna dörrarna för egen tolkning hos mottagaren. Där tänker jag på hur jag själv försöker uttrycka mig i skriftlig kommunikation, främst i tjänsten. Glasklart och otvetydigt. Avskalat och utan just sinnesord. Och när jag skriver tolkning korrigerar mitt inre jag genast ordet till feltolkning. Där försökte jag hitta ett passande adjektiv för att precisera den aspekten av mitt inre jag, men misslyckades. Svartsynt, bitter, pessimistisk, realistisk, saklig, sarkastisk, luttrad, desillusionerad, … ja, vad menar jag? Adjektiv är fantastiska små varelser, men ack så svåra att på pricken fånga!

En bit ur e-boken (finns inte med ljudversionen):

En intressant fråga: Om vår hjärna har så svårt att skilja på vad som är våra fantasier och vad som är våra faktiska upplevelser av världen, hur kan vi då vara säkra på vad som är verkligt och vad som bara är en hallucination? Och är det någon skillnad? Fundera på den, du.

Ungefär just precis det sade jag i ett av samtalen med kollegan och jag fick då känslan av att det inte var en tanke hen hade tänkt förut. Själv har jag tänkt den många, många gånger genom åren. Som den tvivlare och grubblare jag är – och ännu mer har varit… Är jag alldeles för klok för att hålla mig inom ramarna som tilldelats oss eller är jag bara rädd för att ha blivit vilseledd och grundlurad?

Som barn och under tonåren tänkte och grubblade jag väldigt mycket. Det var ungefär det jag gjorde förutom att läsa böcker. Och spela piano. I tonåren, när jag inte hängde med kompisar, fanns det inte riktigt lika mycket tid att läsa men läste gjorde jag ändå alltid, om inte annat så åtminstone den där sista stunden innan jag skulle sova. Främst böcker från någon av morsans bokklubbar. Jag hade bra koll på den tidens tantsnusk och mainstream-litteratur och minns hur jag så småningom, när jag väl börjat hitta mitt eget liv som vuxen, tröttnade och började läsa andra sorters böcker. Under 90-talet blev det en hel del böcker om personlig utveckling och flum av new age-karaktär. Strax före millennieskiftet hittade jag via Ender’s Game fram till science fiction och lite fantasy och pratar vi skönlitteratur är det där jag stannat kvar. Nu på senare tid har jag mest läst facklitteratur. Skönt att se att man förändras, tycker jag. Vart är jag på väg?

Sedan skrev jag också en del, men då främst i form av dagboksanteckningar. Att skriva ned saker är ett så bra sätt att bearbeta upplevelser och synliggöra sammanhang. För mig, åtminstone. När jag skriver ser jag plötsligt saker i ett nytt ljus, jag tvingas reflektera och förstår mer vad det egentligen handlar om. Det gäller fortfarande i mycket hög grad, fast jag skriver alldeles för sällan.

Åter till tonåren. När jag inte läste böcker eller skrev dagbok lyssnade jag på, spelade eller komponerade musik, både via musikanläggning och instrument. Elpiano eller akustisk gitarr. Jag lirade i band på högstadiet, genom gymnasiet. Ibland undrar jag faktiskt vad som hade hänt om jag fortsatt med det även efter examen, när jag flyttade till Stockholm för att börja jobba. Hade jag varit där jag är idag, var hade jag i så fall kunnat hamna? Det får jag aldrig veta. Livet här är ju inte som i The Flash eller Legends of Tomorrow eller för den delen Fringe, där man ibland får möjlighet att utforska alternativa verkligheter. Jag är tvehågsen.

Annat jag funderar på ibland är vad som hade hänt om jag inte varit så less på skolan utan i stället studerat vidare, på högskolan. Vad jag kan minnas var det antingen systemerare eller programmerare jag i så fall hade läst till, för det var vad som gavs på Luleå tekniska högskola som än idag är belägen tvärs över vattnet från där vi bodde. Att läsa i Umeå fanns inte på min karta. Jag minns att min störste konkurrent på gymnasiet slutade efter tre år för att läsa matematik i Umeå. Själv var jag som sagt skoltrött och gick alla fyra år för att få en examen. Jag är sålunda en mäktig gymnasieingenjör. I elkraft. Jippi. Nu är jag dessutom turboladdad med nästan 60 högskolepoäng inom data och programmering.

Vi kan konstatera att jag för närvarande genomlider någon sorts ålderskris.

Annonser

Semesterstart

Årets sommarsemester har börjat. Fast den blir i två omgångar – först tre och sedan två veckor, med jobbvecka mitt i. Tjänstgörande utvecklare saknades så mitt allra mest ansvarsfulla jag kastade sig på svärdet och erbjöd mig att arbeta. Jag tror inte att jobbet kommer att bli så betungande eftersom de flesta av våra användare liksom den absoluta majoriteten av mina kollegor lär semestra då.

Tänk, när de svettas på någon överbefolkad strand kan jag sitta ”ensam” på ett svalt kontor och arbeta ostört. Så mycket jag kommer att få gjort den veckan! Ja, jag citerar ordet ensam eftersom kollegan vid bordet bredvid också kommer att jobba då. Men jag antar att hen kommer att fokusera på sina egna uppgifter och lämna mig ifred. Och om inte… tja, då kanske vi bara får det trevligt i stället.

Semesterplaner då? Nja, inte många konkreta sådana i år heller – förutom att jag ska färdigställa höstens kurs och det i vanlig ordning blir en tripp norröver. Utöver det får vi se vad det blir. Jag orkar faktiskt inte tänka bortom kursen, för det är bara den och att hälsa på familjen som är prioriterat denna sommar. Allt utöver det är enligt min egen uppfattning att betrakta som ren och skär bonus.

Efter förra helgens kongress behövde jag naturligtvis skaffa fler böcker och det resulterade i en beställning från SF-bokhandeln (svenska böcker i döda träd-form) och utnyttjande av krediter hos Audible (engelskspråkiga ljudböcker).

De svenska böckerna är främst antologier, men också ett par romaner och en novellsamling. Skyddsrummet Luxgatan (novellsamling av Jerker Virdborg), Odinsbarn (Siri Pettersen) och 1007 (Johannes Pinter) – för vem kan motstå en beskrivning som den nedan (i kombo med tips från andra)? Inte jag i alla fall.

Du har just blivit biten och smittad av någon form av… virus. Du kan inte äta vanlig mat. Silver bränner mot din hud. Dagsljus är direkt dödligt.

Du bor i Gällivare. Ovanför polcirkeln. Samtidigt som du blev smittad så inträdde sommarsolståndet.

Nu är du fånge i din lilla lägenhet. Du kan inte jaga efter mat. Det frätande dagsljuset blir alltmer outhärdligt.

Det enda du behöver göra är att överleva en dag.

Problemet är att dagen är 1007 timmar lång…

De engelskspråkiga ljudböckerna är The Aeronaut’s Windlass (Jim Butcher), som läses av Euan Morton – en röst jag genast fastnade för – och ännu en antologi (delvis läst av samme Morton) med historier utvalda av Neil Gaiman och Al Sarrantonio. Antologin heter Stories: All-New Tales. Jag hoppas verkligen att det i sommar kommer att finnas tid och lust att läsa en bok eller två. Minst.

Söndag på Fantastika 2016, a.k.a. Swecon

Jag var ruskigt trött även denna morgon, men i alla fall framme vid cirka lunch.

12:00

Robotars moral

Robotars moral - min första panel för dagen på #swecon.

Anna Davour (moderator), Simon Lundin, Thomas Padron-McCarthy, Tommy Persson. Det var många olika intressanta tankar och synsätt som dök upp i den här diskussionen, som bjöd på glada skratt men också lämnade en del funderingar efter sig. Var går gränsen mellan maskin och medvetande? När kan vi delegera ansvaret för robotens agerande till den själv, så att vi själva slipper ta ansvar? Och är inte människan egentligen redan moraliskt underlägsen programmerade regler? Tänk dig självkörande bilar, där Trafikverket bestämmer vilken algoritm som ska användas… Tanken svindlar. Tiden blev för knapp.

Ett boktips jag fick med mig härifrån: The Mechanical (Ian Tregillis).

13:00

Onda Cirkeln pratar tv-serier

Onda Cirkeln (minus 2 pers) pratar tv-serier. #swecon

Anna Bark Persson, Nahal Ghanbari, Fia Karlsson och Hanna Svensson samt moderatorn Johan Jönsson. Fantastiskt roligt att få se (några fler av) människorna bakom bloggen och höra dem lika engagerade som när man läser bloggen. Kloka tankar, men lite ont om de tips på braiga tv-serier som jag hade hoppats på – eller är problemet månne snarare att vi ser samma serier? Det var inte många nämnda jag inte redan ser/sett… Vilket iofs kanske säger mest om hur jag slösar använder min livstid.

15:00

Fantastikens Stockholm

Fantastikens Stockholm. #swecon

Maths Claesson, Kristina Hård, Boel Bermann och Carolina Gómez Lagerlöf (moderator). Det är arbetsbesparande för författaren att välja miljöer som folk redan känner till, men ger större frihet att fabulera om man väljer fiktiva orter/städer. Det mesta av fantastiken som utspelar sig i Stockholm är dystopiskt. Boknyfikenhet: Stockholms undergång. Många titlar i snabbt tempo, men några var: Tandooriälgen (Zac O’Yeah), COMA (Annika Lidne), Skyddsrummet Luxgatan (Jerker Virdborg). I övrigt blev jag inspirerad att skriva mer själv. Vilket år som helst blir det tid över…

16:00

Avslutningsceremoni med kören Gléowine

Kören Gléowine (från Forodrim) uppträder i samband med avslutningsceremonin. #swecon

Hedersgästerna tackades och fick varsin bok i present.

Tack till Hedersgästerna. #swecon

The Spirit of Swecon lämnades över till nästa års arrangörer, och det var visst inte helt enkelt att få ihop den efter att anden fångats in. Men roligt!

Infångande av "the #swecon spirit" inför transport till Uppsala.

17:00

Dead Dog Party

När avslutningen klarats av blev det allmän samling i Bistron (för dem som ville) och jag drack under det par timmar jag stannade några flasköl, Red Seal och Zodiak, varav den sistnämnda verkligen smakade godis. Jag satt vid ett bord tillsammans med Hanna och Janne och fick den äran att prata både med några av de andra från Onda Cirkeln och några nya bekantskaper, varav jag i alla fall sett några vid tidigare tillfällen. En av dem visade sig också vara vän till en kollega på nuvarande uppdrag.

Så där allmänt har kongressen varit riktigt bra och jag har åter blivit inspirerad samt pratat med nya människor och skapat möjligheter för framtiden. Och jag lovade att komma på Kontur i Uppsala nästa år, så det är inskrivet i kalendern.

(se även rapporterna från fredag och lördag)

Lördag på Fantastika 2016, a.k.a. Swecon

Jag var precis huuur trött som helst i morse och det ihärdiga regnandet lockade inte heller till avfärd så jag gav mig iväg hemifrån först framåt lunchtid. Anlände i perfekt tid till den första av panelerna nedan och fick även sällskap av Hanna.

13:00

Could Sweden take the lead in the new space race?

Could Sweden take the lead in the new space race? Panel på #swecon.

Paneldiskussion mellan Anna Davour (moderator), Carolyn Ives Gilman (historiker och författare), Samuel Regandell (doktorand vid Institutionen för fysik och astronomi, Astronomi och rymdfysik, Uppsala universitet), Jon-Erik Dahlin (Svenska Rymdsällskapet).

14:00

Skrämmande svenskar

Skrämmande svenskar på #swecon.

Det handlade om skräcklitteratur. På bilden: Marcus Olausson, Helena Dahlgren, Jonny Berg och Mats Strandberg. Här blev jag än mer övertygad om att jag ska läsa Färjan (Mats Strandberg). Och kanske även Skönheten (Christian Johansson) och 1007 (Johannes Pinter).

16:00

Nordic fantasy

Panelen pratar om Nordic fantasy på #swecon.

Jukka Halme (Is^H^HFinland), Saara Henriksson (Finland), Kristina Hård (Sverige), Flemming Rasch (Danmark), Rolf Andersen (Norge).

Jag behöver läsa Odinsbarn, av Siri Pettersen – inte minst eftersom hon tydligen blir en av hedersgästerna på Kontur 2017, nästa års Swecon.

17:00

Hedersgästintervju med Jerry Määttä

Hedersgästintervju med Jerry Määttä. #swecon

Intervjuare (med den äran): Johan Anglemark. Det blev ett trevligt samtal och efteråt kände jag mig riktigt avundsjuk på Jerry, som får grotta ned sig i science fiction och dess fandom och fanzines och sånt. I jobbet!

18:00

That’s why I killed him!

That's why I killed him! Panel på #swecon

Markku Soikkeli, Maria Turtschaninoff, Mats Strandberg, Ian Sales och Anna Jakobsson Lund pratade om bl.a. karaktärsbyggande i skrivandet. Det var inte utan att jag tänkte på mitt eget skrivande under NaNoWriMo 2014 och blev sugen på att göra det ordentligt, men det lär ju dröja innan jag har tid och kraft över för sånt med tanke på mitt myckna studerande.

Ja, längre än så här blev inte min dag, men det var ungefär vad jag orkade med.

(se även rapporterna från fredag och söndag)

Fredag på Fantastika 2016, a.k.a. Swecon

Så började det. Jag kom iväg hemifrån lite sent, vilket ledde till att jag missade kongressens första panel och hade god marginal till öppningsceremonin, som klarades av på vad som kändes som rekordtid. Man hade kunnat ägna mer tid åt presentation av hedersgästerna, då inte alla känner till dem sedan tidigare.

Resten av kvällen bestod huvudsakligen av paneler, men jag pratade lite grann med några av de andra besökarna. Fia var den jag först fick syn på och hälsade på och där var även ett sushipar från förra året och sedan fick jag sällskap av en yngre Marcus (?) till öppningsceremonin, där också Hanna dök upp. I pausen därefter pratade jag med Jukka S från finsk fandom och fick sällskap av honom vid efterkommande paneldiskussion. Mer social än så behöver jag inte vara.

19:00

We remember Octavia Butler

Det pratas om Octavia Butler här, på #swecon.

Här var det lite synd att bara en av de tre icke-moderatorerna hade läst hennes sista roman, Fledgling, som är den enda jag läst, men annars blev jag mest bara inspirerad att läsa fler av Butlers alster. Kindred!

Deltagare, från vänster: Anna Bark Persson (moderator), Caroline Mullan, John-Henri Holmberg, Martin Halldin.

20:00

Hedersgästintervju med Maria Turtschaninoff

Hedersgästintervju med Maria Turtschaninoff. #swecon

Intervjuaren Nahal Ghanbari gjorde ett i mitt tycke fantastiskt jobb och visade sig väl insatt i Marias litterära produktion. Maria själv var ett nöje att lyssna på. Hon tycktes ta sig själv på lagom allvar och gav ett både proffsigt och mänskligt intryck på samma gång. Det ska bli spännande att se vart hennes skrivande tar vägen framöver, med tanke på att hon inte planerar! Även här blev jag inspirerad att läsa, börjar väl med Arra.

21:00

A conversation about books

A conversation about books, Linnéa Anglemark och Caroline Mullan. #swecon

Caroline Mullan och Linnéa Anglemark samtalade om böcker vilket var intressant att lyssna på. Inte minst när de pratade om vilken som var den första bok de mindes sig ha läst och jag inte trodde att jag kunde komma ihåg någon, men hade sökt fram Doctor Doolittle ett par minuter innan Caroline nämnde namnet. Båda rekommenderade oss att läsa Memoirs of a space woman (Naomi Mitchison), så det ska jag överväga att göra.

En bra första dag, som slutade med Hanna-sällskap på sista bussen hem!

(se även rapporterna från lördag och söndag)

Aktiv inaktivitet, snart kongress!

Jag grunnar på vad det egentligen är som är fel när man (som jag nu) verkligen inte förmår sig att göra i princip någonting alls. Just nu orkar jag inte ens släpa mig tillbaka till soffan, 5 meter bort i samma rum, för att klicka mig vidare bland tv-serierna på äppel-tv:n. Eller, orkar och orkar… det känns inte värt besväret. Samtidigt är det något inom mig som gnager och säger mig att ”du gör fel”. Eller kanske är det mer ”du borde … ”? Fast jag vet inte vad jag i så fall borde, så… i stället för att grubbla fokuserar jag på att peppa inför dagens evenemang!

I eftermiddag börjar Swecon och Fantastika 2016. Jag har planerat att vara där, rentav tagit ledigt från jobbet idag, så det får bli dagens stora ansträngning, att göra sig i ordning för att åka en bussresa och ta en kort promenad. Registrera sig och… ja, kanske se någon bekant. Definitivt gå på någon panel eller många.

Så där, nu har jag kollat igenom programmet från början till slut och (i appen) prickat in de sessioner som känns mest intressanta och kan då konstatera att det blir en lång kväll i kväll, men troligen en helt ledig sådan i morgon kväll. Och på söndag kan det bli både till och från, då där finns både kanske- och måste-paneler att gå på, men jag känner orken tryta redan nu så vi får se vad det blir.

Det är himla synd att jag inte läst någon av böckerna jag köpte i Linköping, för det ser ut som att alla tre författarna kommer att närvara på årets kongress och det hade ju verkligen varit roligt att kunna berätta för dem hur mycket jag tyckte om deras böcker! Hade jag läst och ogillat skulle jag förstås inte säga något alls.

Och härmed har jag visst samlat kraft att återvända till soffan. Eller nja, måste väl tänka på att få i mig något ätbart (plus kaffe) också innan jag åker hemifrån, så reviderad plan: fixa mat, äta i soffan till lämplig tv-serie. Fixa/dricka kaffe. Ja!

ConFuse 2015, a.k.a. Swecon

Con som i kongress, måste jag lära mig – jag tänker och säger jämt konferens, men det är det ju inte riktigt. Somliga kallar det visst även konvent, men det ord jag hör oftast från de redan frälsta är kongress så det får det bli för mig med.

ConFuse är den svenska nationella sf- och fantasykongressen 2015 (dvs. årets Swecon).

Forna och framtida kongresser

Jag hade tänkt deltaKontrast 2012, vilket inte blev av. Däremot var jag med på motsvarande evenemang året efter, Fantastika 2013, som hölls i Stockholm. Förra gången skrev jag uppenbarligen (tro mig, jag sökte och hittade intet) inget på bloggen om mina upplevelser i och av fandom. Vad jag minns kände jag mig en smula osäker, obekväm och utomstående, men tyckte ändå om att vara där. Att höra andra och likasinnade diskutera olika vinklar och ämnen inom science fiction och fantasy. Och visst funderade jag på att bevista Steampunkfestivalen, som var 2014 års Swecon, men det blev inte heller. Jag saknar fullgod ursäkt.

Men nu! Från och med nu borde inget kunna hindra mig från att vara med. Nu känner jag mig där och redo och åtminstone en liten aning ljummen i kläderna, så det finns inga hinder. I alla fall inga inre och mentala eller känslomässiga hinder. Hav förtröstan, dock, då det säkert kan hinna dyka upp något innan det är dags igen. 17-19 juni 2016, om jag inte minns alldeles fel. I Stockholm.

Inför och till årets kongress

Så… vad vill jag säga om ConFuse 2015, då? Massor, misstänker jag.

Jag hade sedan länge beslutat mig för att åka dit och vara med alla dagar, samt bokat in datumen i kalendern för att garanterat inte råka boka in annat då.

I mitten på juli tog jag tag i det hela och började med att konsultera Hanna för att höra att och om hon hade bokat boende och resa och var hon tänkt att bo etc. Därefter bokade jag raskt rum till mig och sambon samt tågbiljetter efter behov, vilket innebar för mig och Hanna dit och för mig och sambon hem. Det är alltid trevligt att ha resesällskap, inte minst för att slippa konfrontera några främlingar.

Jag bodde på hotellet där kongressen hölls, d.v.s. Frimurarehotellet i Linköping. Fredagen hade jag sedan länge mutat in som ledig och fick därför en lagom lat förmiddag hemma (med The Walking Dead) innan det var dags att hoppa på tåget tillsammans med Hanna, som strax upptäckte att sätet bakom henne var bokat av ingen mindre än Feeejay, som glatt presenterade sig för mig (som ju då var en för henne ny och okänd stjärna) och otvunget pratade på. Så skönt det är med lättsamma människor så att man slipper känna sig bortkommen!

Resan gick snabbt och Feeejay förgyllde den lite extra genom att donera en liten påse dillchips till Hanna. Och jag fick såklart också smaka. Sambon (som var kvar i Stockholm och därför bara kunde läsa om det på Twitter/Instagram) blev så avis att jag bestämde mig för att köpa en påse ute på stan och lämna den åt honom på hotellrummet. Gesten blev uppskattad! ”*LOL* för chipsen :)”, kom det på Hangouts när han anlänt (och jag lyssnade på en session eller föreläsning eller paneldebatt eller vad de nu kallas i kongressprogrammet).

Hotellet låg bara ett par stenkast från stationen och tur var väl det eftersom det hela denna helg var rejält sommarvarmt och jag hade inte pallat några längre promenader. Vi träffade redan på vägen till hotellet två större personer (och en mindre), som åkt från Stockholm med samma tåg. Vi blev presenterade för varandra och jag har glömt namnen… Trevliga och lättpratade! Fandom-folk.

Vi checkade in, vilade lite snabbt, hämtade ut våra besöksbrickor och gick ut på stan för att äta burgare, och köpa glass på Bosses glassbar – ett måste när man besöker Linköping, visste ju jag som besökt stan då och då ända sedan 1999. Det gladde mig att jag fick introducera Bosses-glass för ännu någon, även om det kändes lite kymigt att Hanna åkte på att betala min eftersom jag saknade kontanter. Kom ihåg det, gott folk, att Bosses glassbar inte tar kortbetalning!

Jag valde för övrigt hallonchoklad-glass, som var mycket god. Min glasskula var rejält stor och räckte hur länge som helst. Väl tillbaka på hotellet slog vi oss ned vid receptionen för att äta färdigt och vänta in kongressens officiella öppnande.

Inledning

Plötsligt såg jag en välbekant silhuett närma sig kongresslobbyn – Snowflake (som också bloggat om kongressen)! Jag hade visserligen läst någonstans på nätet att hon funderat på att gå, men fått för mig att hon skulle komma först på lördagen. Fel! Desto roligare nu då, när bland det första som händer är att jag träffar någon jag redan känner. Det bådade gott inför resten av kongressen!

( …och kommen så här långt tog jag bloggpaus, för att sådant som nattsömn och avlönat arbete och tittande på tv-serier och jag vet inte vad allt som kom i vägen. Pausen kom uppenbarligen att räcka i fyra veckor men nu jäklar tänker jag se till att bli klar! Även om det blir avhugget. Inlägget ska ut, så är det bara.

Jag är glad att jag åtminstone hade snitslat banan lite genom att skriva in vilka programpunkter jag var med på. Tanken jag hade var att skriva några meningar om dem som för mig var särskilt speciella av en eller annan anledning, men vi får väl se hur det går och vad jag minns. Nåväl, dags att sätta igång… )

Programpunkter fredag

17:45

Opening ceremony, Welcome to ConFuse!

Man hade glömt Swecons ande hemma, men det kändes som om det skulle gå bra ändå. Vad jag förstod fick någon cykla hem och hämta…

18:00

My favourite beginnings (E)

Carolina Gómez Lagerlöf spelade inledningar från fantastiska tv-serier. De allra flesta kände jag igen, men där fanns även någon främmande.

19:00

Math fiction

Spridda anteckningar:

Uncle Petros and Goldbach’s Conjecture
Flatland: A Romance of many dimensions, Edwin A. Abbott
Math Girls, Hiroshi Yuki 2007
…och fjättra Lilith i kedjor, Åsa Schwartz
Det gyllene språnget, Bertil Mårtensson.

Antologi: Imaginary numbers
And he built a crooked house, Robert A. Heinlein
Mathematical Fiction, sammanställt av Alex Kasman

20:00

Guest of Honour Interview with Madeline Ashby (E)

21:00

Guest of Honour Interview with Ben Aaronovitch (E)

Hm, jag måste erkänna att så här långt efteråt är det inte mycket jag minns…

Programpunkter lördag

10:00

Finding the Fantastic (E)

Det här handlade lite om hur och var man hittar eller får tips om böcker, filmer, tv-serier och så vidare. Såvitt jag minns var det intressant, men svårt att hinna med att anteckna. Jag skrev i alla fall ned några saker:

11:00

Introduktion till science fiction-kongresser

Åh, det här var roligt! Feeejay och Eva Norman berättade om fandoms historia och hur saker och ting hänger ihop. Fandom föddes tydligen i tidningen Amazing Stories på 30-talet. Den första världskongressen hölls 1935 1939 (tack, @anglemark, för korrigeringen!). Den första svenska kongressen ägde rum i Lund 1956. Det finns 7 SF-föreningar i Sverige. Kongress är ungefär som en sammankomst, congregation. Här tipsades också om FinnCon – dagtid, kostnadsfritt.

Fast lite fel hade hon ändå, Feeejay, när hon inför alla påstod att jag var på min första kongress. Jag hade väl inte varit tydlig med informationen, tänker jag – i min värld hade det liksom ingen betydelse om det var min första eller tjugofjärde kongress. Hur som helst kändes det helt okej att agera symbol för nykomlingar. Det gjorde mig nästan till insider.

14:00

What’s in a name? How to name your characters (E)

Panelen (Susanne van Rooyen (M), Kristina Hård, Thomas Årnfeldt och Marcus Olausson) pratade om att sätta namn på sina karaktärer. Jag minns att det bitvis var väldigt intressant, men detaljerna är borta.

15:00

AI and Robotics: A look into the future (E)

Det jag främst minns härifrån var konstrasten mellan AI och robotar – ”brain without a body” kontra ”body without a brain”. Jag har inte tänkt på det i så tydliga termer förut. Det är den där hjärnan vi är så rädda för.

Speculations concerning the first ultraintelligent machines
Movement to ban autonomous weapons – Hawkins, Musk, Wozniak

17:00

Hedersgästintervju med Kristina Hård

18:00

Hugopanel, with Puppygate (E)

20:00

AI & Robots in film, TV and literature (E)

En av luckorna mellan programpunkterna ägnades åt att äta lunch i form av sushi, tillsammans med ett gäng från vår sydligare landsände. Andra luckor tillbringades med en eller annan öl i trevligt sällskap på hotellets pub. Kul!

Programpunkter söndag

10:00

The Ancillary panel (E)

Här bestämde jag mig för att äntligen ta mig för att läsa Ancillary Justice och det är nu också en av de två böckerna jag för närvarande håller på med. I ärlighetens namn lyssnar jag nog mest och oftast på den andra boken, men när mina ögon orkar läsa är det Leckies bok som gäller. Jag har den i ljudversion också, men namnen fastnar bättre om jag ser dem.

11:00

Troll i svensk fantasy

Det här var en intressantare panel än jag hade väntat mig och jag blev allt lite sugen på att läsa äktsvensk fantasy. Eller sagor, om man så vill.

Drakhornet, Oskar Källner

”Troll ska ha svans”, tyckte Kristina Hård. Panelen verkade hålla med.

12:00

Alvarprisutdelning och Swecon-omröstning

Alvarpriset gick i år till Maria Nygård, och alla verkade nöjda med det. Det var roligt för mig att höra lite mer om prisets bakgrund och historia.

13:00

Fantastik som tillflykt och terapi

Marcus Olausson berättade, som det kändes, väldigt öppet och ärligt om sin egen både förflutna och ständigt närvarande depression. Det var på sätt och vis tungt och svårt att lyssna på, men också som ämne både viktigt och angeläget. Det var olika saker han sade som fångade min uppmärksamhet, även i övrigt. T.ex. tycks han yrkesmässigt syssla med sådant som jag inledde mitt yrkesliv med – att cadda kretskort (hu, det är fult i skrift!). Sedan kan jag inte låta bli att känna mig trygg i hans svärta.

Efteråt fann jag mig intresserad av att köpa (och läsa) hans böcker, så ett par timmar senare gjorde jag just det. Köpte, alltså. Den första boken, De rotlösa, som är första delen i serien Serahema Saporium. Signera boken fick han också göra, när det nu var av honom själv jag handlade.

Tydligen skriver Marcus ”riktig” fantasy, vilket jag normalt inte brukar läsa. Här tänker jag dock göra ett försök, för det kan ju mycket väl vara så att jag gillar det om jag väl läser det. Och så har jag ju också en tid sagt att jag ska och vill prova på att läsa svensk fantastik. Ingen ursäkt! Det kanske visar sig att jag gillar fler sorters fantasy än bara urban.

Spridda anteckningar (jag minns: gungan i trädet hemma):

Garderober!
Ut ur, in i, genom, bygga egna.

Steampunksagor
Svenska spöken

http://www.marcusolausson.com
http://www.bumleby.se

Våga släppa kontrollen…

14:00

E-books and other alternative forms of reading (E)

Intressant att lyssna på, fundera över och konstatera att folk tycker olika. Vissa framförde mina åsikter, andra hade helt annorlunda perspektiv.

15:00

Rethinking James Bond (E)

Mycket inspirerande berättande av David Nickle, runt och kring James Bond och Ian Flemings författarskap! Just i Kanada är Bond numera allmän egendom (public domain), då den 50-åriga skyddstiden gick ut 2014 (Fleming dog 1964). Vilket innebär att vem som helst, i alla fall i Kanada, kan göra ungefär vad de vill med Bond. Hitta på egna historier.

ChiZine har bestämt sig för att ge ut en antologi med Bond-historier som är skrivna utan tillstånd från Ian Flemings efterlevande. För det får man ju göra. Jag vill läsa Licence Expired: The Unauthorized James Bond!

Tyvärr får den inte säljas till utomlandet, så det som gäller är att antingen åka dit och handla själv eller få någon på plats att köpa och skicka hit.

16:00

Three authors, three countries, three cultures (E)

17:00

Closing ceremony (E)

18:00

Dead Dog-party (efterfest)

På Bishops Arms, Ågatan 27.

Jag fattade nog inte riktigt vad det var för något för jag hade ju bokat biljett på tåget hem ungefär då partyt började. Andra, mer rutinerade, hade valt att stanna på hotellet en natt till och åka hem på måndagen.

Sambon och jag åkte hem som planerat med tåget och var hemma i rimlig tid.

Byte från kongressen

Utöver Marcus Olaussons De rotlösa, köpte jag (och fick signerad) Thomas Årnfelts Incidenten i Böhmen. Detsamma gäller Kristina Hårds Kleptomania.

Byte från ConFuse/Swecon 2015. #latergram

Vilken/vilka av dagarna jag handlade är glömt, men det spelar ingen större roll. Tre, av respektive författare, signerade och svenska böcker köpte jag. Wohoo!

Nu ser jag närmast fram emot början av oktober, då jag ska vara ledig och läsa.

Etikettmoln